På kvällen när vi kom fram bjöd grannarna på en riktigt typisk amerikansk middagi huset som Knipe och Dunham ritat, Blooms Residence från 1959, ett typiskt exempel på Palm Springs Ranch-Resort arkitektur.
Vardagsrummet med matrumsdelen.
Poolen inifrån
Poolen från Pation utomhus
Molnig bild på baksidan av huset. Molnighet och regn uppskattas lika mycket på sommaren av en Tucsonbo som värme och sol av en svensk. Upp- och nervända världen.
Tv-rummet med barskåp och platsbyggd skänk, lägg märke till en infällda kontrollpanelen i väggen för radio vilket för mina tankar till min farmor och farfars gillestuga. Sjukt coola möbler från 60-talet.
Som ni kanske förstår blev jag omedelbart kär i detta hus, helt fantastisk enplans villa! Tänk er att sippa en Dry Martini i det vardagsrummet.
Morgonen därpå tog vi ett besök på Park Place Mall och Barnes & Nobles efter frukost och morgonbad, innan vi slog oss ner och kollade på semifinalen
En aning besvikna efter förlusten för Holland tog vi ett nytt bad, innan vi åkte iväg och hämtade Robert som jobbar på Arizona University, där vi passade på och ta en promenad vid Main Gate. Inte utan att man önskar att man var 25 år yngre och hade chansen att gå på college i USA.
Shoppingbehovet var inte uttömt hos våra tonårstjejer så vi åkte sedan vidare till Tucson Mall där vi efter en timmes shopping tog en middag på Cheesecake Factory. Vi var de enda som satt utomhus, crazy swedes.
Som vanligt är maträtterna gigantiska, jag blev proppmätt trots att jag och Liv delade Buffalo Blast till förrätt, friterade kycklingknyten som man doppade i superstark sås och sedan även delade varmrätt, White Chicken Chili, supergott.
Vi avslutade måltiden med att de sex barnen delade på EN(1) efterrätt och det blev över!!!
När vi kom hem tog vi en Margarita ute vid poolen medan barnen tog sitt kvällsdopp. Det ska vara lätt att leva.
Vi planerade noga kvällen innan och kom fram till att det bästa vore att försöka ta oss till ett ställe där vi kunde se andra halvlek och försöka lyssna och åtminstone läsa onlinerapportering om matchen.
Jag satt länge och kom till sist fram till att Mecca Sportsbar i Wickensburg vore det bästa stoppet. 3h och 30 minuter in i bilfärden mot Tucson. Vi gick ner och köpte frukost för våra $18 per rum, vilket faktiskt blir en ganska stor frukost med tanke på deras enorma portioner.
Sedan packade vi och begav oss ner i lobbyn där jag förväntade mig strul med räkningen pga av frukosten dagen innan. Jag förklarade vad som hänt, kunde visa att det var två separata kvitton. Jag sa också att om jag ska godkänna det så måste jag se kvittot som jag visste jag inte skrivit under. Hon sa att det måste jag ta upp med stället där jag handlat, medan jag hävdade att de hade ansvaret då de låter stället sätta upp det på mitt rum, och krävde återigen att få se de underskrivna kvittona. Hon försvann in bakom receptionen i 5 minuter och kom tillbaka med beskedet att de strök den kostnaden då kvittona redan gått iväg. Tack för det!
Flamingo är ett hotell som fortfarande, trots att de stängt stora poolen för familjer, är det mest prisvärda hotellet med det läget på strippen. Speciellt om man kan hitta en sajt som säljer rummen utan resortfee (ren tur denna gång) och ger frukost i form av kuponger eller "comps". Är man fler 4 som vi finns det i princip inga rum i Las Vegas men vill man komma billigt undan så går det att beställa ett rum med två Queensängar och en extra säng, på de flesta hotell blir det inte ett dugg trångt och bra mycket billigare om än ej tillåtet. Tror inte de bryr sig speciellt mycket så risken att man "åker dit" är liten.
Eftersom jag i tidsberäkningen tagit med strul vid utcheckningen hade vi några minuter till godo när vi nu rullade ut ur Las Vegas efter att ha tankat fullt.
Vi åkte förbi Hoover Dam och över Coloradofloden in i Arizona österut och vände söderut efter Kingman där vi tog ett snabbt kaffestopp.
Vi kom nu in i kaktusland där den ena sorten avlöste den andra
Här i USA verkar ESPN ha ensamrätt på VM och det finns en ESPN-Radio som app, men den funkade inte, för dålig uppkoppling. Vi närmade oss Wickenburg och andra halvlek med stormsteg, och vi hade ännu ingen aning om vad det stod.
Helt plötsligt uppdaterades aftonbladets liverapportering. 5-0?!?! Är det här ett skämt eller?!? Vi var shockade och insåg att planeringen inte tagit med en genomklappning av Brasilien i beräkningen.
Vi kom fram till Wickensburg precis 2 minuter innan andra halvlek
Här visades ingen match men när jag frågade drog de igång projektorn och slog över till ESPN på ena storbildstvn.
Inte så hög standard på stället, men trots det tio gånger godare burgare än de på Texas Longhorn i Stockholm.
Wickensburg visade sig vara en gammal gruv- och ranchstad som numera livnär sig på att turister kommer dit och leker cowboy på helger och under semestern à la Cityslickers.
På huvudgatan hade alla hus Westernstadliknande fasader men nu var det lågsäsong (alldeles för varmt) och ganska lugnt.
Efter att andra halvlek var slut rullade vi vidare mot Phoenix som vi passerade
Strax efter sextiden på kvällen rullade vi in på infarten på Familjen Bränströms hus efter att ha kört igenom en rejäl sandstorm strax innan Tucson.
Vaknade fortfarande grymt besviken efter det missade kvalet. Det fick personalen på Club Cappucino lida för när jag och Liv var nerer och köpte frukost,då de gjorde fel vid inslagningen av frukosten och behövde tillkalla en manager för att rätta till. "15 minutes" sa dom, "No fucking way" sa jag. Upptäckte sen på vägen upp till rummet att jag inte skrivit under ett av de felaktiga kvittona, så om de inte är snabba på att rätta upp det när jag checkar ut så kan jag ju alltid vägra betala överhuvudtaget. Dessutom var det min fru som skulle ha skrivit under, tidigare har det varit helt omöjligt att sätta något på hennes rum om inte hon var med, den här gången satte de upp det fel. Vi får se, jag foldar säkert när jag väl står vid checkoutdisken,"My bark is worse than my bite"
Vi gick ner till poolen för sista gången, åkte vattenrutschkana, kastade boll och sen satt jag och planerade när vi måste åka för att vara lagom framme någonstans nära en sportbar klockan 13.00 då första semifinalen går.
Sen tog vi en kort paus på rummet innan vi gick ner och åt en "liten" lunch. Som vanligt här i USA så är portionerna enorma. Vi gjorde misstaget att beställa tre stycken miniburgers på barnmenyn.
Var och en av dessa miniburgare var större än en normal hamburgare i Sverige, ungarna hade klarat sig på en av dessa barnmenyer. Jag och Liv tog Tacos och tack vare Total Rewardskortet så blev priset 10% lägre, så om ni åker hit till Vegas skaffa ett sådant kort, kostar inget och ger dessutom poäng förutom rabatter som man sen kan byta mot värdekuponger.
