23 juli Newport Beach - LAX - Arlanda -Enskede
2014-07-25 @ 05:42:33 | Allmänt
Vår lektion började redan 08.30 så vi var uppe tidigt, jag skulle dessutom fixa så att vi fick late-checkout. Ramada Inn har dock en policy tydligen, där man får betala nästan som för en hel dag till för bara ett par timmar. Vet inte om de är ensamma men på andra ställen har det rört sig om ett par hundra kronor för ett par timmar, här var det 700kr för två timmar. Svin, och de som borde få betalt, de som måste städa senare, de får inte ett skit av de pengarna. Så det ska ha badwill för den policyn. Välj inte Ramada Inn om ni behöver late-checkout.
Men jag var så nervös att jag ändå inte brydde mig nämnvärt, ville bara komma iväg till stranden.
Två timmar lång var lektionen, Mike hette vår instruktör. Väl värt att inte vara för många samtidigt, vi fick mycket hjälp och tips och fick många vågor med bra förutsättningar. Jag gissar att jag hann med 30 vågor, gjorde rejäla kullerbyttor på vissa när jag var för långt fram på brädan och lyckades står typ två och en halv gång, och lyckades aldrig stå hela vägen in.
Hade problem med att komma upp från knästående, att jag inte har full styrka i vänsterbenet var en stor anledning, så får specialträna upphopp för att om möjligt komma runt nervproblemen.
Men jag har trots mina många vurpor sällan haft så kul. Jag kommer att göra allt jag kan för att få uppleva detta igen snart. Jag är ingen talang, stel och dålig balans, så det kommer att krävas många timmars hårt jobb, om man nu kan kalla det hårt jobb när det är så kul.
Sander hade samma talang som de andra, kom upp på första försöket, men tyvärr när han kört 30 minuter så fick han brädan på sig olyckligt och tog en paus så Siri fick ta över våtdräkt och bräda.
Det här var ett vanligt utfall, med mig knäsurfandes in utan att komma upp.
Så här såg det ut dagen innan, både Liv och Siri kom upp nästan på varenda våg.
Var ganska slut efter mina två timmar, men hade ingen aning om alla blåmärken jag fått förrän timmar senare då jag satt på planet. Knäna, bröstet, höften, jäklar vad många smällar jag måste fått. Kan verkligen rekommendera att ta surflektioner och jag kan rekommendera att göra det på Newport Beach, en bra nybörjarstrand. Enligt de flesta är Huntington Beach och Venice Beach oftast svårare för nybörjare. Ta en tidig tid, då blåser det oftast inte så hårt och det är mindre folk på stranden.
Efter lektionen tog vi ett kort bad innan vi åkte tillbaka till hotellet och packade allting på sin rätta plats. Vi hann till och med ett sista dopp i poolen innan vi blev utkastade.
Med gott om tid gick vi på Del Taco, en mexikansk kedja. Både den och Taco Bell är nog de billigaste ställen man kan äta på, vi fick massor med mat för 160kr, och då ingick det tre stora milkshakes. Det var väldigt varmt de sista dagarna i Kalifornien, 33 grader, men en härlig värme. Kanske beror det på att man får uppehåll under nätterna då de flesta hotell har AC, något man inte får hemma, med tanke på allt vi läst om hur jobbigt varmt folk tycker det varit i Sverige. Men vi satt iaf ute och käkade i skuggan, inte ett dugg jobbigt.
Trots lite bilköer kom vi snabbt fram till bilfirman, tog två minuter att lämna in bilen och tiominuter senare var vi på plats på terminal B och checkade in. När man har gott om tid går allting hur smidigt som helst och vi var igenom security, 4 timmar innan planet skulle lyfta. Hade vi haft mindre tid på oss hade vi väl haft bilköer från helvetet, fått vänta på biluthyrningsbussen i en halvtimme, haft långa incheckningsköer och blivit kroppsvisterade när vi skulle igenom security.
Nu hade vi istället tid att shoppa lite, läsa lite och ta en middag innan planet skulle avgå. Planet kom iväg en halvtimme sent, det var en hoppig resa hem, men jag fick några timmars sömn. Underhållningsutbudet var det samma som på utvägen, så enkelt det hade varit att ha lite nya filmer bara. Finns en del att önska vad gäller Dreamlinern och servicen ombord, det är lite som att flyga charter, ALLT extra kostar, vilket är sjukt då det inte är så billigt. MEN...man kommer fram direkt och på tio timmar. Och är man ute i god tid kan man tjäna mycket pengar.
Nu är vi hemma, vi la oss så sent som möjligt men jag och Signe vaknade redan 03.30. Nu är klockan 05.30, inga tecken på trötthet och vi får väl gå upp och göra lite frukost utan att väcka de andra.
Som avslutning på bloggandet från denna resa (lär väl bli några återblickar) kan jag återberätta vad Signe sa när vi väntade på de andra utanför en affär i Orange County. Vi såg en liten spinkighund med en tröja och Signe utbrast.
"Allt är så litet eller så stort här i Amerika, det är liksom magiskt!" Jag frågade då om det inte kan vara litet och stort i Sverige också. "Jo, det kan det det", svarade hon, "men det är det ju aldrig"
22 juli Newport Beach - Surfin'USA
2014-07-23 @ 07:36:12 | Allmänt
Surfdags och hotellbyte. Vi checkade ut från vårt hotell och åkte mot stranden där vi skulle möta upp surfinstruktören som skulle lära Liv och Siri de första stapplande stegen.
Det var två ganska nervösa tjejer, jag kan förstå dem, men när vi kom fram till stranden såg åtminstone inte vågorna superhöga ut och det var kanonväder med något så ovanligt som sol redan från tidig morgon.
De började med 15 minuter på land, övade hur man ställer sig upp på brädan och hur man tar sig ut över vågorna.
Sen gav de sig ut, Liv gick ut själv Siri fick lite hjälp ut i början.
Sen kom första vågen och döm av min förvåning när både Liv och Siri ställer sig upp och åker nästan hela vägen in innan de ramlar av. Första gången de testar!?!
De fortsatte i samma stil hela lektionen. Jag filmade en hel del, men det är omöjligt att ladda upp något större än några hundra kilobyte här, nätet är för dåligt, både de wifi som är gratis och via 4G-kortet jag köpt via holidayphone.se, riktigt dåligt har det funkat för oss här i USA. Så bildbevis finns men jag kan tyvärr inte ladda upp dem nu, kan bara säga att det såg riktigt bra ut, och det såg riktigt kul ut.
Efter lektionen, lite trötta, men inte alls som vi väntat oss.
Lunchen tog vi vid piren knappt 400m bort, chili blev det för oss idag, Borde som vanligt beställt hälften, men alla vill ju ha sin rätt. Efter lunch tog vi ett nytt bad innan vi gav oss ut på jakt efter de gratis t-shirts som man kunde hämta i surfshoppen efter fullgjord lektion. Vi åkte fram och tillbaka längs Newport Blvd, vid fjärde försöket kom vi rätt.
Sen blev det kort vila på hotellet innan vi gick till Outback Steakhouse, var väl så där, men lite omväxling iaf. Och Signe njöt av sin glass. Imorgon är det min och Sanders tur att ta surflektion, hoppas det funkar hälften så bra som för Liv och Siri, då blir jag supernöjd.
21 juli Costa Mesa - Newport Beach - Crystal Cove
2014-07-22 @ 18:29:19 | Allmänt
Vaknade i morse i vår King säng, vi försöker alltid boka King Suites med bäddsoffa, då får vi plats fem, och de flesta hotell verkar inte bry sig även om de skriver att det är max 4 personer som får sova i rummet.
Andra natten i Costa Mesa, en kvarts bilresa från Newport Beach, lika bra då det ändå oftast är stora avstånd att man måste ta bil ändå, att gå är inte så praktiskt här i USA. Signe låg och kramade Sander, väldigt gulligt, vi sover tre i stora sängen, två stycken får plats i bäddsoffan, vilka som ska sova var bråkas det ständigt om, men det brukar lösa sig.
Dagen innan bokade vi en valsafari och vi skulle upp tidigt. Chanserna att se blåval var ganska goda, de hade sett mellan 15 och 30 stycken varje dag den senaste veckan.
Båten avgick från Newport Landing.
Min fru var som vanligt förberedd på alla väder, vi hade med oss packning med klädombyten, alla barn var varmt klädda då det kunde bli kallt ute på havet. Men då vi var tvungna att vara där så tidigt så han de nästan dö i värmeslag innan så det blev ombyten, byte av skor m.m. Men sen på havet blev det verkligen kallt och då var alla glada att Liv hade med sig allting.
Tog c:a 20 minuter ut ur bukten längs kanaler kantade av vackra hus.
Första vi fick se var delfiner, i massor. Inte så lätt att få dem att fastna på foto, men filmade en del som blev ganska bra. De gillade att följa båten i hasorna och hoppa i kölvattnets vågor. Backflips, 360s allt möjligt.
Tyvärr blev det ingen stor val, den här dagen såg de bara 4 st, och det var inte på vår tur:( Besvikelsen var stor även om kaptenen försökte trösta genom att åka förbi ett par sjölejon.
Väldigt besvikna var vi, ingen dricks till kapten (tyckte han kunde varit ute lite längre och letat, känns som om han gav upp i förtid och vi kom iväg sent. Kan tänka mig att det märks i dricksspannen om man inte ser blåval. Vi fick kuponger på halva priset om vi ville åka igen, men kändes inte värt, besvikelsen skulle ha blivit ännu större.
