Malibu- Los Angeles 12 juli
2012-07-14 @ 03:38:54 | Allmänt
Eftersom motellets frukost bestod av muffins och kaffe så startade vi dagen så smått med detta, men planerade att ta en riktig frukost i Malibu på vägen mot LA, förhoppningsvis ett bad också.
Vi hittade en liten vik precis vid Malibu, Paradise Cove, en privat vik med ett strandhak, med riktigt stora portioner.
Där intog vi vår frukost med äggröra, stekta ägg, bacon, pannkakor, Eggs Benedict, varm choklad och kaffe, innan vi tog ett bad.
Det var inte toppenväder, men varmare än innan och vi var sugna på ett bad i riktiga havet. Det gick förädiskt höga vågor, de liksom kamouflerade sig och växte inte till sig förrän på slutet när man minst anade det. Dessutom låg det sälar kanske 5-10m ut från där vi badade, jag försökte filma men blev inte så bra tyvärr.
Efter badpausen tog jag över ratten och körde in mot Santa Monica och Los Angeles. När vi närmade oss Santa Monica Pier körde jag fel in på en avfart mot en parkering som man inte kunde ta sig från utan att betala, och då var det lika bra att stanna till och gå upp på piren. Först skulle dock de värmetörstande i min familj krama värmen ur sanden.
Kollade lite på kartan och kom på att vi kunda klara av både Santa Monica och Venice om vi hyrde cyklar, de två stränderna är egentligen bara två olika partier av samma strand. Sgt och gjort, hyrde cyklar och begav oss iväg längs stranden, vilket var ett perfekt sätt att ta sig fram.
Det främsta målet var att få se Venice Canales, och vi lyckades faktiskt orientera oss dit och förälska oss i området. Helt otroligt häftiga hus, och perfekt område, men vill väl till en riktig turneringsklonk för att ha råd att ha hus där.
Det var lugnt och skönt, ingen biltrafik och en blandning av nya moderna hus och gamla trähus, kort sagt en riktig idyll.
Vi hann även att titta ett slag vid skateparken och bli imponerade, men vi såg inga broilers vid Muscle Beach.
Vi återvände sedan till piren där vi hyrt cyklarna, var ute strax under två timmar, en ganska lagom utflykt och efter återkomsten tog vi en av de godaste burgarna jag ätit på resan, just på ett ställe på piren.
Mätta men trötta satte vi oss i bilen, klockan var nu 16.30 och GPS:en sa att vi borde vara vid hotellet på en halvtimme. Skönt tänkte vi och körde iväg.
Då hade vi inte räknat med trafiken i L.A, och det hade inte GPS:en heller. Färden till hotellet tog 2,5h och efter 2h så förstod jag varför "Falling Down" utspelar sig i Los Angeles. Amerikanarna är vanligtvis snälla bilförare, men inte i Los Angeles där man älskar att tuta och inte släppa in folk som vill byta fil. Hade jag haft ett basebollträ i bilen så hade det inte varit långt ifrån innan jag gått ut och vevat till en och annan bil, det fanns väldigt många välförtjänta av ett basebollträ över motorhuven eller en rejäl nyckling längs dörren. Dessutom sa GPS:en hela tiden att det var 15 minuter kvar, för den vägrade ta hänsyn till trafiken och att vi kröp fram, vilket gjorde mig ännu mer irriterad. När vi sen trodde vi var framme visade sig GPS:en tro att hotellet låg på fel sida gatan och det var inte direkt läge att svänga över till andra sidan av den åt båda hållen trefiliga vägen. Inte för att någon av de andra bilisterna ens skulle funderat på att låta mig byta fil. Det var bara att dödsföraktande byta och be till gud att bilisten i andra filen var rädd nog om sin egen bil att han faktiskt bromsade. Vi missade alltså hotellet, barnen var nödiga och jag letade en avfart för att ta mig tillbaka i den stillastående trafiken, då det visade sig att det var ett stort evenemang på Hollywood Bowl, massor av poliser ute och massa avstängda gator. Till slut blev jag så desperat och förbannade att jag körde igenom en avspärrning för att komma på rätt sida och till sist kom vi fram till hotellet. Ingen mer bilköring innan vi lämnar den här stan för mig, tack och lov.
Vi hade ju planerat att gå ner till Walk of Fame, men är vi väl installerat oss på Holiday Inn Express så började det så klart regna. Blev istället en ockerdyr pizza på närmsta stället och sedan hem och få barnen att sova inför morgondagens besök på Universal Studios. Själv tog jag ett träningspass för att jobba bort mina aggressioner, välbehövligt
San Luis Obispo - Oxnard 11 juli
2012-07-12 @ 08:04:52 | Allmänt
På kvällen innan hade Sander klagat på ont i foten, och den såg röd och svullen ut, speciellt vid ett litet sår under, och eftersom det inte kändes bättre på morgonen och en rodnad dessutom börjat sprida sig mot vristen,så var vi tvungna att besöka det lokala sjukhuset.
Vi hade sovit lite längre och vi kom väl till sjukhuset vid 10.00 ungefär, fick massor med regelpapper med friskrivningar, allt för att de är så otroligt rädda för att bli stämda. 6 dubbelsidiga A4 ark fick jag att läsa igenom och dessutom signera på ett antal olika ställen. Därefter fick Sander komma till ett undersökningsrum, ta blodtryck, puls och temp. Efter 15 minuter dök en läkare upp och efter 5 minuters undersökning ordinerade han antibiotika och röntgenbilder för säkerhets skull, ifall något skulle sitta i såret. Bad är som tur var fortfarande tillåtet för Sander, för nu närmar vi oss varmare trakter.
Röntgen visade ingenting, och efter 2 timmar fick vi lämna sjukhuset med diagnosen "Cellulitis", men först skulle jag signera ytterligare papper där jag försäkrade att jag förstått allting som doktorn sagt. Och sen skulle vi betala. $1236 för antibiotika och röntgen samt 5 minuter av läkarens tid. Och Anna Dabrowski klagade på att hennes vän betalde 1700kr i Sverige när han utnyttjade svensk sjukvård.
Så, nej, Anna Dabrowski, svensk vård är inte fri ( har aldrig varit det utom i Annas värld, "There's no such thing as a free lunch"), men den är uppenbarligen betydligt billigare än amerikansk vård. Och den amerikanska sedvänjan att stämma för minsta lilla skapar ett samhälle där alla är så rädda att göra fel, så rädda att de knappt vågar göra något alls om inte man först skriver på ett avtal som friskriver dem från allt ansvar. Sjukt på sitt alldeles lilla egna sätt.
Till sist kom vi iväg längs Highway 1 och nu var det öde jordbrukslandskap som väntade. Vi stannade till och tog desperata efter ungarnas tjat lite mat på donken i Lompoc,( vars Happy Meal faktiskt innehåller mindre pomme frites än i Sverigetänk, nåt är mindre i staterna), medans vi väntade på att Sanders recept skulle bli klart att hämtas ut på Drive-Through apoteket.
