Strax innan vi hittade Tarris livlös i buren så fick vi ett samtal med rapport om att Signes jämnåriga kusin blivit anfallen av en kamphund, nån sorts pitbull. Bett på arm och rygg, och desstom hade öronsnibben bitits av. De åkte direkt till Sachsska, som inte hade rätt specialitéer så de fick sjuktransport till Astrid Lindgrens. Hon opererades inatt och det hade tydligen gått bra, men alla var lite chockade.

 

Strax efter var det min tur att få mina händer kritiserade av Jonathan Little i första sessionen av hans webinar.

Jag hade valt ut senaste tredjeplatsen i Söndagsteken och vi hann väl igenom  en fjärdedel av händerna. Och han var inte nådig. Jag hade inte kollat händerna innan så jag blev själv förvånad över hur jag spelade vissa händer. Jag var uppenbarligen på spelhumör iaf, men ganska passiv i de händer som jag spelade, åtminstone i början. Webinaret höll på  från 18.00 till 22.30,  jag spelade Lilllördag samtidigt, kom på 33:e plats. hyfsat resultat, får kolla sen hur jag faktiskt spelade. Efter all kritik fortsatte jag att kolla igenom handhistoriken och jag spelade vissa händer riktigt dåligt, och fick vad jag förtjänade oftast. Som tur var fick jag bra kort och spelade en del händer bra med.

 

Såg i samband med videon som Jonathan Little gjorde på första delen av POY-finalen att hans sajt har en kampanj där man får en månads gratis medlemskap:

 

Get full access to over 600 poker training videos FREE for 30 days.
Visit FloatTheTurn.com/free and enter Promo Code SWEDEN.

 

 Låter som ett bra erbjudande. Om man anmäler sig på sajten får man också erbjudande om gruppcoachning då och då, kanske varannan månad, oftast inte så dyrt, mycket bra om man har orken och dessutom får man oftast en hel del bonusar i form av årsmedlemskap och  tillgång till en del träningsvideos som man inte får via sajten. Videorna är väl i klass med andra sajters vad gäller turneringspoker och betalar man inte för någon annan sajt kan man ju testa. Men framför allt är coachningen värd pengarna.

Första gången jag såg Jonathan Little så såg jag honom på ett WPT finalbord i ett nerladdat avsnitt av Mirage Poker Showdown, ett finalbord som han vann. Jag tyckte då att han var väldigt aggressiv och att han var ganska lös. Tänkte väl inte så mycket mer på det förrän han dök upp igen bara nåt avsnitt senare på ett nytt finalbord. Återigen lös och aggressiv enligt mina mått mätt då. Detta var 2007 men jag tror inte avsnitten sändes förrän året efter 2008.

 

Två år senare så dök jag på honom i WSOP när jag var i Vegas andra gången. Ni får läsa nedan hur det gick då:

	Click here to see original size

 

 

 

Och här är en länk för hela juni 2010:

 

Om jag skulle jämföra honom med någon annan jag spelat med live så har han samma bordsnärvaro som Michael Tureniec, de är väldigt lika vid pokerbordet.

 

Då och då dök han upp igen i WPT-sändningar och i liverapporteringar och jag läste de böcker han skrivit, som jag tycker har ganska nördiga namn:

 

Jag blev även medlem ett tag på hans coachingsajt via ett gratis erbjudande - sajten är verkligen ingen höjdare vad gäller webdesign - men innehållet är ganska bra tycker jag.

 

I början av året anmälde jag mig till en gruppcoaching session på dryga 10h som var riktigt bra:

 

När jag sedan spelat POY-finalen och fått ut handhistoriken på bloggen mejlade jag jonathan och frågade om han kunde tänka sig att gå igenom den. Fick aldrig något svar förrän idag, då jag fick mejl om att han lagt ut första delen av fem av en genomgång av POY-finalen på youtube:

 

 

Kul att få en genomgång!

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget pokerinlägg nu (jo förresten en länk till en podcast), men återkommer snart med senaste nytt om AB och dess bloggar.

Senaste veckan har Signe varit sjuk, idag var första dagen som hon inte haft feber, men hon var trött, förkyld och kinkig.  Och när nu Signe börjar bli frisk så fick istället Siri feber, därför var det återigen jobb hemma som gällde idag. Feberfri men inte så pigg.