Efter lunch åkte vi till Crystal Cove State Park, en strand och ett undervattensreservat, vackert men inte så badvänligt då man inte såg alla stenar när det virvlade upp sand av vågorna, sand och sten är inte en bra kombination.
Vi åkte hem till hotellet och hann med lite tennis och ett dopp i poolen innan vi åkte iväg till Outlets at Orange och käkade på Rubios, och så fick ungarna kolla in Hollisterbutiken där. Stor prisskillnad mot i Sverige. Tror de köpte 10 plagg för samma pris som de köper en t-shirt för i Sverige.
20 juli Costa Mesa - Newport Beach
2014-07-22 @ 01:08:36 | Allmänt
Återigen ett inlägg som försvunnit. Jag gör en snabb variant. En dag i badets tecken. Efter att ha sett amerikanerna vräka i sig enorma sockerberg till frukostar tog vi bilen till Newport Beach. Jag lyckades hitta en parkeringsplats där alla andra missat den lilla sträckan som inte var rödmålad.
En riktig kanonstrand, med som vanligt sjukt fina hus vid promenadstråket.
Rejäla vågor, testade den avbrutna brädan som hölls ihop av sitt överdrag, men den vek sig och jag gjorde en kullerbytta, sen fick den åka i soptunnan.
Pizzahaket vid hotellet på kvällen, testade Calzone, det finns en del kvar innan amerikanska pizzor når svensk pizzas höjder.
19 juli San Diego- Del Mar - Costa Mesa
2014-07-20 @ 20:09:01 | Allmänt
Kvällen innan (den 18:e) blev det pizza då vi misslyckats att hitta en pizzeria på lunchen (Tack Apples Siri som gav oss vägvisning till en pizzeria som var nedlagd). Tänkte gå på Village Pizzeria, pizza som den gör i New York enligt reklamen (de importerar vatten från New York till degen), en aning pretentiöst. Var hur lång kö som helst så det blev pizzerian sidan om istället, som var helt ok den med.
Morgonen den 19:e sov vi lite längre, åkte sedan bil norrut längs kusten. GPS:en ville hela tiden ha ut oss på I5, men vi stod på oss och körde på känn. Gick bra och vi kom till Del Mar, en srand som vi också fått rekommenderat av en vän till en vän. Detta var den strand som varit mest välbesökt av de vi varit på hittills. Oftast finns det gott om plats, ibland kan det vara lite svårt med parkering, men på State Beaches har det hittills alltid funnits plats.
Här var det fullt, parkeringen dyr, men stranden var bra om än ganska full. Vi breder inte ut oss så mycket, vi badar eller står mest. Riktigt bra nybörjar strand för Boogie Board, men det fanns en del riktigt höga vågor längre ut. Lyckades bryta av vår ena bräda när jag försökte mig på en 360 på toppen av vågen, lyckades aldrig men det var kul att försöka.
Vädret var bättre än det såg ut, det är nästan alltid molnigt på förmiddagen för att spricka upp framåt eftermiddagen och sällan är det kallare än 20 grader, oftast upp emot 25 grader, dag som natt.
Efter stranden åkte vi vidare längs kusten och stannade i den lilla orten Cardiff-by-the-Sea och käkade på ett riktigt Surfhak. De stängde tre så att de skulle kunna surfa på eftermiddagen, och serverade frukost hela dagen fram tills de stängde.
Vi tog två små frukostar till Siri och Sander, vi tänkte inte på att något som heter "Little" skulle kunna vara så stort.
Vi tog French Toast till Signe, gott, och räckte till alla. lle kunna har klarat oss på de tre rätterna. Enda missen vi gjorde var att vi beställde mer mat till Liv och mig, vi skuRekommenderar detta ställe, men beställ inte för mycket mat. Vågar inte ens gissa på hur stor en Big Breakfast är.
Vi gav till slut efter för GPS:en när vi kom till Oceanside och körde ut till I5:an. Naturligtvis var det köer så vid första bästa tillfälle åkte vi ner till kusten igen. Kom fram till vårt hotell i Costa Mesa, 3,6 miles från Newport Beach, tre nätter har vi bokat här, lagom avstånd till de olika stränder vi vill besöka och inte lika sjukt dyrt som det blev att boka ett hotell vid stranden under högsäsong, åtminstone om man ska ha plats för 5.
På kvällen gick vi 100 m till en Japansk BBQ restaurang. Fanns tre till japanska restauranger i närheten och det verkar som om andelen asiater som bor i området är stor. De flesta på restaurangen var japaner eller med japansk påbrå och personalen pratade mer japanska än engelska. Kul och annorlunda, av med skorna och kryp ner på golvet och grilla din egen mat.
Sjukt mycket mat och rätter, men vi alla tyckte det var gott, till och med alla ungarna, och de är inte lätta att tillfredsställa. Vi åt upp det mesta och på vägen hem köpte vi lördagsgodis på den lokala spritbutiken.
18 juli -Coronado, San Diego
2014-07-20 @ 07:47:12 | Allmänt
Dag på stranden, rejäla vågor, svårt att visa med bilder. Coronado City beach blev det, nära och bra. Lite annorlunda än de statliga stränderna. Har fortfarande inte förstått hur man ska skrämma bort Stingrays när det slår 2,5 meter höga vågor.
Det världsberömda Hotel Del Coronado syns där borta med sina torn, röda tak och vita fasad.
Det är inte speciellt trångt på stränderna här i Kalifornien, trots denna mängd med bilar överallt, de är breda och långa.
Bygga sandslott med murar och vallgravar som skydd mot vågorna (förgäves) och surfa med Boogieboard var dagens aktiviteter
17 juli Los Angeles - Coronado Island
2014-07-20 @ 04:00:00 | Allmänt
Hade skrivit ett långt inlägg om den 17 som nu är helt magiskt borta. Finns inte ens som utkast. Hata.
Nu gör jag ett snabbt försök att hinna ikapp vad som hänt innan jag hinner glömma.
Vi gick upp tidigt den 17:e, vi skulle vara ute i god tid, Garmin GPS:en tog som vanligt sjukt lång tid på sig att ladda så det blev lite irrande innan vi kom på rätt väg. Av någon anledning går det inte att söka upp platser om man inte är jäkligt specifik och även om man söker något som man vet finns så tar det lååååååång tid. Co-Pilot som jag numera har på iPhone är inte heller helt klockren men är åtminstone bättre. Måste nog leta lite till innan jag hittar den perfekta GPS-lösningen som inte driver mig till vansinne från tid till annan.
Garmin är jättebra när man väl hittat vart man ska att köra efter. Det var dock en hel del köer och 20 minuter på Garmin (48 minuter på Co-Pilot som tar hänsyn till trafik) blev till 1h 5 min. Men tack vare att vi hade gått upp tidigt hann vi precis i tid till turen som skulle ta oss runt i Hollywood och Beverly Hills. Vi hade fått turen rekommenderad av våra vänner i Tucson, och turen var bra. Man ska inte vänta sig att få se en massa kändisars hus, för man ser mest deras grindar, men det är guiden och hans berättande om Hollywood som gör det värt att åka.
Enda stoppet under turen, utsikt över Hollywoodskylten, den syns (knappt) i bakgrunden, men syntes riktigt bra i verkligheten.
Uppförstorat till ungefär verklig storlek som vi såg den.
Enda kändishuset jag fotade, här bakom detta fönstret dog Michael Jackson samtidigt som vi flög till Las Vegas första gången 2009.
Häxhus i Beverly Hills, tydligen ett hus byggt för en film som sedan flyttats till filmmakarens tomt i Beverly Hills då han inte vill göra sig av med det. Stod en skylt vid huset "Plocka inte bären, hälsningar häxan"
Intressantaste huset under turen tyckte jag, ett av Gaudis få arkitekturella verk utanför Barcelona. Inga räta linjer här inte. Mina barn höll inte med. Siri såg Josh Hutcherson hus, Sander såg Bruce Willis hus, och Signe fick se Johnny Depps(Willy Wonkas) gata, han hade köpt alla hus där han bodde trots huspris i Beverly Hills som slår Zlatans övergångssumma till Barcelona.
På Rodeo Drive såg vi denna bil som kostat 3 miljoner dollar. Vet i hundan om jag inte hellre tagit 15 st Tesla S
Charlie Chaplins gamla studio som nu övertagits av Mupparna( Jim Henson Company) som också skapade Yoda i de tre första filmerna, icke att förglömma.
När turen var över tog vi en lunch på Hollywood Blv. innan vi sa adjö till LA...
och "Hello!" till bilköer...
7 filer åt vardera håll på I5, var ska alla? Vore en sak om San Diego vore en en mångmiljonstad, men det bor 1,3 miljoner i den. För många bilar och ett märkligt filkörningssystem är antagligen anledningen. Så en bil byta fil tjugo gånger, vi bytte inte och rullade till sist förbi honom. Trägen vinner.
7 filer åt vardera håll på I5, var ska alla? Vore en sak om San Diego vore en en mångmiljonstad, men det bor 1,3 miljoner i den. För många bilar och ett märkligt filkörningssystem är antagligen anledningen. Så en bil byta fil tjugo gånger, vi bytte inte och rullade till sist förbi honom. Trägen vinner.
