13 juli Tuscon - Palm Springs
2014-07-15 @ 03:32:00 | Allmänt
På kvällen innan fick vi ett erbjudande, "Åk ni upp till Mt Lemmon, 10000 fot högt, på förmiddagen så kan barnen vara här och bada". Så vi gick upp lite tidigare, började packa och bädda ur och tog sedan bilen upp mot bergen.
Det häftiga med denna biltur är att man passerar sju klimatzoner och att man åker från öken upp till norra hemisfärens sydligaste skidlift. Den var visserligen inte öppen mer än tre veckor förra året men ändå.
Bilder gör som vanligt inte utsikten rättvisa, inte ens det minsta lilla, men jag måste ändå försöka.
2000 fot, kaktusar, öken, varmt, c:a 98F dvs 37 grader Celsius.
Coola stenformationer, allt ser ut att vara staplat på varandra.
Uppe på 4000 fot, lite grönare knappt några kaktusar. Tucsonslätten syns lång där borta.
Jag är ute ur bilen i knappa 30 grader.
5000 fot, nu börjar det bli skog.
9000 fot, nu är det 63 grader Farenheit, d.v.s 17 grader Celsius och betydligt skogigare.
Under tiden sysslade barnen med det här:
Vi kom hem efter c:a 3 timmars utflykt, vägen dit är det som är grejen, lagom till lunch och VM-final. Hann dessutom bädda och ta ett snabbt dopp innan själv.
Åsa tog första vakten medan vi andra såg fotboll, men till andra halvlek gick de små in och lekte.
Resultatet av VM-finalen var väl rättvist även om jag hellre sett en final mellan Holland och Tyskland. I pauserna så hann vi dessutom lasta bilen så direkt efter slutsignal var det dags för avfärd. Vi tackade våra vänner för deras gästfrihet och nu väntade dryga fem och en halv timmars bilfärd om vi skulle ta oss hela vägen i ett svep.
Vi hann inte långt innan en duststorm började blåsa upp, i Tucson fick vi rapporter om att det efterlängtade och sedan länge utlovade regn-och åskvädret äntligen anlänt, och det rejält. Syns kanske inte på bilden riktigt hur mycket sand det virvlar, men det är rejält och sikten kan bli riktigt dålig om det vill sig illa.
Vi stannade efter ett par timmar och tog lite mat, vi bestämde oss då för att åka hela vägen till Palm Springs men när vi väl lämnade Topanah Family Restaurant, ett riktigt sunkhak, blev vi varnade om att stormen nu var ifatt oss igen, men vi hann ut på I10 West och körde snabbt ifrån ovädret.
Om man inte sett filmen Liftaren får man en påminnelse om att man ska fundera innan man plockar upp folk.
Solnedgång på väg ut ur Arizona.
Vi kom till sist fram strax efter 22.00 efter ett par timmars körning i mörker, då jag samtidigt följde Martin Jacobssons framfart vid pokerborden i Las Vegas. Kul att det går bra, nu hoppas jag han klarar av upploppet också.
Tyvärr hade vår sena bokning via booking.com inte kommit fram så det tog en stund innan vi kom åt vårt rum, och vi skulle inte få egna nycklar förrän morgonen därpå. Lite märkligt kan tyckas, men just då var jag nöjd bara vi fick någonstans att sova.
Kommentarer
Trackback
