I cashgame kan man enkelt (nåja, allt är relativt) räkna ut ett expected value (väntevärde) för olika beslut i en viss hand om man antar att en motståndare skulle syna/ställa in med en viss handdistribution t.ex. synar med alla par och AJ+.

Dessa beräkningar bygger på att man vet vad varje chip är värt och att man har en rimlig uppfattning om vilka händer motståndaren spelar.
Att göra liknande beräkningar i turneringar är svårare då man har svårt att sätta ett värde på varje chip. Det försvåras också av att mörkarna ökar ständigt med vissa tidsintervall.

Paradigmen i turneringspokervärlden (åtminstone onlinevärlden) just nu är att kalkylera väntevärdet med hjälp Independent Chip Model och beroende på vilket val (lägga sig, syna / gå allin) som ger bäst väntevärde är bästa valet i just den situationen.

Så enkelt är det inte just därför att modellen är för enkel och man måste göra ett antal antagande för att den ska stämma.
ICM bygger på idén att en spelares vinstchans i en turnering är proportionellt mot det antal marker han har i förhållande till totala antalet marker.
Det skulle betyda att alla spelare i början av en turnering har lika stor chans att vinna, man antar alltså att alla spelar likadant, viket naturligtvis inte är sant. Det finns nästan lika många spelstilar som det finns spelare och
olika spelstilar ger olika distribution av placeringar över ett antal turneringar. Om man spelar försiktigt så bör man oftare hamna i pengarna än en väldigt riskbenägen spelare, men kanske inte komma på toppplaceringar lika ofta.Så redan när turneringen startar så är modellen inkorrekt, spelstilen skiljer och det påverkar vinstchansen i högre grad än antalet chips i början.

Men låt oss anta att alla spelare spelar likadant och alla är lika skickliga. Då borde ICM vara en ganska bra modell att basera sina beräkningar av väntevärde på?
Och visst precis i början med detta felaktiga antagandet så stämmer modellen ganska bra. Men så fort man kommit längre in i turneringen så fungerar modellen sämre igen. Man kan beräknar varje chips värde med hjälp av ICM. Det visar sig då att när man använder sig av denna modell så blir chipsen mindre och mindre värda ju fler man samlar på sig.
Det vill säga att det inte är en speciellt bra idé att riskera 1000 marker för att vinna 1000 marker till om man inte har en bra hand, eftersom man riskerar ett värde som är större än det man vinner. Det betyder att modellen förordar en tight överlevnadsstrategi istället för en mer riskbenägen strategi. ICM tar inte heller hänsyn till strukturen i en turnering, snabb som långsam.
Modellen bygger på att man antar att man vinner en turnering om man dubblar upp ett visst antal ggr, tills man har alla marker. Alla som spelar turneringar vet att så inte är fallet. Om ni är intresserade att vet hur man leder ICM i bevis läs mer på denna länk:

http://www.pokerhelper.com/articles/independent-chip-modeling-part-1-derivation-and-sample-analysis/

Tack vare detta antagandet kommer man fram till att vinstchansen är proportionell mot det antal marker man har i förhållande till det totala antalet marker. I artikeln som jag länkar till ovan försöker man även visa att det stämmer genom att simulera ett antal turneringar, men med helt absurda förutsättningar, t.ex att en spelare går allin hela tiden.
Vad modellen inte tar hänsyn till är att ett markerövertag i en turnering egentligen är värt mer än den andelen av markerna man har av det totala antalet. Enkelt sagt är att om jag har 70% av markerna och en annan spelare har 30% av markerna så kommer jag att vinna mer än 70% av gångerna. Ju större skillnaden är mellan markerstaplarna olika spelare har desto mer uppenbar blir bristen hos ICM.
Är det någon som tror att om jag har 99% av markerna att min motståndare kommer att vinna så ofta som 1 gång av hundra? Ja, kanske om det totala antalet marker är 1 miljon och mörkarna är 20-10, men hur ofta är det fallet på ett finalbord.

