Har fått lite pikar, av både dybban och Pornostar Pokerstar, om att jag är en moralkärring som inte borde skrämmas bort från Riga av att SM spelas i/ dörr i dörr med en strippklubb. Framför allt inte när jag åker så ofta till Las Vegas.

Läs inläggen här:

Pokerstar: http://vegas2008.blogg.se/2011/november/utkast-nov-21-2011-1.html

Dybban: http://dybban.blogg.se/2011/september/utkast-sept-5-2011.html

Fagbet-generalen Mattias har alltså till och med anklagat mig för vara så pryd att han ifrågasätter att jag är far till mina egna barn, precis som socialnämnden gjorde efter varje barns nedkomst. Jo, det är fortfarande så i 2000-talets Sverige om man inte är gifta, som om äktenskap vore någon garanti för faderskapet. Hans anklagelser bringar tillbaka bittra skräckminnen från trånga rum där jag blev utfrågad av deras elakaste förhörsledare, tvingades skriva på fadersintyg och försöka bevisa mitt faderskap, samtidigt som Liv fick svära på allt som är heligt att vi bott ihop vid konceptionen. Jag kan dock lova vår nästa svenske mästare i poker att hans beskyllningar är grundlösa, men jag vägrar stilla hans nyfikenhet och elda på hans spekulationer om huruvida det är mörkpoker som gäller i sovrummet.

Jag måste ändå vidhålla att det är milsviddskillnad, till och med lika stor skillnad som skillnaden i avstånd, mellan städerna Riga och Las Vegas, Casino Royal och Rio Convention Center.  Att spela poker i ett gigantiskt konferenscenter, vägg i vägg med Rio, är inte samma sak som att spela i ett pokerrum där man, om man snubblar vid förflyttningen mellan borden, kan ramla och slå huvudet i en skinande blank rostfri järnstång och kanske bli spetsad av sylvassa stilettklackar när någon strippa gör ett ninjamove runt densamma.

Framför allt arrangeras inte VM i Las Vegas av Svenska Pokerförbundet, som jag tycker borde insett att Casino Royal inte är en lämplig spelplats för ett svenskt mästerskap. Pokerförbundet verkar ha väldigt lite respekt för och knappt någon insikt i de värderingar som de flesta faktiskt har i Sverige. De flesta vet att porrklubbar inte borde finnas, att prostitution är skadligt för de som har det som yrke och att den lyckliga horan är en myt som bara liberala bloggare framhärdar är sann.
Som att det inte vore nog med att Casino Royal är ett olämpligt val så var det dessutom ett ekonomiskt korkat val då man i och med det uteslöt det bolag som skickade flest spelare till SM 2010. Min gissning är att deltagarantalet i Main Event kommer att halveras jämfört med Malta.

Även om jag är medlem (antar jag, jag bryr mig inte om sådana småsaker som att jag inte fått något medlemskort än, jag har gjort min del), även om jag kanske borde gått på årsmötet och gjort min röst hörd, så är jag inte speciellt hoppfull vad gäller förbundet längre. Jag väljer att göra min röst hörd genom min blogg istället, jag har antagligen fler läsare än pokerförbundet har medlemmar och jag hoppas att jag påverkat någon genom mitt ställningstagande.

Jag hade jättegärna spelat poker mot Mattias, jag hade gärna tagit några paraplydrinkar i baren, och det hade varit kul att få se reaktionerna på ”The Pink Cowboy” än en gång, men det får bli någon annan gång.  Om inte förr så i moralkärringarnas hemland, USA, i pokerns hemstad Las Vegas.