Vi tog sedan bilen till Premium Outlets North vid Downtown för att shoppa bort depressionen. Funkade ganska bra, men varmt ute och man går utomhus ganska mycket så det gäller att vara tålig. Vi shoppade Converse och lite GAP, otroligt billigt här.
Tog längre tid än väntat och när vi sen kom hem bytte jag om och drog och mötte Mattias på Planet Hollywood för lite mat och cashgame.
Han hade med sig några nya och gamla bekantskaper, dybban, J-Lo och gänget bakom Pokermästarna.
Efter lite letande efter ett bra ställe hamnade vi på Mirage för lite cashgame, det gick lika dåligt som vanligt. Det gick dock väldigt bra för J-Lo och Mattias, vilket visar att det är bättre att ha tur än att vara bra
Fortfarande jetlaggad vaknade jag vi fyratiden på morgonen men lyckades somna om en timme senare och sova fram till åtta. Perfekt inför vad som väntade under dagen.
Alla vaknade och vi gick och utnyttjade vår "comp" på 18 dollar per rum till en frukost med fyra mackor med bacon, äggröra och ost samt chokladmjölk, kaffe och te. Mackorna såg inte jättestora ut, men ingen av ungarna orkade mer än hälften av sin, goda och mättande. Jag, som inte är en frukostmänniska nöjde mig med kaffet.
Vi drog sedan till poolen där hela familjen lekte kull i vattnet och sedan tog vi några åk i vattenrutschkanan. Det var gott om stolar och lugnt och skönt, så det kanske inte var en så dålig idé att ändra detta till familjepoolen.
Vid 11.00 började jag få "resfeber" inför starten av mitt kval kl 13.00, så jag drog upp på rummet, duschade och skrev ett inlägg innan jag drog till Rio i taxi. Många har sagt att de blir utskällda av taxichaffisar för att de ger för lite dricks, men det har aldrig hänt mig och jag ger oftast bara tio dollar om det kostar runt nio att åka, d.v.s. tio procent i dricks. Aldrig fått skit för det, de har bara verkat tacksamma. Eller så är jag bara extremt okänslig för tonlägen.
Återigen vet jag inte varför blogg.se vänder bilderna fel, spelar ingen roll hur mycket jag roterar dem innan jag laddar upp. Här är i alla fall en bild på mitt kvitto som lämnas fram till dealern när man väl sätter sig.
Här är en del av en av de gigantiska konferenssalar som rymmer World Series of Poker. Varje lapp i taket sitter över ett bord, och de har plats för drygt 6000 samtidiga spelare när de utnyttjar allt utrymme.
Hade några minuter efter registreringen och gick på ny kändisspotting:
Huck Seed och David Sklansky vid Mothership.
Vanessa Selbst, en av världens topp tioturneringsspelare
Eric Seidel
Så var det dags, 6000 i startstack
Mitt bord, många amerikanska herrar med vitt hår. Såg bra ut. Fick inte mycket att jobba med i början, tappade ner till 5k, men lyckades sedan på två händer ta mig upp till 11k. Första handen spelade jag mot mannen på bilden i turkos, randig tröja som undrade om jag hette Bo då han fick veta att jag var från Sverige. Han undrade sedan om jag kände Bo Sehlstedt som tydligen är den svensk som han spelat mest mot på nätet.
Jag hade AQ i hjärter och satt på knappen. En höjning innan honom och han synar, jag slår om och får syn av båda. Floppen kommer tre låga kort, två hjärter. Första killen checkar, mannen på bilden bettar och jag slår om allin. Han funderar länge innan han foldar. Sedan tar jag en pott till med AK och sedan är det paus.
Träffar på Snusarn som också spelar samma kval och går sedan och önskar sedan Dan Glimne lycka till innan det är dags igen. Har en bra känsla vid bordet, men läser en spelare fel. Jag synar ner en väldigt aktiv kille med AQ på A hög bräda. Han har A9 och träffade två par på flopp. blev ganska dyrt och jag har nu 4,5 k.
Nu blir man snabbt short och jag tappar ner till 3800, med mörkarna 400-200 ante 50. När då knappen höjer och får syn av small slår jag om allin med Q9, tyvärr har knappen en hand denna gång, och just QQ. Tack och adjö efter drygt 3 timmar.
Känns ändå helt ok och jag reggar till ytterligare ett försenat kval. Dagen innan sista startdagen får alla kval stora deltagarfält och man har svårt att få plats med alla trots sitt stora antal bord.
Jag blir placerad i ett område som heter Buzio, utanför just en fiskrestaurang med detta namn, långt ifrån de stora konferenssalarna. Där har man ytterligare 14 bord.
Tappar ner till 3500 från 4k startstack men tar igen med par i nior till 5k. Sedan plockar jag upp KK och höjer upp mot två limpare. Får då omslag allin av den andra som slowspelat AA. Suck...
MEN...Det kommer en kung på rivern! Jag är kvar!
Åtta timmar senare är vi 58 spelare kvar av 835 startande, 39 platser till Main Event delas ut. Jag har spelat bra, utnyttjat alla situationer, naturligtvis haft tur och inte sprungit in i fler monster. Nu är alla väldigt korta, jag har 25K på med mörkar på 4000-2000 ante 500. Varje varv kostar 10k och man känner hur nära man är en plats värd $10200. Har långsamt gått ner från 40k till min stack under senaste halvtimmen, kan jag dubbla är chanserna stora att jag har en plats. Killen UTG som precis täcker mig går allin, jag har 77 och synar.
Han visar 87s och har alltså egentligen tre outs förutom färg och stegdrag. Ingen jävla åtta nu hinner jag tänka innan dealer drar upp en åtta på floppen. Och sedan en till på turn. Tror min tweet minuterna efter summerar min känslor just då
Tog direkt en taxi hem till Flamingo, gissar att det kommer ta ett par dagar innan jag slutar älta den handen. Hade gärna spelat mer poker, känns som att livepoker är kul igen efter att ha spelat PPC:n och här i Vegas. Har redan i mitt huvud börjat planera för nästa år, men nu är det bara en dag kvar i Vegas, sen åker vi till Tucson, och det lär max bli lite cashgame, men det är nog Livs tur att få spela ikväll i så fall.
Vaknar tidigt, kan inte somna om, ligger kvar till sju, går sen ner till poolen och dricker en kaffe. Alla solstolar är i stort sett upptagna, men jag hittar en som jag mutar in. Efter en och en halv timme messar jag Liv och föreslår frukost på Dennys som vi fått tips om klockan nio, har glömt att det är kvartsfinal, men Liv säger inget.
Istället blir det gliringar på väg dit.
Vi får vår 2500 kaloriers frukost med pannkakor, ägg och bacon. Dennys är en sorts snabbmatifiering av den klassiska amerikanska dinern som funkar ganska bra, det är dessutom ganska prisvärt. Inte lika bra som en riktig diner men nästan och till kanske hälften av priset.
De visar matchen, men vi får inte direkt någon kanonplats, vi får titta på avstånd när Argentina besegrar Belgien.