Det vore mycket mer intressant att ta fram en empirisk modell baserat på ett ett stort antal finalbord och se hur de olika storlekarna på de olika markerhögarna i början av finalbordet påverkar resultatet. Dock måste förutsättningarna på finalbordet vara så lika som möjligt, samma struktur, poroprtionerna mellan mörkarna och det totala antalet marker bör vara det samma när finalborden i undersökningen startar.

Men låt oss ändå anta att trots alla dessa antagande och brister så är ICM en hyfsad modell att basera sina beräkningar på.
Fortfarande återsvår svårigheten att sätta sina motståndare på en korrekt handdistribution. Beroende på hur brett en motståndare synar eller ställer in så ändras resultatet av beräkningarna dramatiskt. Det är det som är svårigheten med alla väntevärdesberäkningar.

Jag påstår följande: Om ICM vore en bra modell att basera sina beräkningar på som gav resultat som var användbara i verkligheten skulle onlinepoker i praktiken vara dödsdömt.
Då skulle man kan låta en dator beräkna det ultimata sättet att spela precis som man gör i schack. Och vad jag vet finns det fortfarande inte en enda MTT-bot.

ICM är möjligen intressant som lite hjärngympa för pokerintresserade men att basera beslut i flerbordsturneringar baserat på equity framräknat med ICM är bara dumt.
Verkligheten är mycket mer komplicerad än vad ICM tar hänsyn till, fingertoppskänsla och skicklighet är mycket viktigare än att spela enligt ett beräknat väntevärde baserad på en överförenklad modell.
Jag är övertygad om att även de som är ICM-troende inte spelar som beräkningarna av väntevärde visar att man borde, jag är högst tveksam till att det är i längden ett vinnande spel.
ICM är en kult som har anhängare som gillar att man kan beräkna vad som är rätt och fel, så enkelt är det inte, svaret på hur man ska spela en viss hand är fortfarande "det beror på" än mer idag.

I vissa av mina inlägg så kan jag uppfattas som lite gnällig har jag förstått. Ett sätt att bearbeta motgångarna som funkar för mig. Igår vände det rejält, istället för sjuka setups fick jag sjukt bra kortsnitt och drog utr varenda gång jag fick in det med sämst hand. Rättvist? Inte alls, i Everest turren spelade det ingen roll vad jag hade för kort, när rivern låg stod jag som vinnare. Åtminstone ända tills jag kom HU, då min tur inte riktigt höll i sig. Spelade klart bättre då, men åkte på en del utdragningar. Men det var OK, för de bad beats jag gett folk på vägen var inte att leka med. I Sverigerankingen så hade jag helt plötsligt 53 000 när average var precis 10 000. Så fort jag spelade en hand träffade jag stenhårt och fick fullt betalt varje gång. Hade en downperiod när det var 30 pers kvar och det slutade med bara en tredje plats trots en schysst chiplead med 3 kvar.
Dessutom en ITM i European Daily gjorde att jag lyckades i 50% av turrarna jag spelade igår.

Hela dagen idag har vi byggt men har varit ganska trött, bara 3h sömn är inte optimalt. Vi närmar oss, så när som på den platsbyggda garderoben och sista målningen så är det mesta klart.

