Förberedelser
2014-08-24 @ 10:56:14 | Allmänt
Söndag igen, dags att börja förbereda sig för en ny turneringskväll och natt.
Förra söndagen fick jag tvärtemot söndagen dessförinnan in mina pengar med bäst hand men åkte ändå. I hälften av turneringarna var det just AJ som vann mot AK. Jag var nöjd med mitt spel och gick dessutom långt i Ps.fr's €100 000 garanti, men gjorde det klassiska misstaget att gå upp och lägga mig i sängen med drygt 100 spelare kvar. Somnade som en stock och vaknade på morgonen, hade åkt på 38:e plats, dåligt att förvalta ett bra utgångsläge så uselt! Så i natt blir det mycket kaffe och upprätt position om jag skulle lyckas gå djupt i någon turnering.
Veckan som gått har varit en vanlig vecka med jobb, träningar, inte mycket tid till annat. Varit lite fixande och trixande på kvällarna för att få ihop spelare till matcherna i helgen, fixa med sponsortröja, och jag har påbörjat ett nytt hobbyprojekt, en webbplats åt ett nystartat företag. Jag fick en förfrågan på SMS i början på veckan om det inte var dags för ett homegame igen fredag kväll, så jag röjde källaren och skickade ut förfrågningar till bekanta.
Typiskt nog var det bortamatch för Sanders lag k.l 18.00 samma kväll. så det blev lite stressigt, speciellt när domaren blev tjugo minuter försenad. Blev en bra match, Enskede var det bättre laget större delen av matchen men blev för ängsliga i slutet och tappade spelet sista fem. I sista matchminuten fick det andra laget en helt rätt dömd straff, som de satte trots att vår målvakt var nära att rädda, tippade den i stolpen men den gick in. Sander spelade topp under sina 15 minuter som inbytt i båda halvlekarna och han spelade riktigt bra, satte två mål, jobbade hela tiden och drog isär försvaret på ett föredömligt sätt. Bådar gott för resten av säsongen.
Hann hem bara 30 minuter sen, de flesta av de som skulle spela hade redan dykt upp och vi drog igång direkt. Kul att spela live igen med utan alltför mycket allvar. Vi spelar väldigt lågt, 1-2kr, för att alla ska kunna vara med, men utan att för den skull spela som om det inte gällde något. Det är viktigt att även de som inte spelar poker så ofta för höga insatser kan vara med, och vi är ett väldigt blandat gäng, ett par proffs och några glada amatörer. En av mina andra vänner sa en gång att det är bara i källaren i Enskede som en sju kronors höjning respekteras. Prestigen spelar större roll än pengarna.
Vi hann med en turnering också, men den glömmer jag helst, kunde inte vinna en flipp och med vår turbostruktur måste man vinna sina flippar. Vi körde till strax efter två och då hade några tusenlappar bytt ägare trots våra låga mörkar, jag lyckades vända en förlust på 800kr i början på kvällen till en liten vinst på ett par hundra.
På lördag morgon när jag vakande var jag lite trött. Liv åkte iväg med Signe och hennes kusin, de skulle till Astrid Lindgrens Värld och kommer tillbaka ikväll. Min äldsta dotter skulle springa The Color Run med sin kompis i grannhuset, ett lopp på söder så de var redan iväg för att hämta nummerlapp. Försökte pigga upp mig så gott jag kunde och åkte sedan in till söder för att kolla. Det var bra ös och de flesta verkade gilla upplägget med 5kms löpning samtidigt som man fick färg sprutad på sig varje kilometer.
Så här såg tjejerna ut när de kom i mål, och de hade haft väldigt roligt.
Jag drog hem innan ösregnet, fixade lunch till Sander och Siri innan jag tog mig en välbehövlig tupplur. Vi hade bestämt att vi skulle in till stan och kolla bio på kvällen, Dawn of the planets of the apes, efteråt gick vi på Marions Gastro Diner, en restaurang på Kungsgatan med amerikanskt tema. Tyvärr var burgaren en aning kompakt och flera av rätterna som vi försökte beställa var slut, men de hade goda milkshakes och miljön var trevlig.
Vi var hemma inte alltför sent och jag tog då ett dåligt beslut. Mina barn är rätt luttrade när det gäller film, så vi kollade på Lammen tystnar som jag inte kom ihåg hur läskig den är, vilket resulterade i att vi alla tre sedan sov i min och Livs dubbelsäng. Dålig fingertoppskänsla av mig, men det var ju mysigt det också i och för sig.
Har också några rekommendationer denna vecka.
Läs Mattias Anderssons inlägg, riktigt bra:
Lyssna på Egon och Kouivus jubileumsavsnitt där de bl.a. tar upp förundersökning av botskandalen på Svenska Spel:
Se serien The Honourable Woman, sista avsnittet har precis sänts, fantastiskt bra på HBO Nordic (eller eztv.it):
Nu är det dags att skicka ut nya kallelser till träningar och matcher nästa helg, sedan ska jag botanisera lite bland kvällens turneringsutbud så att jag har en plan, innan det är dags att följa livestreamen från EPT-live. Många svenskar kvar så hoppas det dyker upp någon på tv-bordet.
All in
2014-08-17 @ 13:09:20 | Allmänt
Idag är det släktkalas för mina yngsta barn som precis fyllt 11 respektive 7 år. Sander fick välja mat och det blir min variant på mini-sliders som jag först smakade i Las Vegas 2011 på Golden Nugget, första gången jag träffade Mattias "Pokerstar" Andersson.
Med tanke på det så kom jag att tänka på denna lilla Mockumentär där man kan säga att Norges svar på dybban gör Vegas.
Fritt fall
2014-08-16 @ 15:45:25 | Allmänt
Ute i skärgården hela förra helgen, lugnt och skönt, 100m till bryggan och klippbadet, supervarmt i vattnet, god mat och massor med släkt och vänner.
Kom hem sent på söndagen, vi åt lite av min förberedda rallarfärs till middag, sen körde jag igång min turneringssöndag. Den blev kort och det blev inte speciellt många turneringar. Jag lyckades helt enkelt få in det med sämst hand varje gång och inte en enda gång fick den stå. Hade problem med uppkopplingen och har därför uppgraderat min router nu i veckan, får se om det hjälper. Kanske finns en intern-ip rigg också.
På tal om ipadresser så gick Ken Lennaard ut med att Mattias"Pokerstar" Andersson kört med falskt alias och kommenterat på Kens blogg. Jag hade självt inte följt kommenterandet för det inlägget, men behövdes det verkligen ipadresser för att bli helt säker på att det var Mattias som kommenterat? Det var ju ganska uppenbart, ingen annan är väl så korkad att han vill slå vad med Ken.
Det här med vadslagning är intressant, Mattias citerar Ken i sitt senaste inlägg (http://vegas2008.blogg.se/2014/august/16-augusti-the-iq-landmina.html) som tydligen ska ha sagt att kan man inte sätta pengar bakom sina ord så skall man vara tyst, och Mattias håller med. Själv skulle jag aldrig slå vad med någon som sätter pengarna före hedern. Vinner man inte vadet på ett hederligt och ärligt sätt är man inget annat än en hustler. Men inom pokern är oftast en hustler beundrad och ärad, något många strävar efter att vara, tills dess att denne går över gränsen och hustlar fel personer.