Till sist, bron över till Coronado Island....
Trots att en 2h resa till slut tog 3h och 40 min hann vi ta ett dopp i poolen och en riktigt bra middag på Burger Lounge, hak nr 1 på ön enligt TripAdvisor. Bra shakes också, man får resterna i en shaker att fylla på sitt glas med.
16 juli Hermosa Beach - Marina Del Rey
2014-07-18 @ 08:43:00 | Allmänt
aVi hade inte riktigt bestämt vad vi skulle göra den här dagen, det hade varit lite kallt på kvällen innan och det kändes inte som strandväder när vi vaknade. Vi gick ner och tog frukosten som ingick, vi kunde välja på att göra egna våfflor, äta rostade mackor, fruktyoghurt, cheerios (som är som kalaspuffar) med mjölk, fruitloops med mjölk, hamburgare (inget bröd) och "stekta" ägg. Jag tog ett ägg och lite kaffe, men de andra högg in ordentligt och testade det mesta.
Efter frukost utnyttjade vi wifi i lobbyn, letade hotell och en hollywoodtur. Ungarna ville ta ett dopp i poolen så vi hängde med ner med datorn, bokade en guidad tur av Hollywood till dagen efter och hittade också ett bra och hyfsat billigt hotell på Coronado Island i San Diego, det skulle bara ta två timmar dit och vi gillade den ön när vi var där sist.
Vi bestämde oss också för att ta en cykeltur nere vid strandpromenaden, vädret var fortfarande sisådär men en cykeltur skulle nog göra oss sugna på ett bad i havet. Tog bilen ner till Hermosa Beach Pier där det fanns ett parkeringsgarage precis vid cykeluthyrningen, perfekt!
Tog en stund att hyra, blev fyra cyklar och en tag-along till Signe. I början när vi cyklade var det molnigt men det sprack upp mer och mer ju längre vi cyklade.
Fick se ännu fler fantastiska hus
Vi tog en kort dricka- och glasspaus när det blev varmare
Cyklade förbi LAX, flygplan lyfte hela tiden
Precis innan vi kom fram till Marina del Rey tog vi ett bad, återigen rejäla vågor, så stora att det var svårt att komma ut speciellt långt utan att kastas in igen.
Hade inte sett något matställe men vi gav oss inåt land och hittade the Schack, burgarställe som vi gillade när vi var där god mat och god öl.
Vi vände hemåt efter lunchen, men bara efter ett par kilometer klagade Sander på magont och illamående, matförgiftning gissade vi. Han och de andra stannade vid en toalett medan jag cyklade allt jag var värd en mil tillbaka till bilen och kastade mig iväg mot där de borde vara. Körde lite fel men hittade dem ganska fort och tog med mig Signe och Sander som efter toalettbesök mådde en aning bättre. Liv och Siri cyklade tillbaka.
På vägen tillbaka i bilen var det naturligtvis bilköer, vi kom fram precis samtidigt till cykeluthyraren. Till slut var vi hemma igen på hotellet helt slut. Blev en kort tur ut på kvällen efter att tjejerna tagit ett dopp och sen gick vi och la oss tidigt inför nästa dags guidade tur. Med tanke på trafiken här så behövde vi nog vara ute i god tid. 32 km är ganska långt här i Los Angeles.
15 juli Palm Springs - Hermosa Beach, Los Angeles
2014-07-18 @ 07:37:24 | Allmänt
Upp hyfsat tidigt och tog ett dopp i poolen i den 39 gradiga ökenhettan innan vi rullade ut på dagens utflyktsmål, där temat var arkitektur. Jag laddade ner en app, PS Mod där man med hjälp av karta, filmer och ljudinspelningar guidade sig själv runt Palm Springs spännande arkitektur från mitten av förra seklet, samma era och stil som våra vänners hus i Tucson
Husen är verkligen coola och det var intressant men blev lite avhugget då intresset mest var från min sida.
Det här hotellet var ett av de mest typiska, ritat av William F. Cody, med vackra sneda vinklar.
Man kan ana poolen inne bakom glasdörrarna. Om det blir någon mer gång här så är det här vi ska bo om vi inte hyr ett hus.
Två banker med speciell 50-tals arkitektur som vi såg på huvudgatan.
Ingången till stadshuset i Palm Springs av min absoluta favorit Albert Frey....
...som också ritat detta hus
För er som gillar denna typ av arkitektur så går det att uppleva det mesta via appen, ladda ner den, sök på palm springs mid Century.
Hade säkert kunnat hålla på längre men resten av familjen hade fått nog och men vi hann åtminstone besöka en enorm vindkraftverksfarm innan vi lämnade Palm Springs. Lägg märke till den vita sand som finns här, i de andra ökenområdena vi varit i har det varit mer rött och ljusbrunt.
Åkte mot Los Angeles och det tog knappt en timme innan vi kom in i förorterna, vi hade då en timme kvar innan vi skulle vara framme och tog en lunch på en Hawaiansk BBQ restaurang. Vi tog en familjemiddag vilket visade sig vara en enorm sak och vi tog återigen med oss det mesta i lådor.
Familjen med påsarna
Smidig bilresa, lite kö sista 20 minuterna men ingenting att tala om egentligen.
Vi hade valt samma hotell som familjen Jonasson en vecka tidigare, på deras rekommendation. Ett bra hotell, vi fick en loft-svit med spiraltrappa upp till loftet med en kingsize säng. Så fort vi kunde gick vi ner mot stranden, trots hajattacken av en vithaj vid samma strand för en dryg vecka sedan.
Nere vid strandpromenaden låg det helt fantastiska hus med en liten front ut mot stranden, men de var ofta enorma på baksidan. Prislapp upp till 12 miljoner dollar.
Bra bad, men rejäla vågor, så till den grad att Sander och Siri inte körde boogieboards, jag körde själv och det var riktigt kul. På vägen upp köpte vi lite plastbestick och tallrikar (och några Margaritas), vi hade nämligen bestämt oss för att käka upp våra rester på kvällen. Direkt när vi kom hem hängde jag med barnen ner till poolen för ett sista bad. Vi hade kommit upp på rummet och varit där kanske 45 minuter, klockan var 19.00, då det ringde från receptionen:"People around you are complaining about noise, could you tone it down?" Jag blev så paff att jag sa bara "yes".
Vi hyssjade på barnen, men ju längre jag fick tänka efter så kunde jag inte förstå hur någon kunde ha blivit störd kl 19.00!?! Var ruskigt irriterad på att vi skulle gå runt och viska bara för någon lättstörd och enligt min mening lätt störd människa klagat. Satte ner betyget på det där hotellet, de i receptionen borde filtrerat bort detta klagomål klockan 7 på kvällen. Ingen dricks och jag slutade hyssja ungarna och lät dem röja lite mer än vanligt, hoppas det störde.
14 juli Palm Springs - Bombay Beach - Slab City
2014-07-17 @ 04:23:49 | Allmänt
Det började för drygt ett år sedan. Liv såg en fascinerande dokumentär på SVT och hon rekommenderade den till mig som också såg den. Bombay Beach hette den och följde några människor som bodde just i Bombay Beach, ett litet samhälle med ett par hundra hus/RVs
Bombay Beach // Trailer from Alma Har'el on Vimeo.
Liv googlade och tog reda på mer om detta lilla samhälle och Salton Sea, den sjö vid vilken det låg. Området har kallats en ekologisk katastrof.
Vi blev båda förälskade i den fotokonst som finns från området, och detta är en del av anledningen till att vi befinner oss i Palm Springs.
Inspirerade av dessa vackra bilder och massor med historier från området bestämde vi oss alltså för att se det med egna ögon.
På morgonen efter att vi vaknat drog vi iväg längs California Highway 111 som går precis längs Salton Sea.
Sjön bildades när Coloroadofloden översvämmade de kanaler man byggt för att bevattna dalens 100 000 hektar mark. I 16 månader kämpade man med att försöka stoppa floden innan man lyckades. Till slut fick man stopp på det, men då hade Californiens största sjö redan bildats.
På 50-talet försökte man lansera Salton Sea som den nya Rivieran och lyckades delvis, men naturen hann i kapp.
Inflödet av nytt vatten till sjön var inte tillräckligt stort och avdunstningen för stor, vilket fick till en följd att salthalten i vattnet ökade dramatiskt. Nu finns det väldigt få fisksorter som överlever i detta vatten och dessutom så är algblomningen på somrarna helt ur balans vilket dödar mycket fisk och får konsekvenser för den mängd fåglar som faktiskt lever här. Pelikaner, storkar och andra fåglar finns i mängder men det minskar snabbt. Vid vissa tillfällen har tusentals fåglar och fiskar dött då salthalten och algblomningen nått nya rekordnivåer.
Vi körde till Salton Sea Stae Park, här vid ingången där vi ser Palm Springs och områdets enda inhemska plam, fjäderpalmen. Den släpper inte sina vissnade blad vilket gör att man inte kan se stammen som på de flesta andra palmer. Och det finns verkligen massor av palmer, mycket dadelpalmer, i området.
Vi körde ner till parkeringen, lågsäsong och massor av plats, men jag antar att det är förberett för de massor av folk som besöker området januari till april.
Vi frågade vid ingången om det gick att bada och så länge man undvek "Barnacles" genom att ha rejäla badskor skulle det inte vara några problem. "Barnacles" är en sorts havstulpaner, och man skär sig ganska illa på dessa om man kommer åt dem. Men trots den otroliga värmen infann sig inte badlusten.