Fortsatte sedan ner mot Santa Barbara och nu började det bli lite varmare, så varmt att vi stannade vid Refugio State Beach och tog ett bad, tillsammans med ett antal sälar. som lekte och fångade fisk ett 50-tal meter ut i vattnet. Dessutom störtdök bruna pelikaner med jämna mellanrum och fångade fisk, väldigt häftigt. Det var förstås runt 18 grader varmt i vattnet, så det hjälpte att vara viking eller kalifornier.
Först tänkte vi stanna till i Santa Barbara, men valde efter badet att köra lite längre då vi vill hinna till Los Angeles och gå på Universal Studios senast på fredag. Vi orkade så långt som till Oxnard efter att ha sett ytterligare fantastiska stränder på vägen. Hittade till sist ett rum med två Queens så det blir lite trångt i natt i ena sängen med tre stycken som ska dela, men fanns inte så mycket att välja på om man inte vill ha två rum, och vi lägger hellre pengarna på ett bättre placerat hotell i Los Angeles med en King och en bäddsoffa, trebarnsfamiljernas räddning, för här i USA trycker man inte gärna in en extrasäng trots att det finns plats.
Som tur var fanns en bra vietnames i närheten så att vi fick lite omväxling i mathållningen.
Monterey - San Luis Obispo 10 juli
2012-07-11 @ 08:14:47 | Allmänt
Upp tidigt igen efter en sen kväll, vi ville gärna slippa alla köer vid akvariet. Och det var verkligen värt ett besök, men vi förstår inte riktigt vad folk gör i övrigt i Monterey för det är lika kallt som i SF. Mark Twain har tydligen sagt "The coldest winter I ever spent was a summer in San Francisco."
Så trots alla vackra stränder finns det liten chans att man någonsin kan bada där utan våtdräkt.
Akvariet hade en hel del maneter som visades upp i väldigt speciella akvarier
Dessutom fanns det ett helt fantastisk öppet hav-akvarie
Och till sist har de ett akvarie med värdens coolaste sjöhäst, eller seadragon.
Till lunch tog vi en helt ok fish & chips på en pub sen satte vi oss i bilen och begav oss söderut på Highway 1. Först på listan var 17 Milde Drive, en privat väg som går förbi Pebble Beach, där vi bl.a såg The Lone Cypress.
Ska jag vara helt ärlig kunde vi skippat den rundan, men resten av vägen var desto bättre. Man ville verkligen stanna varje kilometer och se på nästa vykortsvy.
Vädret var växlande, ibland iskall dimma, ibland soligt och klart, och det tog en stund att ta sig ner längs kusten. Vårt mål var San Luis Obispo, där vi hoppades på bättre väder, men det var fortfarande halvkallt när vi närmade oss. Men å andra sidan hade vi tur och fick se sjöelefanter på en strand som vi åkte förbi.
Inga små djur direkt. Ikväll blev det sedan en kreolsk restaurang och ett rum med tre sovrum som vi fick till sjukt lågt pris. Skönt med utrymme.
San Francisco - Monterey 9 juli
2012-07-10 @ 09:01:53 | Allmänt
Vaknade tidigt för att hinna packa det sista, äta frukost, checka ut och dessutom lämna in lite tvätt på tvätteriet på andra sidan gatan mittemot vårt hotell. Trots det blev det ändå precis att vi hann med spårvagnen, och den tog lång tid på sig innan vi var framme vid Pier 33, Alcatraz Landing.Gick fram till luckan, lämnade in min e-ticket och fick till slut reda på att jag var tvungen att hämta mina biljetter någon annanstans c:a 1500m bort i Fishermans Wharf. Liv och barnen tog skydd från kylan i cafét sidan om och jag sprang iväg allt jag kunde med 15 minuter till godo till 9.30. Kom till slut fram till en restaurang och i ena ändan av denna fanns en liten "counter" där de delade ut biljetterna. När jag väl fick mina biljetter så stod det dock inte 9.30 på dem utan 03.20 pm. Jag blev arg och påpekade att jag blivit lovad 9.30 biljetter på deras hemsida, men utan framgång. Försökte sedan byta biljetterna hos Alcatrazfolket, men de vägrade. Nu var jag ganska irriterad och hade faktiskt ingen lust att stanna en enda sekund till i svinkalla San Francisco. Nu handlade om att få tillbaka så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Inte direkt min grej att kränga svartabörs biljetter, men när måttet är rågatblir jag envis som synden och om jag anser mig ha blivit felaktigt behandlad så låter jag mig inte hindras av mina svenska hämningar. Lyckades ganska snabbt kränga två av biljetterna mitt framför ögonen på de som vägrat boka om för 3 dollar mer än vad jag köpt dem för, och hade antaglgen kunnat gå plus om jag inte snabbt velat komma därifrån, vilket gjorde att jag till sist fick sålt alla biljetterna för $330, en förlust på $20, men det var det värt att få slippa kylan. Nästa gång vi kommer hit ska jag köpa upp alla biljetter jag kan komma över och finansiera resan med svartabörsförsäljning, precis som de andra guidebolagen gör.Lär vara hur enkelt som helst med tanke på mitt resultat idag.
Nu blev det full fart mot värmen. Tog inte mer än en halvtimme efter att vi lämnat SF som vädret blev betydligt bättra. SF verkar ligga ganska dåligt till vad gäller vindar och dimma. Men trots den heta kaliforniska solen låg dimman tät över trädtopparna.
Stannade till och tog en milkshake och en burgare när hungern blev för stor, men målet var Henry Cowley State Park, vilket tog c:a 90 minuter effektiv restid. Då hade temperaturen ökat rejält, från 13 till 26 grader. Härligt att vandra i skuggan under redwoodträden, fridfyllt och otroligt vackert.
Nedan en bild på en skiva nersågat Redwoodträd. I mitten av skivan födde jesus, vilket betyder att trådet är c:a 2000 år gammalt.
Inser att bilder aldrig kan visa hur mäktiga dessa träd är men jag gör ett försök
Efter ett par timmar i nationalparken begav vi oss vidare via ett soligt Santa Cruz, där vi funderade på att stanna, men vi valde att åka vidare till Monterey, där vi planerar att gå på akvariet imorgon.
Men när vi kom till Monterey såg det ut så här:
Temperaturen föll från 26 grader till 13 igen, men stranden och dynerna var ändå vackra, och surfarna gav inte upp för lite kyla.
Vi tröstade oss med ett besök på en riktigt bra restaurang som trots sin goda mat och sitt rykte som en av västkustens bästa fiskrestauranger höll humana priser och dessutom låg på gångavstånd från vårt hotell, Monerey Fish House.
Angående priser, Liv tycker jag klagar för mycket i bloggen på att hon är snål, men det är hon egentligen inte, hon är bara en aning ekonomisk;)
Vi åt grillade ostron, första gången jag tyckt att ostron var gott, och sen fick jag en riktigt bra tonfisk.
Roliga samtal med barnen som var pigga trots det sena restaurangbesöket, en riktigt bra kväll som avslutades med riktigt amerikanska desserter.
Nu ska det sovas.
San Francisco 8 juli
2012-07-09 @ 03:15:26 | Allmänt
Hemma igen på motellet efter en blåsig och kall dag ute på stan. Igår kväll så gick vi på en italiensk restaurang några kvarter bort som hette Mozzeria, riktigt bra tyckte jag, de satsade på rätter med Mozzarella som tema. Inte var det farligt dyrt heller, vilket Liv uppskattade. Sedan blev det lite godisätande på rummet innan det var sovdags för oss alla.