Sen kan man ju undra varför det måste vara så fruktansvärt kallt överallt de har AC. De skulle lätt kunna ha tre, fyra grader varmare utan att det skulle vara det minsta besvär.
Vi gick sedan tillbaka till poolen där vi tog ett sista bad. Liv gick upp och packade det mesta medan vi badade och sedan bytte vi och jag tog ut alla kollin till bilen. Sjukt varmt och kö till hissen, som tur var hann inte rumsnyckeln avaktiveras innan jag var klar.
Sedan tog vi bilen till Flamingo, Liv kör, hon pallar stressen bäst och blir inte så upprörd när hon kör. Ganska mycket trafik, men vi kom fram och hittade till sist en parkeringsplats högst upp. Sedan släpade vi ner bagaget i lobbyn, och ställde mig i kö medan resten av familjen fick vänta och titta på kvartsfinalen mellan Holland och Costa Rica på tv-skärmar bakom incheckningsdesken.
På Golden Nugget hade incheckningen blivit klar på 1 minut här var det lång kö, som gick hyfsat snabbt tills helt plötsligt all personal bara försvann och man slutade kalla fram folk från checkin/checkout kön. Och där stod jag sedan 30 minuter längst fram i kön medan man kallade fram andra från andra köer vars ärenden tog lång tid.
Till slut fick vi nycklarna till vårt ena rum, men skulle komma tillbaka för det andra senare när det var färdigstädat så vi kunde gå upp och kolla klart matchen på rummet. Helt ok rum, vi slapp dessutom resortfee och får 18 dollar per rum att köpa frukost för, visserligen bara på en speciell restaurant, men det betyder att frukosten blir gratis för oss. Så Flamingo är resans hittills billigaste hotell.
Jag åker iväg till Rio för att spela kvalet klockan 16.00, så jag åker mitt emellan förlängningskvartarna, men väl på Rio finns det storbildsskärmar överallt som visar matchen. Köper in och kvalet börjar prick 16.00, något till exempel Paf kunde lära sig av på PPC:n. Dealers är dessutom överlag väldigt bra, rutinerade.
Kvalet börjar bra, dubblar snabbt min startstack, men får sen in det med nötfärgdraget mot nästnötfärgdraget, fattar inte hur han kan syna av med det, men han är ytterligare en hoppfull med tur upp över öronen och lyckas dra ut. Ner till 4k igen.
Fick sedan in det med damer på turn, bettat rejält hela vägen men han var ihärdig och turnar en triss. Ytterligare en hoppfull med bra träffprocent. Trött väljer jag att avbryta första dagens kvalande och drar till Flamingo igen, men först kändisspottar jag bland featureborden i Main Event.
Ryan Riess, förra årets vinnare sitter the Mothership eller bryggan till Enterprise som WSOPs första featurebord kallas.
En betydligt mindre Anette Obrestad än tidigare, bara hälften kvar.
Vi tar en öl på rummet efter att jag upptäckt att det stora poolområdet numera är endast för folk över 21 och att barnfamiljerna förpassats till en liten pool. Dåligt för oss, men jag antar att Flamingo försöker rikta sig åt en annan sorts typ av gäster. Det mest prisvärda hotellet på strippen, men Monte Carlo vinner kampen om poolområde hittills, men ungarna har kul trots detta.
På kvällen besöker vi LINQ, ett nytt område mellan O'Sheas och Flamingo där bl.a Highrollern finns. Vi går på en restaurang men det är helt enkelt för högljutt och efter 5 minuter vid bordet avbryter vi besöket och går till foodcourten på Flamingo istället. Nu är vi alla ganska trötta, jag går och lägger ungarna, eller de lägger sig själva då jag somnar. Liv tar chansen att spela lite cashgame, men hon hamnar inte på ett vilt bord som vi hoppats, byter tyvärr inte bord utan ger upp efter ett par timmar.
Redan en timme innan paraden tog sin början började folk samlas längs Main Street. De flesta hade flaggor, hattar eller kläder med den amerikanska flaggan på. Vi förberedde oss genom att leta rätt på kanalen som skulle visa matchen och käkade lite frukost. Det är något speciellt med att gå ut tidigt på morgonen i en storstad som håller på att vakna, jag gillar det, ingen stress bara lugn och en sorts lunk som får mig att må bra.
Hotellet ligger en bit i från det som de flesta skulle kalla Venice Beach, så det är lite lugnare vad gäller uteliggare och gatumusikanter, det handlar mer om surfing och strandliv. Mycket mysiga hus på väg ner mot stranden.
Matchen satte igång och jag och min son höll på Frankrike, medan Liv är ett stort fan av Tyskland. Tyvärr blev det ingen supermatch, hyfsat enkel vinst av tyskarna, men inget lag imponerade, kanske tog de helt enkelt ut varandra.
Ute på gatan var det patriotism i full blom, paraden och de som kollade viftade med rött, vitt och blått i alla dess former. En grupp hade snott Star Wars temat, men skrivit Stop Wars istället, fredsaktivister som var 100m spelade upp en sorts pjäs på temat med Dart Vader i kritstrecksrandig kostym. Inte så poppis bland åskådarna som annars tjoade och applåderade allting.
Efter paraden ville alla ta ett sista bad innan vi lämnade Los Angeles, vi hade som vanligt roligt med våra brädor. Det betydde att vi inte kom iväg förrän strax efter tolv.
Inte så farligt med trafik ut ur LA och det blev snabbt varmare. När vi stannade för att käka sen lunch på Jack-in-the Box var det 35 grader i skuggan. Sen åkte vi vidare in i ett ösregn i öknen,temperaturen föll från 42 grader till 25 grader på några minuter. Vi hann dessutom se en liten tromb strax innan köerna började. Köerna släppte först efter statsgränsen så vi blev 40 minuter sena.
Vi hade bestämt träff med en annan pokerfamilj, där jag träffat pappan Micke förra året på Paf Poker Challenge och då tog en middag tillsammans med andra bekanta i en paus. De är också på rundresa i Californien och Las Vegas, det blev ett snabbt poolhäng och ett åk i Golden Nuggets vattenrutschbana genom hajakvariet. Kul att åka om än inte så lång.
Jonassons hade beställt bord på Grotto på hotellet, jag hade förhoppning om att få mini-sliders, men servitrisen var för svårflörtad. Men det blev en god och trevlig middag, ett av de godaste vinerna jag smakat på länge, följt av rejäla desserter, en av dem räckte till tre personer. Vi fick en massa tips om vad man kan göra här och sen hade vi planerat att gå ut och se de virtuella fyrverkerierna på Fremont Street. Den visade sig dock vara avspärrad för personer under 18 år.
Under kvällen hade störtskuren även nått Las Vegas så på bilden ser ni något så ovanligt som noen som blänker i vattenpölarna på gatan.