Vi frågade vid ingången om det gick att bada och så länge man undvek "Barnacles" genom att ha rejäla badskor skulle det inte vara några problem. "Barnacles" är en sorts havstulpaner, och man skär sig ganska illa på dessa om man kommer åt dem. Men trots den otroliga värmen infann sig inte badlusten.
Det luktade inte illa men såg inte så inbjudande ut.
Det jag trodde var tånghögar visade sig vara något helt annat. Död fisk i stora mängder.
Det var verkligen sjukt varmt, 42-43 grader så man gick inte gärna ur bilen, men det fanns så mycket att se.
En varm och spännande dag avslutades med bad i poolen på hotellet innan vi av en ren slump lyckades pricka in all-day happy hour på Rick's Desert Grill där vi tog en god middag ackompanjerad av Margaritas on the Rocks och en god desert. Resterna tog vi med i en låda (flera) då portionerna som vanligt är absurda
Och de där havstulpanerna. Det visade sig att den där vita sanden vid närmare inspektion bara var avbrutna bitar av havstulpaner.
Inte så vassa men inte så sköna heller, och det fanns en hel del i vattnet kvar, att ta sig i var inte att tänka på. Vi åkte vidare längs sjön och kom ytterligare 8 miles senare till platsen där filmen spelats in.
Det var med stor förväntan vi körde in i det lilla samhället, stannade och köpte vatten och glass. Vi såg golfbilar parkerade lite varstans och flera som åkte omkring, tydligen ett vanligt sätt att färdas inom samhället. Det var blandat mellan slitet och välhållet, stora kontraster.
Vi tog oss ner till stranden där mycket av fotona på nätet kommer ifrån.
Vi tog en hel del egna bilder men för tungt att ladda upp nu.
Vi åkte sedan vidare och åt en lunch i Niland, vid sjöns sydligaste spets, innan vi drog vidare till Salvation Mountain, ett verk av en något excentrisk man precis innan Slab City. Folk har under åratal donerat färg och lera för hundratusentals dollar till honom för att han ska kunna fortsätta sitt verk.
Sista anhalten innan hemfärd var sedan Slab City. Om det är samhällets fattiga som bor i Bombay Beach är det hit de allra fattigaste och utstötta sökt sig för att få vara ifred. En väldigt speciellt stämning där skyltar med "Stay Out!" blandas med fantastisk konst.
Det var verkligen sjukt varmt, 42-43 grader så man gick inte gärna ur bilen, men det fanns så mycket att se.
En varm och spännande dag avslutades med bad i poolen på hotellet innan vi av en ren slump lyckades pricka in all-day happy hour på Rick's Desert Grill där vi tog en god middag ackompanjerad av Margaritas on the Rocks och en god desert. Resterna tog vi med i en låda (flera) då portionerna som vanligt är absurda
Martin Jacobsson är en November Niner!
2014-07-15 @ 18:01:06 | Allmänt
Bryter av mina bildreseberättelser med en otroligt rolig händelse. Jag hade ju själv en dröm om att spela Main Event i år, det gick inte, och jag var för snål/hanterar min bankrulle klokt så jag valde att inte köpa in. Martin Jacobsson har säkerligen inte problemen jag har med att kvala eller att ha en så liten bankrulle att ett inköp på $10000 hindrar.
Och Martin Jacobsson har i flera års tid visat att hans skicklighet och tålamod vid borden är svårslagna. Han kallades den eviga tvåan, men nu är han en November Nia för evigt. Aldrig har man sett mer fram emot ett finalbord som det i november.
13 juli Tuscon - Palm Springs
2014-07-15 @ 03:32:00 | Allmänt
På kvällen innan fick vi ett erbjudande, "Åk ni upp till Mt Lemmon, 10000 fot högt, på förmiddagen så kan barnen vara här och bada". Så vi gick upp lite tidigare, började packa och bädda ur och tog sedan bilen upp mot bergen.
Det häftiga med denna biltur är att man passerar sju klimatzoner och att man åker från öken upp till norra hemisfärens sydligaste skidlift. Den var visserligen inte öppen mer än tre veckor förra året men ändå.
Bilder gör som vanligt inte utsikten rättvisa, inte ens det minsta lilla, men jag måste ändå försöka.
2000 fot, kaktusar, öken, varmt, c:a 98F dvs 37 grader Celsius.
Coola stenformationer, allt ser ut att vara staplat på varandra.
Uppe på 4000 fot, lite grönare knappt några kaktusar. Tucsonslätten syns lång där borta.
Jag är ute ur bilen i knappa 30 grader.
5000 fot, nu börjar det bli skog.
9000 fot, nu är det 63 grader Farenheit, d.v.s 17 grader Celsius och betydligt skogigare.
Under tiden sysslade barnen med det här:
Vi kom hem efter c:a 3 timmars utflykt, vägen dit är det som är grejen, lagom till lunch och VM-final. Hann dessutom bädda och ta ett snabbt dopp innan själv.
Åsa tog första vakten medan vi andra såg fotboll, men till andra halvlek gick de små in och lekte.
Resultatet av VM-finalen var väl rättvist även om jag hellre sett en final mellan Holland och Tyskland. I pauserna så hann vi dessutom lasta bilen så direkt efter slutsignal var det dags för avfärd. Vi tackade våra vänner för deras gästfrihet och nu väntade dryga fem och en halv timmars bilfärd om vi skulle ta oss hela vägen i ett svep.
Vi hann inte långt innan en duststorm började blåsa upp, i Tucson fick vi rapporter om att det efterlängtade och sedan länge utlovade regn-och åskvädret äntligen anlänt, och det rejält. Syns kanske inte på bilden riktigt hur mycket sand det virvlar, men det är rejält och sikten kan bli riktigt dålig om det vill sig illa.
Vi stannade efter ett par timmar och tog lite mat, vi bestämde oss då för att åka hela vägen till Palm Springs men när vi väl lämnade Topanah Family Restaurant, ett riktigt sunkhak, blev vi varnade om att stormen nu var ifatt oss igen, men vi hann ut på I10 West och körde snabbt ifrån ovädret.
Om man inte sett filmen Liftaren får man en påminnelse om att man ska fundera innan man plockar upp folk.
Solnedgång på väg ut ur Arizona.
Vi kom till sist fram strax efter 22.00 efter ett par timmars körning i mörker, då jag samtidigt följde Martin Jacobssons framfart vid pokerborden i Las Vegas. Kul att det går bra, nu hoppas jag han klarar av upploppet också.
Tyvärr hade vår sena bokning via booking.com inte kommit fram så det tog en stund innan vi kom åt vårt rum, och vi skulle inte få egna nycklar förrän morgonen därpå. Lite märkligt kan tyckas, men just då var jag nöjd bara vi fick någonstans att sova.
12 juli Tucson - Tombstone - Bisbee
2014-07-14 @ 08:44:50 | Allmänt
Lördag och ledigt för alla i båda familjerna här i Tucson. Vi bestämde oss för att åka söderut mot mexikanska gränsen och besöka en riktig turistfälla, Tombstone. Men ni som är samma generation som jag vet hur stor del vilda västern fortfarande spelade under vår uppväxt.
Mina barn har inte alls samma känslomässiga koppling till 1800-talets Amerika. De har inte växt upp med Macahans, sett gamla västernfilmer på tv, eller lekt cowboys och indianer.
Så turistfälla eller ej, vissa fällor måste man gå i ändå. Tog c:a 90 minuter dit och temperaturen var bra mycket lägre där, knappt 27 grader.
Det var en turistfälla, men samtidigt inte, är man i närheten bör man besöka denna stad som med amerikanska mått mätt är ganska gammal med bevarade hus från 1882. Man har naturligtvis gjort allt för att bevara westernkänslan, precis som Ystad utnyttjar Wallander, och i Tombstone är det ju faktiskt något som hänt i verkligheten som inspirerat otaliga filmer.
Vi stannade i ett par timmar, besökte de historiska platserna, OK Corral, men skippade återskapandet av den gunfight som satte Tombstone på kartan.
Vi hann också besöka ett 1880-tals museeum och världens största rosenbuske, imponerande stor men säkert mer imponerande när den blommar i april. Om det sen är världens störst låter jag vara osagt. Vi har besökt en del rosengårdar bl.a en i Kristianopel och som jag kommer ihåg den var den rätt rejäl den med.
Vi åkte sedan vidare till ytterligare en gruvstad som numera är hem för en konstnärs- och hippekoloni, Bisbee. På 1880-talet innehöll denna stad 50 barer och bordeller och hade 21 000 invånare, nu var det lite lugnare. Cool place with a cool attitude.
Blev till sist en sen lunch på
Huevos Rancheros, riktigt gott
Sen var det "antik"- (loppis kallar jag det-)affärsbesök en kort stund innan vi gick ner för Main St och åkte hemåt. Inte så händelserik åktur hem, förutom att vi passerade en kontroll uppsatt av Border Control, men de viftade bara förbi oss.
Ett snabbt bad senare drog vi ut igen till Tucsons stadskärna, dels för att köpa mat och lördagsgodis, men också för att undersöka möjligheterna till teknikfynd. Hittade denna coola affär vid 4th Avenue som är bar-, restaurang- och shoppingstråket i downtown Tucson.