Ecru Consulting, Årets nykomling och en tredjeplats totalt!

 

 

 

 Vår VD Ulrika!

 

 

Usikt från scenen

 

I söndags var det strålande väder. Försäsongsmatcher med sonens fotbollslag och fotografering med detsamma.

Alla var som kalvar på grönbete och hade kul på plan. Ser bra ut inför den kommande utomhussäsongen.

 

 

Måndag kväll, på väg för att hämta dottern på friidrottsträningen, snö och ingen vår i sikte. Och det har fortsatt. Svinkallt och snö. Någon har sagt att ingen pratar så mycket väder som vi svenskar. Det finns en anledning, vi har ju väder.

 

På jobbet...

För ett par veckor sedan gick debatten hög om Lotteriinspektionen faktiskt hotat Lina Olofsson och Aftonbladet med polisanmälan för att få dem att ta bort Linas inlägg om LI.

Det första inlägget hade ursprungligen en handläggares namn i texten, något som Lina ombads ta bort, då hon vägrade ta bort hela inlägget.

 

 

Det andra inlägget har jag publicerat här:

 

Det inlägget togs bort efter krav från aftonbladet till Lina.

 

Vi var flera bloggare som uppmärksammade att inlägget försvunnit och publicerade det på våra egna bloggar, tror det dök upp på fyra olika platser på nätet, vilket borde få de som funderar på att kontakta Aftonbladet angående blogginlägg att nästa gång fundera på vad konsekvenserna kan bli.

 

Efter att Linas blogginlägg om LI och deras hot om polisanmälan försvunnit från ABs blogg så skrev Håkan Hallstedt ett inlägg som försvar för sin myndighet och påpekade det orimliga i att de skulle hotat med anmälan, det finns ju inget att anmäla!!?

 

Under de dagar som gått sedan dess har jag pratat på telefon med Joakim Rönngren, Kommunikationsansvarig på Lotteriinspektionen och den person som ringde till Joakim Flodin, Försäljningschefpå Aftonbladet, för att fråga om namnpolicy hos Aftonbladet. Anledningen till att Rönngren ringde just dit var att han känner Flodin från sin tid på Ladbrokes. Rönngren vidhöll att han aldrig nämnt något om polis eller anmälan. Syftet med samtalet var inte att få bort inlägget, förhoppningen var snarare att få bort namnet på sin handläggare. Anledningen till detta skulle vara säkerhetsaspekten då handläggaren jobbar med andra utredningar inom andra områden.

Rönngren sa själv att han nu i efterhand borde ha hört av sig direkt till Lina istället.

För när Rönngren efterfrågat namnpolicyn, bad Joakim Flodin att få återkomma då han inte kände till den.

När sedan Flodin hörde av sig nästa gång var ett inlägg ändrat och ett inlägg borta.

 

Efter att ha pratat med Rönngren så är jag övertygad om att syftet med telefonsamtalet inte bara var att "efterhöra om AB hade någon policy rörande publicering av enskildas namn" som Hallstedt uttryckte det i kommentarerna till sin blogg.

Syftet var  att undersöka möjligheterna att få bort sin handläggares namn ur inläggen.  

 

Vad hände då sedan? Var kommer hoten om polisanmälan från? Har Lina hittat på dem eller har de uppkommit genom någon form av avancerad visklek?

Jag kontaktade Joakim Flodin, fick ingen kommentar.

Jag kontaktade då Lina för att få veta vilka hon haft kontakt med. Jag fick då namnen på Daniel Söderbäck, spelredaktör på Minimedia och Pontus Carlgren, chef på Sportbladet.se. Jag kontaktade dem båda två men Daniel Söderbäck bara hänvisade till Pontus Carlgren. Daniel Söderbäck är den person som via telefon kontaktade Lina först om inläggen, via telefon och mejl, därefter pratade Lina även med Pontus Carlgren.

Jag fick se en del av mejlkonversationen och det är ganska uppenbart att det hotats om polisanmälan och process, och om att ta bort Linas blogg helt och hållet. Att Lina varit så tyst efter att censuren uppdagades har kanske att göra med att hon var på väg in i Superbloggen och inte hade lust att komplicera förhållandet med Aftonbladet mer än nödvändigt.