Lyckades skaffa mig ganska fina utgånglägen i flera turneringar och sedan föll det som ett korthus. Kan inte skylla på någon annan än mig själv och mönstret verkade upprepa sig i turnering efter turnering. Dåligt spelat helt enkelt, knappt så man kan kalla det hoppfullt, för det fanns verkligen inget hopp de gånger jag fick in alla pengar i mitten. Det konstiga var att jag spelade bra fram tills spelet bara föll ihop. Tilt? Brist på tålamod? Både och antagligen. En sorts "rosjon blowup", i form av kaskadexplosioner. Orkar inte ens vräka ur mig en klyscha om hur det bara är att ta nya tag m.m, o.s.v, e.t.c

Ikväll blir det i alla fall Mörkpoker SM kl 19.00, och sen imorgon förhoppningsvis lite livespel hos en kompis. INte så stora förhoppningar på mörkpokern, känner inte att jag spelar speciellt bra just nu och i mörkpoker ska man både få bra kort vid rätt tillfälle och ha bra timing, och det känns lite off för mig just nu

Först dagens allvarsämne:

Forskare ville studera hur mycket strängare straff rattfyllerister som åker fast för förseelser i trafiken får, än de som är nyktra och begår fel. De blev dock mycket överraskade av att det är tvärtom - domstolarna verkar anse att det är en förmildrande omständighet om man kör på någon och har alkohol i kroppen.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/rattfulla-far-lagre-straff

Så istället för att försöka dölja rattfylla genom att svepa en kvarting om man kört på någon rattfull, rekommenderas nyktra att svepa en kvarting för att få lägre straff.......finn fem fel.....

Igår gick hela dagen åt till förberedelser inför kvällen, då den senaste upptäckten från Vegas skulle serveras till våra gäster. Mini-sliders med italienska köttbullar, och en ny variation, grekiska lammfärsbiffar.  Men först var det innebandy med Sander och på vägen hem hann jag förbi Gamla Enskede bageri.

Vissa saker ska vara i molnet, typ min musik och mina bilder (via spotify och iCloud), men man bör kanske inte ha huvudet där....Bankerna beräknas gå med 60 miljarder i vinst i år, Nordeas del av detta är 25 miljarder. Trots det så visar en granskning av Stabilitetsfonden som Riksrevisionen gjort att det är vi skattebetalare som får stå för notan om det krävs räddningsaktioner inom finanssektorn. Tvärtemot syftet med fonden att det var finansektorn som skulle rädda sig själva. Nu står bankerna bara för en del av fondens finansiering och staten står för en stor del ( 15 miljarder 2008). Läs mer här:
http://rodamalmo.blogspot.com/2011/11/ingen-kris-for-bankerna.html

Så samtidigt som man överbetalar VD:ar och ger saftiga aktieutdelningar vet vi alla att så fort det skiter sig knackar de på dörren hos oss skattebetalare. Jävla "Vacker-Väder"-kapitalister, så länge man drar in fina vinster då ska marknaden styra sig själv, men så fort det går dåligt ska det hjälpas till av staten.

Vart vill jag då med detta? Jo, fondförvaltare och bankirer är en yrkesgrupp som har ett oförtjänt gott rykte överlag och i synnerhet om man jämför med pokerspelare. Jag drar alla dessa bluffmakare över en kam, väl medveten om att det finns skillnader inom yrkesrollerna. Det de sysslar med är extremt likt poker, men de låtsas att det inte är till viss del beroende på tur. Att tur spelar stor roll inom pokern, det är de flesta pokerspelare medvetna om, utom de som tror på riggen. Ekonomer däremot ger väldigt gärna sken av att deras beslut baseras på skicklighet och att slumpen har väldigt lite inverkan. Precis som inom pokern, älskar man att låtsas att matematiken är komplicerad, trots att den som faktiskt är användbar, är ganska basic. Krångliga formler gömmer bara uppenbara samband som för de flesta vore fullt begripliga, om det inte vore för att man medvetet försöker dölja enkelheten.

Alla fondförvaltare t.ex. älskar att jämföra sig mig olika index, och på det sättet hävda att de är bättre på att förvalta pengar än andra. Det gäller bara att hitta rätt index, och hittar man inget sådant index så kan man ju alltid hävda att man står sig bra mot index (ljuga) i TV som Nordeas VD gjorde för ett par veckor sedan. Verkade som om han trodde att han var lika bra som Steve Jobs på att skapa ett "Reality Distortion Field" (Steve Jobs var enligt senaste boken om hans liv känd för att blåljuga, men alla trodde på honom iallafall, trots att de var medvetna om att det bara var påhitt, han skapa ett sort verklighetsförvrängande fält). Det skulle behövas ett Sharkscope.com för fondförvaltning där man kan se exakt hur bra eller dåligt det faktiskt gått, för precis som spelberoende ljuger fondförvaltare och banker om sina vinster.