Vi åt som vanligt frukost på rummet, men denna morgon skippade vi soldäcket eftersom det inte var sol, en grå dimma sträckte sig över staden. Kallt var det också 13-14 grader, så vi bestämde oss att åka till museet vi planerat åka till först istället för till parken. Den här gången tog vi tunnelbanan eftersom vi bara skulle längs Market Street, det gick riktigt fort, men de har väldigt korta tåg.
Efter en kort promenad var vi framme vid museet som hade ett väldigt speciellt utseende. Och deras utställningar var också väldigt bra
Siri under det fönster som syns utifrån.
Här har vi en tavla av en konstnär från San Francisco med den obligatoriska volvobilen i bakgrunden, ståendes i en backe. Det finns fler gamla volvos här i SF än någon annastans utom möjligen i Sverige och knappt en gata som inte ligger i en backe.
Vi tog sedan lite billiga mackor på fiket i museet, högst upp på taket, där de hade en trädgård. De hade också en speciell kaka, en homage till konstnären Mondrian.
Vi gick sedan tillbaka till Market Street för att ta oss till Golden Gate Park, en av USAs största stadsparker, liknande Central Park i New York. Vädret hade blivit lite bättre men ytterst lite och jag var tvungen att ta denna bild på en väldigt vacker byggnad, tyvärr så gör sällan bilder vyerna rättvisa.
När vi väl satt på buss nr 5, på väg, såg vi en annan cool byggnad:
Det finns en hel del att titta på, men nu var det parken, lekplatsen och en av USAs äldsta karuseller som lockade.
Signe lyckades övertyga Liv om att åka på en kartongbit nerför en rutschkana, och det gick verkligen undan när man åkte på kartong, jag hann knappt få med dem på bild. Sen blev det lekande i parken, ett nöje passande Ove Sundbergs fru, och barnen var också väldigt nöjda.
Till sist var det dags att testa karusellen, Signe betalade stolt med sin egen lilla dollarsedel.
Vi hann även med en korv i parken, och jag fick äntligen en riktig korv med Saurkraut och lök. Mums!
Spelade in detta på vägen hem, i förhoppning om att dimmans framfart skulle synas, men tror inte man ser hur dimbankarna böljar in över husen som om de befann sig bland molnen.
Ikväll blir det förhoppningsvis en av SFs bästa mexikanska restauranger, och sedan ska vi besöka Alcatraz imorgon innan vi beger oss vidare söderut längs Pacific Highway, Higway 1, i jakten på värmen och härliga bad.
San Francisco 7 juli
2012-07-08 @ 19:07:58 | Allmänt
Trots spårvagnar, och gaselement så sov vi gott i vårt rum på Beck's Motorlodge, ett av de få ställen där man faktiskt får plats fem personer i ett rum. Liv handlade frukost igår, så vi bryggde kaffe på rummet, gjorde mackor och gick ut på soldäcket och studerade gatulivet och spårvagnarna på Market Street. Hotellet verkar vara noga med att tala om atrt det är gayvänligt med två regnbågsflaggor hängande, längs lejdarna.
Man ser flaggan i väldigt många butiksfönster och den vajar i på en hög flaggstång i vår ända av Market Street. San Francisco är ju känt för att vara öppet för det mesta och atmosfären här är verkligen vänlig och alla är väldigt öppna.
Vi hade bestämt oss för att cykla över Golden Gate-bron, så vi tog F Market & Wharf Streetcar till Pier 39 och hyrde cyklar av Blazing Saddles. Fyra stycken plus en vagn till Signe. Fanns barn-vuxen tandem också, och Signe har ju kunnat cykla ett par år redan, men det var ett bra val för det blåste rejält på bron och till och med våra äldre barn tyckte det var jobbigt. Först en bild vid starten av cykelleden. Många cyklade, så det var egentligen bara att följa strömmen, men man fick en bra karta och anvisningar där vi hyrde.
När vi närmade oss bron blåste det en del, men bron låg höljd bland molnen. Innan vi gav oss på bestigningen upp till bron så laddade vi med kaffe, chokladmjölk och brownies på ett fik precis i början av stigningen där jag tog den här bilden.
Det var en aning jobbigt med vagnen att ta sig upp till bron, men det fanns bra ställen på vägen där man kunde pusta ut och läsa skyltar med information om bron. Liv påstod att vi hade medvind, men det gällde nog bara de andra, jag hade motvind hela tiden.
Första delen av bron var kall och blåsig och det var inte mycket till utsikt, men det var häftigt att titta upp längs de höga brospannen. Ju längre man kom över till andra sidan desto bättre blev dock vädret.
Här är vi nästan framme på andra sidan.
Golden Gate-bron besegrad, och ja, jag passar i väldigt få huvudbonader.
När vi sedan kom över till andra sidan och begav oss ner mot Sausalito så hamnade vi mitt i "Walk against breast cancer", tusentals människor som går för välgörenhet, och det var mycket rosa, och partaj på vägen, bl.a så hade en polisbil satt på sin megafon och körde ut hip hop musik så det hördes över halva countyt.
En bild på bron som vi lagt bakom oss.
Så kom vi ner i "Sunny Sausalito", ett litet samhälle på andra sidan bron med hur coola hus som helst, antagligen en gräddhylla i San Francisco, men väldigt charmigt.
Vi hittade en mexikansk restaurang så fort vi parkerat cyklarna vid färjan, och ölen smakade extra gott tillsammans med våra tacos.
Fisktacosen var verkligen supergoda, grillad fisk, med en sorts ananas salsa. Jag testade som vanligt meatballs, min passion, denna gång i tacosform.
Här ser ni en liten del av bebyggelsen och till vänster i bilden ser ni en massa moln, och där ligger San Francisco, där det var kallt och blåsigt, här var det varmt och skönt.
Medan de andra beställde bokade jag cykelplats på färjan över till SF igen, vägen hit var mer nerför och att cykla tillbaks kändes inte så lockande, att fortsätta 90 minuter till hade varit kul, då hade vi kunnat se husbåtarna och Redwoodträd i Muir State Park och ta en annan färja hem från Tiburon, men ungarna var för trötta och vi skulle i så fall startat tidigare på dan än vi gjorde.
"Hemma" igen i SF, så tog vi spårvagnen hemåt, gamla coola spårvagnar (kolla bara inredningen och lamporna) som är överfulla från Fishermans Wharf, men det tunnar ut ju närmare vi kommer vårt hotell. Signe började vinka och gestikulera i bakfönstret åt en spårvagnsförare som körde en vagn efter vår och när jag och Signe hoppade av vid vårt hotell och stod och väntade på grön gubbe kastade spårvagnsföraren ut en gigantisk godispåse till henne när spårvagnen åkte förbi. Vi vinkade och tackade, sånt händer oftare i USA än hemma känns det som. Amerikanarna känns givmildare, artigare och mer tillgängliga än oss svenskar, samtidigt som de känns mer byråkratiska och regelstyrda. Ett enigma.