Vi avslutade då kvällen med en öl, trots att det var svårt att hitta någonstans man kunde få sitta med barnen. Inga barer är ok, det måste vara restauranger, så vi fick till slut sitta i restaurangdelen av en mexikansk tequilabar/restaurang. Planen var sedan att Micke skulle ge pokern en sista natt vid cashgameborden, jag hängde på en knapp timme men fick in det med floppad stege på floppen, han hade triss och fick in sin kåk på rivern. Tog det som ett tecken och gick och la mig inför nästa dags kval till WSOP Main, hoppas det gick bättre för Micke som skulle spela fram till 08.00
Flygresan till det förlovade landet tog 10h och var ganska händelsefattig. Dreamlinern var OK att flyga med, inte så bullrig i kabinen, men allting kostade och underhållningssystemet som jag trodde skulle vara bättre och med t.ex. svenskt tal och text, var byggt på Android och inte bättre än på andra flyg, t.ex. British Airways. Inte alls anpassat till Skandinavien, praktiskt för flygpresonalen att man kunde beställa via skärmen, men då föredrar jag att få det gratis på som på BA. MEN.... som flygrädd uppskattar jag verkligen att det bara är en start och en landning, värt mycket för min själs ro.
Barnen sov inte mycket på flyget, vilket är bra ur jetlagsynpunkt, men inte ur humör- och allmäntillståndssynpunkt. Signe stackarn, blev illamående under landningen och kräktes både då och i kön till passkontrollen. Som tur var är Liv en klippa då och det löste sig hyfsat smärtfritt.
Vi fick våra väskor direkt, hittade biluthyrningsshuttlen direkt, men när vi skulle få bilen, så var det en Ford Fusion, en aning trång för tre veckors bilåkande så vi uppgraderade till en SUV, Chevrolet Traverse, sjusitsig, samma storlek som vår Trans Sport hemma, men som sagt SUV variant, så om Trans Sporten känns som att köra en kanelbulle är detta som att köra en michelingubbe. När vi var i USA förra gången så tyckte vi alla hade så stora bilar, nu är vi likadana själv. Bilden nedan gör inte bilens storlek rättvisa
Ståndsmässigt åkte vi nu vidare till vårt hotell Sea Shore Motel.
När vi kom dit togs vi emot av en lite förvirrad men trevlig asiatisk gubbe som blev tveksam om vi skulle få plats när jag sa att vi var fem st. Han visade oss ett par rum, och vi fick det vi beställt, men de hade missat att bädda rätt. Men vi drog snabbt ut och käkade i förhoppning om att den yngsta inte skulle bryta ihop. Gick helt ok på en riktigt bra mexikansk restaurang, vi kom tillbaks, bäddade och föll ihop.
Sov några timmar, låg sedan vaken ett par men de andra verkade sova bra.
Standarden på rummet var väl så där, men rymligt med balkong och kök. Läget är dessutom svårslaget om man inte vill upp på ännu dyrare. Ligger på Main Street, två kvarter från stranden mitt emellan Santa Monica Beach och Venice Beach. Här skulle jag inte haft något emot att hyra ett hus en månad och bara vara. Havet är fantastiskt med sina vågor och allt är väldigt "laid back". Lugnt och skönt på förmiddagen, full rulle på eftermiddag kväll.
Började morgonen med en kort promenad för att se vad omgivningarna hade att erbjuda. Fanns en del fik, med bra kaffe, men mackorna är antingen för avancerade med sexton pålägg eller så är det muffins som erbjuds. Inte något för kräsna barn från Sverige. Så jag tog bilen tre minuter och handlade det närmaste en svensk frukost man kan komma och köpte sedan kaffe på fiket närmast.
Sedan bytte vi om till badkläder och drog ner till stranden och badade i vågorna en halvtimme innan vi gick längs vattenbrynet en stund mot Venicehållet, sneddade upp mot promenaden och tog drick-,glass-och kaffepaus.
Man kan se Santa Monica Pier långt borta, närmare i verkligheten än vad det ser ut som på bild, 10 minuters promenad längs stranden.
Vattenbrynet
Strosade sedan vidare på promenaden och kollade kepsar, kläder och krimskrams innan vi vände tillbaks mot hotellet längs Main Street. Vi hade fått tips om att det fanns bra shopping på Third Street Promenade, gågator närmare Santa Monicas centrum så vi hoppade in i bilen och åkte dit.
Uppenbarligen är det en bugg i uppladdningen av bilder på blogg.se eftersom denna bild INTE går att få vänd rätt hur jag än försökt, så ni får lägga huvet på sned.
Jag som hela tiden oroar mig för eventuella problem, som t.ex. kommer det att finnas parkering till detta monster till SUV, för mig är varje stund ett tillfälle att lära mig att inte stressa upp mig, att ta det som det kommer och inte planera och fundera alltför mycket innan. Det funkade naturligtvis bra, vi kom fram, hittade parkering, och åt sedan lunch på en jättebra restaurang på gågatan, Monsoon, typ amerikansk-asiatisk crossover med specifikt japanska undertoner. Tog en god burgare med en mixed salad, japanska inslag och väldigt gott.
Vi besökte sedan bl.a en Teslabutik (grym bil) och Abercrombie &. Fitch. Där fick vi nys om en A&F kids butik som skulle ligga 8 km bort på Santa Monica boulevard, så på vägen hem till ett nytt bad tänkte vi åka förbi där. Men på vägen, stående i sväng vänster filen insåg vi vårt misstag. Bilköer! Vi har gjort bilköer i LA förra gången så nu bytte jag fil helt mot trafikreglerna och svängde till sist ner mot Main Street istället och höll på att hamna rakt i famnen på en polis, men det gick bra förutom ett par tutningar.
Det blev ett nytt bad med nyinförskaffade boogieboards innan vi gick tillbaka på hotellet, tog en öl, lite chips och spelade Yatzy. Under spelet kom jetlaggen ifatt oss, så det var en trött familj som gick ut på middag. Hittade en alldeles för högljudd restaurang, italiensk, som var lite finare men det var pizzan som var bäst, i övrigt var det inte supermat. Vi var dessutom ganska trötta och vi stannade inte länge utan begav oss hemåt igen.
Under hela eftermiddagen, kvällen hade det sprungit reperaratörer från kabelbolage för att installera ny kabel-tv i rummet men till slut fick de ge sig och backa till den gamla lösningen, viktigt då det är kvartsfinaler under fredagen. Vi kollar första på rummet, samtidigt som det är stor 4th of July parad precis nedanför vår balkong på Main Street. Efter första matchen och paraden bär det iväg mot Las Vegas, men vi lär nog inte vara på plats förrän på kvällen eller sen eftermiddag.
Min fru packar in i det sista, själv är jag klar och har därför tid på mig att kontrollera och kontrollera igen. Pass, biljetter, kort, pengar, badbyxor. Om och om igen. Har jag laddare med, dator, skor? Hyrbils- och hotellvouchers? Och så börjar jag om. Helst skulle jag vilja sitta utanför gaten ett par timmar innan.
Lättirriterad är bara förnamnet, jag anstränger mig för att inte explodera när barnen gnäller eller bråkar.
Direkt till LAX med Norwegians Dreamliner, hoppas på en bra flygning, är ju inte så förtjust i att flyga, speciellt om det är hoppfullt. Vi lyfter 16.40, om fyra timmar, och snart kommer Livs syster för att skjutsa oss till Arlanda.
Vi landar ikväll lokal tid 18.55 d.v.s 04.00 i natt svenska tid. Planen är att försöka sova så lite som möjligt för att snabbt vända på dygnet och slippa jetlag.
