Vår lektion började redan 08.30 så vi var uppe tidigt, jag skulle dessutom fixa så att vi fick late-checkout. Ramada Inn har dock en policy tydligen, där man får betala nästan som för en hel dag till för bara ett par timmar. Vet inte om de är ensamma men på andra ställen har det rört sig om ett par hundra kronor för ett par timmar, här var det 700kr för två timmar. Svin, och de som borde få betalt, de som måste städa senare, de får inte ett skit av de pengarna. Så det ska ha badwill för den policyn. Välj inte Ramada Inn om ni behöver late-checkout.

Men jag var så nervös att jag ändå inte brydde mig nämnvärt, ville bara komma iväg till stranden.

 

Två timmar lång var lektionen, Mike hette vår instruktör. Väl värt att inte vara för många samtidigt, vi fick mycket hjälp och tips och fick många vågor med bra förutsättningar. Jag gissar att jag hann med 30 vågor, gjorde rejäla kullerbyttor på vissa när jag var för långt fram på brädan och lyckades står typ två och en halv gång, och lyckades aldrig stå hela vägen in.

 

Hade problem med att komma upp från knästående, att jag inte har full styrka i vänsterbenet var en stor anledning, så får specialträna upphopp för att om möjligt komma runt nervproblemen.

 

Men jag har trots mina många vurpor sällan haft så kul. Jag kommer att göra allt jag kan för att få uppleva detta igen snart. Jag är ingen talang, stel och dålig balans, så det kommer att krävas många timmars hårt jobb, om man nu kan kalla det hårt jobb när det är så kul.

 

 

Sander hade samma talang som de andra, kom upp på första försöket, men tyvärr när han kört 30 minuter så fick han brädan på sig olyckligt och tog en paus så Siri fick ta över våtdräkt och bräda.

Det här var ett vanligt utfall, med mig knäsurfandes in utan att komma upp.

Så här såg det ut dagen innan, både Liv och Siri kom upp nästan på varenda våg.

 

 

Var ganska slut efter mina två timmar, men hade ingen aning om alla blåmärken jag fått förrän timmar senare då jag satt på planet. Knäna, bröstet, höften, jäklar vad många smällar jag måste fått. Kan verkligen rekommendera att ta surflektioner och jag kan rekommendera att göra det på Newport Beach, en bra nybörjarstrand. Enligt de flesta är Huntington Beach och Venice Beach oftast svårare för nybörjare. Ta en tidig tid, då blåser det oftast inte så hårt och det är mindre folk på stranden.

 

Efter lektionen tog vi ett kort bad innan vi åkte tillbaka till hotellet och packade allting på sin rätta plats. Vi hann till och med ett sista dopp i poolen innan vi blev utkastade.

 

Med gott om tid gick vi på Del Taco, en mexikansk kedja. Både den och Taco Bell är nog de billigaste ställen man kan äta på, vi fick massor med mat för 160kr, och då ingick det tre stora milkshakes. Det var väldigt varmt de sista dagarna i Kalifornien, 33 grader, men en härlig värme. Kanske beror det på att man får uppehåll under nätterna då de flesta hotell har AC, något man inte får hemma, med tanke på allt vi läst om hur jobbigt varmt folk tycker det varit i Sverige. Men vi satt iaf ute och käkade i skuggan, inte ett dugg jobbigt.

 

Trots lite bilköer kom vi snabbt fram till bilfirman, tog två minuter att lämna in bilen och tiominuter senare var vi på plats på terminal B och checkade in. När man har gott om tid går allting hur smidigt som helst och vi var igenom security, 4 timmar innan planet skulle lyfta. Hade vi haft mindre tid på oss hade vi väl haft bilköer från helvetet, fått vänta på biluthyrningsbussen i en halvtimme, haft långa incheckningsköer och blivit kroppsvisterade när vi skulle igenom security.

 

Nu hade vi istället tid att shoppa lite, läsa lite och ta en middag innan planet skulle avgå. Planet kom iväg en halvtimme sent, det var en hoppig resa hem, men jag fick några timmars sömn. Underhållningsutbudet var det samma som på utvägen, så enkelt det hade varit att ha lite nya filmer bara. Finns en del att önska vad gäller Dreamlinern och servicen ombord, det är lite som att flyga charter, ALLT extra kostar, vilket är sjukt då det inte är så billigt. MEN...man kommer fram direkt och på tio timmar. Och är man ute i god tid kan man tjäna mycket pengar.

 

Nu är vi hemma, vi  la oss så sent som möjligt men jag och Signe vaknade redan 03.30. Nu är klockan 05.30, inga tecken på trötthet och vi får väl gå upp och göra lite frukost utan att väcka de andra.

 

Som avslutning på bloggandet från denna resa (lär väl bli några återblickar) kan jag återberätta vad Signe sa när vi väntade på de andra utanför en affär i Orange County. Vi såg en liten spinkighund med en tröja och Signe utbrast.

"Allt är så litet eller så stort här i Amerika, det är liksom magiskt!" Jag frågade då om det inte kan vara litet och stort i Sverige också. "Jo, det kan det det", svarade hon, "men det är det ju aldrig"