Coalinga - San Francisco 5-6 juli
2012-07-07 @ 08:44:38 | Allmänt
Efter det sista badet i Monte Carlos pooler tog vi till sist farväl av Las Vegas och begav oss ut på vägarna strax efter middagstid. Vi hade nästan 90 mil att köra och vi valde att köra närmsta vägen. Visserligen finns det en "scenic route" som går över Death Valley och Yosemite, men eftersom det mesta i USA är nytt för oss så är även den snabbaste vägen intressant.
Vi åkte bl.a genom Mojaveöknen och såg de hundratals vindkraftverk som finns där, samt flygplanskyrkogården med hundratals plan som står i rad.
Den sena lunchen intogs på 50-tals inspirerade Route 66-haket Peggy Sue's Diner. Där fick jag min Icecream Soda och ungarna fick shakes där "slatten" som inte fick plats i glaset kom med sidan om i ett mixerglas av rostfritt stål. Jag, som tydligen är gift med Ove Sundbergs före detta fru, fick se Liv beställa mineralvatten, bara för att sedan glupskt dricka upp det barnen lämnade. Ett riktigt prisvärt ställe med god chili och goda hamburgare, och framförallt stora och sjukt goda milkshakes. Testade aldrig efterrättspajerna, men de såg riktigt bra ut.
Vi körde ganska länge på kvällen för att ha så liten bit kvar till San Francisco dagen efter, men slutade vid 19.30 då vi körde av vid metropolen Coalinga. Klev ut i 33 grader varm ökenblåst och 3 timmar kvar till SF. Luktade kogödsel då och då, och ingen liten snäll doft, men det berodde på hur vinden låg just då.
Ungarna, uttråkade av bilfärden, kastade sig i den inte alltför välskötta poolen på det superbilliga Travellodge motellet, billigt till och med om man jämförde med de andra tre hotellkedjorna på samma avfart, $62 inkl. frukost.
Den sena middagen intogs på Taco Bell, och då vi fått som vana att dela på ett par maträtter för att inte föräta oss på amerikanska jätteportioner, blev det en väldigt billig middag för knappt $20. Liv var väldigt nöjd;)
Rummen var små men rena, vi fick ett rum med två sängar, det var inte gott om plats, men det värsta var luftkonditioneringen som vi till slut fick stänga av trots värmen, eftersom när den gick igång blåste ut så kall luft över sängarna att man höll på att förfrysa något om man låg närmast. Det funkade ändå ganska bra utan, man vande sig vid värmen och vi sov iaf hyggligt. En rejäl kontrast, standardmässigt och prismässigt mot Monte Carlo.
Rummen var små men rena, vi fick ett rum med två sängar, det var inte gott om plats, men det värsta var luftkonditioneringen som vi till slut fick stänga av trots värmen, eftersom när den gick igång blåste ut så kall luft över sängarna att man höll på att förfrysa något om man låg närmast. Det funkade ändå ganska bra utan, man vande sig vid värmen och vi sov iaf hyggligt. En rejäl kontrast, standardmässigt och prismässigt mot Monte Carlo.
Upp hyfsat tidigt för att ta frukost som ( som vanligt i USA) var rena sockerchocken. Jag höll mig till kaffet, som var gott. Efter några miles förstod vi anledningen till den lukt som låg över Coalinga. Fotbollsplan efter fotbollsplan med kor, tätt ihopfösta i inhägnader. 85 000 hade de tydligen på ranchen.
Vi åkte vidare och temperaturen sjönk nu drastiskt till runt 20 grader när vi kom fram till SF, hisnande utsikt från Bay Bridge.....
...och pittoreska små hus när vi väl kom in i stan.
En del tid hade lagts ner på att jaga hotell i bilen genom öknen dagen innan och jag tror vi gjorde ett fynd i och med Beck's Motor Lodge, som trots sitt namn är ett 1960-tals motell som ligger i utkanten av Downtown. Spårvagnsstation och tunnelbana precis utanför så man kan inte klaga på läget, och vi fick ett ganska stort rum med Kingsize säng och en Queensize-bäddsoffa.
Lämnade bara av bagaget innan vi gav oss ut på stan för lunch, sedan besökte vi Fishermans Wharf, där vi upptäckte att nästa tur det finns biljetter att köpa till för en utflykt till Alcatraz är den 22 juli. Tydligen måste man vara ute i riktigt god tid på nätet och förbeställa, så det finns stor risk att vi bara får se ön på avstånd. Vi valde också att vänta med de riktigt gamla "Cable cars"-spårvagnarna då det var en timmes kö, men det lär komma fler chanser. Det är rejält kallt här, framförallt eftersom det blåste rejält, och inte blev det så mycket bättre inne i stan, vi frös oss fram till Chinatown som vi så smått började utforska.
Men vi tog oss tid till en riktig brakmiddag också på en av de många restaurangerna, framförallt njöt jag av ölen.
Efter maten fortsatte vi vidare mot Portsmouth Square som är en central punkt i Chinatown och vi stötte på flera liknande gäng som de på bilden nedan, som trots kylan satt ute och spelade nån sorts kortspel om pengar, som gömdes mellan omgångarna i lådan bredvid en av tanterna som spelade. Fyra deltagare och många åskådare, försökte fråga om vad det var för spel, men ingen pratade någon vidare engelska. Alla kort delades ut till de fyra deltagarna som sedan la ut korten i tur och ordning, antingen ett i taget, alltid högre än det förra om det inte var ett A, som verkade betyda att det var ok att börja om med t.ex. en tvåa. De la ibland ut flera kort i form av pokerhänder verkade det som. Stege las ut följt av en kåk, och det verkade som om man skulle bli av med sina kort så fort som möjligt. Någon som kan gissa sig till vad det var för spel?
Nu var vi dock rejält frusna, alldeles för lite kläder hade vi på oss, vana vid ökenklimat. Tog därför en spårvagn hem, köpte med oss glass och tog det sedan lugnt på rummet innan det var dags att somna in. Utanför hörs ljud från spårvagnarna och sirener från utryckningsfordon, men det är förvånansvärt lugnt ändå med tanke på läget.
Nya upptäcktsfärder imorgon.....
Las Vegas 30 juni -5 juli
2012-07-05 @ 17:31:04 | Allmänt
Vi kom alltså till Vegas sent,sent på kvällen den 30:e, vi satt i kö ett bra tag mitt i mojaveöknen efter en olycka på motorvägen. När vi sen svänger in på strippen och kör de sista 400 meterna så går det längsamt och det är väldigt kissnödigt i bilen så Sander blir till sist tvungen att kissa i en bägare medans vi sakta glider förbi Bellagios fontänshow.
Äntligen på plats så får vi naturligtvis inte de rum vi bokat, vi ville ha med dörr emellan, men blir lovad det till morgondagen. Hur de kan lova då men inte tidigare är en gåta, men tror inte riktigt de förstår vad som skulle kunnat hända om de inte skakat fram rätt rum dagen efter. " Hell hath no fury like the one of a Rosqvist scorn"
Tog det sedan lugnt dagen efter, utforskade poolen, som var ok, ingen toppenpool även om ungarna gillade den. Svårt att få tag i solstolar trots att 75% av dem är tomma hela tiden, men amerikanerna älskar precis som tyskar att reservera stolar. Jag respekterar ingen sådan reservation om de bara lagt en handuk på, vilket man inte heller ska, ett otyg som ska bekämpas.