Igår lördag fanns det inte mycket tid till vila, vaknade 07.30 lite småbakis efter gårdagens frosseri i champagne och löjromstoast och gick ner och gjorde välling med lilltjejen. Hade det bara varit champagnen hade det varit ganska lugnt men av någon anledning gjorde jag väldigt starka drinkar innan och drack dessutom en Leffe Blond.  Det blev iaf mer än vad min 40-åriga kropp klarar, inte så tränad i intag av alkoholhaltiga drycker.  Sen var det dags att väcka Sander 08.00, packa väskan och ge oss iväg till Enskede IP. Det var nämligen Fruktcupen och en massa fotbollslag årgång 03 spelade på konstgräset på idrottsplatsen. Enskede 03 grupp 6 ställde upp med två lag och de skulle spela 4 matcher. Första matchen gick inget vidare, mötte ett annat Enskede lag och Sanders lag förlorade med 4-0, jämnare än vad siffrorna visar. Nästa match blev en riktig rysare mot Kärrtorp, först ledde Sanders lag med 2-0 sedan blev det 2-2 i halvtid.  Sedan blev det snabbt underläge med 4-2 i andra halvlek, men med en ursinnig kämpainsats reducerade, kvitterade och vann till sist Sanders lag, 2 mål av Sander trots att han spelade back. Roligt att se att de börjat passa bollen mellan varandra istället för att alla springer på bollen, ett helt annat spel än för ett år sen. Nästa match mötte de ytterligare ett Enskedelag och vann med 3-1 men då missade jag första halvlek då jag var iväg och handlade till kvällen. Istället var Liv och Signe där. Kom tillbaka så att jag fick se andra halvlek och en grym genombrytning av Sander som tyvärr bara gav ett snyggt avslut i stolpen, 2 mål av Sander i den matchen. Sista matchen var det Kärrtorps igen då blev det återigen en rysare som slutade 5-5. Stod 4-4 med en minut kvar då Sanders lag gjorde 5-4, men i sista sekunden kvitterade de andra. Att se på matcher där ens barn spelar är nog det roligaste och mest spännande man kan göra.

Tyvärr missade jag sista matchen och fick den bara refererad, jag tog istället med mig Signe hem efter tredje matchen och satte igång att städa. Såg ut som en orkan dragit fram på undervåningen, men hann fixa det värsta tills Liv kom hem. Sen gick jag ner i källaren för att städa bort byggdammet och ta fram pokerbordet. Tog nästan 2 timmar innan det var någorlunda presentabelt, och vi hann precis käka middag innan de första pokerspelarna dök upp.

Tre kollegor(CJ, Christer och Sofia), Nelson och en av hans kompisar och PAF-Rickard var med och det blev två rebuy-grytor med både slaskigt och ibland dåligt spel av mig, precis som det ska vara.  Nelson vann bägge turneringarna, och Sofia och CJ tog vars sin andraplats. Jag missade en coinflip i första när jag var ganska short och åkte först, men fick värsta kortrushen i andra turneringen och plockade på mig de flesta markerna, men lyckades ändå åka på tredjeplats efter att ha flippat dåligt mot Nelson några gånger.  

Sen fortsatte jag utförsbacken i cashgamet med att ganska fort förlora två inköp på lite ”löst spel”  ( snäll beskrivning), men lyckades förvalta mitt tredje inköp och hade nästan dubblat när jag stoppade in allt på en bluff i sista handen. Sofia gjorde en hjälte syn med QJ  på T8J3A bräda. Trodde jag kunde få henne att lägg sig, men man ska inte försöka bluffa Sofia sista handen;-) Kanske ska skippa den sista whiskeyn också. Så utblottad och överkörd fick jag gå och lägga mig tidig morgon men förhoppningsvis var de andra nöjda när de gick hem;) Tre vinnare om jag räknat rätt, Nelson, Sofia och CJ, vi andra donerade villigt till deras bankrullar. Försökte trösta mig med att om jag inte spelat live hade jag antagligen gjort av med mer på turneringar på nätet utan framgång, men funkade inte riktigt;-) Tack allihop för igår iaf!

Nu har jag ”slaskat” av mig och kan ta tag i söndagsturneringarna på allvar. Full fokus under veckans viktigaste pokerdag.  Spelar ett kval till Grand Slam GSOP och också, men lär vara sjukt många med och bara 3 garanterade platser à $5000 var. Vore kul att spela den annars. Det blir iaf Veckopotten och Söndagsskalpen på SvS, Ongames $200K garanti och Everests 50K garanti. Sen är det naturligtvis PAF Goldrush också ikväll, den missar jag inte. Många turneringar utöver dessa lär det bli men vet inte exakt vilka, beror på hur de går i dessa, vill max sitta med 7-8 turneringar igång samtidigt.