Tystnaden från Aftonbladet är ett tydligt tecken på att de vet att de gjort fel, att de är skyldiga. Jag tänker fortsätta att försöka få en kommentar av de ansvariga på Minimedia och Aftonbladet, för att försöka få reda på vad som faktiskt hänt i korridorerna. Rönngren hade inga problem att ta diskussionen med mig vilket i mina ögon gör honom betydligt mer trovärdig än Aftonbladet.

 

Var det fel av Rönngren att kontakta sin gamle kontakt Joakim Flodin? Ja, utan tvekan, det har han själv sagt. Han borde ha kontaktat Lina. Jag tror att personer på LI blev ganska upprörda över att se sin handläggares namn i ett inlägg och helt enkelt handlade istället för att tänka efter först.

Är det olagligt? Kanske, då Aftonbladet har ett utgivningsbevis för sin webbplats, det starkaste skyddet för tryckfriheten som vi har, och det då verkligen är ett brott för en myndighet att försöka påverka innehållet, då gäller inte PUL överhuvudtaget.

 

Hallstedt påpekar i sin blogg: "Den som tror att en publicist så enkelt ”viker ner sig” har nog aldrig kommit i kontakt med en."

Jag trodde inte heller det var möjligt att ringa upp Aftonbladet och så vips försvinner ett inlägg, men det är fakta.

Säkert kan inte vem som helst ringa, och det gäller att veta vem man ska ringa. Flodin trodde kanske att han gjorde Rönngren en tjänst då han tryckte på sina medarbetare att få bort inlägget. Vad Pontus Carlgren tänkte kan jag inte föreställa mig ens. Daniel Söderbäck verkar mest ha gjort som han fick order om.

 

Slutsatsen är att om man vill ha frihet att blogga om vad man vill inom lagens råmärken så ska man inte blogga på Aftonbladet. De censurerar uppenbarligen sina inlägg väldigt lättvindigt. Vad säger våra Superbloggare om det, att blogga hos en utgivare som när som helst kan få för sig att kräva ändring och borttag av inlägg?

 

Det är inte ok att sno halva min cpu utan att betala för sig. Vem på SvS vill ha fakturan?

 

....som jag kontaktat om vad som egentligen hänt i historien om Linas bortagna blogginlägg, så blir det lite mer resedagbok istället. Alltså ingen poker.

 

Eftersom tisdagen avslutats med dåligt väder så hade vi våra föraningar om vad som väntade, men inte att det skulle bli så illa som det blev. Hela familjen åkte upp på toppen, men när jag och Signe skulle ta gondolen ner till mittstation på andra sidan, de andra åkte de röda backarna ner, så stängdes liften på grund av hård vind. Det var bara att skynda sig ner till Badgastein igen innan de stängde gondolen på den sidan också. Så jag och Signe fick hålla till i den nedre backen medan de andra trotsade väder och vind. De lyckades till sist ta sig tillbaka så att vi kunde ta lunch ihop, men det blev en blandning av släp och stolsliftar för att ta sig tillbaka.

Jag och Signe harvade vidare efter lunch, det var ganska mysigt, och sen blev det en afterski på Häggbloms och middag hemma. Eftersom alla i stort sett gick och la sig direkt efter så tog jag chansen att spela lilllördag, trots instabilt wifi. Kunde jag lika gärna låtit bli, satt nästan och somnade vid köksbordet och det gick inget vidare.

 

Torsdagen förväntade vi oss inget höjdarväder, men det blev det verkligen och jag tog chansen och åkte östra alpernas längsta nerfart på 10,4 km med mina äldsta barn, deras kusiner och mina kusiner. Var ett kort parti som var väldigt brant, men annars var det en röd nerfart helva vägen, riktigt mäktigt och en bra utmaning. Var rejält darrig när jag kom ner till kabinbanan.

Ni som inte vet vilken typ av blogg jag skriver ska veta att jag skriver den lika mycket och ibland mer för de släktingar och vänner som jag inte träffar så ofta. Dessutom använder jag den ofta som en sorts dagbok så att vi i familjen ska kunna komma ihåg vad vi gjorde senaste resan, då dagarna hunnit blandas ihopa i ett enda virrvarr.

Alltså, ingen poker, om det är det enda ni vill läsa om kan ni sluta nu.