Vi utforskade sedan Aria och City Center som är ihopbyggt med Monte Carlo och dessutom kan man gå hela vägen till Planet Hollywoods köpcenter inomhus förutom en kort bro över strippen. Fick sedan våra nya rum, efter mycket vånda i receptionen.Tog en stund att byta, och när vi sen kom ner till poolen igen så var det världens party med två DJs som pumpade ut musik från ett bås vid vågpoolen. Högt ljud och ganska jobbigt, men ungarna tyckte att det var ok så det blev ett kort bad iaf.
Upp på rummet, hade först tänkt att försöka möta upp Mattias på Rio, men vi var sena och Mattias bestämde sig istället för att spela en turnering. Jag, Liv och barnen tog bilen till Rio för att registrera mig.
Tog inte många minuter och ungarna fick i varje fall titta in i det mindre Pavillion som ända innehåller kanske 100 bord och höra ljudet från marker som slängs in i potten.
Åkte sedan vidare ner till Downtown där vi parkerade på Binion's. Liv är väldigt skeptisk till Downtown och barnen var inte heller jätteförtjursta, det är som om strippen komprimerats till 300m med alla ljus och ljud så det blir lite mycket och högljutt. Vi tog en sen middag på Grotto på Golden Nugget och jag fick återknyta bekantskapen med en favorit, Meatball Sliders, i form av en jätteportion.
Ungarna gick lite på knäna, men de fick maten snabbt och fick kritor och mälarblad så det blev en ganska lugn middag med Winell-Rosqvist mått mätt. Vi tog sedan en glass medan vi kollade in "The Fremont Experience"- bildspelt på skärmen ovanför hela Fremont Street. Jag tyckte att det var bra stämning, men ungarna höll för öronen, alldeles för högt för deras unga öron.
Dagen efter var det dags för WSOP, och det blir ingen detaljerad berättelse därifrån. Sammanfattningsvis kan man säga att jag låg still +-1000 marker i 5 nivåer och sedan ställde jag med 22 BB med AQ och fick syn av AK. Man måste få en riktigt bra start för att det inte ska bli shortstackpoker efter 4 nivåer. Lite jobbigt att åka ut, men klart nöjd med spelt om än inte med resultatet.
Åkte tillbaka till hotellen och poolen och tog en öl där, försökte få tag i Mattias, men HolidayPhone-simkortet fungerar sådär. Surf går bra, men samtal till svenska nummer fungerar väldigt dåligt. Ungarna fick iaf lösvikts yoghurtglass som iofs var god, men alla tre fick utslag strax efter så någon allergisk reaktion måste det ha varit.
Tog en burgare på puben med familjen på kvällen och sedan när barnen lagt sig mötte jag upp Mattias och gänget på Mirage där vi spelade en gryta, 8 man och jag åkte på femte plats efter att ha missbedömt Herr Glimnes handurval frän lilla mörken. Vi spelade sedan Deal or No Deal, vilket var kul eftersom vi var så många. Vi dubblade pengarna och satte dem sedan på megabucksmaskinen som kan ge $13 miljoner i jackpott och van en gång på c:a 40 snurr à $3. Otroligt dåligt utfall och inga miljoner för oss.
Vår bröllopsdag firades med shopping......
och lite pool i nya glarror.....
På kvällen blev det sedan show, hade köpt biljetterna på tix4tonight (30%-50%) som har stånd lite här och var i vegas, men det blir ändå en 500kr per person.
Väl värt varenda krona dock då ungarna älskade Blue Man Group.
Det var verkligen en show som inte var lik nåt annat jag sett i vegas och kan rekommenderas även om Love fortfarande är bäst. Tyvärr gick den inte dessa dagar, annars hade den passat barnen också.
Blev lite väl sent kanske med allt fotande efter showen men var snabbt förbi och sa hej till Mattias och hans pappa som spelade en turnering på Palazzo, träffade även Simon och Norrländskan och vinnarna av Dybbans drömresa. Norrländskan gjorde ett djupt intryck på Signe, som författade en sång som bestod av hennes namn som hon sjöng hela vägen tillbaks till hotellet längs "The Strip". Tanken var sedan att gå på Diablo, en mexikansk restaurang på hotellet, men eftersom Signe till sist somnade i bilen fick det bli snabba McDonalds burgare till henne och Sander medan jag, Liv och Siri tog room service.
Skulle egentligen spelat en $400 turnering på Venetian dagen efter, 4.e juli men vi valde istället att ta chansen och dra till Grand Canyon när vi var så nära. En heldagsutflykt som är ganska dyr då West Rim ligger på ett Indianreservat och de tar bra betalt för att man ska få komma in, dessutom så tog de en rejäl slant för skywalken, en halvbåge med glasgolv som hänger ut över canyonen.
Lagom varmt denna dag då det var åskväder och regn i luften och i Las Vegas var det tydligen nere på 27 grader. Lagom för en utflykt och vi slapp regnet förrän på hemvägen, och även om det var dyrt var det en utflykt jag kan rekommendera.
Tillbaka i Vegas så drog jag till Palazzo och spelade en $200 turnering som gick väldigt bra i början, men stacken försvann på tre händer, en dåligt spelad och två med rejäl otur. Hann iaf ta farväl av Mattias som smörjde kråset på Lavo med sitt entourage, innan jag begav mig hemåt i Vegasnatten. Hade hoppats på fyrverkerier, kyparn på Monte Carlo hade sagt att det skulle vara amerikas största i Las Vegas, så medan jag spelade laddade ungarna upp med milkshakes, drog fram stolar och fåtöljer till fönstret och släckte ner. Det blev ingenting, tydligen har lågkonjukturen fått hotellen att samsas om ett fyrverkeri som i år gick på Mandalay Bay och det var absolut inte amerikas största.
Idag lastar vi bilen och tar oss halvvägs till San Franscisco, får se hur långt vi hinner.
Då är det dags
2012-07-02 @ 19:01:20 | Allmänt
Idag kl 12.00 lokal tid startar event #56 $1500 NLH och jag sitter vid Brasilia Bronze Table 47 Seat 8, säg gärna hej om ni har vägarna förbi. Eventet startar 21.00 och det finns liverapportering på lite olika ställen, men jag lär väl inte dyka upp i dem om jag inte hamnar på samma bord som något känt proffs och slår ut dem. Nu blir det ett snabbt bad med familjen innan jag drar till Rio.
Poolhäng
2012-07-01 @ 22:03:38 | Allmänt
Poolhäng under dagen idag, frukost vid foodcourten, beställde för tre, och det hade räckt med två till oss fem. Ove Sundbergs fru var inte nöjd med mig.
San Diego 29-30 Juni
2012-07-01 @ 09:26:38 | Allmänt
Disclaimer: Ingen poker än....