Glömt att redovisa resultatet för september månad, det blev snäppet bättre än augusti om jag räknar Sm-paketet, snäppet under om jag inte gör det, men jag ger iaf september också betyget 7. Oktober lär bli sista bygg- och pokermånaden då bygget börjar bli klart och det är dags att börja konsulta igen. Förhoppningsvis hittar jag ett roligt och intressant uppdrag som börjar i november.  

Fick denna kommentar på mitt förra inlägg, tyckte den var intressant och ska försöka ge ett så bra svar jag kan:

"Morsning Rosjon. Jag railade dig i smyg mellan 21.00 och 22.30 :) Satt och skrev samtidigt och behövde ha en uppgift till :) Du spelade då Sverigerankingen och 500+50. Jag vet inte om du spelade ditt A-spel igår, men... nja... Är du verkligen så lös?
 
Jag menar, som i 500-hundringen... ställa med 86s med 1550 marker och mörkar på 100/50... Eller när du dubblade från 2500 marker till 5100 i Sverigerankingen via ställ med K6o... Jag är bara nyfiken, men hur kan du plussa så mycket med så ultralöst spel. Det krävs ju helt enkelt maxflax för att inte åka ut. Det behövs ju inte många "coinflippar" per turre för att oddsen att vinna ska bli mikroskopiska. Jag menar, fyra coinflippar vinner man bara 1 gång på 16... Inga höga odds för det precis... Jag fattar ju att du spelar för att bygga stack. Och bygger du väl stack så tja, då är ju bombarlivet enklare om man säger så. Men å andra sidan så krävs det att man spelar förbaskat många turneringar för att uppväga variansen. Men det gör ju du :) Du spelar nog antagligen lika många turneringar per vecka som jag gör på ett halvår... dvs ca 60-70 turrar. Och spelar man så många turrar som du gör på en vecka så vore det väl fasiken också om det inte blir fetestack och megaplus i en och annan turre. Men med det spelat är ju variansen grym. Jag antar att du snittar max 10-15% ITM. Själv så snittar jag 40-50% ITM, men så har jag ju en helt annan spelstil också :) Spelar man bara 1 eller 2 turrar i veckan så har man helt enkelt inte lust att åka efter 10 minuter :) Jaja, lycka till med liret, jag kommer att raila fler gånger. Ska nog förresten lira femhundringen ikväll... Blev sugen :) Så kanske syns vi runt bordet :) Ha det gött."

Svar: Ja, jag är precis så lös.......men inte hela tiden. Jag spelar periodvis väldigt tight, men kan lika snabbt slå om och spela väldigt löst.
Jag har som strategi att i stort sett aldrig komma under 10BB, hellre åka ut än att folda mig ner till 5BB. Kommer jag ner så långt så spelar ända inte uppdubblingen nån roll, när mörkarna höjs så är jag nere på 5BB igen. Så jag söker aktivt uppdubbling medan den fortfarande kan göra nån skillnad. Jag startar hellre en ny turnering än grindar mig kvar med extremt liten stack.
Så i 500krs så letade jag ganska aktivt efter en uppdubbling, är inte säker på att jag kommer ihåg handen,korrekt men gissar det var i sen position.
 Jag openraisar aldrig för att sen folda om jag ligger under 20BB, vilket betyder att jag antingen höjer 2.5BB  och sedan synar en reraise eller ställer direkt. När jag gör vad beror helt på situation och beror bara på vad jag tror kan ge mest betalt. Ställer med skräp för att få fold, eller ställer med monster för att det kan uppfattas som stöldförsök. Raisar 3ggr BB med skräp för att låtsas vilja ha action eller gör samma med ett monster för att jag faktiskt vill ha action.
I detta fall ställde jag för att få mörkarna och hoppades på fold. Och om jag inte får fold så står oftast 86s ganska bra mot min motståndares synrange så jag har fortfarande chans att dra ut. Har för mig att jag fick syn av JJ, alldeles förståeligt, och denna gång drog jag inte ut. En annan fördel jag ser med detta sätt att spela är att ju fler ggr jag gör så här och du tvingas folda desto bredare kommer din synrange att bli. Och till sist när jag får syn så har jag den bästa handen, och jag får nästan alltid betalt när jag har bra händer.