Plockar undan lite då vi ska ha städning när vi är borta, klippt gräset, allt för att sysselsätta mig medan jag väntar på att få komma iväg.
Det blev precis så bra som vi hoppats, det tog bara ett par år längre än beräknat
Förbereder för resan på onsdag, filmer till paddan, beställer valuta, fixa adaptrar, tvättar en massa. Jag längtar efter Kalifornien, Arizona och Vegas, värme och bad.
Och det är av flera anledningar. Dels bråkade jag med min fru igår, vet inte riktigt om vad, men hon var sur direkt när jag kom hem från Örebro. Inte ett storgräl med skrik och skrän, snarare ett sjudande bråk. Men man kan ju inte alltid vara bästa vänner.
Dels så tog jag sista chansen att försöka kvala online till Vegas, kvalade in till deras $700 kval, men när man får möta spelare som robinho, superkid-bam, apestyles etc, etc, så inser man att man själv är fisken. Spelade väl fel ett par gånger i ren frustration, men rättade till det och åkte som vanligt runt 15:e plats av c:a 100 spelare, 5 prisplatser. Känner mig inte direkt underlägsen på nätet, rätt eller fel, den känslan är mycket mer påtaglig live mot dessa spelare, men jag är antagligen värdet i det fältet.
Frustrerande i varje fall.
Dels gick jag in på nätet igår efter att finalen hade spelats. Det visar sig att fotbollstennisgänget BK Forward Trängen Svart vann B-slutspelet, finalen med 8-0. Detta tjonggäng som inte ville och kunde spela fotboll!? Vi spelade ut dem totalt, men det var för svårt att ta oss igenom en köttmur på fem backar. Och inte hade de roligt heller. Tränarna gnällde på spelarna och domaren, spelarna gnällde på varandra och på domaren. Jag är naturligtvis sjukt bitter då jag tycker att sådana lag och tränare är en av anledningarna till att vi TROTS att en jättestor andel killar börjar spela fotboll, har en allsvenska som rankas som 28:e bästa ligan. Att spela med en trebackslinje i sjumanna, när spelarna är i den åldern då de utvecklas mest teknikmässigt, när de ska spela anfallsfotboll och ha kul, visar att tränarna i BK Forward inte har några riktlinjer att följa, eller så skiter de bara i dem. De verkar ha uppfunnit en ny modell där i Örebro, Totalförstörande fotboll. Deras backar och mittfältare fick panik när de inte lyckades med sina långbollar och var tvungen att försöka spela sig fram och faktiskt ha boll. Jag hoppas vi får möta samma gäng igen om ett år på niomannaplan. Undrar om de kör med fembackslinje då?
Dels lyckades jag, min åsna, att köra över ett gupp 400m hemifrån alldeles för fort. Detta gupp är det högsta jag sett, och man måste verkligen krypköra. Jag kom i trettio och bilen slog i fjädringen rejält. Inlämnad på verkstan i morse, vänsterhjulsida verkar ha fått sig en smäll, kändes som om vobblade lite.
Dels så går det långsamt med hallen, målade igår, men det slår igenom lite gult på vissa av innerfodrena trots två ommålningar. Ser ut som om hela brädan är en stor knast. Ska dra på en omgång kvistlack och försöka igen.
Ser att Poker.se formligen exploderar av bloggar från Las Vegas, skönt att man snart är där. Hoppas nu att det håller i sig så att inte alla nya bloggare bara skriver ett par gånger och sedan aldrig mer, vilket är alldeles för vanligt. Ska jag tycka det är kul att följa en blogg måste det finnas lite kontinuitet, man måste lära känna och beröras på något sätt av personen bakom. Men ambitionsnivån är hög, det ska de ha cred för.
Svenska Spels reklam från Las Vegas, Pokermästarna, lyckades bygga upp höga förväntningar inför avsnitt tre, men lyckades tyvärr inte infria dem. Hade hoppats följa Dregen ett tag eller Diana Svensk och Chic ( den pokerspelare jag känner som kan vårda en liten stack längst, i all oändlighet) lite mer, som t.ex. i Pokerstars program med Messiah Hallberg. För mycket lek med yta i form av videotekniker, lite mer innehåll önskas. Inte för att det spelar någon större roll iofs, man är så svältfödd på innehåll om svensk poker att man tar vad som helst.
Om nu man inte kallar Örebro för Sveriges Las Vegas. Och gör man det så har man nog aldrig varit där. Jag följde med min sons fotbollslag till Örebrocupen. En regnig tillställning på mestadels naturgräsplaner, eller nerklippta åkrar skulle jag snarare kalla det.
Vi började med två förluster i gruppspelet mot lag från Örebrotrakten. Båda lagen körde Örebromodellen för fotboll, långa utsparkar mot forward i kombination med den väldigt spelförintande regeln om hemspel till målvakten som då får ta med händerna. Så fort de fick tag i bollen blev det hemspel och lång utspark. Det är ett väldigt effektivt sätt om man vill vinna matcher i sjumanna- och femmannafotboll. Det behövs inte mer än en hyfsad målvakt som kan sparka långt och en bra forward. Men de andra killarna i laget får inte spela någon fotboll alls, vilket kommer att straffa sig i längden. För när vi kommer upp på niomanna- och elvamannafotboll, då kan inte målvakten sparka så långt ut längre och mittfältet måste börja spela boll, något de aldrig fått lära sig.
Jag skulle vilja jämföra det med de shortstackspelare som köper in för minimum och gör hit-and-runs vid pokerborden.
Vi spelade oss fram till våra mål, de fick sina på fasta situationer, kontringar och långa bollar på Bengt. Vi ägde bollen stora delar av matchen, skapade chanser, men var för ineffektiva. Att rulla boll på strävt naturgräs när man inte är van är inte heller det lättaste och i andra matchen var det torrt och långsamt. 3-1 och 5-4 blev resultaten i första matcherna på fredagen. Disco på kvällen en kort stund innan vi dystra återvände till vår skolsal.
På lördagen var det sista gruppspelsmatchen och vi spelade lika 4-4 mot ett annat Stockholmslag. Min uppfattning var att vi borde lämnat gruppen med nio poäng, men vi slarvade i försvarsspelet i kombination med ovana vid naturgräs och tråkfotbollsmodellen.
Men det blev B-slutspel och där vann vi sextondels finalen mot Rönninge Salem med 3-2, vi ledde med 3-0 efter första och det såg säkert ut innan grabbarna gjorde det onödigt spännande. Konstgräs som underlag gynnade oss.
Åttondelen var mot ett nytt tjonggäng från Örebro med blandat 03:or och 02:or. Konstgräs och vi rullade ut dem med vinst med 2-0, klart i underkant.
Så det var ett dyngsurt men lyckligt gäng som gick och la sig på luftmadrasserna i skolsalen på lördagskvällen.