Har svårt att tro att Ken kommer att gå med på något vad med Mattias vad gäller ett IQ-test men man upphör ju aldrig att förvånas, än är inte den siste suckern född. Det som gav det hela en liten obehaglig och skämd odör var ett hot i en av kommentarerna om repressalier. Man blir ju nyfiken på vad som kan stå i den mejlkonversation som så ofta hänvisas till men aldrig publiceras som kan få någon att hota med sådant om de publiceras. Att det skulle vara olagligt att publicera sådana mejl är knappast troligt, de alstren lär knappast ha nått sådana höjder att de kan ha nått verkshöjd och därmed upphovsrättsligt skydd.
En trevligare återkomst gjorde Koivu och Egon med sin podcast https://soundcloud.com/koivu-egon/koivu-egons-podcast-avsnitt-49. Avsnitt 49 var det, och inga nya klavertramp från Koivu denna gång även om han var på god väg efter intervjun även denna gång. Han fick väl en spark på smalbenet under köksbordet av Valterego kan jag tänka. Koivu lyckades i varje fall få med ett "not so hidden brag" om sitt spelande på nya sajten Winamax. Men skulle det inte komma ett nytt avsnitt varje vecka enligt reklamen? Jag hoppas på skärpning och inte dåliga ursäkter inför jubilerande avsnitt 50.
Jag och familjen har hunnit vara lite sociala trots att det är en vanlig arbetsvecka för mig. Middag hos vänner på onsdagen och på torsdagen den 14:e augusti fyllde min yngsta dotter 7 år, något hon firade på Gröna Lund med familjen, jag anslöt senare framåt kvällen.
Många åk i många attraktioner blev det och beslutet att inte skaffa åkband höll på att ruinera oss, men inte visste vi att hon skulle vilja åka så mycket och så länge. Och medan jag var kvar på jobbet så fick jag lägesuppdateringar i form av selfies.
Men inte förrän jag dök upp blev det dags för de riktiga attraktionerna, fritt fall tre gånger. Någon sa något om att det fanns en högre variant någonstans annanstans på Grönan, men det har jag svårt att tänka mig med tanke på hur högt jag tyckte det här var. Förvånansvärt högt med tanke på hur lågt det verkade när jag stod på marken.
Så smått
2014-08-07 @ 14:41:11 | Allmänt
Har så smått börjat jobba igen, på distans från bilen upp till Stockholm i måndags och sedan har jag varit på plats hos kunden tisdag och onsdag. Hade planerat detsamma idag, men när jag inför morgonens dusch gick ner i källaren och tvättstugan för att hämta rena kläder insåg jag att det nog inte skulle bli så.
Klockan 7 hade jag stängt dörren till den franska balkongen i sovrummet då det öste ner utanför. Inte skyfall som för en vecka sen men en rejäl åskskur. Resultatet såg jag nere i källaren.
Tvättstugan var översvämmad då det kommit in vatten från avloppsbrunnen. Det svämmade ju över redan för en vecka sedan, men då var det ju ett sådant där skyfall som man inte ser så ofta, nu var det ju inget speciellt. Så något måste ha satts igen ordentligt förra veckan i avloppssystemet då en sådan här liten skur får sådana följder.
Och vi är inte ensamma, de flesta grannar jag pratar med har råkat värre ut än vi. Ringde till kommunen, de skulle ut och titta i grannskapet och försöka ta reda på vad som orsakar problemen. Jag tvivlar på att de kommer att lyckas innan helgen, så jag åkte iväg med en massa till återvinningen och försöker flytta upp saker på hyllor för att minska risken för att saker blir förstörda om det kommer ett nytt regn.
Första timmarna gick åt till att svabba och rensa ut tvättstugan, men sen har jag fått iordning första rummet utanför tvättstugan. Där har vi sedan en hög tröskel på dryga 10 cm till nästa rum, ska försöka hinna fixa även det men svårt att få ställt allting högre upp än så kommer vattnet in dit då får vi nog räkna med att en del blir förstört.
Hade tänkt åka ut till svärmors land i helgen så försöker säkra upp så mycket jag kan innan dess.
Igår kväll körde jag första fotbollsträningen (3 deltagare) och första kvalet till SM, på Unibet faktiskt och tog hem en biljett till direkt-kvalet på söndag, värd €150. Inte börjat kvala på PAF än, deras första direkt-kval var i söndags, men då fyllde ju min son år, men lär väl köra lite där också så småningom. Deras nästa direkt-kval är först den 17:e augusti och tills dess lär jag väl ha kvalat ihop en $320-biljett. Vet inte riktigt på vilken nivå jag ska börja på $5.50 eller $33, måste kolla om på hur många man kan köra per kväll.
Fick också, som förste man lyssna på Valteregos intervju med Martin Jacobsson, väl värd att lyssna på, ni hittar den här:
Sista veckornas semester
2014-08-03 @ 16:27:21 | Allmänt
Det första jag gjorde på morgonen efter vi kommit hem var att jag gav mig iväg för att fixa vår bil. Innan vi åkte iväg kändes det som ett framhjul var ovalt.
Jag gjorde därför ett besök på däckfirman, däcket visade sig vara så slitet att det stack ut trådar och de sa att det var otroligt att det inte blivit punktering. Så det blev till att byta båda framdäcken och boka tid för att fixa AC:n som antagligen läckte.
Hela helgen körde vi runt med fönsterna öppna på bilen då det bara kom varmluft från luftintagen. Det var rejält varmt, vi gjorde inte många knop, packade upp, tvättade och försökte bli av med jetlaggen.
Då Sander fått ont i örat var det svårast för honom, han vaknade 04.00 varje morgon i ett antal dagar, till vi fick antibiotika av närakuten. Ett av våra besök där sammanföll en gång med ett skyfall utan dess like. Vi var tvungna att stanna på väg 73 vid Tele2 Arena då vi inte såg någonting. När sedan regnet bedarrade något åkte vi vidare i halvmeter högt vatten tills vi kom hem.
Hoppades att vi skulle slippa översvämning i källaren och det drabbade inte oss så hårt, men våra grannar som blivit strandsatta i Los Angeles av Norwegian fick 5-6 cm vatten i källaren som vi öste ur med avklippta dunkar.
Upptäckte också att protesterna mot skolförvalningens kortsiktiga lösningar inte fått gehör.
Gigantiska baracker byggda på en lite kaninbursfotbollsplan, två våningar höga. c:a hundratalet barn ska nu gå där med en skolgård som får det att verka som om burhöns har lyxigt gott om yta. Skolförvaltningen i Stockholm verkar vara de enda som inte för flera år sedan förstod att det skulle behövas fler och större lokaler. Istället för skolor med realistiska budgetar har vi fått jobbskatteavdrag. Tack för det Reinfeldt.
Det tog en dag extra att få AC:n fixad efter helgen, så vi kom inte iväg till Ystad förrän på onsdagen, men det var en ganska bra resdag då det var som svalast och regnigast i Ystad då. Och eftersom vi inte lever på sjuttitalet längre hade väl barnen dött om vi försökt åka utan AC.
Nu har vi haft många sköna dagar här i Ystad, med badtemperaturer som nog aldrig varit högre här. Tre bad per dag, morgon-, middag- och före-drinken-bad. Inte alltid soligt men det är ganska skönt när det är så varmt. Och det går att bada ändå.
Även om hela familjen älskar att bada är vi inte typerna som ligger kvar på stranden nån längre stund. Vi är i vattnet länge, men oftast är vi klara med stranden så fort vi torkat, ligga kvar och steka är inte vår grej.
På kvällarna har det mest grillats och vi har träffat gamla kompisar och släkt och vänner, men vi hann med ett besök på Ystads Jazzfestival också.
