Nu har det kommit en statistisk analys av valresultatet. Själv har jag fortfarande svårt att komma över besvikelsen. Opinionsmätningarna visade på att kampen om vem som skulle bli tredje största parti skulle bli hård, men MP blev utskopade av SD. Kanske därför blev besvikelsen extra stor. Ingen förvarning om att SD skulle gå så mycket framåt.

Med statistik kan man bevisa nästan vad som helst, så ta slutsatserna med en nypa salt, samband med hjälp av statistik är lätta att hitta, bara man vet vad man vill ha för resultat.

http://www.di.se/artiklar/2014/9/26/forskare-darfor-lyfte-sd/

Undersökningen visar att det finns ett starkt samband mellan hög arbetslöshet och ett stort SD-stöd. Starkt stöd för SD finns också i kommuner med låg andel högskoleutbildade även om det sambandet är mindre tydligt, samma gäller sambandet mellan landsort och starkt stöd till SD. Men enligt statistiken går det inte att koppla ett starkt stöd till SD till hög andel invandrare.

Att den egna ekonomin till stor del styrde vad folk röstade på tycker jag verkar troligt. De som var rädda för att välfärden inte skulle räcka till åt dem röstade på SD, då "massinvandringen" utmålats som det absolut största hotet mot välfärden av regeringen starkt påhejade av SD. Några veckor innan valet går regeringen ut och säger att världen står inför sin största flyktingkris någonsin och att det kommer att krävas 48 miljarder i ökade anslag.

Jag gissar att det skrämde ytterligare några procentenheter som redan nu ligger på marginalen att rösta på SD. Om det var som många påstod, att det var valtaktik, så misslyckades den ganska kapitalt. Att de som har det bra ekonomiskt i mindre grad röstar på SD beror antagligen på att de inte själva känner sig ekonomiskt hotade av invandringen och därmed känner att Sverige har råd att hjälpa de som behöver det.

Att det inte finns något parti utan rasistisk bakgrund som tydligt kan visa att det finns ett alternativ, att vi har råd att klara av både ökad flyktingmottagning och samtidigt se till att de som har det sämst inte får det sämre, har antagligen gjort att SD plockat upp ytterligare några procentenheter. Deras lösning är ju väldigt enkel, släpp inte in någon.

Läser man deras budget förslag förstår man hur det hela ska gå till. Vi effektiviserar biståndet, ser till att det hamnar rätt. Då behövs helt plötsligt inte lika mycket bistånd, då går det att halvera. Istället för att ta emot flyktingar i Sverige så hjälper vi dem på plats à la Ny Demokrati anno 1992. En hel miljard till UNHCR istället för de 165 miljarderna på hemmaplan. Sen är det ju inga problem att lösa problemen i vården och skolan. Fast det är ju klart. Man behöver ju bara effektivisera skolan och vården så kostar ju de också bara hälften. Då blir det ju massor med pengar över.

Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna om fyra år kommer att vara Sveriges största parti.

Det var tråkigt att Ken valde att dränka både mig och sina egna argument i personangrepp som svar på mitt förra inlägg. Jag förstår att det finns dom som drar sig för att uttrycka sin åsikt då det naturligtvis är obehagligt och, i mitt tycke, omotiverat.

Jag och Ken är inte överens om huruvida minraisen håller på att bli omodern eller inte, ett intressant ämne tyckte jag, men bara om diskussionen är saklig. Eftersom den inte är det så kan jag bara konstatera att det inte finns något att vinna på att fortsätta diskutera.

Då mitt förra inlägg av någon outgrundlig anledning blev anmält till blogg.se tog jag bort det, men det har sedermera  ”friats”, så jag får försöka hitta en kopia och lägga upp det igen.