Vi trodde nu att det skulle vara slut på tjonggäng och att vi skulle få möta ett spelande lag i kvartsfinalen, men det visade sig vara det värsta tjonggänget hittills. Fotboll i Örebro verkar vara tennis mellan målvakterna, vilket naturligtvis funkar extra bra på åkermark. BK "vi kan bara slå långbollar mot vår" Forward stod för motståndet och deras backar var aldrig över på vår planhalva. Större delen stod fem av deras utespelare på egen planhalva, en utespelare på vår planhalva medans deras ledare stod och skrek till målvakten att han skulle sparka ut långt. Och då backade vi ändå hem just för att det skulle kunna rulla ut bollen och spela fotboll. Det är hemskt att se hur vissa ledare kastar bort möjligheten att ge sina spelare en bra fotbollsutbildning i jakt på resultat.
Men de var sjukt effektiva, fick en straff av en pressad hemmadomare, sköt en boll i huvudet på en av sina medspelare som studsade in och hade en kontring när vi låg på. 3-2 efter första halvlek och de kom ut igen och alla spelare och ledare skrek till varandra "Tänk defensivt!". De gnällde på domaren, på varandra och var otroligt osportsliga efter avblåsningar vid skador. Kort sagt ett lag som man verkligen inte unnar framgång och lika bra för fotbollen som hit-and-runspelare för pokern. De var pressade hela andra halvlek men tyvärr vann tråkfotbollen och jag hade god lust att skrika "Spela fotboll, bondjävlar!"
Killarna och vi var naturligtvis grymt besvikna och extra jobbigt var det att förlora mot ett lag med en spelstil som man mest kan jämföra med Iran i VM och som dessutom uppträdde så otrevligt. Såg dessutom att de gått vidare till final i slutspelet vilket gör extra ont när man vet att de bara spelar fotbollstennis och att vi spelade fotboll, ägde spelet. Fotboll är precis som poker inte alltid rättvist.
Om nu man inte kallar Örebro för Sveriges Las Vegas. Och gör man det så har man nog aldrig varit där. Jag följde med min sons fotbollslag till Örebrocupen. En regnig tillställning på mestadels naturgräsplaner, eller nerklippta åkrar skulle jag snarare kalla det.
Vi började med två förluster i gruppspelet mot lag från Örebrotrakten. Båda lagen körde Örebromodellen för fotboll, långa utsparkar mot forward i kombination med den väldigt spelförintande regeln om hemspel till målvakten som då får ta med händerna. Så fort de fick tag i bollen blev det hemspel och lång utspark. Det är ett väldigt effektivt sätt om man vill vinna matcher i sjumanna- och femmannafotboll. Det behövs inte mer än en hyfsad målvakt som kan sparka långt och en bra forward. Men de andra killarna i laget får inte spela någon fotboll alls, vilket kommer att straffa sig i längden. För när vi kommer upp på niomanna- och elvamannafotboll, då kan inte målvakten sparka så långt ut längre och mittfältet måste börja spela boll, något de aldrig fått lära sig.
Jag skulle vilja jämföra det med de shortstackspelare som köper in för minimum och gör hit-and-runs vid pokerborden.
Vi spelade oss fram till våra mål, de fick sina på fasta situationer, kontringar och långa bollar på Bengt. Vi ägde bollen stora delar av matchen, skapade chanser, men var för ineffektiva. Att rulla boll på strävt naturgräs när man inte är van är inte heller det lättaste och i andra matchen var det torrt och långsamt. 3-1 och 5-4 blev resultaten i första matcherna på fredagen. Disco på kvällen en kort stund innan vi dystra återvände till vår skolsal.
På lördagen var det sista gruppspelsmatchen och vi spelade lika 4-4 mot ett annat Stockholmslag. Min uppfattning var att vi borde lämnat gruppen med nio poäng, men vi slarvade i försvarsspelet i kombination med ovana vid naturgräs och tråkfotbollsmodellen.
Men det blev B-slutspel och där vann vi sextondels finalen mot Rönninge Salem med 3-2, vi ledde med 3-0 efter första och det såg säkert ut innan grabbarna gjorde det onödigt spännande. Konstgräs som underlag gynnade oss.
Åttondelen var mot ett nytt tjonggäng från Örebro med blandat 03:or och 02:or. Konstgräs och vi rullade ut dem med vinst med 2-0, klart i underkant.
Så det var ett dyngsurt men lyckligt gäng som gick och la sig på luftmadrasserna i skolsalen på lördagskvällen.
Vi trodde nu att det skulle vara slut på tjonggäng och att vi skulle få möta ett spelande lag i kvartsfinalen, men det visade sig vara det värsta tjonggänget hittills. Fotboll i Örebro verkar vara tennis mellan målvakterna, vilket naturligtvis funkar extra bra på åkermark. BK "vi kan bara slå långbollar mot vår" Forward stod för motståndet och deras backar var aldrig över på vår planhalva. Större delen stod fem av deras utespelare på egen planhalva, en utespelare på vår planhalva medans deras ledare stod och skrek till målvakten att han skulle sparka ut långt. Och då backade vi ändå hem just för att det skulle kunna rulla ut bollen och spela fotboll. Det är hemskt att se hur vissa ledare kastar bort möjligheten att ge sina spelare en bra fotbollsutbildning i jakt på resultat.
Men de var sjukt effektiva, fick en straff av en pressad hemmadomare, sköt en boll i huvudet på en av sina medspelare som studsade in och hade en kontring när vi låg på. 3-2 efter första halvlek och de kom ut igen och alla spelare och ledare skrek till varandra "Tänk defensivt!". De gnällde på domaren, på varandra och var otroligt osportsliga efter avblåsningar vid skador. Kort sagt ett lag som man verkligen inte unnar framgång och lika bra för fotbollen som hit-and-runspelare för pokern. De var pressade hela andra halvlek men tyvärr vann tråkfotbollen och jag hade god lust att skrika "Spela fotboll, bondjävlar!"
Killarna och vi var naturligtvis grymt besvikna och extra jobbigt var det att förlora mot ett lag med en spelstil som man mest kan jämföra med Iran i VM och som dessutom uppträdde så otrevligt. Såg dessutom att de gått vidare till final i slutspelet vilket gör extra ont när man vet att de bara spelar fotbollstennis och att vi spelade fotboll, ägde spelet. Fotboll är precis som poker inte alltid rättvist.
Varit nere i Skåne några dagar över midsommar men nu är jag tillbaka i Stockholm. Känns som jag just nu mest förbereder mig inför resan till USA.
Bokat 2 nätter vid Main Street, Venice Beach i Los Angeles, och drar sedantill Vegas den 4:e juli, nationaldagen. Man skulle kunna tro att Vegas är hur mycket 4:e juli som helst, men så har inte jag uppfattat det de gånger jag varit där. Inga fyrverkerier även om det är en aning svårare att få tag i rum. Jo, lite furverkerier, men bara på ett hotell, de turas om i Vegas eftersom ekonomin är som den är. Förra gången jag var där spelade jag en turnering på Venetian, samtidigt som fyrverkeriet var vid Mandalay Bay, knappt synbart. Ingen feststämning, samma för familjen som firade med Room Service och fyrverkerier som speglade sig i Arias glasfasad.