Inte min typ av musik, men sällan har jag sett så skickliga musiker så det var väl värt ett besök bara därför.
Och Signe min yngsta har också varit med på sprutmönstringen på Stortorget här i Ystad, när Frivilliga Brandkåren döper alla små till Ystadbor som springer genom vattensprutornas strålar. Ganska ok när det är 25-30 grader.
Idag fyller min son Sander 11 år, något han räknat ner till de senaste 20 dagarna och nästan inte pratat om annat de senaste två. Det blev ingen hemresa idag som planerat, så det blev en ganska ok födelsedag för honom, med bad och lunch på Subway. Vi åker hem imorgon istället.
23 juli Newport Beach - LAX - Arlanda -Enskede
2014-07-25 @ 05:42:33 | Allmänt
Vår lektion började redan 08.30 så vi var uppe tidigt, jag skulle dessutom fixa så att vi fick late-checkout. Ramada Inn har dock en policy tydligen, där man får betala nästan som för en hel dag till för bara ett par timmar. Vet inte om de är ensamma men på andra ställen har det rört sig om ett par hundra kronor för ett par timmar, här var det 700kr för två timmar. Svin, och de som borde få betalt, de som måste städa senare, de får inte ett skit av de pengarna. Så det ska ha badwill för den policyn. Välj inte Ramada Inn om ni behöver late-checkout.
Men jag var så nervös att jag ändå inte brydde mig nämnvärt, ville bara komma iväg till stranden.
Två timmar lång var lektionen, Mike hette vår instruktör. Väl värt att inte vara för många samtidigt, vi fick mycket hjälp och tips och fick många vågor med bra förutsättningar. Jag gissar att jag hann med 30 vågor, gjorde rejäla kullerbyttor på vissa när jag var för långt fram på brädan och lyckades står typ två och en halv gång, och lyckades aldrig stå hela vägen in.
Hade problem med att komma upp från knästående, att jag inte har full styrka i vänsterbenet var en stor anledning, så får specialträna upphopp för att om möjligt komma runt nervproblemen.
Men jag har trots mina många vurpor sällan haft så kul. Jag kommer att göra allt jag kan för att få uppleva detta igen snart. Jag är ingen talang, stel och dålig balans, så det kommer att krävas många timmars hårt jobb, om man nu kan kalla det hårt jobb när det är så kul.
Sander hade samma talang som de andra, kom upp på första försöket, men tyvärr när han kört 30 minuter så fick han brädan på sig olyckligt och tog en paus så Siri fick ta över våtdräkt och bräda.
Det här var ett vanligt utfall, med mig knäsurfandes in utan att komma upp.
Så här såg det ut dagen innan, både Liv och Siri kom upp nästan på varenda våg.
Var ganska slut efter mina två timmar, men hade ingen aning om alla blåmärken jag fått förrän timmar senare då jag satt på planet. Knäna, bröstet, höften, jäklar vad många smällar jag måste fått. Kan verkligen rekommendera att ta surflektioner och jag kan rekommendera att göra det på Newport Beach, en bra nybörjarstrand. Enligt de flesta är Huntington Beach och Venice Beach oftast svårare för nybörjare. Ta en tidig tid, då blåser det oftast inte så hårt och det är mindre folk på stranden.
Efter lektionen tog vi ett kort bad innan vi åkte tillbaka till hotellet och packade allting på sin rätta plats. Vi hann till och med ett sista dopp i poolen innan vi blev utkastade.
Med gott om tid gick vi på Del Taco, en mexikansk kedja. Både den och Taco Bell är nog de billigaste ställen man kan äta på, vi fick massor med mat för 160kr, och då ingick det tre stora milkshakes. Det var väldigt varmt de sista dagarna i Kalifornien, 33 grader, men en härlig värme. Kanske beror det på att man får uppehåll under nätterna då de flesta hotell har AC, något man inte får hemma, med tanke på allt vi läst om hur jobbigt varmt folk tycker det varit i Sverige. Men vi satt iaf ute och käkade i skuggan, inte ett dugg jobbigt.
Trots lite bilköer kom vi snabbt fram till bilfirman, tog två minuter att lämna in bilen och tiominuter senare var vi på plats på terminal B och checkade in. När man har gott om tid går allting hur smidigt som helst och vi var igenom security, 4 timmar innan planet skulle lyfta. Hade vi haft mindre tid på oss hade vi väl haft bilköer från helvetet, fått vänta på biluthyrningsbussen i en halvtimme, haft långa incheckningsköer och blivit kroppsvisterade när vi skulle igenom security.
Nu hade vi istället tid att shoppa lite, läsa lite och ta en middag innan planet skulle avgå. Planet kom iväg en halvtimme sent, det var en hoppig resa hem, men jag fick några timmars sömn. Underhållningsutbudet var det samma som på utvägen, så enkelt det hade varit att ha lite nya filmer bara. Finns en del att önska vad gäller Dreamlinern och servicen ombord, det är lite som att flyga charter, ALLT extra kostar, vilket är sjukt då det inte är så billigt. MEN...man kommer fram direkt och på tio timmar. Och är man ute i god tid kan man tjäna mycket pengar.
Nu är vi hemma, vi la oss så sent som möjligt men jag och Signe vaknade redan 03.30. Nu är klockan 05.30, inga tecken på trötthet och vi får väl gå upp och göra lite frukost utan att väcka de andra.
Som avslutning på bloggandet från denna resa (lär väl bli några återblickar) kan jag återberätta vad Signe sa när vi väntade på de andra utanför en affär i Orange County. Vi såg en liten spinkighund med en tröja och Signe utbrast.
"Allt är så litet eller så stort här i Amerika, det är liksom magiskt!" Jag frågade då om det inte kan vara litet och stort i Sverige också. "Jo, det kan det det", svarade hon, "men det är det ju aldrig"
22 juli Newport Beach - Surfin'USA
2014-07-23 @ 07:36:12 | Allmänt
Surfdags och hotellbyte. Vi checkade ut från vårt hotell och åkte mot stranden där vi skulle möta upp surfinstruktören som skulle lära Liv och Siri de första stapplande stegen.
Det var två ganska nervösa tjejer, jag kan förstå dem, men när vi kom fram till stranden såg åtminstone inte vågorna superhöga ut och det var kanonväder med något så ovanligt som sol redan från tidig morgon.
De började med 15 minuter på land, övade hur man ställer sig upp på brädan och hur man tar sig ut över vågorna.
Sen gav de sig ut, Liv gick ut själv Siri fick lite hjälp ut i början.
Sen kom första vågen och döm av min förvåning när både Liv och Siri ställer sig upp och åker nästan hela vägen in innan de ramlar av. Första gången de testar!?!
De fortsatte i samma stil hela lektionen. Jag filmade en hel del, men det är omöjligt att ladda upp något större än några hundra kilobyte här, nätet är för dåligt, både de wifi som är gratis och via 4G-kortet jag köpt via holidayphone.se, riktigt dåligt har det funkat för oss här i USA. Så bildbevis finns men jag kan tyvärr inte ladda upp dem nu, kan bara säga att det såg riktigt bra ut, och det såg riktigt kul ut.
Efter lektionen, lite trötta, men inte alls som vi väntat oss.