K6o, i Sverigerankingen. Den handen kommer jag ihåg mycket väl. Började SR som vanligt, spelade så många händer med potential som möjligt så billigt som möjligt innan flopp. Dubblade efter drygt en halvtimme upp med AA mot AK (Han höjde, jag reraisade, han reraisade, jag reraisade och han ställde, syn) Tror inte jag fått den synen om jag inte spelar som jag gör. Ligger på 10K tills jag floppar triss i femmor, då en nästan lika stor stack lyckas få in alla pengarna på med QQ på floppen men sätter runner,runner färg. 200 kvar. Dessa 200 lyckas jag jobba upp till 2500 genom att hela tiden leta efter situationer att dubbla upp i eller stjäla (och ha tur också när jag ställer in naturligtvis). Och detta var en typisk sådan situation. Spelaren på cutoff höjer upp till 800, jag ställer från SB med K6off i rent stöldförsök. Han väljer att syna med A9, ett 40/60 läge, fyra av tio ggr vinner jag. Helt ok odds för min del. Men hur kan jag försöka stjäla med en så dålig hand som K6o. Tja, om det vore en bra hand så vore det inte ett stöldförsök. Jag är förvånad över att jag fick syn av en så dålig hand som A9, i det fallet har jag själv (oftast) en betydligt tightare synrange.

Anledning till att jag försöker bygga en stack tidigt är att det är enklast då, och för att klara av att förlora coinflips längre fram. Precis som du säger så ska man ha mycket tur för att vinna flera coinflips på rad. Och om jag då riskerar hela min stack varenda gång så är risken stor att jag åker ut. De situationer du tar upp, med 86s och K6o är i mina ögon inte den typen av situationer, det handlar om att få in pengarna först så att du får fold equity. De coinflips jag måste vinna senare är de där man stoppar in allt preflop, AK mot par eller vice versa.

Javisst blir variansen större på detta sätt, men jag tror ändå att det är så man faktiskt vinner pengar i långa loppet. Precis som du gissar ligger min ITM% på strax över 10%, men av dessa så är en stor andel placeringar djupt in i pengarna. Säkert inte optimalt borde kanske ligga på 15-20% istället, borde kanske spela lite försiktigare, men 40-50% är alldeles för högt om du vill öka din bankrulle snabbt. Jag förstår din tankegång helt och fullt, och spelar man för nöjes skull och inte bryr sig om hur mycket man går plus då är det antagligen ett spelsätt som passar. Mycket speltid för inköpen.

Jag spelar istället för att ha så lite speltid som möjligt per vunnen krona. Topp 5 är de platser som ger pengar som ökar bankrullen, alla andra platser är totalt ointressanta, ger knappt tillbaka inköpet (nu menar jag 500krs och SR)
En sak är säker, om alla andra spelade som jag, hade jag varit tvungen att byta taktik.

Tack för en bra och intressant kommentar, raila gärna igen och ställ gärna frågor när du tycker jag spelar som en åsna;) Ibland är det precis vad jag gör. Och spela absolut 500krs, det är den turneringen med bäst värde på SvS anser jag. Spelar du så sällan som en till 2 ggr i veckan så är det den du ska spela.

Får väl pusha en sista gång för PAF Goldrush, när nu PAF har tagit fram ett så bra upplägg hoppas jag det blir många spelare. Ses vid borden!