Väl hemma fortsatte vi den oamerikanska stilen och tog en middag ute i värmen. För oss svenskar en härlig sommarkväll, för alla andra en kväll när det inte kom en droppe regn trots utlovad storm.
11 juli Tucson
2014-07-13 @ 08:15:11 | Allmänt
Den här dagen var uppdelad i två, först skulle jag få min vilja fram och sedan skulle mina barn få vad de ville.
Utanför Tucson finns Pima Air & Space Museum och som gammal luftvärnare och rymdingenjör så är mitt intresse för båda dessa saker stort. På vägen till muséet passerar man dessutom "Boneyard" där flygvapnet har plan uppställda i malpåse. Man kör kilometer på kilometer förbi rader med 20 till 50 flygplan i varje, alla med vita skydd på alla rutor och luftintag för att kunna sättas i drift igen närhelst det behövs. Räknade till drygt 400 Hercules plan som stod uppställda på denna Boneyard, svenska flygvapnet har kanske 10 st d.v.s en fyrtiondel av vad amerikanska försvaret har i sin malpåse.
När man åker förbi alla dessa plan inser man vilken enorm stormakt USA är militärt och hur mycket pengar de plöjt ner i krigsmaskinen, inte bara på att tillverka planen utan för att utveckla alla dessa typer av flygplan som jag sedan fick se på flygmuséet.
I stora hallen fanns ett 50-tal sorter, men utanför fanns ytterligare ett hundratal plan, och ännu var det inte så varmt knappt 35 grader. Jag var i eld och lågor och sprang mellan flygplanstyperna samtidigt som jag försökte berätta om dem för barnen. Så ont om tid och så mycket att se.
Ett litet axplock
Convair Peacemaker, strategiskt bombplan, oftast kärnvapenbestyckat.
B52 Stratofortress, ett av de mest kända amerikanska bombplanen
Mig 29
Mi-24 Hind
Det fanns massor med fler flygplan, alla typer av F15, F16, F18 och A10 Thunderbolt, Hueyhelikopter, Cobra, jaktflygplan man aldrig hört talas om, attackflygplan man inte trodde fanns. Ett par äldre Airforce One plan. Men det var lite för mycket och för varmt för den yngre generationen.
Det fanns också en hangar som helt ägnade sig åt att berätta om 390th Bomb Group där 3000 man tjänstgjorde under andra världskriget, en av besättningarnas plan är bevarat och överallt fanns historier om de många uppdrag som flögs över Tyskland 1943-1945. Upp kl 05.30, Frukost 06.30, genomgång uppdarg fram till 09.00 då man startade, återkomst 16.00, middag 17.00, en vanlig dag för en bombflygsbesättning. Tror jag får se om Memphis Belle när jag kommer hem.
En hangar rörde rymdresor, fanns en del man kunde testa, att landa på månen, docka med en geminimodul, eller ta foto som astronaut.
Efter tre timmar på muséet var alla utom jag nöjda och vi åkte till Park Place Mall för att ät lunch och sedan se Transformers 4. Jag fick mig tre stycken supergoda fisktacos innan filmen började, en 2 timmar och 45 minuter lång actionrulle. Blev lite mycket för mig även om det var imponerande bra gjort. Lång reklam innan filmen, men bara reklam för andra filmer, allt det andra skräpet slapp man.
Kvällen avslutades i pation, hemma, grillandes hamburgare och sippandes på Margarita efter ett poolbad.
10 juli Tucson
2014-07-12 @ 02:47:45 | Allmänt
Idag var det tidig uppstigning då vi skulle till ökenmuséet som till stora delar är utomhus, och trots att de lovat "thunderstorms and rain", vilket som sagt är det en riktig Tusconbo går och hoppas på ständigt, så var himlen ganska klarblå. C:a 35 grader varmt när vi kom fram efter att ha passerat en saguarokaktusskog som jag fått veta att dessa typiska Lucky-Luke-Western kaktusar heter.
Innan vi gick in fick vi träffa en djurskötare med en Harris's Hawk på armen som berättade att detta var en så ovanlig fågel på grund av att den jagar i flock, man måste annars besöka Galapagosöarna för att hitta en liknande fågel. Allt regisseras av honan i flocken.
Vi tog en snabb tur genom terrariet och grottorna innan vi begav oss ut i öknen.
Det fanns en hel del fladdermöss i grottan, förutom skorpioner och skallerormar.
Fanns en hel del att se, ett riktigt bra museum, men det var tufft för barnen som hade svårare att klara värmen än vi hade.
Puman var väldigt intresserad av oss.
Här har vi precis dränkt alla kepsar med vatten i en av de många vattenfontänerna därför ser alla ganska fräscha ut, men det var tufft då temperaturensnabbt gick över 40 gradersstecket.
Präriehundarna blev populära hos Signe som dessutom köpte ett gosedjur av en i shoppen.
Längst ute längs spåret var det underbar utsikt som jag tyvärr inte kan göra rättvisa med min kamera.
Vi tog en lunch på Muséets grill innan vi fortsatte en runda till utomhus.
Tydligen finns det mycket kolibri här i öknen, bl.a. har vi en huskolibri som barnen döpt till Doby som surrar runt kaktusplanteringen vid poolen. Försökt ta foto, men han är bra liten och snabb som attan.
När det var som varmaste orkade ändå Signe leka sköldpadda.
När vi sedan kom tillbaka till huset var det ganska skönt att vi hade pool.
Sen eftermiddag blev det en tur till Fry's för att botanisera bland det amerikanska utbudet av matvaror. Att hitta yoghurt över 3,5 procents fett är omöjligt, det är non-fat som är vanligast, gärna med 10-15gr socker istället. Supernyttigt. Och med tanke på hur stor glassavdelningen är och deras aversion mot fett, men förkärlek för corn syrup så har jag full förstående för att de har svårt att hålla vikten i det här landet. Skulle kunnat ha gått flera timmar och upptäck nya saker.
När vi kom tillbaka åkte vår värd iväg och köpte Tamales, Familypack. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva dem, någon sorts mexikansk variant av kroppkakor insvepta i majsblad mest för dekorations skull antar jag. Smarrigt var det, med goda såser och blackbeansröra till. Vi satt ute i pation och käkade till skillnad mot alla amerikaner som aldrig skulle komma på idén att sitta utomhus vid den här årstiden. Trevligt och många spännande diskussioner om bl.a. utbildningssystem och skillnader mellan Sverige och USA. Jag har svårt att inte bli en aning förälskad i detta land trots vissa brister.
8-9 juli Tucson
2014-07-11 @ 02:49:16 | Allmänt
På kvällen när vi kom fram bjöd grannarna på en riktigt typisk amerikansk middagi huset som Knipe och Dunham ritat, Blooms Residence från 1959, ett typiskt exempel på Palm Springs Ranch-Resort arkitektur.
Vardagsrummet med matrumsdelen.
Poolen inifrån
Som ni kanske förstår blev jag omedelbart kär i detta hus, helt fantastisk enplans villa! Tänk er att sippa en Dry Martini i det vardagsrummet.
Poolen från Pation utomhus
Molnig bild på baksidan av huset. Molnighet och regn uppskattas lika mycket på sommaren av en Tucsonbo som värme och sol av en svensk. Upp- och nervända världen.
Tv-rummet med barskåp och platsbyggd skänk, lägg märke till en infällda kontrollpanelen i väggen för radio vilket för mina tankar till min farmor och farfars gillestuga. Sjukt coola möbler från 60-talet.
Som ni kanske förstår blev jag omedelbart kär i detta hus, helt fantastisk enplans villa! Tänk er att sippa en Dry Martini i det vardagsrummet.
Morgonen därpå tog vi ett besök på Park Place Mall och Barnes & Nobles efter frukost och morgonbad, innan vi slog oss ner och kollade på semifinalen
En aning besvikna efter förlusten för Holland tog vi ett nytt bad, innan vi åkte iväg och hämtade Robert som jobbar på Arizona University, där vi passade på och ta en promenad vid Main Gate. Inte utan att man önskar att man var 25 år yngre och hade chansen att gå på college i USA.
Shoppingbehovet var inte uttömt hos våra tonårstjejer så vi åkte sedan vidare till Tucson Mall där vi efter en timmes shopping tog en middag på Cheesecake Factory. Vi var de enda som satt utomhus, crazy swedes.
Som vanligt är maträtterna gigantiska, jag blev proppmätt trots att jag och Liv delade Buffalo Blast till förrätt, friterade kycklingknyten som man doppade i superstark sås och sedan även delade varmrätt, White Chicken Chili, supergott.
Vi avslutade måltiden med att de sex barnen delade på EN(1) efterrätt och det blev över!!!
När vi kom hem tog vi en Margarita ute vid poolen medan barnen tog sitt kvällsdopp. Det ska vara lätt att leva.
8 juli Las Vegas - Tuscon
2014-07-10 @ 01:16:22 | Allmänt
Vi planerade noga kvällen innan och kom fram till att det bästa vore att försöka ta oss till ett ställe där vi kunde se andra halvlek och försöka lyssna och åtminstone läsa onlinerapportering om matchen.
Jag satt länge och kom till sist fram till att Mecca Sportsbar i Wickensburg vore det bästa stoppet. 3h och 30 minuter in i bilfärden mot Tucson. Vi gick ner och köpte frukost för våra $18 per rum, vilket faktiskt blir en ganska stor frukost med tanke på deras enorma portioner.