Jag kommer i alla fall inte att plocka ut mina pengar från SvS och stoppa bankrullen i en fond, jag tror inte att förräntningen är lika bra, och om någon ändå ska spela poker för pengarna så är det bättre att jag gör det själv.
För precis som inom poker, påstår jag att enbart 5% av fondförvaltarna faktiskt är vinnare, och variansen är stor så det är i stort sett omöjligt att lista ut vilka.

Ikväll blir det SM i 7-korts stötpoker, den disciplin jag spelade mest under gymnasieåren. Men ska jag vara helt ärlig hade man ingen koll då, och det har krävts lite övning för att ens känna mig hemma på reglerna.  Deltagarantalet lär bli mycket lägre än i övriga pokervarianter, möjligtvis att Fixed Limit kommer att få lika få deltagare.

Pokerstudion kommenterade finalbordet och bl.a. min 77 hand.


Med tanke på hur handen artade sig borde jag nog ställt pre eller direkt på floppen, för när jag väl återhöjt fanns det inte längre utrymme för läggning med tanke på alla drag han kunde suttit med.  Med tanke på hur spelet hade varit fram till dess borde jag nog spelat handen betydligt långsammare. Jag hade ju ändå lyckats plocka på mig 400K från starten fram till dess, så jag borde absolut ha haft mer tålamod. Nu tror jag inte det räckt till mot BIGSLICK33, men det kunde ju blivit en andra plats.

För BIGSLICK33 sprang som en gud, vilket man måste göra om man ska vinna en turnering med 1196 deltagare. Stort grattis till en välförtjänt seger, jag hoppas vi ser dig oftare på turneringsborden nu när bankrullen mår så bra.

Har varit en del diskussioner om hur bra jag springer på en del forum, i chatten och i bloggkommentarer. Det roligaste jag läst är att jag sprungit som en gud vecka efter vecka i flera år.

Med all respekt för variansen så krävs det mer än tur för att ”springa som en gud” år efter år. Och det känns inte som jag springer som en gud vecka efter vecka, ibland går det ett par veckor mellan klonkarna. Men om folk vill tro att det bara är tur så gärna för mig, jag är Svenska Spel tursammaste spelare, och jag har hellre tur än spelar hoppfullt.

Men nu sitter jag här på Siris friidrotts träning, med mobilt bredband och önskar jag haft några timmar till att förbereda mig.  162 deltagare är verkligen inte dåligt, det är betydligt mer än sidoventen  på Unibet. Säga vad man vill om Svenska Spel, men efter 2008 har de lärt sig hur man arrangerar ett online-SM.

3:e plats, inte vad jag hoppades på men får vara nöjd. Fick inga kort, men lyckades stjäla många potter ändå. Gjorde ett spel som jag ångrar eftersom jag hade fel, tappade ner till 1,2M, det var onödigt, hade inte behövt spela den så hårt. Samtidigt var det så jag tog mig dit, ett tveeggat svärd det där. Nåja, så spelar jag och "man må ta det onde med det gode". Men visst retar man sig.
Höll mig ändå flytande utan bra kort, återhöjde sedan en misstänkt hög höjning allin med AJ, tyvärr hade han AK.
Men det kommer fler finalbord, får ta hem nästa.

Laura Angel var inte sen att pika, hon förnekar sig inte. Kidsen av idag har ingen respekt för de äldre;) 

Nu, resten av söndagsturneringarna

”De överordnade målen för regeringens spelpolitik är att förhindra att enskilda hamnar i spelberoende, att göra det svårare för bedrägerier och att stoppa kriminalitet i branschen. Ambitionen är att hålla spelandet i samhället på en acceptabel nivå.” (Anders Borg och Maria Larsson 2007)

Ja, mycket ska man få höra innan öronen trillar av. Tror faktiskt inte ett ögonblick på att de menar vad de säger. Är jag cynisk då?