 

På lördagen den 2:a mars åkte vi till Bad Gastein för att i en vecka fira Livs 40-års dag. Vi fick med oss en hel del medresenärer som alla valde olika färdsätt ner. Mina föräldrar åkte tillsammans med Livs mamma och hennes man bil ner tillsammans, medans Livs syster och bror anlände med tåg genom Europa. Själv valde vi Air Berlin, 2 timmars flygning och sen var vi i Salzburg. Vi mötte upp Anette och Magnus, mina kusiner från Hong Kong respektive Australien som även de valt att ansluta. De är naturligtvis riktiga skidfanatiker för att orka resa i drygt ett dygn för att ta sig dit.

Vi tog sedan en transfer till Bad Gastein och det tog lite drygt en timme innan vi var framme vid Alpenhof där vi hyrt två stycken stora lägenheter. Vi hann med att ta en middag och jag hann dessutom hyra skidor (skitdyrt) innan det var dags att gå och lägga sig inför den stundande premiären i alperna.

 

Sol, lagom kallt, perfekt för mig som är en typisk nöjesåkare, för hårt underlag för vissa av mina mer avancerade skidresenärer. Vi tog gondolen upp till toppen och började åka. Allt gick bra i början men ganska snart visade sig att Signe tagit ett kliv tillbaka i sin skidutveckling och vågade inte åka nerför samma typ av branta backar som hon fixat innan i Säfsen. Allt blev för mycket helt enkelt så det blev en ganska jobbig nerfart för Liv. Som tur är så är hon väldigt bra på skidor och lät Signe åka mellan benen de allra flesta partier. Mot slutet av dagen släppte det lite mer och då åkte vi ner till Angertal på andra sidan innan vi åkte hem igen. Tyvärr så avslutades dagen med att vi skulle ta en blå ner till mittliften ner mot Bad Gastein. Den var dock inte blå eller väldigt felskyltad. En riktig pärs, vilket inte är en så bra avslutning inför dagen efter. Överlag kan man säga att pisterna var väldigt varierande och att man inte kunde veta vad röd, eller blå betydde. Att de inte hade gröna pister som de påstod stämde inte heller, då stora delar av de blåa var just gröna transportleder. Enda sättet att verkligen veta var att testa helt enkelt.

På kvällen blev det en av Salzburger Hofs fem restauranger och jag käkade gåslever - väldigt gott och prisvärt.

 

Efter besvikelsen över pisterna i Bad Gastein så tog vi dagen efter bussen till Dorfgastein. Måste ju inflika att Österikiska busschaffisar är lite knasiga. Den här var dessutom skitotrevlig, vilket gjorde att jag var precis lika otrevlig tillbaka. Och eftersom bussen var full och det var svettigt och jobbigt samtidigt som jag bar mer än min beskärda del av skidor och stavar så fick han sig en åthutning när han blev arg då jag råkade putta till hans backspegel, något han uppenbarligen inte var van vid. Han hade uppenbarligen inte fattat att det är av turismen han lever, vi är inte där för att göra hans liv till ett helvete, det är vi som gör att han faktiskt kan tjäna sitt uppehälle på att köra buss bland bergen. I Dorfgastein fortsatte Signe vara lika rädd som tidigare i början, sen, helt plötsligt bara vände det, och hon blev hur orädd som helst. Ungar är oberäkneliga, men kanske berodde det på att jag lovade henne en mini-kexchoklad om hon jagade ifatt mig i pisten. 

Det som är riktigt mysigt i alperna är de många värdshusen i backarna, god mat, god öl och ganska ok priser faktiskt. Dessutom kunde man sitta och sola samtidigt. Vi åkte hem lite tidigare för vi skulle gå och bada, och efter badet blev det middag hemma i lägenheterna, lagad av min kusin Magnus som är kock.

 

Sen var det den stora dagen, vi var sexton personer som sjöng för Liv på morgonen, jag hade under det senaste året filmat barnen och lite annat folk i olika situationer när de grattade Liv, klippt ihop det till en grattisfilm som vi visade, sen var det ut i backarna i Bad Gastein igen, nu när Signe kommit över sin rädsla. Dock fick vi helt plötsligt tjurrusa ner , då det helt plötsligt blev ett väderomslag och började blåsa. Vi hann ändå med en hel del åkning.

På kvällen bjöd vi på födelsedagsfondue på Bellevue Alm, ett värdshus man bara kan nå med en gammal enstols-sittlift.