Börjar med en natt på Golden Nugget, mest för att barnen ska få testa vattenrutschkanan genom hajakvariet, men också för att jag tror att 4:e juli är bäst på Fremont Street. Sedan flyttar vi till Flamingo, fanns inga rum där den 4:e men sedan är det superbilligt för två rum. Stannar åtminstone till den 8:e, efter den 4:e så är det inget tryck på hotellen så skulle jag lyckas kvala in till Main och klara mig kvar till dag 2 så fixar vi rum då. Annars drar vi till Tucson morgonen den 8:e redan för att hälsa på grannarna.
Igår spelade jag en del, inga större framgångar, blev mycket Loose-Tight spel, mycket gambly aggressive, när jag ramlade under 10BB. Gick plus-minus-noll, men lyckades kvala in till Pokerstars $700 kval till Main, slutade på en 17:e plats efter att ha sprungit in i AA med AK:(
Skottske Dale Philip var i Marbella och spelade UKIPT Marbella, som sponsrat Pokerstars Online Pro. Under en visning av matchen Spanien - Holland firade DaleVan Persies nickmål lite väl mycket och provocerande tyckte Pokerstars och sa upp kontraktet.
Dessförinnan hade spanjorer kört en hatkampanj på Twitter och instagram mot honom.
Dale har bloggat om detta och gett sin version, och lägger dessutom upp filmen som ska ha fått honom sparkad:
Dale är visserligen skotte men precis som jag har han ett "andralag", i mitt fall England, i hans fall Holland.
Spanjorer är väl inte de som brukar ta en förlust som goda förlorare, sårad stolthet är ett nationellt särdrag, men inte trodde jag att Pokerstars var så lätta att påverkade.
Tur man inte är sponsrad, i så fall hade jag väl inte bara blivit utvisad ur tv-rummet när Pepe blev utvisad efter att ha reagerat på en filmande tysk. Märkligt att en panna som lutas mot ett huvud renderar i ett rött kort, medan det som verkligen förstör spelet, de ständiga filmningarna inte beivras ett enda dugg utan verkar tillåtas och tas som en naturlig del av spelet. Betydligt värre med en filmning än med vad Pepe gjorde, även om Pepe själv inte är guds bästa barn. Men fotboll har blivit så bakvänt att filmningar tolereras, men en fullt naturlig och riktig reaktion på dem inte får samma behandling. Upp och nervänt, men ingen verkar förstå det, så hjärntvättade är folkefter åratal av filmningar i italienska och spanska ligor på tv:n.
Ingen huvudsponsor till Poker-SM, vilket förhoppningsvis avslutar diskussionen om att pokerförbundet sitter i knät på Pokerstars. Förbundet är så fristående som det är möjligt att vara när marknaden i stort sett består av två stora aktörer, varav den ena snott varumärket för Poker-SM och tjänar pengar på det.
Vad får då detta för konsekvenser?
Tja, innan vi läst senaste styrelseprotokollet kan vi bara gissa.
Som medlem och potentiell kvalare hoppas jag att detta ökar mina möjligheter att kvala på fler sajter, men samtidigt inte minskar mina möjligheter att kvala in via PS. Jag hoppas på många kvalplatser både till klubbar och på nätet.
Jag hoppas också att det ger förbundet så mycket intäkter att det blir en liten vinst som kan användas för att skapa extra värde för medlemmarna. Nu, efter två lyckade år, så finns värdet där igen för sajter att investera i att skicka spelare till det riktiga Svenska Mästerskapet.
Det extra värdet kan vara i form av frirullar, rankingserie med pris eller helt enkelt högre kvalitet på arrangemanget, kanske livestream från finalbordet?
Nu är det också dags för flera av våra duktiga turneringspelare att bekänna färg. Kommer de och stödjer ett förbund som nu står på egna ben? Kan de se värdet i ett starkt förbund? Spelar de och skapar ett SM som slår Casinots stulna SM både i prestige och storlek?
Så fort jag får veta mer så kommer jag att redovisa vilka sajter som kör satelliter, jag hoppas också själv kunna köra kval här hemma i källaren bland mina pokerbekanta. Tursamt nog passar datumen mig perfekt då hela företaget är nere på Öredev veckan efter, och det är höstlov samma vecka, så kanske kan barnen bo hos mina föräldrar där nere de dagar vi spelar.
Fyrtioårsfest igår, jag mår som jag förtjänar, men lyckades faktiskt somna om i morse när jag vaknade med huvudvärk. Ingen väckte mig förrän 11.45 och jag startade sedan dagen med engelsk frukost, så nu känner jag mig hyfsat ok i alla fall.
Igår var det sista matchen i Sanktan och vi förlorade mot Sorunda nere i Nynäshamn med 3-0, det var alldeles för lojt på flera håll och jag hade god lust att skälla på dem efter matchen, jag vet ju att de kan bättre. Men nu är det bara en cup kvar innan vi avslutar vårsäsongen. Sen är det snart dags att börja planera hösten.
Nu ska jag snart iväg och hämta bilen som vi lämnade hos fyrtioåringen igår, Liv river tält i Margaretaparken efter avslutandet av Enskedespelet. Dessutom måste jag fixa hyrbil och någonstans att bo första natten i USA innan allt tar slut, men jag börjar redan planera kvällens pokersession. Blir ett par sista försök till kval och lite annat smått och gott hoppas jag.
Svenska Pokerförbundet är stolta över att presentera årets venue för Poker-SM Live.
Europas äldsta reguljärt återkommande pokerturnering kommer i år vara på Casino & Hotel Marienlyst i Helsingör, Danmark. Casino Marienlyst är skandinaviens äldsta Casino beläget med utsikt över vackra Öresund.
Precis som förra året kommer vi ha mästerskapsevent i Texas Hold’em, Omaha, Mörkpoker och Texas Hold’em 6-max Highroller. De för förra året nya eventen Sviten Special och Open Face Chinese kommer också återkomma. På måndag släpper vi datum och övrig info på vår hemsida
Vi vet alltså inte när, men vi vet var. Jag hoppas det visar sig att det är en helg när jag kan, kanske till och med samtidigt som jag ändå är nere i Skåne, ska ner dit under hösten på en utvecklarkonferens med företaget. Jag hoppas dessutom att Pokerstars har garanterat fler platser i år och att det anordnas änne fler kval.
2001 bytte jag konsultbolag jag jobbade på från Cybercom Solutions till Prosensus. Samtidigt så inträffade 11:e september attackerna i USA. Det spädde på lågkonjunkturen som redan rådde i IT-branschen efter att IT-bubblan spruckit.
Jag var pappaledig först och började egentligen mitt nya jobb först i slutet på våren 2002. Det var rejält svårt med uppdrag och jag fick till sist ett uppdrag på samma ställe där flera av mina kollegor satt och jobbade, European Game & Entertainment Technology Ab eller EGET.
Jag fick en hörna på ett skrivbord i en 30 grader varm källarlokal på söder och satt och byggde backenddelen av deras spelplattform online, mest varianter av enarmade banditer. Prosensus hade många ägg i samma korg, fyra av 6 konsulter satt på EGET. Jag och Liv köpte vårt hus i Enskede i den vevan och det kändes väl lite osäkert. Så kom då smällen, jag fick beskedet när vi var på semester i Grekland två veckor. Min chef ringde och berättade att EGET hade slutat betala sina fakturor.