Hann med en runda till gymmet innan frukosten på rummet, sen bar det iväg till Premium Outlets nära mexikanska gränsen. Vi tog motorvägen ner till Las Americas och kunde från köpcentret se den mexikanska gränsen och den mexikanska flaggan som vajade på andra sidan. Det blev en hel del fynd, 4th of July-rean hade börjat, men inga nya Sanouks, får bli i Las Vegas istället. Sen letade jag efter ett ställe där jag kunde växla in mina euro som jag vann i Marbella och på Åland till dollar, hade nån ide om att det var bättre att växla direkt till dollar än att ta det via svenska kronor. Den idén var riktigt korkad, för det var stört omöjligt att växla nånstans, enda banken som ville växla utan att man hade konto där var Wells Fargo och inte till någon vidare kurs. Det tog dessutom 30 minuter från de att växlingsproceduren påbörjades. De är riktigt byråkratiska och krångliga ibland här i USA, och när damen som sköter växlingen tappade tråden med jämna mellanrum för att fråga mig olika saker och småprata så går det ju inte snabbare. Vågade knappt svara på någon fråga för då irrade hon bort sig i någon lång utläggning. Trevligt naturligtvis, men inte då jag hade hela familjen väntandes i en bil i värmen utanför.
Efter växlingen åkte vi norrut igen till ön Coronado, en ö som mest är känd för sitt sjukt coola hotell från 1886
Vi åkte dock till Silver Strand State Beach, en enormt lång strand med rejäla vågor och betydligt varmare i vattnet. En riktig toppen strand som jag kan rekommendera, var dessutom enkelt att få parkering. De flesta stränder här i San Diego verkar vara skötta av staten eller staden och de sköts väldigt bra. Inte nån vidare kiosk kanske men ungarna fick var sin glass som var så stor att de var tvungna att dela med grannbarnen för att orka äta upp.
Signe är lite skeptisk till havet, men de andra gillar vågorna, men man får vara försiktig, det är rejält strömt och det betyder att man måste vara nära barnen i vattnet hela tiden, så efter ett tag blir man lite lätt nedkyld eftersom de inte ger upp i första taget.
Efter ett par timmar på stranden åkte vi förbi hotellet för att kolla och hittade en del pittoreska hus också, och det fanns tydliga tecken på att nationaldagen närmar sig. De är som sagt sjukt nationalistiska och det får jag väl använda vid pokerborden i vegas sen. Inget är så sjukt tiltande för en amerikan som att få höra att USA inte är nummer 1. Bra med lite extra ammunition, får väl kläcka ur mig något om hur högervriden Obama är så lär de gå igång.
Sen tog vi vägen tillbaka över San Diego -Coronado Bay Bridge, en håftig skapelse som höjer sig högt över San Diego, fantastisk utsikt.
Återigen lite poolhäng på hotellet, så att Signe också fick bada på sina villkor, jag fick mig dessutom en Pina Colada, innan jag hoppade i plurret.
På kvällen hade vi bestämt att vi skulle gå ner till Mission Beach och äta på någon restaurang, men på första restaurangen blev vi nekade alkohol då vi inte hade våra pass med oss och de inte vill godta svenskt körkort. Det är uppenbarligen viktigare att gästen har ID än att de är över 21. Som sagt de är väldigt byråkratiska och är inte så värst flexibla när de sätter den sidan till, amerikanerna.
Som tur var så var inte alla lika omöjliga att tas med, så vi bytte helt enkelt restaurang, en principsak. Så istället fick Starkey BBQ oss som gäster och var glada för 10 betalande gäster.
Arga och ledsna barn, som inte kunde förstå varför vi var tvungna att byta restaurang. Kan ha att göra med att jag eldade på lite.
En B52, en specialitet som smakade sjukt gott, och var väldigt onyttig. Så lite märklig ut men oemotståndlig. God öl från lokala mikrobryggerier blev det också, finns gott om sådana i San Diego.
Sen gick vi på tivolit vid stranden, som hade en klassisk berg- och dalbana i trä och en karusell som Signe förälskade sig i.
Sent hem, somnade återigen som en stock.
Vaknade tyvärr jättetidigt, låg och vred mig fram till 05.30 sen gick jag upp och surfade och läste lite innan gymmet öppnade 06.30. Kort pass, för sen skulle allting packas ihop inför resan till Vegas. och trots att vi har ett enormt bagageutrymme så börjar vi nu fylla det, då vi köpt en bodyboard, strandleksaker och en amerikansk fotboll. Var också tvungen att försöka få tag på bröd som vi fått slut på, gick därför ut dit vi har bilen parkerad för att åka iväg och köpa bröd någonstans.
Träffade då en man på parkeringsplatsen som jobbade på hotellet som jag frågade om var man kunde få tag på lite bröd, vilket slutade med att jag fick sex engelska muffins och ett stort skivat rostebröd. Inte vad man är van vid från Sverige, otroligt gästvänligt, ett drag som jag gillar hos amerikaner och ett drag de flesta verkar ha.
När allt var packat tog vi bilen till La Jolla norr om San Diego och besökte först Childrens Pool.
Fanns många små stränder i La Jolla, väldigt vackert och väl värt ett besök, men skippa grottan som Lonely Planet har som nummer ett bland "Sights", The Cave Store i La Jolla, en riktig turistfälla. Då är det nog roligare att ge sig ut i kajak, vilket det finns gott om att hyra där, och titta på grottorna från havet.
Vi valde dock bort sälbad och åkte istället till Del Mar och Solana Beach. Som vanligt enorma vågor, surfare som vågade och ett hav som doftar på ett alldeles speciellt sätt. Stilla havet doftar inte som medelhavet, Atlanten eller Indiska Oceanen. Det har sin egen doft. Badvakter fanns det gott om som tur är, och barnen och jag fick testa vår nya bodyboard.
Sen var det dags att dra vidare till Vegas, mer om resan dit senare, den tog tid och klockan är efter midnatt när jag nu äntligen sitter i rummet på Monte Carlo och skriver detta. Det blev inte Nugget och Downtown eftersom vi kom fram till att det skulle vara omöjligt att få Signe att bada i poolen i och med hajtanken, och nu stannar vi på ett hotell, så slipper vi byta.
San Diego 27-28 Juni
2012-06-29 @ 16:21:37 | Allmänt
Flygningen skulle bli gansa lång och tråkig var vi förberedda på. Det är ju lite annorlunda att flyga med tre barn än att flyga själv, speciellt när det är en så lång resa som 11,5h som sista flygningen var. Vi laddade upp med en ryggsäck med godis, mest som nödproviant när tålamodet tröt hos barnen.
Men flygningen gick ganska bra, vi fick till och med oss bagaget när vi bytte på en timme i London, där vi fick gå förbi alla köer vid passkontroll och säkerhetskontroller, något som annars tagit lätt 1h, det var sjuka köer framför allt till passkontrollen.
Det var inte lätt att sova, framförallt för barnen, men till sist kom de till ro och fick några timmar sömn innan vi landade i San Diego på kvällen. En märklig känsla att landa med skyskrapor på ena sidan och en fantastisk bukt med marinor och stränder på andra, verkligen mitt i staden.
Som vanligt förundras man över nationalismen i USA, de är mer än hälsosamt stolta över sitt land, det märks att det är ett land som har en aktiv krigsmakt.