Lunchen tog vi vid piren knappt 400m bort, chili blev det för oss idag, Borde som vanligt beställt hälften, men alla vill ju ha sin rätt. Efter lunch tog vi ett nytt bad innan vi gav oss ut på jakt efter de gratis t-shirts som man kunde hämta i surfshoppen efter fullgjord lektion. Vi åkte fram och tillbaka längs Newport Blvd, vid fjärde försöket kom vi rätt.
Sen blev det kort vila på hotellet innan vi gick till Outback Steakhouse, var väl så där, men lite omväxling iaf. Och Signe njöt av sin glass. Imorgon är det min och Sanders tur att ta surflektion, hoppas det funkar hälften så bra som för Liv och Siri, då blir jag supernöjd.
21 juli Costa Mesa - Newport Beach - Crystal Cove
2014-07-22 @ 18:29:19 | Allmänt
Vaknade i morse i vår King säng, vi försöker alltid boka King Suites med bäddsoffa, då får vi plats fem, och de flesta hotell verkar inte bry sig även om de skriver att det är max 4 personer som får sova i rummet.
Andra natten i Costa Mesa, en kvarts bilresa från Newport Beach, lika bra då det ändå oftast är stora avstånd att man måste ta bil ändå, att gå är inte så praktiskt här i USA. Signe låg och kramade Sander, väldigt gulligt, vi sover tre i stora sängen, två stycken får plats i bäddsoffan, vilka som ska sova var bråkas det ständigt om, men det brukar lösa sig.
Dagen innan bokade vi en valsafari och vi skulle upp tidigt. Chanserna att se blåval var ganska goda, de hade sett mellan 15 och 30 stycken varje dag den senaste veckan.
Båten avgick från Newport Landing.
Min fru var som vanligt förberedd på alla väder, vi hade med oss packning med klädombyten, alla barn var varmt klädda då det kunde bli kallt ute på havet. Men då vi var tvungna att vara där så tidigt så han de nästan dö i värmeslag innan så det blev ombyten, byte av skor m.m. Men sen på havet blev det verkligen kallt och då var alla glada att Liv hade med sig allting.
Tog c:a 20 minuter ut ur bukten längs kanaler kantade av vackra hus.
Första vi fick se var delfiner, i massor. Inte så lätt att få dem att fastna på foto, men filmade en del som blev ganska bra. De gillade att följa båten i hasorna och hoppa i kölvattnets vågor. Backflips, 360s allt möjligt.
Tyvärr blev det ingen stor val, den här dagen såg de bara 4 st, och det var inte på vår tur:( Besvikelsen var stor även om kaptenen försökte trösta genom att åka förbi ett par sjölejon.
Väldigt besvikna var vi, ingen dricks till kapten (tyckte han kunde varit ute lite längre och letat, känns som om han gav upp i förtid och vi kom iväg sent. Kan tänka mig att det märks i dricksspannen om man inte ser blåval. Vi fick kuponger på halva priset om vi ville åka igen, men kändes inte värt, besvikelsen skulle ha blivit ännu större.
Efter lunch åkte vi till Crystal Cove State Park, en strand och ett undervattensreservat, vackert men inte så badvänligt då man inte såg alla stenar när det virvlade upp sand av vågorna, sand och sten är inte en bra kombination.
Vi åkte hem till hotellet och hann med lite tennis och ett dopp i poolen innan vi åkte iväg till Outlets at Orange och käkade på Rubios, och så fick ungarna kolla in Hollisterbutiken där. Stor prisskillnad mot i Sverige. Tror de köpte 10 plagg för samma pris som de köper en t-shirt för i Sverige.
20 juli Costa Mesa - Newport Beach
2014-07-22 @ 01:08:36 | Allmänt
Återigen ett inlägg som försvunnit. Jag gör en snabb variant. En dag i badets tecken. Efter att ha sett amerikanerna vräka i sig enorma sockerberg till frukostar tog vi bilen till Newport Beach. Jag lyckades hitta en parkeringsplats där alla andra missat den lilla sträckan som inte var rödmålad.
En riktig kanonstrand, med som vanligt sjukt fina hus vid promenadstråket.
Rejäla vågor, testade den avbrutna brädan som hölls ihop av sitt överdrag, men den vek sig och jag gjorde en kullerbytta, sen fick den åka i soptunnan.
Pizzahaket vid hotellet på kvällen, testade Calzone, det finns en del kvar innan amerikanska pizzor når svensk pizzas höjder.
19 juli San Diego- Del Mar - Costa Mesa
2014-07-20 @ 20:09:01 | Allmänt
Kvällen innan (den 18:e) blev det pizza då vi misslyckats att hitta en pizzeria på lunchen (Tack Apples Siri som gav oss vägvisning till en pizzeria som var nedlagd). Tänkte gå på Village Pizzeria, pizza som den gör i New York enligt reklamen (de importerar vatten från New York till degen), en aning pretentiöst. Var hur lång kö som helst så det blev pizzerian sidan om istället, som var helt ok den med.
Morgonen den 19:e sov vi lite längre, åkte sedan bil norrut längs kusten. GPS:en ville hela tiden ha ut oss på I5, men vi stod på oss och körde på känn. Gick bra och vi kom till Del Mar, en srand som vi också fått rekommenderat av en vän till en vän. Detta var den strand som varit mest välbesökt av de vi varit på hittills. Oftast finns det gott om plats, ibland kan det vara lite svårt med parkering, men på State Beaches har det hittills alltid funnits plats.
Här var det fullt, parkeringen dyr, men stranden var bra om än ganska full. Vi breder inte ut oss så mycket, vi badar eller står mest. Riktigt bra nybörjar strand för Boogie Board, men det fanns en del riktigt höga vågor längre ut. Lyckades bryta av vår ena bräda när jag försökte mig på en 360 på toppen av vågen, lyckades aldrig men det var kul att försöka.
Vädret var bättre än det såg ut, det är nästan alltid molnigt på förmiddagen för att spricka upp framåt eftermiddagen och sällan är det kallare än 20 grader, oftast upp emot 25 grader, dag som natt.
Efter stranden åkte vi vidare längs kusten och stannade i den lilla orten Cardiff-by-the-Sea och käkade på ett riktigt Surfhak. De stängde tre så att de skulle kunna surfa på eftermiddagen, och serverade frukost hela dagen fram tills de stängde.
Vi tog två små frukostar till Siri och Sander, vi tänkte inte på att något som heter "Little" skulle kunna vara så stort.
Vi tog French Toast till Signe, gott, och räckte till alla. lle kunna har klarat oss på de tre rätterna. Enda missen vi gjorde var att vi beställde mer mat till Liv och mig, vi skuRekommenderar detta ställe, men beställ inte för mycket mat. Vågar inte ens gissa på hur stor en Big Breakfast är.
Vi gav till slut efter för GPS:en när vi kom till Oceanside och körde ut till I5:an. Naturligtvis var det köer så vid första bästa tillfälle åkte vi ner till kusten igen. Kom fram till vårt hotell i Costa Mesa, 3,6 miles från Newport Beach, tre nätter har vi bokat här, lagom avstånd till de olika stränder vi vill besöka och inte lika sjukt dyrt som det blev att boka ett hotell vid stranden under högsäsong, åtminstone om man ska ha plats för 5.
På kvällen gick vi 100 m till en Japansk BBQ restaurang. Fanns tre till japanska restauranger i närheten och det verkar som om andelen asiater som bor i området är stor. De flesta på restaurangen var japaner eller med japansk påbrå och personalen pratade mer japanska än engelska. Kul och annorlunda, av med skorna och kryp ner på golvet och grilla din egen mat.