Sedan packade vi och begav oss ner i lobbyn där jag förväntade mig strul med räkningen pga av frukosten dagen innan. Jag förklarade vad som hänt, kunde visa att det var två separata kvitton. Jag sa också att om jag ska godkänna det så måste jag se kvittot som jag visste jag inte skrivit under. Hon sa att det måste jag ta upp med stället där jag handlat, medan jag hävdade att de hade ansvaret då de låter stället sätta upp det på mitt rum, och krävde återigen att få se de underskrivna kvittona. Hon försvann in bakom receptionen i 5 minuter och kom tillbaka med beskedet att de strök den kostnaden då kvittona redan gått iväg. Tack för det!
Flamingo är ett hotell som fortfarande, trots att de stängt stora poolen för familjer, är det mest prisvärda hotellet med det läget på strippen. Speciellt om man kan hitta en sajt som säljer rummen utan resortfee (ren tur denna gång) och ger frukost i form av kuponger eller "comps". Är man fler 4 som vi finns det i princip inga rum i Las Vegas men vill man komma billigt undan så går det att beställa ett rum med två Queensängar och en extra säng, på de flesta hotell blir det inte ett dugg trångt och bra mycket billigare om än ej tillåtet. Tror inte de bryr sig speciellt mycket så risken att man "åker dit" är liten.
Eftersom jag i tidsberäkningen tagit med strul vid utcheckningen hade vi några minuter till godo när vi nu rullade ut ur Las Vegas efter att ha tankat fullt.
Vi åkte förbi Hoover Dam och över Coloradofloden in i Arizona österut och vände söderut efter Kingman där vi tog ett snabbt kaffestopp.
Vi kom nu in i kaktusland där den ena sorten avlöste den andra
Här i USA verkar ESPN ha ensamrätt på VM och det finns en ESPN-Radio som app, men den funkade inte, för dålig uppkoppling. Vi närmade oss Wickenburg och andra halvlek med stormsteg, och vi hade ännu ingen aning om vad det stod.
Helt plötsligt uppdaterades aftonbladets liverapportering. 5-0?!?! Är det här ett skämt eller?!? Vi var shockade och insåg att planeringen inte tagit med en genomklappning av Brasilien i beräkningen.
Vi kom fram till Wickensburg precis 2 minuter innan andra halvlek
Här visades ingen match men när jag frågade drog de igång projektorn och slog över till ESPN på ena storbildstvn.
Inte så hög standard på stället, men trots det tio gånger godare burgare än de på Texas Longhorn i Stockholm.
Wickensburg visade sig vara en gammal gruv- och ranchstad som numera livnär sig på att turister kommer dit och leker cowboy på helger och under semestern à la Cityslickers.
På huvudgatan hade alla hus Westernstadliknande fasader men nu var det lågsäsong (alldeles för varmt) och ganska lugnt.
Efter att andra halvlek var slut rullade vi vidare mot Phoenix som vi passerade
Strax efter sextiden på kvällen rullade vi in på infarten på Familjen Bränströms hus efter att ha kört igenom en rejäl sandstorm strax innan Tucson.
7 juli Las Vegas
2014-07-08 @ 17:59:47 | Allmänt
Vaknade fortfarande grymt besviken efter det missade kvalet. Det fick personalen på Club Cappucino lida för när jag och Liv var nerer och köpte frukost,då de gjorde fel vid inslagningen av frukosten och behövde tillkalla en manager för att rätta till. "15 minutes" sa dom, "No fucking way" sa jag. Upptäckte sen på vägen upp till rummet att jag inte skrivit under ett av de felaktiga kvittona, så om de inte är snabba på att rätta upp det när jag checkar ut så kan jag ju alltid vägra betala överhuvudtaget. Dessutom var det min fru som skulle ha skrivit under, tidigare har det varit helt omöjligt att sätta något på hennes rum om inte hon var med, den här gången satte de upp det fel. Vi får se, jag foldar säkert när jag väl står vid checkoutdisken,"My bark is worse than my bite"
Vi gick ner till poolen för sista gången, åkte vattenrutschkana, kastade boll och sen satt jag och planerade när vi måste åka för att vara lagom framme någonstans nära en sportbar klockan 13.00 då första semifinalen går.
Sen tog vi en kort paus på rummet innan vi gick ner och åt en "liten" lunch. Som vanligt här i USA så är portionerna enorma. Vi gjorde misstaget att beställa tre stycken miniburgers på barnmenyn.
Var och en av dessa miniburgare var större än en normal hamburgare i Sverige, ungarna hade klarat sig på en av dessa barnmenyer. Jag och Liv tog Tacos och tack vare Total Rewardskortet så blev priset 10% lägre, så om ni åker hit till Vegas skaffa ett sådant kort, kostar inget och ger dessutom poäng förutom rabatter som man sen kan byta mot värdekuponger.
Vi tog sedan bilen till Premium Outlets North vid Downtown för att shoppa bort depressionen. Funkade ganska bra, men varmt ute och man går utomhus ganska mycket så det gäller att vara tålig. Vi shoppade Converse och lite GAP, otroligt billigt här.
Tog längre tid än väntat och när vi sen kom hem bytte jag om och drog och mötte Mattias på Planet Hollywood för lite mat och cashgame.
Han hade med sig några nya och gamla bekantskaper, dybban, J-Lo och gänget bakom Pokermästarna.
Efter lite letande efter ett bra ställe hamnade vi på Mirage för lite cashgame, det gick lika dåligt som vanligt. Det gick dock väldigt bra för J-Lo och Mattias, vilket visar att det är bättre att ha tur än att vara bra
6 juli -Las Vegas
2014-07-07 @ 17:51:00 | Allmänt
Fortfarande jetlaggad vaknade jag vi fyratiden på morgonen men lyckades somna om en timme senare och sova fram till åtta. Perfekt inför vad som väntade under dagen.
Alla vaknade och vi gick och utnyttjade vår "comp" på 18 dollar per rum till en frukost med fyra mackor med bacon, äggröra och ost samt chokladmjölk, kaffe och te. Mackorna såg inte jättestora ut, men ingen av ungarna orkade mer än hälften av sin, goda och mättande. Jag, som inte är en frukostmänniska nöjde mig med kaffet.
Vi drog sedan till poolen där hela familjen lekte kull i vattnet och sedan tog vi några åk i vattenrutschkanan. Det var gott om stolar och lugnt och skönt, så det kanske inte var en så dålig idé att ändra detta till familjepoolen.
Vid 11.00 började jag få "resfeber" inför starten av mitt kval kl 13.00, så jag drog upp på rummet, duschade och skrev ett inlägg innan jag drog till Rio i taxi. Många har sagt att de blir utskällda av taxichaffisar för att de ger för lite dricks, men det har aldrig hänt mig och jag ger oftast bara tio dollar om det kostar runt nio att åka, d.v.s. tio procent i dricks. Aldrig fått skit för det, de har bara verkat tacksamma. Eller så är jag bara extremt okänslig för tonlägen.
Återigen vet jag inte varför blogg.se vänder bilderna fel, spelar ingen roll hur mycket jag roterar dem innan jag laddar upp. Här är i alla fall en bild på mitt kvitto som lämnas fram till dealern när man väl sätter sig.
Här är en del av en av de gigantiska konferenssalar som rymmer World Series of Poker. Varje lapp i taket sitter över ett bord, och de har plats för drygt 6000 samtidiga spelare när de utnyttjar allt utrymme.
Hade några minuter efter registreringen och gick på ny kändisspotting:
Huck Seed och David Sklansky vid Mothership.
Vanessa Selbst, en av världens topp tioturneringsspelare
Eric Seidel
Så var det dags, 6000 i startstack
Mitt bord, många amerikanska herrar med vitt hår. Såg bra ut. Fick inte mycket att jobba med i början, tappade ner till 5k, men lyckades sedan på två händer ta mig upp till 11k. Första handen spelade jag mot mannen på bilden i turkos, randig tröja som undrade om jag hette Bo då han fick veta att jag var från Sverige. Han undrade sedan om jag kände Bo Sehlstedt som tydligen är den svensk som han spelat mest mot på nätet.
Tog direkt en taxi hem till Flamingo, gissar att det kommer ta ett par dagar innan jag slutar älta den handen. Hade gärna spelat mer poker, känns som att livepoker är kul igen efter att ha spelat PPC:n och här i Vegas. Har redan i mitt huvud börjat planera för nästa år, men nu är det bara en dag kvar i Vegas, sen åker vi till Tucson, och det lär max bli lite cashgame, men det är nog Livs tur att få spela ikväll i så fall.
Mitt bord, många amerikanska herrar med vitt hår. Såg bra ut. Fick inte mycket att jobba med i början, tappade ner till 5k, men lyckades sedan på två händer ta mig upp till 11k. Första handen spelade jag mot mannen på bilden i turkos, randig tröja som undrade om jag hette Bo då han fick veta att jag var från Sverige. Han undrade sedan om jag kände Bo Sehlstedt som tydligen är den svensk som han spelat mest mot på nätet.
Jag hade AQ i hjärter och satt på knappen. En höjning innan honom och han synar, jag slår om och får syn av båda. Floppen kommer tre låga kort, två hjärter. Första killen checkar, mannen på bilden bettar och jag slår om allin. Han funderar länge innan han foldar. Sedan tar jag en pott till med AK och sedan är det paus.