I onsdagens debattartikel undertecknad Svenska Spels VD Lennart Käll och styrelseordförande Anitra Steen, hävdar de att Svenska Spel och fortsatt spelmonopol är bästa sättet att tillmötesgå de spelpolitiska målen.

Steen och Käll fortsätter regeringens hyckleri genom att låtsas att de tror på att detta är vad regeringen har som mål och att det även är mot den målsättningen Svenska Spel jobbar.

Vinstintresse och det sociala skyddsintresset. ”För oss på Svenska Spel är dessa intressen fullt förenliga”. Jo, det är klart, räcker det med en liten Spela Lagom-logga på varje helsida reklam är det ju inga problem.

Det var länge sedan jag läste en så rakt igenom oärlig debattartikel. Inte på så sätt att jag tvivlar på att de vill behålla spelmonopolet, det är jag fullständigt övertygad om, men att påstå att det beror på att man värna om kärnan i svensk spelpolitik är oärligt. Frågan är inte om de ljuger utan om de ljuger bara för oss eller om de ljuger för sig själva också.

Att Svenska Spel gärna vill promota bilden av sig själv som det ansvarstagande spelbolaget är ingen nyhet, men det enda området där de är lite mer trovärdiga, lite mer ansvarstagande än andra är just inom poker. Men detta beror inte på att deras värderingar är bättre än andra spelbolags, att de tycker att just spelansvar är viktigare än alla deras konkurrenter. De har inte själva valt att inte göra så mycket reklam för sin produkt, att inte ha bonusar, återbäring på avgifter, turneringar med garanterade prissummor eller tillagda priser. Restriktionerna kom med tillståndet att tillhandahålla onlinepoker.  Att de inte skulle marknadsföra poker på det sättet utan restriktionerna har de bevisat genom sin hänsynslösa reklam för alla andra spelformer.

”Vi vill att regelverket blir tydligt, att samtliga aktörer på marknaden omfattas av samma villkor och att otillåtna aktörer utestängs.” skriver de.

Just nu har man ett monopol som inte är värt namnet vad gäller verksamheten online. Om regeringen verkligen vill ha monopol så måste de, precis som de gör vad gäller spelbutiker och casinoverksamhet, se till att reglerna följs även på nätet. När förra spelutredningen gick ut på remiss så var Svenska Spel positiva till IP-spärrar och andra restriktioner som begränsar andra spelbolags möjlighet att nå ut till kunderna. Men just nu finns det inte ens lagkrav på IP-spärrar som spärrar ut barnpornografiska sajter, det är helt upp till operatörerna att spärra ut de sajter som rikspolisstyrelsen har på sin lista. Är regeringen beredd att införa lagkrav på sådana restriktioner bara för att värna om inkomsterna från spelmarknaden?

Jag tror visserligen på ”Det goda monopolet”,  vilket Systembolaget är ett lysande exempel på. Om man kunde kopiera den modellen till spelmonopolet så kanske det vore rätt väg att gå. Men Svenska Spel visar i debattartikeln prov på en total brist på insikt i hur man bedriver sin egen verksamhet och i hur det man gör påverkar andra. Jag är inte längre lika hoppfull om att detta skulle kunna var en lösning. Tyvärr måste jag till viss del hålla med Gustaf Hoffstedt (trots att han är moderat) i hans svar på debattartikeln:

”Vi tycker att avvägningen mellan ansvar och intäkter är tydlig”, menar Steen och Käll. Det håller jag med om. Intäkter går före ansvar för Svenska Spel. Inte minst gäller det vd:s egen intäkt med en månadslön på 300.000 kr, alltså en lön väl i nivå med de privata spelbolagschefernas och mer än dubbelt så mycket som Sveriges statsministers. Svenska Spels anklagelser om att de privata bolagen endast bryr sig om pengar skulle öka i trovärdighet med en något dämpad aptit avseende egen vinningslystnad.

Visserligen verkar han snott lite från Jens J's inlägg nedan, men det gör det ju inte mindre sant. Håller väl med Jens lite då också.