Sjukt mycket mat och rätter, men vi alla tyckte det var gott, till och med alla ungarna, och de är inte lätta att tillfredsställa. Vi åt upp det mesta och på vägen hem köpte vi lördagsgodis på den lokala spritbutiken.
18 juli -Coronado, San Diego
2014-07-20 @ 07:47:12 | Allmänt
Dag på stranden, rejäla vågor, svårt att visa med bilder. Coronado City beach blev det, nära och bra. Lite annorlunda än de statliga stränderna. Har fortfarande inte förstått hur man ska skrämma bort Stingrays när det slår 2,5 meter höga vågor.
Det världsberömda Hotel Del Coronado syns där borta med sina torn, röda tak och vita fasad.
Det är inte speciellt trångt på stränderna här i Kalifornien, trots denna mängd med bilar överallt, de är breda och långa.
Bygga sandslott med murar och vallgravar som skydd mot vågorna (förgäves) och surfa med Boogieboard var dagens aktiviteter
17 juli Los Angeles - Coronado Island
2014-07-20 @ 04:00:00 | Allmänt
Hade skrivit ett långt inlägg om den 17 som nu är helt magiskt borta. Finns inte ens som utkast. Hata.
Nu gör jag ett snabbt försök att hinna ikapp vad som hänt innan jag hinner glömma.
Vi gick upp tidigt den 17:e, vi skulle vara ute i god tid, Garmin GPS:en tog som vanligt sjukt lång tid på sig att ladda så det blev lite irrande innan vi kom på rätt väg. Av någon anledning går det inte att söka upp platser om man inte är jäkligt specifik och även om man söker något som man vet finns så tar det lååååååång tid. Co-Pilot som jag numera har på iPhone är inte heller helt klockren men är åtminstone bättre. Måste nog leta lite till innan jag hittar den perfekta GPS-lösningen som inte driver mig till vansinne från tid till annan.
Garmin är jättebra när man väl hittat vart man ska att köra efter. Det var dock en hel del köer och 20 minuter på Garmin (48 minuter på Co-Pilot som tar hänsyn till trafik) blev till 1h 5 min. Men tack vare att vi hade gått upp tidigt hann vi precis i tid till turen som skulle ta oss runt i Hollywood och Beverly Hills. Vi hade fått turen rekommenderad av våra vänner i Tucson, och turen var bra. Man ska inte vänta sig att få se en massa kändisars hus, för man ser mest deras grindar, men det är guiden och hans berättande om Hollywood som gör det värt att åka.
Enda stoppet under turen, utsikt över Hollywoodskylten, den syns (knappt) i bakgrunden, men syntes riktigt bra i verkligheten.
Uppförstorat till ungefär verklig storlek som vi såg den.
Enda kändishuset jag fotade, här bakom detta fönstret dog Michael Jackson samtidigt som vi flög till Las Vegas första gången 2009.
Häxhus i Beverly Hills, tydligen ett hus byggt för en film som sedan flyttats till filmmakarens tomt i Beverly Hills då han inte vill göra sig av med det. Stod en skylt vid huset "Plocka inte bären, hälsningar häxan"
Intressantaste huset under turen tyckte jag, ett av Gaudis få arkitekturella verk utanför Barcelona. Inga räta linjer här inte. Mina barn höll inte med. Siri såg Josh Hutcherson hus, Sander såg Bruce Willis hus, och Signe fick se Johnny Depps(Willy Wonkas) gata, han hade köpt alla hus där han bodde trots huspris i Beverly Hills som slår Zlatans övergångssumma till Barcelona.
På Rodeo Drive såg vi denna bil som kostat 3 miljoner dollar. Vet i hundan om jag inte hellre tagit 15 st Tesla S
Charlie Chaplins gamla studio som nu övertagits av Mupparna( Jim Henson Company) som också skapade Yoda i de tre första filmerna, icke att förglömma.
När turen var över tog vi en lunch på Hollywood Blv. innan vi sa adjö till LA...
och "Hello!" till bilköer...
7 filer åt vardera håll på I5, var ska alla? Vore en sak om San Diego vore en en mångmiljonstad, men det bor 1,3 miljoner i den. För många bilar och ett märkligt filkörningssystem är antagligen anledningen. Så en bil byta fil tjugo gånger, vi bytte inte och rullade till sist förbi honom. Trägen vinner.
7 filer åt vardera håll på I5, var ska alla? Vore en sak om San Diego vore en en mångmiljonstad, men det bor 1,3 miljoner i den. För många bilar och ett märkligt filkörningssystem är antagligen anledningen. Så en bil byta fil tjugo gånger, vi bytte inte och rullade till sist förbi honom. Trägen vinner.
Till sist, bron över till Coronado Island....
Trots att en 2h resa till slut tog 3h och 40 min hann vi ta ett dopp i poolen och en riktigt bra middag på Burger Lounge, hak nr 1 på ön enligt TripAdvisor. Bra shakes också, man får resterna i en shaker att fylla på sitt glas med.
16 juli Hermosa Beach - Marina Del Rey
2014-07-18 @ 08:43:00 | Allmänt
aVi hade inte riktigt bestämt vad vi skulle göra den här dagen, det hade varit lite kallt på kvällen innan och det kändes inte som strandväder när vi vaknade. Vi gick ner och tog frukosten som ingick, vi kunde välja på att göra egna våfflor, äta rostade mackor, fruktyoghurt, cheerios (som är som kalaspuffar) med mjölk, fruitloops med mjölk, hamburgare (inget bröd) och "stekta" ägg. Jag tog ett ägg och lite kaffe, men de andra högg in ordentligt och testade det mesta.
Efter frukost utnyttjade vi wifi i lobbyn, letade hotell och en hollywoodtur. Ungarna ville ta ett dopp i poolen så vi hängde med ner med datorn, bokade en guidad tur av Hollywood till dagen efter och hittade också ett bra och hyfsat billigt hotell på Coronado Island i San Diego, det skulle bara ta två timmar dit och vi gillade den ön när vi var där sist.
Vi bestämde oss också för att ta en cykeltur nere vid strandpromenaden, vädret var fortfarande sisådär men en cykeltur skulle nog göra oss sugna på ett bad i havet. Tog bilen ner till Hermosa Beach Pier där det fanns ett parkeringsgarage precis vid cykeluthyrningen, perfekt!
Tog en stund att hyra, blev fyra cyklar och en tag-along till Signe. I början när vi cyklade var det molnigt men det sprack upp mer och mer ju längre vi cyklade.
Fick se ännu fler fantastiska hus
Vi tog en kort dricka- och glasspaus när det blev varmare
Cyklade förbi LAX, flygplan lyfte hela tiden
Precis innan vi kom fram till Marina del Rey tog vi ett bad, återigen rejäla vågor, så stora att det var svårt att komma ut speciellt långt utan att kastas in igen.
Hade inte sett något matställe men vi gav oss inåt land och hittade the Schack, burgarställe som vi gillade när vi var där god mat och god öl.
Vi vände hemåt efter lunchen, men bara efter ett par kilometer klagade Sander på magont och illamående, matförgiftning gissade vi. Han och de andra stannade vid en toalett medan jag cyklade allt jag var värd en mil tillbaka till bilen och kastade mig iväg mot där de borde vara. Körde lite fel men hittade dem ganska fort och tog med mig Signe och Sander som efter toalettbesök mådde en aning bättre. Liv och Siri cyklade tillbaka.