Prosensus hotade med konkurs och hade en dialog med moderbolaget, för det visade sig att EGET var ett dotterbolag till PAF. Konkurshotet besvarades bara med "Visst, gör det". PAF hade inga problem att såga av grenen som EGET satt på och samtidigt undvika att betala dryga miljonen i konsultarvoden.
Det här betydde ju att Prosensus inte hade någon chans alls att behålla sina anställda och jag fick se mig om efter ett nytt jobb. PAF slår sig ofta på bröstet att de ger bort miljontals Euro till välgörenhet, men de har också en del skelett i garderoben.
jag hade inte tänkt på att det var just PAF som ägde EGET förrän vi diskuterade det igår på middagen efter vårt strategimöte inom mitt nuvarande bolag Ecru. Ecru består bl.a. av ägarna av dåvarande Prosensus, vi gick ihop med dem 2007, en lyckad sammanslagning. Ämnet dök upp när vi diskuterade min tolfte plats i helgen.
Så det kanske är dags att ge igen lite, som tack för att jag fick sparken 2002. Fast egentligen handlar det om att ge kritik åt någon som förhoppningsvis tar åt sig den på rätt sätt. Jag är visserligen långsint ibland, men det finns gränser även för mig. Även om jag inte förlåter att jag var den enda sidoeventsvinnare 2012 som INTE fick min egen gigantiska PAF-check.
PAF Poker Challenge, PPC, var bättre förr. Innan man bytte lokal och höjde inköpet. Lokalen i år var visserligen bättre än förra året men inte alls i samma klass som de första åren. Att man höjt inköpet gör också att deltagarantalet blivit betydligt mindre. Man har gått från drygt 220 spelare till knappt 150.
Den gemytliga stämningen som fanns förr om åren infann sig inte i år. Till viss del berodde det på turneringsledningens oflexibla sätt att implementera sina regler. Ett exempel var att om man foldade innan det var ens egen tur, vilket kan hända av misstag ibland så fick man sitta ut en hand direkt. Inte speciellt vänligt mot de många förstagångs spelare som spelade, bl.a. råkade en kille ut för detta i ett sidoevent, han spelade aldrig live, var lite ouppmärksam och fick en penalty vilket gjorde honom ännu mer nervös än innan. varför inte ha lite fingertoppskänsla och ge en varning först åt dem som uppenbarligen inte gjorde det med vilje. Turneringsledningen var en aning för strikt och alldeles för nitisk i sin önskan att ha pli på turneringsspelarna.
Dessutom så var vissa av de som delade alldeles för oerfarna. Det är inte ok att man på ett bord med en oerfaren dealer spelar hälften så många händer per timme som de andra borden.
Något som också ändrats sen några år tillbaka är vad paketet kvalarna vinner innehåller. Förr om åren har det ingått några extra drinkbiljetter, några matkuponger och en middagskupong, samtidigt som man fått lite prylar med paf-loggan på. I år var det bara middagskupong, något som faktiskt skulle kunna ingå för alla som spelade.
Det var också standard att spelet började drygt 30-50 minuter efter utsatt tid, alldeles för mycket med tanke på att vi inte var så många spelare första dagen.
Fortfarande är det en rolig helg, men man bör nog se över det till nästa år och göra en liten uppryckning. Kanske satsa på ett lägre inköp igen och med fler kvalare. T.ex. är tre paket till rankingserien i Ladies alldeles för lite med tanke på att det nu inte bara är spelare från Sverige som konkurrerar om dessa tre paket utan alla från Finland, Estland, Spanien m.fl.
Och Koivu: Du vann inte mer än mig under PPC:n, du får inte glömma att dra av inköpen från vinsten. Och med tanke på att jag kvalade så ligger jag bättre till:)
Kollade hela söndagskvällen på finalbordet, tyckte Andreas rotade lite väl mycket i potter när han var shortstackad ett tag, men ökade han pressen och började pusha istället och då körde han snabbt över de andra som hade en alldeles för tight synrange.
Han var på god väg att ta över finalbordet helt när hans KK sprang in i grekens 99 och greken drog ut.
Men tydligen var en deal på plats redan efter middagspausen, jag gissade det då de verkade så avspända efter pausen. Fick det senare bekräftat att en deal fanns på plats. 14K till shortstacken och resten ungefär jämnt fördelat på de andra tre, och så spelade de om 2K och 1K till ettan och tvåan.
Finskan fortsatte lika envist som hon gjort hela turneringen, lite för envist. Hon spelade en KT hand konstigt med en reraise på river som synades av greken med sina AA. Undrar om hon var så säker att det var ett värdebett?
Greken vann till sist och Andreas Löf Nilsson är som enda spelare med på gruppfotot, och jag gillar hans stil. Grattis Andreas och grattis alla som köpte på sig andelar (tror han sålde av så mycket som 60%)
Har fortfarande inte sett en hand cashgame så vet inte hur det spelet var, men finalbordet var riktigt kul att kolla på tyckte jag. Får väl kolla sen när man kan se de inspelade sessionerna. Har ju fått en del kritik, men vad gäller finalbordet så funkade tekniken riktigt bra. Dessutom var kommentatorerna bra i början, sen blev ljudet dåligt. Resten av finalbordet behövdes inga kommentatorer, jag satt och pratade högt för mig själv istället. Precis lika bra som EPT sändingarna tyckte jag, även om de naturligtvis är mycket proffsigare. kostar ju en del mer och hellre att det finns en livestream som är good enough än inget alls.
Om man förväntade sig en svensk HSP variant vad gäller cashgamet så hade man alldeles fel förväntningar på bordet. Konstigt att inte Ylitalo dök upp, trodde han sagt att han skulle komma, men det hade inte spelat någon roll. Tror man måste välja helt andra spelare för att det ska funka och även då är det svårt. HSP är en klippt produkt med det bästa från flera timmars spel. Sen måste varje spelare myggas upp så att man hör dem och det måste finnas ett par spelare som gillar att hålla låda. Och i Sverige är det inte de som gillar att hålla låda som har råd att spela så högt. Men som sagt nu går jag bara på vad jag läst, får bilda mig min egen uppfattning när jag får möjlighet att se på den inspelade streamen. Hoppas den dyker upp snart.
Själv spelade jag kval och åkte snöpligt på en 16:e plats, 6 Main Event-paket på spel, med set mot överset, låg i slagläge då. I ytterligare ett kval låg jag också bra till, men då var det en av fiskarna som ställde med QJ från small för 50BB mot min AK som jag höjt upp från knappen. Bra spot, men tyvärr så kom det en J men ingen hjälp till mig.
Var många kändisar som spelade kvalet, så undrar om värdet egentligen finns där på vanliga PS åtminstone. Att spela mot svenska EPT vinnare och topp 10 på pocketfives känns lite som att jobba i uppförsbacke. Dessutom var det en hel del amerikanska proffs som flyttat utomlands.
Men tillsammans med tolfte platsen och ett finalbord i Hot €30 så har jag faktiskt dragit in drygt $10 000 de senaste veckorna (run good) så jag skulle kunna köpa in mig i Main. Men det bär lite emot, blir nog bara kval på plats, och går det så går det, annars blir det semester några dagar extra med familjen. Sugen men snål.