Träffar på Snusarn som också spelar samma kval och går sedan och önskar sedan Dan Glimne lycka till innan det är dags igen. Har en bra känsla vid bordet, men läser en spelare fel. Jag synar ner en väldigt aktiv kille med AQ på A hög bräda. Han har A9 och träffade två par på flopp. blev ganska dyrt och jag har nu 4,5 k.
Nu blir man snabbt short och jag tappar ner till 3800, med mörkarna 400-200 ante 50. När då knappen höjer och får syn av small slår jag om allin med Q9, tyvärr har knappen en hand denna gång, och just QQ. Tack och adjö efter drygt 3 timmar.
Känns ändå helt ok och jag reggar till ytterligare ett försenat kval. Dagen innan sista startdagen får alla kval stora deltagarfält och man har svårt att få plats med alla trots sitt stora antal bord.
Jag blir placerad i ett område som heter Buzio, utanför just en fiskrestaurang med detta namn, långt ifrån de stora konferenssalarna. Där har man ytterligare 14 bord.
Tappar ner till 3500 från 4k startstack men tar igen med par i nior till 5k. Sedan plockar jag upp KK och höjer upp mot två limpare. Får då omslag allin av den andra som slowspelat AA. Suck...
MEN...Det kommer en kung på rivern! Jag är kvar!
Åtta timmar senare är vi 58 spelare kvar av 835 startande, 39 platser till Main Event delas ut. Jag har spelat bra, utnyttjat alla situationer, naturligtvis haft tur och inte sprungit in i fler monster. Nu är alla väldigt korta, jag har 25K på med mörkar på 4000-2000 ante 500. Varje varv kostar 10k och man känner hur nära man är en plats värd $10200. Har långsamt gått ner från 40k till min stack under senaste halvtimmen, kan jag dubbla är chanserna stora att jag har en plats. Killen UTG som precis täcker mig går allin, jag har 77 och synar.
Han visar 87s och har alltså egentligen tre outs förutom färg och stegdrag. Ingen jävla åtta nu hinner jag tänka innan dealer drar upp en åtta på floppen. Och sedan en till på turn. Tror min tweet minuterna efter summerar min känslor just då
Tog direkt en taxi hem till Flamingo, gissar att det kommer ta ett par dagar innan jag slutar älta den handen. Hade gärna spelat mer poker, känns som att livepoker är kul igen efter att ha spelat PPC:n och här i Vegas. Har redan i mitt huvud börjat planera för nästa år, men nu är det bara en dag kvar i Vegas, sen åker vi till Tucson, och det lär max bli lite cashgame, men det är nog Livs tur att få spela ikväll i så fall.
5:e juli Las Vegas
2014-07-07 @ 10:01:00 | Allmänt
Vaknar tidigt, kan inte somna om, ligger kvar till sju, går sen ner till poolen och dricker en kaffe. Alla solstolar är i stort sett upptagna, men jag hittar en som jag mutar in. Efter en och en halv timme messar jag Liv och föreslår frukost på Dennys som vi fått tips om klockan nio, har glömt att det är kvartsfinal, men Liv säger inget.
En betydligt mindre Anette Obrestad än tidigare, bara hälften kvar.
Istället blir det gliringar på väg dit.
Vi får vår 2500 kaloriers frukost med pannkakor, ägg och bacon. Dennys är en sorts snabbmatifiering av den klassiska amerikanska dinern som funkar ganska bra, det är dessutom ganska prisvärt. Inte lika bra som en riktig diner men nästan och till kanske hälften av priset.
De visar matchen, men vi får inte direkt någon kanonplats, vi får titta på avstånd när Argentina besegrar Belgien.
Sen kan man ju undra varför det måste vara så fruktansvärt kallt överallt de har AC. De skulle lätt kunna ha tre, fyra grader varmare utan att det skulle vara det minsta besvär.
Vi gick sedan tillbaka till poolen där vi tog ett sista bad. Liv gick upp och packade det mesta medan vi badade och sedan bytte vi och jag tog ut alla kollin till bilen. Sjukt varmt och kö till hissen, som tur var hann inte rumsnyckeln avaktiveras innan jag var klar.
Sedan tog vi bilen till Flamingo, Liv kör, hon pallar stressen bäst och blir inte så upprörd när hon kör. Ganska mycket trafik, men vi kom fram och hittade till sist en parkeringsplats högst upp. Sedan släpade vi ner bagaget i lobbyn, och ställde mig i kö medan resten av familjen fick vänta och titta på kvartsfinalen mellan Holland och Costa Rica på tv-skärmar bakom incheckningsdesken.
På Golden Nugget hade incheckningen blivit klar på 1 minut här var det lång kö, som gick hyfsat snabbt tills helt plötsligt all personal bara försvann och man slutade kalla fram folk från checkin/checkout kön. Och där stod jag sedan 30 minuter längst fram i kön medan man kallade fram andra från andra köer vars ärenden tog lång tid.
Till slut fick vi nycklarna till vårt ena rum, men skulle komma tillbaka för det andra senare när det var färdigstädat så vi kunde gå upp och kolla klart matchen på rummet. Helt ok rum, vi slapp dessutom resortfee och får 18 dollar per rum att köpa frukost för, visserligen bara på en speciell restaurant, men det betyder att frukosten blir gratis för oss. Så Flamingo är resans hittills billigaste hotell.
Jag åker iväg till Rio för att spela kvalet klockan 16.00, så jag åker mitt emellan förlängningskvartarna, men väl på Rio finns det storbildsskärmar överallt som visar matchen. Köper in och kvalet börjar prick 16.00, något till exempel Paf kunde lära sig av på PPC:n. Dealers är dessutom överlag väldigt bra, rutinerade.
Kvalet börjar bra, dubblar snabbt min startstack, men får sen in det med nötfärgdraget mot nästnötfärgdraget, fattar inte hur han kan syna av med det, men han är ytterligare en hoppfull med tur upp över öronen och lyckas dra ut. Ner till 4k igen.
Fick sedan in det med damer på turn, bettat rejält hela vägen men han var ihärdig och turnar en triss. Ytterligare en hoppfull med bra träffprocent. Trött väljer jag att avbryta första dagens kvalande och drar till Flamingo igen, men först kändisspottar jag bland featureborden i Main Event.
Ryan Riess, förra årets vinnare sitter the Mothership eller bryggan till Enterprise som WSOPs första featurebord kallas.
En betydligt mindre Anette Obrestad än tidigare, bara hälften kvar.
Vi tar en öl på rummet efter att jag upptäckt att det stora poolområdet numera är endast för folk över 21 och att barnfamiljerna förpassats till en liten pool. Dåligt för oss, men jag antar att Flamingo försöker rikta sig åt en annan sorts typ av gäster. Det mest prisvärda hotellet på strippen, men Monte Carlo vinner kampen om poolområde hittills, men ungarna har kul trots detta.
På kvällen besöker vi LINQ, ett nytt område mellan O'Sheas och Flamingo där bl.a Highrollern finns. Vi går på en restaurang men det är helt enkelt för högljutt och efter 5 minuter vid bordet avbryter vi besöket och går till foodcourten på Flamingo istället. Nu är vi alla ganska trötta, jag går och lägger ungarna, eller de lägger sig själva då jag somnar. Liv tar chansen att spela lite cashgame, men hon hamnar inte på ett vilt bord som vi hoppats, byter tyvärr inte bord utan ger upp efter ett par timmar.
4 juli LA-Las Vegas
2014-07-06 @ 21:05:29 | Allmänt
Redan en timme innan paraden tog sin början började folk samlas längs Main Street. De flesta hade flaggor, hattar eller kläder med den amerikanska flaggan på. Vi förberedde oss genom att leta rätt på kanalen som skulle visa matchen och käkade lite frukost. Det är något speciellt med att gå ut tidigt på morgonen i en storstad som håller på att vakna, jag gillar det, ingen stress bara lugn och en sorts lunk som får mig att må bra.
Hotellet ligger en bit i från det som de flesta skulle kalla Venice Beach, så det är lite lugnare vad gäller uteliggare och gatumusikanter, det handlar mer om surfing och strandliv. Mycket mysiga hus på väg ner mot stranden.
Matchen satte igång och jag och min son höll på Frankrike, medan Liv är ett stort fan av Tyskland. Tyvärr blev det ingen supermatch, hyfsat enkel vinst av tyskarna, men inget lag imponerade, kanske tog de helt enkelt ut varandra.
Ute på gatan var det patriotism i full blom, paraden och de som kollade viftade med rött, vitt och blått i alla dess former. En grupp hade snott Star Wars temat, men skrivit Stop Wars istället, fredsaktivister som var 100m spelade upp en sorts pjäs på temat med Dart Vader i kritstrecksrandig kostym. Inte så poppis bland åskådarna som annars tjoade och applåderade allting.
Efter paraden ville alla ta ett sista bad innan vi lämnade Los Angeles, vi hade som vanligt roligt med våra brädor. Det betydde att vi inte kom iväg förrän strax efter tolv.
Inte så farligt med trafik ut ur LA och det blev snabbt varmare. När vi stannade för att käka sen lunch på Jack-in-the Box var det 35 grader i skuggan. Sen åkte vi vidare in i ett ösregn i öknen,temperaturen föll från 42 grader till 25 grader på några minuter. Vi hann dessutom se en liten tromb strax innan köerna började. Köerna släppte först efter statsgränsen så vi blev 40 minuter sena.