Säkerhetstänket är något annat man slås av när man landat. Det var en klar fördel att vara Visitor för oss, eftersom planet var fyllt av amerikaner som var på väg hem, och deras kö blev jääätttelång, medans vi, trots att vi var sist ute ur planet, fick en kort väntan på kanske tjugo minuter till passkontrollen. Fick en riktigt trevlig passkontrollant, men det gick inte fort. Trodde de bara skulle låta amerikaner passera, men de genom gick en annan procedur som tog lika lång tid som vårt fingertryckstagande.
Sen var det tullen, där man vanligtvis bara får stå i kö ett slag, men denna gång skulle allting röntgas, gissar att man inte litar på den europeiska säkerheten.
Till slut var vi iaf hos hyrbilsfirman, blev bara pålurad road assistance ( stod emot ganska bra mot alla extra försäkringar hon tyckte vi skulle ha), och sen fick vi välja ut bil. Vi tog en Chevrolet med gigantiskt bagageutrymme, så stort att jag inte når in hela vägen.
Hade sen en vadslägning med barnen att pappa inte skulle svära eller förbanna skyltning och medtrafikanter innan vi var framme vid hotellet, och tack vare GPS:en så var det inga problem att hitta till vårt hotell vid Mission Bay. Vi mötte upp grannarna, tog en öl på balkongen och somnade sedan som klubbade sälar.
.Vaknade tidigt, vid 05.30, låg kvar en timme innan jag gav mig ut och joggade för att utforska omgivningarna. Sprang längs bukten och den yttre strandpromenaden och det var skönt att jogga för första gången på ett är, särskilt som man hade så mycket att se på att man inte märkte att man blev trött.
Väl tillbaka blev det frukost och sedan blev det poolhäng och strand på förmiddagen.
Stranden är verkligen helt otrolig, vågorna riktigt höga och en hel del surfare håller till där, men det var inte så värst varmt i vattnet. Gissar på 18 grader och då är jag snäll i min bedömning. 22-23 i skuggan, men varmare i solen gjorde att det ändå gick ok att bada, och det var riktigt kul. Men man undrar om det någonsin blir varmt i vattnet, det är ju sommar nu. Californier kanske är lika mycket vikingar som vi.
Badvakter a la Baywatch överallt, och vi såg dem göra ett ingripande där de räddade två som var för långt ut, tur att de finns för vågorna och strömmarna är enorma. Vi höll oss lagom långt ut, försökte ta en bild men blev väl så där.
Efter att ha handlat på en amerikansk supermarket ( allting 0% fat, och gigantiska förpackningar av allt) så kollade vi in andra halvlek av EM-semifinalen.
Sen var det dags att ta bilen in till staden och Balboa Park.
Glass, botaniska trädgården och ett allmänt spatserande i något som så ut som arkitektur från spanskt 1700-tal, Balboa Park är gigantiskt och barnen hade inte riktigt lust att promenera lika långt som vi.
Istället blev det vidare färd ner till Gaslamp Quarters där det blev mexikansk middag efter att ha spatserat runt lite.
Men dagen var inte slut, det blev kvällsdopp i poolen och jag han med ett pass på gymmet mest för att försöka hålla mig vaken när alla ungarna somnat, gäller att försöka vända på dygnet.
På torsdagen hängde vi sedan på låset till Sea World, det gäller att komma tidigt och på vardagar för att undvika köer, och det var tur att vi kom tidigt, det blev betydligt mer folk på eftermiddagen, men då hade vi redan hunnit med många av attraktionerna vi ville åka.
Vi såg hajar, en späckhuggarshow (otrolig och blöt), och en sjölejonsshow och hann med en massa olika åk. Mantan var värst ( jag åkte inte, någon måste ju ta hand om de små), Journey to Atlantis var blötast (jag åkte tekopparna med Signe under tiden, den var ganska läskig tyckte både jag och Signe), en kombinerad berg-och dalbana och floomride. Hann dessutom bita av en stor lagning på ett revben vid lunch, men förhoppningsvis kan det vänta att fixas tills vi är tillbaka i Sverige, det lär bli ganska dyrt annars.
Amerika är ett märkligt land, man får köpa vapen och ammunition, inga problem, men jag höll inte på att komma ut ur restaurangen med två öl eftersom det var max en per person (Please, one is for my wife). Land of the free har betydligt mer restriktioner och underliga lagar än vi har i Sverige och rädslan för att bli stämd är märkbar. Överallt varningsskyltar för de mest uppenbara saker och alla guider började med "First some safety reminders". Home of the Brave.
Nu är det morgonen efter, vi avslutade med kvällsdopp och amerikansk fotboll i poolen, och jag orkade se 2 minuter av Wilfred innan jag somnade som en stock. Vaknade 06.00 som "vanligt" och medan alla fortfarande sover så tog jag chansen att uppdatera bloggen lite. Nu blir det en liten tur till gymmet tror jag, så är jag tillbaks lagom till alla vaknar.
Premiär
2012-06-26 @ 00:14:59 | Allmänt
Vicariously
2012-06-25 @ 15:11:50 | Allmänt
När man själv inte är iväg än och inte har så mycket att blogga om så får man leva genom andra och sno deras inlägg: Mattias blev igår snackisen på twitter, idag blir han intervjuad i sitt älskade downtown av Pokerstudion. Se avsnitten här:
Igår hade jag en typisk söndag, slogs om chiplead med chipleadern i 100K garantin på Ongame, Ställde in med KK preflop och fick syn av den riktigt hoppfulla chippien som hade KQ i spader. JT i spader kom direkt på flopp, och den dödande tredje spadern kom på rivern. Annars sprang jag in i AA med AK på Goldrushen och sedan floppade jag set i sjuor i Söndagsteken, men min motståndare hade floppat set i kungar. Sånt är pokerlivet, Italien fick iaf slå ut England rättvist. Att slå en straff som Pirlo gjorde är som när Ivey fyrbettar all-in med 32off för att han vet att motståndaren inte kan syna.
Idag är stora stryk- tvätt- och pack-dagen, imorgon bär det av till Californien och San Diego.
Revision
2012-06-25 @ 01:46:00 | Allmänt
Så har då den styrelsen som suttit sen mars i år presenterat revisorns revision från verksamhetsåren 2007-2009.
Det är svårt att gissa sig till om de fel som begåtts berott enbart på slarv och oaktsamhet eller om det ligger mer än bara dumhet bakom de misstag som begåtts.
Att en rättsprocess går så långt att den kostar en halv miljon innan man inser att den inte går att vinna är för mig ganska otroligt. Jag var en av dem som stämde SvS 2009 och inte tusan kostade det en halv mille för att ta reda på om det fanns en möjlighet att vinna. Man undrar ju vad för advokater det var de anlitade som gav SvePoF en så felaktig bild av hur stora kostnaderna riskerade att bli.
Att man sedan under tre år går back sammanlagt en miljon kronor, samtidigt som man under 24 månader har en anställd ordförande är också märkligt.
Detta är dock inget nytt utan har ifrågasatts tdigare.
Att bokföringen skett med kontoutdrag som underlag och med så dålig ordning är däremot riktigt anmärkningsvärt och extra graverande att det skett under tiden man hade en anställd ordförande och om jag ska tro en del tidiga blogginlägg tidvis en del ALU-resurser också. Vad man kan läsa i revisions-PMt så har redovisning av vad pengarna faktiskt gått till varit urusel, vilket får mig att misstänka vidlyftigt representerande och liknande, sant eller osant.
