I cashgame kan man enkelt (nåja, allt är relativt) räkna ut ett expected value (väntevärde) för olika beslut i en viss hand om man antar att en motståndare skulle syna/ställa in med en viss handdistribution t.ex. synar med alla par och AJ+.

Dessa beräkningar bygger på att man vet vad varje chip är värt och att man har en rimlig uppfattning om vilka händer motståndaren spelar.
Att göra liknande beräkningar i turneringar är svårare då man har svårt att sätta ett värde på varje chip. Det försvåras också av att mörkarna ökar ständigt med vissa tidsintervall.

Paradigmen i turneringspokervärlden (åtminstone onlinevärlden) just nu är att kalkylera väntevärdet med hjälp Independent Chip Model och beroende på vilket val (lägga sig, syna / gå allin) som ger bäst väntevärde är bästa valet i just den situationen.

Så enkelt är det inte just därför att modellen är för enkel och man måste göra ett antal antagande för att den ska stämma.
ICM bygger på idén att en spelares vinstchans i en turnering är proportionellt mot det antal marker han har i förhållande till totala antalet marker.
Det skulle betyda att alla spelare i början av en turnering har lika stor chans att vinna, man antar alltså att alla spelar likadant, viket naturligtvis inte är sant. Det finns nästan lika många spelstilar som det finns spelare och
olika spelstilar ger olika distribution av placeringar över ett antal turneringar. Om man spelar försiktigt så bör man oftare hamna i pengarna än en väldigt riskbenägen spelare, men kanske inte komma på toppplaceringar lika ofta.Så redan när turneringen startar så är modellen inkorrekt, spelstilen skiljer och det påverkar vinstchansen i högre grad än antalet chips i början.

Men låt oss anta att alla spelare spelar likadant och alla är lika skickliga. Då borde ICM vara en ganska bra modell att basera sina beräkningar av väntevärde på?
Och visst precis i början med detta felaktiga antagandet så stämmer modellen ganska bra. Men så fort man kommit längre in i turneringen så fungerar modellen sämre igen. Man kan beräknar varje chips värde med hjälp av ICM. Det visar sig då att när man använder sig av denna modell så blir chipsen mindre och mindre värda ju fler man samlar på sig.
Det vill säga att det inte är en speciellt bra idé att riskera 1000 marker för att vinna 1000 marker till om man inte har en bra hand, eftersom man riskerar ett värde som är större än det man vinner. Det betyder att modellen förordar en tight överlevnadsstrategi istället för en mer riskbenägen strategi. ICM tar inte heller hänsyn till strukturen i en turnering, snabb som långsam.
Modellen bygger på att man antar att man vinner en turnering om man dubblar upp ett visst antal ggr, tills man har alla marker. Alla som spelar turneringar vet att så inte är fallet. Om ni är intresserade att vet hur man leder ICM i bevis läs mer på denna länk:

http://www.pokerhelper.com/articles/independent-chip-modeling-part-1-derivation-and-sample-analysis/

Tack vare detta antagandet kommer man fram till att vinstchansen är proportionell mot det antal marker man har i förhållande till det totala antalet marker. I artikeln som jag länkar till ovan försöker man även visa att det stämmer genom att simulera ett antal turneringar, men med helt absurda förutsättningar, t.ex att en spelare går allin hela tiden.
Vad modellen inte tar hänsyn till är att ett markerövertag i en turnering egentligen är värt mer än den andelen av markerna man har av det totala antalet. Enkelt sagt är att om jag har 70% av markerna och en annan spelare har 30% av markerna så kommer jag att vinna mer än 70% av gångerna. Ju större skillnaden är mellan markerstaplarna olika spelare har desto mer uppenbar blir bristen hos ICM.
Är det någon som tror att om jag har 99% av markerna att min motståndare kommer att vinna så ofta som 1 gång av hundra? Ja, kanske om det totala antalet marker är 1 miljon och mörkarna är 20-10, men hur ofta är det fallet på ett finalbord.

Det vore mycket mer intressant att ta fram en empirisk modell baserat på ett ett stort antal finalbord och se hur de olika storlekarna på de olika markerhögarna i början av finalbordet påverkar resultatet. Dock måste förutsättningarna på finalbordet vara så lika som möjligt, samma struktur, poroprtionerna mellan mörkarna och det totala antalet marker bör vara det samma när finalborden i undersökningen startar.

Men låt oss ändå anta att trots alla dessa antagande och brister så är ICM en hyfsad modell att basera sina beräkningar på.
Fortfarande återsvår svårigheten att sätta sina motståndare på en korrekt handdistribution. Beroende på hur brett en motståndare synar eller ställer in så ändras resultatet av beräkningarna dramatiskt. Det är det som är svårigheten med alla väntevärdesberäkningar.

Jag påstår följande: Om ICM vore en bra modell att basera sina beräkningar på som gav resultat som var användbara i verkligheten skulle onlinepoker i praktiken vara dödsdömt.
Då skulle man kan låta en dator beräkna det ultimata sättet att spela precis som man gör i schack. Och vad jag vet finns det fortfarande inte en enda MTT-bot.

ICM är möjligen intressant som lite hjärngympa för pokerintresserade men att basera beslut i flerbordsturneringar baserat på equity framräknat med ICM är bara dumt.
Verkligheten är mycket mer komplicerad än vad ICM tar hänsyn till, fingertoppskänsla och skicklighet är mycket viktigare än att spela enligt ett beräknat väntevärde baserad på en överförenklad modell.
Jag är övertygad om att även de som är ICM-troende inte spelar som beräkningarna av väntevärde visar att man borde, jag är högst tveksam till att det är i längden ett vinnande spel.
ICM är en kult som har anhängare som gillar att man kan beräkna vad som är rätt och fel, så enkelt är det inte, svaret på hur man ska spela en viss hand är fortfarande "det beror på" än mer idag.