Vi hade bestämt träff med en annan pokerfamilj, där jag träffat pappan Micke förra året på Paf Poker Challenge och då tog en middag tillsammans med andra bekanta i en paus. De är också på rundresa i Californien och Las Vegas, det blev ett snabbt poolhäng och ett åk i Golden Nuggets vattenrutschbana genom hajakvariet. Kul att åka om än inte så lång.
Jonassons hade beställt bord på Grotto på hotellet, jag hade förhoppning om att få mini-sliders, men servitrisen var för svårflörtad. Men det blev en god och trevlig middag, ett av de godaste vinerna jag smakat på länge, följt av rejäla desserter, en av dem räckte till tre personer. Vi fick en massa tips om vad man kan göra här och sen hade vi planerat att gå ut och se de virtuella fyrverkerierna på Fremont Street. Den visade sig dock vara avspärrad för personer under 18 år.
Under kvällen hade störtskuren även nått Las Vegas så på bilden ser ni något så ovanligt som noen som blänker i vattenpölarna på gatan.
Vi avslutade då kvällen med en öl, trots att det var svårt att hitta någonstans man kunde få sitta med barnen. Inga barer är ok, det måste vara restauranger, så vi fick till slut sitta i restaurangdelen av en mexikansk tequilabar/restaurang. Planen var sedan att Micke skulle ge pokern en sista natt vid cashgameborden, jag hängde på en knapp timme men fick in det med floppad stege på floppen, han hade triss och fick in sin kåk på rivern. Tog det som ett tecken och gick och la mig inför nästa dags kval till WSOP Main, hoppas det gick bättre för Micke som skulle spela fram till 08.00
2-3 Juli Santa Monica, Venice Beach, Los Angeles
2014-07-04 @ 17:47:42 | Allmänt
Flygresan till det förlovade landet tog 10h och var ganska händelsefattig. Dreamlinern var OK att flyga med, inte så bullrig i kabinen, men allting kostade och underhållningssystemet som jag trodde skulle vara bättre och med t.ex. svenskt tal och text, var byggt på Android och inte bättre än på andra flyg, t.ex. British Airways. Inte alls anpassat till Skandinavien, praktiskt för flygpresonalen att man kunde beställa via skärmen, men då föredrar jag att få det gratis på som på BA. MEN.... som flygrädd uppskattar jag verkligen att det bara är en start och en landning, värt mycket för min själs ro.
Barnen sov inte mycket på flyget, vilket är bra ur jetlagsynpunkt, men inte ur humör- och allmäntillståndssynpunkt. Signe stackarn, blev illamående under landningen och kräktes både då och i kön till passkontrollen. Som tur var är Liv en klippa då och det löste sig hyfsat smärtfritt.
Vi fick våra väskor direkt, hittade biluthyrningsshuttlen direkt, men när vi skulle få bilen, så var det en Ford Fusion, en aning trång för tre veckors bilåkande så vi uppgraderade till en SUV, Chevrolet Traverse, sjusitsig, samma storlek som vår Trans Sport hemma, men som sagt SUV variant, så om Trans Sporten känns som att köra en kanelbulle är detta som att köra en michelingubbe. När vi var i USA förra gången så tyckte vi alla hade så stora bilar, nu är vi likadana själv. Bilden nedan gör inte bilens storlek rättvisa
Ståndsmässigt åkte vi nu vidare till vårt hotell Sea Shore Motel.
När vi kom dit togs vi emot av en lite förvirrad men trevlig asiatisk gubbe som blev tveksam om vi skulle få plats när jag sa att vi var fem st. Han visade oss ett par rum, och vi fick det vi beställt, men de hade missat att bädda rätt. Men vi drog snabbt ut och käkade i förhoppning om att den yngsta inte skulle bryta ihop. Gick helt ok på en riktigt bra mexikansk restaurang, vi kom tillbaks, bäddade och föll ihop.
Sov några timmar, låg sedan vaken ett par men de andra verkade sova bra.
Standarden på rummet var väl så där, men rymligt med balkong och kök. Läget är dessutom svårslaget om man inte vill upp på ännu dyrare. Ligger på Main Street, två kvarter från stranden mitt emellan Santa Monica Beach och Venice Beach. Här skulle jag inte haft något emot att hyra ett hus en månad och bara vara. Havet är fantastiskt med sina vågor och allt är väldigt "laid back". Lugnt och skönt på förmiddagen, full rulle på eftermiddag kväll.
Började morgonen med en kort promenad för att se vad omgivningarna hade att erbjuda. Fanns en del fik, med bra kaffe, men mackorna är antingen för avancerade med sexton pålägg eller så är det muffins som erbjuds. Inte något för kräsna barn från Sverige. Så jag tog bilen tre minuter och handlade det närmaste en svensk frukost man kan komma och köpte sedan kaffe på fiket närmast.
Sedan bytte vi om till badkläder och drog ner till stranden och badade i vågorna en halvtimme innan vi gick längs vattenbrynet en stund mot Venicehållet, sneddade upp mot promenaden och tog drick-,glass-och kaffepaus.
Man kan se Santa Monica Pier långt borta, närmare i verkligheten än vad det ser ut som på bild, 10 minuters promenad längs stranden.
Vattenbrynet
Strosade sedan vidare på promenaden och kollade kepsar, kläder och krimskrams innan vi vände tillbaks mot hotellet längs Main Street. Vi hade fått tips om att det fanns bra shopping på Third Street Promenade, gågator närmare Santa Monicas centrum så vi hoppade in i bilen och åkte dit.
Uppenbarligen är det en bugg i uppladdningen av bilder på blogg.se eftersom denna bild INTE går att få vänd rätt hur jag än försökt, så ni får lägga huvet på sned.
Jag som hela tiden oroar mig för eventuella problem, som t.ex. kommer det att finnas parkering till detta monster till SUV, för mig är varje stund ett tillfälle att lära mig att inte stressa upp mig, att ta det som det kommer och inte planera och fundera alltför mycket innan. Det funkade naturligtvis bra, vi kom fram, hittade parkering, och åt sedan lunch på en jättebra restaurang på gågatan, Monsoon, typ amerikansk-asiatisk crossover med specifikt japanska undertoner. Tog en god burgare med en mixed salad, japanska inslag och väldigt gott.
Vi besökte sedan bl.a en Teslabutik (grym bil) och Abercrombie &. Fitch. Där fick vi nys om en A&F kids butik som skulle ligga 8 km bort på Santa Monica boulevard, så på vägen hem till ett nytt bad tänkte vi åka förbi där. Men på vägen, stående i sväng vänster filen insåg vi vårt misstag. Bilköer! Vi har gjort bilköer i LA förra gången så nu bytte jag fil helt mot trafikreglerna och svängde till sist ner mot Main Street istället och höll på att hamna rakt i famnen på en polis, men det gick bra förutom ett par tutningar.
Det blev ett nytt bad med nyinförskaffade boogieboards innan vi gick tillbaka på hotellet, tog en öl, lite chips och spelade Yatzy. Under spelet kom jetlaggen ifatt oss, så det var en trött familj som gick ut på middag. Hittade en alldeles för högljudd restaurang, italiensk, som var lite finare men det var pizzan som var bäst, i övrigt var det inte supermat. Vi var dessutom ganska trötta och vi stannade inte länge utan begav oss hemåt igen.
Under hela eftermiddagen, kvällen hade det sprungit reperaratörer från kabelbolage för att installera ny kabel-tv i rummet men till slut fick de ge sig och backa till den gamla lösningen, viktigt då det är kvartsfinaler under fredagen. Vi kollar första på rummet, samtidigt som det är stor 4th of July parad precis nedanför vår balkong på Main Street. Efter första matchen och paraden bär det iväg mot Las Vegas, men vi lär nog inte vara på plats förrän på kvällen eller sen eftermiddag.
Resfeber
2014-07-02 @ 12:45:19 | Allmänt
Min fru packar in i det sista, själv är jag klar och har därför tid på mig att kontrollera och kontrollera igen. Pass, biljetter, kort, pengar, badbyxor. Om och om igen. Har jag laddare med, dator, skor? Hyrbils- och hotellvouchers? Och så börjar jag om. Helst skulle jag vilja sitta utanför gaten ett par timmar innan.
Lättirriterad är bara förnamnet, jag anstränger mig för att inte explodera när barnen gnäller eller bråkar.
Direkt till LAX med Norwegians Dreamliner, hoppas på en bra flygning, är ju inte så förtjust i att flyga, speciellt om det är hoppfullt. Vi lyfter 16.40, om fyra timmar, och snart kommer Livs syster för att skjutsa oss till Arlanda.
Vi landar ikväll lokal tid 18.55 d.v.s 04.00 i natt svenska tid. Planen är att försöka sova så lite som möjligt för att snabbt vända på dygnet och slippa jetlag.
Plockar undan lite då vi ska ha städning när vi är borta, klippt gräset, allt för att sysselsätta mig medan jag väntar på att få komma iväg.
Äntligen klart
2014-07-01 @ 15:19:02 | Allmänt
Det blev precis så bra som vi hoppats, det tog bara ett par år längre än beräknat
Förbereder för resan på onsdag, filmer till paddan, beställer valuta, fixa adaptrar, tvättar en massa. Jag längtar efter Kalifornien, Arizona och Vegas, värme och bad.