På vägen tillbaka i bilen var det naturligtvis bilköer, vi kom fram precis samtidigt till cykeluthyraren. Till slut var vi hemma igen på hotellet helt slut. Blev en kort tur ut på kvällen efter att tjejerna tagit ett dopp och sen gick vi och la oss tidigt inför nästa dags guidade tur. Med tanke på trafiken här så behövde vi nog vara ute i god tid. 32 km är ganska långt här i Los Angeles.
15 juli Palm Springs - Hermosa Beach, Los Angeles
2014-07-18 @ 07:37:24 | Allmänt
Upp hyfsat tidigt och tog ett dopp i poolen i den 39 gradiga ökenhettan innan vi rullade ut på dagens utflyktsmål, där temat var arkitektur. Jag laddade ner en app, PS Mod där man med hjälp av karta, filmer och ljudinspelningar guidade sig själv runt Palm Springs spännande arkitektur från mitten av förra seklet, samma era och stil som våra vänners hus i Tucson
Husen är verkligen coola och det var intressant men blev lite avhugget då intresset mest var från min sida.
Det här hotellet var ett av de mest typiska, ritat av William F. Cody, med vackra sneda vinklar.
Man kan ana poolen inne bakom glasdörrarna. Om det blir någon mer gång här så är det här vi ska bo om vi inte hyr ett hus.
Två banker med speciell 50-tals arkitektur som vi såg på huvudgatan.
Ingången till stadshuset i Palm Springs av min absoluta favorit Albert Frey....
...som också ritat detta hus
För er som gillar denna typ av arkitektur så går det att uppleva det mesta via appen, ladda ner den, sök på palm springs mid Century.
Hade säkert kunnat hålla på längre men resten av familjen hade fått nog och men vi hann åtminstone besöka en enorm vindkraftverksfarm innan vi lämnade Palm Springs. Lägg märke till den vita sand som finns här, i de andra ökenområdena vi varit i har det varit mer rött och ljusbrunt.
Åkte mot Los Angeles och det tog knappt en timme innan vi kom in i förorterna, vi hade då en timme kvar innan vi skulle vara framme och tog en lunch på en Hawaiansk BBQ restaurang. Vi tog en familjemiddag vilket visade sig vara en enorm sak och vi tog återigen med oss det mesta i lådor.
Familjen med påsarna
Smidig bilresa, lite kö sista 20 minuterna men ingenting att tala om egentligen.
Vi hade valt samma hotell som familjen Jonasson en vecka tidigare, på deras rekommendation. Ett bra hotell, vi fick en loft-svit med spiraltrappa upp till loftet med en kingsize säng. Så fort vi kunde gick vi ner mot stranden, trots hajattacken av en vithaj vid samma strand för en dryg vecka sedan.
Nere vid strandpromenaden låg det helt fantastiska hus med en liten front ut mot stranden, men de var ofta enorma på baksidan. Prislapp upp till 12 miljoner dollar.
Bra bad, men rejäla vågor, så till den grad att Sander och Siri inte körde boogieboards, jag körde själv och det var riktigt kul. På vägen upp köpte vi lite plastbestick och tallrikar (och några Margaritas), vi hade nämligen bestämt oss för att käka upp våra rester på kvällen. Direkt när vi kom hem hängde jag med barnen ner till poolen för ett sista bad. Vi hade kommit upp på rummet och varit där kanske 45 minuter, klockan var 19.00, då det ringde från receptionen:"People around you are complaining about noise, could you tone it down?" Jag blev så paff att jag sa bara "yes".
Vi hyssjade på barnen, men ju längre jag fick tänka efter så kunde jag inte förstå hur någon kunde ha blivit störd kl 19.00!?! Var ruskigt irriterad på att vi skulle gå runt och viska bara för någon lättstörd och enligt min mening lätt störd människa klagat. Satte ner betyget på det där hotellet, de i receptionen borde filtrerat bort detta klagomål klockan 7 på kvällen. Ingen dricks och jag slutade hyssja ungarna och lät dem röja lite mer än vanligt, hoppas det störde.
14 juli Palm Springs - Bombay Beach - Slab City
2014-07-17 @ 04:23:49 | Allmänt
Det började för drygt ett år sedan. Liv såg en fascinerande dokumentär på SVT och hon rekommenderade den till mig som också såg den. Bombay Beach hette den och följde några människor som bodde just i Bombay Beach, ett litet samhälle med ett par hundra hus/RVs
Bombay Beach // Trailer from Alma Har'el on Vimeo.
Liv googlade och tog reda på mer om detta lilla samhälle och Salton Sea, den sjö vid vilken det låg. Området har kallats en ekologisk katastrof.
Vi blev båda förälskade i den fotokonst som finns från området, och detta är en del av anledningen till att vi befinner oss i Palm Springs.
Inspirerade av dessa vackra bilder och massor med historier från området bestämde vi oss alltså för att se det med egna ögon.
På morgonen efter att vi vaknat drog vi iväg längs California Highway 111 som går precis längs Salton Sea.
Sjön bildades när Coloroadofloden översvämmade de kanaler man byggt för att bevattna dalens 100 000 hektar mark. I 16 månader kämpade man med att försöka stoppa floden innan man lyckades. Till slut fick man stopp på det, men då hade Californiens största sjö redan bildats.
På 50-talet försökte man lansera Salton Sea som den nya Rivieran och lyckades delvis, men naturen hann i kapp.
Inflödet av nytt vatten till sjön var inte tillräckligt stort och avdunstningen för stor, vilket fick till en följd att salthalten i vattnet ökade dramatiskt. Nu finns det väldigt få fisksorter som överlever i detta vatten och dessutom så är algblomningen på somrarna helt ur balans vilket dödar mycket fisk och får konsekvenser för den mängd fåglar som faktiskt lever här. Pelikaner, storkar och andra fåglar finns i mängder men det minskar snabbt. Vid vissa tillfällen har tusentals fåglar och fiskar dött då salthalten och algblomningen nått nya rekordnivåer.
Vi körde till Salton Sea Stae Park, här vid ingången där vi ser Palm Springs och områdets enda inhemska plam, fjäderpalmen. Den släpper inte sina vissnade blad vilket gör att man inte kan se stammen som på de flesta andra palmer. Och det finns verkligen massor av palmer, mycket dadelpalmer, i området.
Vi körde ner till parkeringen, lågsäsong och massor av plats, men jag antar att det är förberett för de massor av folk som besöker området januari till april.
Vi frågade vid ingången om det gick att bada och så länge man undvek "Barnacles" genom att ha rejäla badskor skulle det inte vara några problem. "Barnacles" är en sorts havstulpaner, och man skär sig ganska illa på dessa om man kommer åt dem. Men trots den otroliga värmen infann sig inte badlusten.
Vi frågade vid ingången om det gick att bada och så länge man undvek "Barnacles" genom att ha rejäla badskor skulle det inte vara några problem. "Barnacles" är en sorts havstulpaner, och man skär sig ganska illa på dessa om man kommer åt dem. Men trots den otroliga värmen infann sig inte badlusten.
Det luktade inte illa men såg inte så inbjudande ut.
Det jag trodde var tånghögar visade sig vara något helt annat. Död fisk i stora mängder.
Det var verkligen sjukt varmt, 42-43 grader så man gick inte gärna ur bilen, men det fanns så mycket att se.
En varm och spännande dag avslutades med bad i poolen på hotellet innan vi av en ren slump lyckades pricka in all-day happy hour på Rick's Desert Grill där vi tog en god middag ackompanjerad av Margaritas on the Rocks och en god desert. Resterna tog vi med i en låda (flera) då portionerna som vanligt är absurda
Och de där havstulpanerna. Det visade sig att den där vita sanden vid närmare inspektion bara var avbrutna bitar av havstulpaner.