Fler kommentarer till debattartikeln:
Ola B:
http://kackalorum.se/2011/11/04/dessa-jack-vegasautomater-game-set-and-match/

Jens Jadbäck
http://blogg.aftonbladet.se/pokerblogg/2011/11/den-nast-sista-sovjetstaten
http://blogg.aftonbladet.se/pokerblogg/2011/11/fler-reaktioner-pa-utspelet-fran-svs


PAFs: VD Anders Ingves:
http://www.dn.se/debatt/svenska-spel-ger-en-skev-bild-av-verkligheten

Äntligen helg igen och lite tid att skriva igen. Det är mycket att göra på jobbet, tiden går fort, man hinner inte blinka förrän det är fredag. Sander har gått på fotbollsskola halva dagarna, Coerver, en helt annan sorts fotbollsskola än landslagets fotbollsskola. Coerver är det mer skola och mindre fritids, det är bra på sitt eget sätt, men jobbigt och Sander var lite tveksam om han ville gå, men till slut när en kompis också skulle gå, så blev det så. Siri åkte ner till Ystad och mina föräldrar med en kompis, och kom hem igen igår.

Kanske skulle ta och skicka sig själv på en pokerskola för att bli bättre tekniskt sätt, för senaste veckorna har inte varit bra. Visserligen beror inte bristen på framgång enbart på hoppfullhet från min sida, men spelet stämmer inte riktigt och när det går dåligt i en turnering spiller tilten gärna över i en annan. Igår var en typisk sådan kväll, jag spelade bara två turneringar 500krs och Andra Chansen, och efter  10 min i 500krs får jag AA, massor med limp innan, jag höjer upp till 7 ggr BB till 140 och får fold från alla utom två. Floppen kommer 35K och första killen donkbettar  pott, 450, den andra spelaren foldar och jag ställer in, men han har träffat trissen. Jag är nöjd med hur jag spelar handen, inte med resultatet dock. 1000 kvar och när jag väntat ytterligare 30 min så limpas det igen, jag har AK och ställer in med mina 1000, ligger kanske 200 i potten. Får blixtsyn av den sista limparen som limpat med AA och jag är ute.

Sedan lyckas jag sedan floppa tvåpar i Andra Chansen, efter att ha synat en hel del limpare. Tyvärr är brädan enfärgad, och med många med i potten vet jag naturligtvis att jag är slagen när jag får så mycket motstånd som jag fick, men då är det försent. Alin och all-ut. Hoppfullt och snabbt, som att riva av ett plåster, smärtan går snabbt över i alla fall.  

Å andra sidan. Jag har en spelstil som bygger på att inte vänta för länge, även om jag reviderat min stil en aning. Man kan ibland tänka att jag borde komma undan med AA i den översta handen och eventuellt skulle jag kunna komma lite billigare undan. Kanske, om det var en stammis som jag har stenkoll på aldrig skulle spela så med något annat än nöten.  Men att inte försöka få in alla pengarna i mitten med AA i 500krs oavsett flopp, rimmar illa med min spelidé. Andra handen, när det är så många med i potten så spelar det ingen roll vad min spelidé är, den ska inte spelas så. Kanske inte så mycket hoppfullt som ett tecken på att jag inte bryr mig tillräckligt mycket.

Ikväll blir det nya tag, SM i disciplinen 5-manna, vilket betyder max 5 spelare vid varje bord. Inte min starka sida, passar cashgamespelare bättre, åtminstone i början.  Om man hänger sig kvar tills antalet mörkar i medelstacken sjunker under 40 så övergår fördelen till turneringspelarna, då de flesta cashgamespelare är hoppfulla när det gäller turneringsspel, precis som vi turneringspelare är hoppfulla vad gäller cashgamespel.

