När min dotter kom hem med min fru efter skolan i tisdags satte hon sig i vardagsrummet och skrev ut sin förtvivlan.

 

Vi har senaste året försökt få min yngsta att börja på någon aktivitet, vad som helst, och nu efter sommaren satte fotbollen igång igen, något som flera av hennes klasskompisar spelar. Hon hade ingen lust, men vi övertalade henne, mycket för att hon behöver öva sig på att våga göra saker i grupp med andra barn, känna sig trygg. Att våga misslyckas för att lyckas så småningom.

 

Vi har haft samma problem med i stort sett alla aktiviteter, t.ex. simskolan, hon tycker det är roligt när hon är där, när hon släppt greppet, men är orolig och inte alls sugen innan.

 

Nu försöker hon förhandla till sig en annan aktivitet (en som hon vet inte börjar på ett tag) bara för att skjuta upp det obehagliga. Men vi hoppas fortfarande på att det ska släppa som det faktiskt gjorde i slutet på senaste simskoleomgången. Dessutom verkar tränarna för just hennes grupp vara ovanligt bra anpassade till att träna ett gäng 7-åriga tjejer, de är väldigt förstående och hjälpsamma.