Inte så vassa men inte så sköna heller, och det fanns en hel del i vattnet kvar, att ta sig i var inte att tänka på. Vi åkte vidare längs sjön och kom ytterligare 8 miles senare till platsen där filmen spelats in.
Det var med stor förväntan vi körde in i det lilla samhället, stannade och köpte vatten och glass. Vi såg golfbilar parkerade lite varstans och flera som åkte omkring, tydligen ett vanligt sätt att färdas inom samhället. Det var blandat mellan slitet och välhållet, stora kontraster.
Vi tog oss ner till stranden där mycket av fotona på nätet kommer ifrån.
Vi tog en hel del egna bilder men för tungt att ladda upp nu.
Vi åkte sedan vidare och åt en lunch i Niland, vid sjöns sydligaste spets, innan vi drog vidare till Salvation Mountain, ett verk av en något excentrisk man precis innan Slab City. Folk har under åratal donerat färg och lera för hundratusentals dollar till honom för att han ska kunna fortsätta sitt verk.
Sista anhalten innan hemfärd var sedan Slab City. Om det är samhällets fattiga som bor i Bombay Beach är det hit de allra fattigaste och utstötta sökt sig för att få vara ifred. En väldigt speciellt stämning där skyltar med "Stay Out!" blandas med fantastisk konst.
Det var verkligen sjukt varmt, 42-43 grader så man gick inte gärna ur bilen, men det fanns så mycket att se.
En varm och spännande dag avslutades med bad i poolen på hotellet innan vi av en ren slump lyckades pricka in all-day happy hour på Rick's Desert Grill där vi tog en god middag ackompanjerad av Margaritas on the Rocks och en god desert. Resterna tog vi med i en låda (flera) då portionerna som vanligt är absurda
Martin Jacobsson är en November Niner!
2014-07-15 @ 18:01:06 | Allmänt
Bryter av mina bildreseberättelser med en otroligt rolig händelse. Jag hade ju själv en dröm om att spela Main Event i år, det gick inte, och jag var för snål/hanterar min bankrulle klokt så jag valde att inte köpa in. Martin Jacobsson har säkerligen inte problemen jag har med att kvala eller att ha en så liten bankrulle att ett inköp på $10000 hindrar.
Och Martin Jacobsson har i flera års tid visat att hans skicklighet och tålamod vid borden är svårslagna. Han kallades den eviga tvåan, men nu är han en November Nia för evigt. Aldrig har man sett mer fram emot ett finalbord som det i november.
13 juli Tuscon - Palm Springs
2014-07-15 @ 03:32:00 | Allmänt
På kvällen innan fick vi ett erbjudande, "Åk ni upp till Mt Lemmon, 10000 fot högt, på förmiddagen så kan barnen vara här och bada". Så vi gick upp lite tidigare, började packa och bädda ur och tog sedan bilen upp mot bergen.
Det häftiga med denna biltur är att man passerar sju klimatzoner och att man åker från öken upp till norra hemisfärens sydligaste skidlift. Den var visserligen inte öppen mer än tre veckor förra året men ändå.
Bilder gör som vanligt inte utsikten rättvisa, inte ens det minsta lilla, men jag måste ändå försöka.
2000 fot, kaktusar, öken, varmt, c:a 98F dvs 37 grader Celsius.
Coola stenformationer, allt ser ut att vara staplat på varandra.
Uppe på 4000 fot, lite grönare knappt några kaktusar. Tucsonslätten syns lång där borta.
Jag är ute ur bilen i knappa 30 grader.
5000 fot, nu börjar det bli skog.
9000 fot, nu är det 63 grader Farenheit, d.v.s 17 grader Celsius och betydligt skogigare.
Under tiden sysslade barnen med det här:
Vi kom hem efter c:a 3 timmars utflykt, vägen dit är det som är grejen, lagom till lunch och VM-final. Hann dessutom bädda och ta ett snabbt dopp innan själv.
Åsa tog första vakten medan vi andra såg fotboll, men till andra halvlek gick de små in och lekte.
Resultatet av VM-finalen var väl rättvist även om jag hellre sett en final mellan Holland och Tyskland. I pauserna så hann vi dessutom lasta bilen så direkt efter slutsignal var det dags för avfärd. Vi tackade våra vänner för deras gästfrihet och nu väntade dryga fem och en halv timmars bilfärd om vi skulle ta oss hela vägen i ett svep.
Vi hann inte långt innan en duststorm började blåsa upp, i Tucson fick vi rapporter om att det efterlängtade och sedan länge utlovade regn-och åskvädret äntligen anlänt, och det rejält. Syns kanske inte på bilden riktigt hur mycket sand det virvlar, men det är rejält och sikten kan bli riktigt dålig om det vill sig illa.
Vi stannade efter ett par timmar och tog lite mat, vi bestämde oss då för att åka hela vägen till Palm Springs men när vi väl lämnade Topanah Family Restaurant, ett riktigt sunkhak, blev vi varnade om att stormen nu var ifatt oss igen, men vi hann ut på I10 West och körde snabbt ifrån ovädret.
Om man inte sett filmen Liftaren får man en påminnelse om att man ska fundera innan man plockar upp folk.
Solnedgång på väg ut ur Arizona.
Vi kom till sist fram strax efter 22.00 efter ett par timmars körning i mörker, då jag samtidigt följde Martin Jacobssons framfart vid pokerborden i Las Vegas. Kul att det går bra, nu hoppas jag han klarar av upploppet också.
Tyvärr hade vår sena bokning via booking.com inte kommit fram så det tog en stund innan vi kom åt vårt rum, och vi skulle inte få egna nycklar förrän morgonen därpå. Lite märkligt kan tyckas, men just då var jag nöjd bara vi fick någonstans att sova.
12 juli Tucson - Tombstone - Bisbee
2014-07-14 @ 08:44:50 | Allmänt
Lördag och ledigt för alla i båda familjerna här i Tucson. Vi bestämde oss för att åka söderut mot mexikanska gränsen och besöka en riktig turistfälla, Tombstone. Men ni som är samma generation som jag vet hur stor del vilda västern fortfarande spelade under vår uppväxt.
Mina barn har inte alls samma känslomässiga koppling till 1800-talets Amerika. De har inte växt upp med Macahans, sett gamla västernfilmer på tv, eller lekt cowboys och indianer.
Så turistfälla eller ej, vissa fällor måste man gå i ändå. Tog c:a 90 minuter dit och temperaturen var bra mycket lägre där, knappt 27 grader.
Det var en turistfälla, men samtidigt inte, är man i närheten bör man besöka denna stad som med amerikanska mått mätt är ganska gammal med bevarade hus från 1882. Man har naturligtvis gjort allt för att bevara westernkänslan, precis som Ystad utnyttjar Wallander, och i Tombstone är det ju faktiskt något som hänt i verkligheten som inspirerat otaliga filmer.
Vi stannade i ett par timmar, besökte de historiska platserna, OK Corral, men skippade återskapandet av den gunfight som satte Tombstone på kartan.
Vi hann också besöka ett 1880-tals museeum och världens största rosenbuske, imponerande stor men säkert mer imponerande när den blommar i april. Om det sen är världens störst låter jag vara osagt. Vi har besökt en del rosengårdar bl.a en i Kristianopel och som jag kommer ihåg den var den rätt rejäl den med.