En lite rolig episod utspelade sig förresten vid cashgameborden i veckan. Jag spelar ju oftast fullring, om jag spelar 6-manna eller 5-manna känns det oftast som jag ger bort pengar bara. Oftast är det jag som startar upp nya bord på de sajter jag spelar på, tycker att det är ganska kul att spela 2-manna spel, där känner jag mig ganska bekväm. Den här kvällen gick det dock riktigt uselt  så jag hoppade över till Svenska Spels klient och kollar in cashgameborden. Inga bord över 2,5-5 är igång så jag kollar in hur det ser ut på duellborden, något jag nästan aldrig gjort förut (förutom den lilla löjliga historien för några år sedan då jag spelade 75-150krs ett 30-tal händer med hjärtat i halsgropen). Fanns rätt många bord igång, men alla motspelare satt på paus, så inget hände när man satte sig ner. Testade alla nivåer, tills jag fick ett meddelande i chatten av en av de som satt vid flera bord och väntade.

”Jag vet vem du är, så glöm det”.  Jag hade svårt att inte skratta högt ( resten av familjen hade gått och lagt sig, och man vill inte väcka hela huset), men jag är helt övertygad att jag skulle anses som hoppfull vid alla cashgamebord av de som är stammisar där. Den här killen missade helt klart värde, men det fanns andra som tackade och tog emot.

Men ni lär fortsätta kunna kamma in värde vid cashgameborden, har lite svårt att avsätta tid på vardagar till turneringar, så om jag vill spela lär det bli mer cashgame.

Fler inlägg lär det bli denna helg, det är då jag har tid att spamma.

Låt oss vara brutalt ärliga. Enda gången vi gillar hoppfulla är när de förlorar mot oss. Det absolut värsta vi vet är när den hoppfulle oförtjänt vinner en pott eller slår ut oss ur en turnering. Visst, vi snackar mycket om att ”det är bara att se glad ut, det är ju de hoppfulla som vi tjänar pengar på i långa loppet”. Hur sant det än är, så kan det krävas ett väldigt långt lopp för att rättvisan ska ta ut sin rätt, och vad gäller liveturneringar är det ofta svårt att få in den volym som krävs för att alla hoppfulla ska hinna donera bort sina pengar, hur mycket de än försöker. Det krävs alltså enorm självbehärskning för att inte vräka ur sig de saker jag gör när jag spelar online och som får min fru Liv att utbrista

– ”Så får man faktiskt inte säga när man har barn.”

Liv började finnkampen dåligt. Inte uruselt, men det hände liksom inte så mycket, låg strax under startstacken 15 000 nästan från start och höll sig där länge innan det släppte lite och hon tog sig upp på respektabla 20 000 strax innan middagspaus. Jag fick rapporter från lite olika håll och hade faktiskt slappnat av och tänkte ta det lugnt under middagspausen när Sms:et kom:

– ”Ute med aa!”

WTF!???

Snart kom förklaringen via sms:

– ”En limpar in med 800 , jag reraisar till 2400 – syn. Floppen 854, jag checkar för att reraisa.”

–”Han bettar 2000 jag slår om till 6500 – syn”

–”rädd för set men kommer en 8 på turn, jag ställer och när jag får syn vet jag ju att jag är slagen…”

–” Och han visar A8”

Spelaren som hon spelar mot måste vara en av de hoppfullaste på länge.
Han openlimpar, det första tecknet på en hoppfull, en klassiker.
Sen tycker han att syn mot en höjning från Liv, som jag vet har en grymt tight image vid de bord hon sitter, är ett bra val. Visst jag hade antagligen återhöjt en aning mer, men 2400 borde vara tillräckligt för att få A8 att lägga sig.
När han sen blir återhöjd på floppen till så mycket som 6500, Liv har alltså halva sin stack i potten, så tycker han att syn är rätt beslut.
Jag vet att Liv är kapabel till helt sjuka läggningar, men man ska vara bra hoppfull för att tro på den läggningen så mycket att man gör en bluffsyn.

Naturligtvis dyker den hoppfulles mirakelkort upp på turn. Kanske borde Liv nu, efter synen på floppen, saktat ner istället för att ställa in, men alternativet vore att få en bett emot sig och lägga sig. Och i efterhand borde hon inte känt sig slagen när hon fick syn, spelaren hade garanterat synat även om han inte träffat sin hoppfulla åtta på turn. Så hoppfull är man om man synar den återhöjningen på flopp. Någon har sagt att gud beskyddar barn och fyllehundar…pokergudarna verkar ha en särskild förkärlek för de hoppfulla också.