 

Det var bra stämning, god mat och vi fick världen största portion Kaiserschmarren, som vi tog hem resterna av.

De räckte två dagar till.

 

 Roligast med kvällen var dock färden ner från värdshuset, då vi körde kälkar ner, det gick sjukt fort. 

 

Äntligen ett inlägg som inte handlar om poker....eller tvärtom beroende vem som läser.

Bara bilder.....

 

Mattias "Pokerstar" Andersson backar och ber om ursäkt för att han inte är källkritisk nog och publicerade Lina Os blogginlägg.

 

Jag fattar fortfarande inte vad som skulle vara fel med att publicera ett blogginlägg som tagits bort? Skulle detta blogginlägg tagits bort om Lotterriinspektionen INTE ringt Aftonbladet och "efterhört om policy". Nej, det skulle det med all sannolikhet inte gjorts. Så oavsett om en oförsiktig tjänsteman på LI kläckte ur sig orden "polisanmälan" eller ej så, vem bryr sig. Vem i helvete kom på den briljanta idén att ringa aftonbladet överhuvudtaget!!??

Kan det vara herr Hallstedt, chef på lotteriinspektionen? Vad var målet med att ringa om inte att få bort blogginlägget? Och de lyckades!

 

 

Herr Hallstedt får göra vad han vill, skratta eller gråta, men sämre bortförklaring har jag sällan hört:

"Efter publiceringen av det aktuella inlägget kontaktade vår kommunikationsavdelning AB:s annonsavdelning för att efterhöra om AB hade någon policy rörande publicering av enskildas namn på bloggar på Aftonbladets spelavdelning på webben. Någon sådan meddelades inte vid tillfället. Därefter avslutades samtalet och det var som danskarna säger: ”Det hele”. Vad AB eller andra sedan gjort för överväganden måste stå för dem."

 

Vad kommunikationsavdelningen har sagt till AB lär vi aldrig få veta, men uppenbarligen tog det skruv, mission accomplished.

 

 

Jag hoppas att alla begåvade människor inser att den ENDA anledningen för LI att kontakta AB är just att stoppa det fria ordet. Men visst är det kontraproduktivt och korkat. Men det hindrade ändå inte kommunikationsavdelningen från att ringa det där samtalet.

 

LI är annars kända för samtal där hot om indragna utskänkningstillstånd förekommit, samtal till kunder till eventföretag som håller pokerevents utan pengar, som får kunderna att stå där frågandes om de gör nåt olagligt.

 

En annan kommentar till Hallstedts blogg:
"Aaron Axelsson skriver:

Hallstedt har andra förklaringar till att det är helt omöjligt att AB gett efter p.g.a LIs påtryckningar.

 

1. Finns det mot denna bakgrund någon som helst anledning att tro att Aftonbladet skulle radera ett blogginlägg enbart för att Lotteriinspektionen begär det? Den som tror att en publicist så enkelt ”viker ner sig” har nog aldrig kommit i kontakt med en.

2. Ja, men myndigheten har ju hotat med en polisanmälan? Jag undrar i all enkelhet; vilket brott skulle den avse? Att skriva dåliga blogginlägg är möjligtvis moraliskt straffbart men det är knappast någon polisiär fråga."

Aftonbladet skiter fullständigt i att försvara det som publiceras på deras bloggar, de backar direkt om någto är kontroversiellt. Och till skillnad mot annonseringen från utländska spelbolag så är inte inkomsten mångdubbelt större än de böter de eventuellt skulle behöva betala.

Vilket brott som skulle vara anledningen till polisanmälan? Ja, det kan man ju undra, men det vore som sagt inte första gången LI hotar om repressalier, verklighetsanknytna eller ej. Och mitt förtroende för dessa byråkrater är lågt, maktfullkomna handläggare finns på massor av myndigheter, varför skulle LI vara annorlunda.

Efter mina kommentarer skrev Mattias följande inlägg:

 

Får vi reda på vad som egentligen sas till Aftonbladet? Nej, antagligen inte. Men faktum kvarstår:

 

Lina Olofsson skrev ett inlägg. Lotteriinspektionen ringde Aftonbladet. Inlägget togs bort.

 

Att det inte skulle finnas nåt samband som Herr Hallstedt försöker påstå är löjeväckande.