Vi åkte sedan vidare till ytterligare en gruvstad som numera är hem för en konstnärs- och hippekoloni, Bisbee. På 1880-talet innehöll denna stad 50 barer och bordeller och hade 21 000 invånare, nu var det lite lugnare. Cool place with a cool attitude.
Blev till sist en sen lunch på
Huevos Rancheros, riktigt gott
Sen var det "antik"- (loppis kallar jag det-)affärsbesök en kort stund innan vi gick ner för Main St och åkte hemåt. Inte så händelserik åktur hem, förutom att vi passerade en kontroll uppsatt av Border Control, men de viftade bara förbi oss.
Ett snabbt bad senare drog vi ut igen till Tucsons stadskärna, dels för att köpa mat och lördagsgodis, men också för att undersöka möjligheterna till teknikfynd. Hittade denna coola affär vid 4th Avenue som är bar-, restaurang- och shoppingstråket i downtown Tucson.
Väl hemma fortsatte vi den oamerikanska stilen och tog en middag ute i värmen. För oss svenskar en härlig sommarkväll, för alla andra en kväll när det inte kom en droppe regn trots utlovad storm.
11 juli Tucson
2014-07-13 @ 08:15:11 | Allmänt
Den här dagen var uppdelad i två, först skulle jag få min vilja fram och sedan skulle mina barn få vad de ville.
Utanför Tucson finns Pima Air & Space Museum och som gammal luftvärnare och rymdingenjör så är mitt intresse för båda dessa saker stort. På vägen till muséet passerar man dessutom "Boneyard" där flygvapnet har plan uppställda i malpåse. Man kör kilometer på kilometer förbi rader med 20 till 50 flygplan i varje, alla med vita skydd på alla rutor och luftintag för att kunna sättas i drift igen närhelst det behövs. Räknade till drygt 400 Hercules plan som stod uppställda på denna Boneyard, svenska flygvapnet har kanske 10 st d.v.s en fyrtiondel av vad amerikanska försvaret har i sin malpåse.
När man åker förbi alla dessa plan inser man vilken enorm stormakt USA är militärt och hur mycket pengar de plöjt ner i krigsmaskinen, inte bara på att tillverka planen utan för att utveckla alla dessa typer av flygplan som jag sedan fick se på flygmuséet.
I stora hallen fanns ett 50-tal sorter, men utanför fanns ytterligare ett hundratal plan, och ännu var det inte så varmt knappt 35 grader. Jag var i eld och lågor och sprang mellan flygplanstyperna samtidigt som jag försökte berätta om dem för barnen. Så ont om tid och så mycket att se.
Ett litet axplock
Convair Peacemaker, strategiskt bombplan, oftast kärnvapenbestyckat.
B52 Stratofortress, ett av de mest kända amerikanska bombplanen
Mig 29
Mi-24 Hind
Det fanns massor med fler flygplan, alla typer av F15, F16, F18 och A10 Thunderbolt, Hueyhelikopter, Cobra, jaktflygplan man aldrig hört talas om, attackflygplan man inte trodde fanns. Ett par äldre Airforce One plan. Men det var lite för mycket och för varmt för den yngre generationen.
Det fanns också en hangar som helt ägnade sig åt att berätta om 390th Bomb Group där 3000 man tjänstgjorde under andra världskriget, en av besättningarnas plan är bevarat och överallt fanns historier om de många uppdrag som flögs över Tyskland 1943-1945. Upp kl 05.30, Frukost 06.30, genomgång uppdarg fram till 09.00 då man startade, återkomst 16.00, middag 17.00, en vanlig dag för en bombflygsbesättning. Tror jag får se om Memphis Belle när jag kommer hem.
En hangar rörde rymdresor, fanns en del man kunde testa, att landa på månen, docka med en geminimodul, eller ta foto som astronaut.
Efter tre timmar på muséet var alla utom jag nöjda och vi åkte till Park Place Mall för att ät lunch och sedan se Transformers 4. Jag fick mig tre stycken supergoda fisktacos innan filmen började, en 2 timmar och 45 minuter lång actionrulle. Blev lite mycket för mig även om det var imponerande bra gjort. Lång reklam innan filmen, men bara reklam för andra filmer, allt det andra skräpet slapp man.
Kvällen avslutades i pation, hemma, grillandes hamburgare och sippandes på Margarita efter ett poolbad.
10 juli Tucson
2014-07-12 @ 02:47:45 | Allmänt
Idag var det tidig uppstigning då vi skulle till ökenmuséet som till stora delar är utomhus, och trots att de lovat "thunderstorms and rain", vilket som sagt är det en riktig Tusconbo går och hoppas på ständigt, så var himlen ganska klarblå. C:a 35 grader varmt när vi kom fram efter att ha passerat en saguarokaktusskog som jag fått veta att dessa typiska Lucky-Luke-Western kaktusar heter.
Innan vi gick in fick vi träffa en djurskötare med en Harris's Hawk på armen som berättade att detta var en så ovanlig fågel på grund av att den jagar i flock, man måste annars besöka Galapagosöarna för att hitta en liknande fågel. Allt regisseras av honan i flocken.
Vi tog en snabb tur genom terrariet och grottorna innan vi begav oss ut i öknen.
Det fanns en hel del fladdermöss i grottan, förutom skorpioner och skallerormar.
Fanns en hel del att se, ett riktigt bra museum, men det var tufft för barnen som hade svårare att klara värmen än vi hade.
Puman var väldigt intresserad av oss.
Här har vi precis dränkt alla kepsar med vatten i en av de många vattenfontänerna därför ser alla ganska fräscha ut, men det var tufft då temperaturensnabbt gick över 40 gradersstecket.
Präriehundarna blev populära hos Signe som dessutom köpte ett gosedjur av en i shoppen.
Längst ute längs spåret var det underbar utsikt som jag tyvärr inte kan göra rättvisa med min kamera.
Vi tog en lunch på Muséets grill innan vi fortsatte en runda till utomhus.
Tydligen finns det mycket kolibri här i öknen, bl.a. har vi en huskolibri som barnen döpt till Doby som surrar runt kaktusplanteringen vid poolen. Försökt ta foto, men han är bra liten och snabb som attan.
När det var som varmaste orkade ändå Signe leka sköldpadda.
När vi sedan kom tillbaka till huset var det ganska skönt att vi hade pool.
Sen eftermiddag blev det en tur till Fry's för att botanisera bland det amerikanska utbudet av matvaror. Att hitta yoghurt över 3,5 procents fett är omöjligt, det är non-fat som är vanligast, gärna med 10-15gr socker istället. Supernyttigt. Och med tanke på hur stor glassavdelningen är och deras aversion mot fett, men förkärlek för corn syrup så har jag full förstående för att de har svårt att hålla vikten i det här landet. Skulle kunnat ha gått flera timmar och upptäck nya saker.
När vi kom tillbaka åkte vår värd iväg och köpte Tamales, Familypack. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva dem, någon sorts mexikansk variant av kroppkakor insvepta i majsblad mest för dekorations skull antar jag. Smarrigt var det, med goda såser och blackbeansröra till. Vi satt ute i pation och käkade till skillnad mot alla amerikaner som aldrig skulle komma på idén att sitta utomhus vid den här årstiden. Trevligt och många spännande diskussioner om bl.a. utbildningssystem och skillnader mellan Sverige och USA. Jag har svårt att inte bli en aning förälskad i detta land trots vissa brister.