Förbundet har ju haft en hel del intäkter och trots misslyckade rättsprocesser så har det funnits en del pengar att göra av med. En märklig post är att 2008 så la man 30k på guldringar vilket sedan året efter ökat till 141k.
Den nuvarande styrelsen ska nu kontakta en jurist, vilket är det klokaste de kan göra.
Såg att det var en person som i 2009 års årsmöte röstat mot att ge styrelsen ansvarsfrihet, men denna person verkar ha varit den enda som haft något att anmärka på hur styrelsen skött ekonomin. Eftersom som det saknas protokoll och revisionsberättelser från de aktuella åren kan man ju undra varför årmötet röstade för ansvarsfrihet, men det kanske var så att de enda närvarande var styrelsen och deras polare. Med tanke på att man skulle ha haft 4000 medlemmar 2006, så är deltagarantalet på årsmötena få, åtminstone på de årsmöten jag sett protokoll från.
Om revisorerna tidigare år tillstyrkt att ge styrelsen ansvarhetsfrihet trots de brister som fanns i bokföringen så borde de väl stå till svars också. Någon sorts ansvar bör ju de ha för att revisionsberättelsen stämmer.
Jag är ingen jurist, och lagen är ibland märklig, så det kanske inte går att lagföra de ansvariga eller så är det inte försvarbart ur ekonomisk synpunkt, även om det är det moraliskt sett.
Helt klart är att om de som är ansvariga för att ha gjort av med pengarna inte ställs till svars så är det inte den nuvarande styrelsens fel. De har vad jag kan se skött det den ålagts på ett bra sätt.
En del av ansvaret vilar på medlemmarna som inte ens orkat gå på årsmötena och bilda sig en uppfattning om läget i förbundet. Sen är väl frågan om de hade blivit så mycket klokare, jag har läst verksamhetsberättelserna som inte tar upp någonting om det ekonomiska läget.
Undrar jag om Lapproffe är nöjd eller om han fortfarande anser att det krävs mer av sittande styrelse? Tycker han att revisorn gjort ett tillräckligt bra jobb? Jag antar att vi för läsa mer om detta i ett annat blogginägg i en annan blogg nära dig.
Snart så.....
2012-06-24 @ 09:45:50 | Allmänt
Mattias "Pokerstar" Andersson är tyvärr bust i Event #43 i WSOP, men han har gjort avtryck i pokervärlden:
Och medan dybban, Mattias och alla andra som rapporterar från Vegas får mig att längta dit, så händer det lite här i Svedala också. Lapproffe känner sig drabbad (förmodligen kränkt), och gömmer sina anklagelser bakom ett "förmodligen".
Don Rollo vinner 500krs på SvS efter att ha sågat SvePoF (Svs-rigg;))
Men framför allt: Det är stor chans att SvePoFs revisors rapport om hur tidigare styrelse skött sina åtagande släpps antagligen idag och Ripsson får ordning på tekniken. Det betyder att Lapproffes väntan är över och att han nu kan lägga korten på borden och avslöja sina siffror.
Som man känner sig själv .....
2012-06-23 @ 10:27:55 | Allmänt
Disclaimer:Ber om ursäkt på förhand om detta inlägg dyker upp flera gånger eller ser mysko ut, min bloggvärd, blogg.se har gjort en uppgradering som fortfarande lider av barnsjukdomar.
Reaktionerna på att Poker-SM Online ska spelas på pokerstars har varit mestadels positiva vad jag kunnat läsa mig till, men det finns alltid några som bär på en ständig misstro mot Svenska Pokerförbundet och mycket annat för den delen. Ibland är misstron berättigad men jag har svårt att förstå varför man tror att den sittande styrelsen är en hög skurkar och banditer. Ska väl ärligt säga att jag mer "känner till" folk i styrelsen än faktiskt känner dem, men vad jag hört och läst om dem ser jag inte som en anledning till misstro, och deras första tre månader vid rodret har inte heller gett mig någon anledning att misstro dem.
Tvärtom tycker Lapproffe, som är en av de mest frispråkiga och högljudda kritikerna vad gäller den sittande styrelsen. Jag har kanske inte all bakgrund men det mesta av hans misstro verkar grunda sig på att de föregående styrelserna misskött sitt uppdrag och av att han och Jens Jadbäck verkar vara bittra fiender.
Ett citat ur lapproffes blogg:
"...Svepofs nya styrelse, de fantastiska jättehästjobbarna, hade kuppat in sig i möjligheten att se över sitt eget hus, i form av anställningar/inkomster och sedvanlig inbillad maktposition"
Var det en kupp? Nja, en kupp vore det väl om man inte gick ut tidigt och kandiderade utan dök upp med sina anhängare först på årsmötet och fick flest röster bara därför. Om det var en kupp så var den tidigt annonserad och alla som inte ville ha just dessa styrelsemedlemmar hade faktiskt möjligheten att gå på årsmötet och rösta.
Att mötet hölls i Stockholm gör det naturligtvis svårare för alla att dyka upp, men det är svårt att lösa det problemet var man än håller årsmötet. Efteråt har det inte heller verkat som om det stora flertalet tycker att fel styrelse valdes, med undantaget för att Mattias Andersson inte valdes in.
Jag tänker inte påstå att alla styrelsemedlemmar som ställde upp inte hade en enda baktanke, det vet jag inget om, men om de får några fördelar så lär de komma av att de gjort ett bra jobb i styrelsen, inte av att de fifflat till sig av de obefintliga medel som förbundet har. Så länge de redovisar öppet vad de gör så tänker jag hellre fria än fälla. Om man anser att styrelsen begått några fel så finns alltid chansen att vägra dem ansvarsfrihet på nästa årsmöte, men att tre månader in på året börja anklaga dem för att inte göra något och att vara ohederliga är lite väl magstarkt för mig. Jag får väl vara beredd på att bli kallad nickedocka eller värre av Lapproffe, men det är alldeles för tidigt att dra de slutsatser han gör, speciellt när han gör det mestadels baserat på tidigare styrelsers meriter.
Hästjobbsdelen i kommentaren kom av att Rickard P tackade den oavlönade revisorn för ett hästjobb i ett inlägg på förbundets hemsida eftersom han gått igenom de gamla styrelsernas räkenskaper under en helg. Lapproffe väljer att se det som att styrelsen klappar sig själv på axeln för ett "job well done", därav hans ständiga hästjobbskommentarer.
Don Rollo i en kommentar till mitt förra inlägg:
"Pokerstars?
Haha liksom... L:s KK som har ordnat detta eller?
Tammefasiken det löjligaste jag har läst på länge. Svepoff ska väl för bövelen vara till för mer än sig själva.
Eller?
Skattefritt in my ass. Känsliga uppgifter? Som vanligt bara mörkläggning, fiffel och båg.
Nä, glöm att jag kommer att vara med...
Finns liksom inte en sucke.."
Haha liksom... L:s KK som har ordnat detta eller?
Tammefasiken det löjligaste jag har läst på länge. Svepoff ska väl för bövelen vara till för mer än sig själva.
Eller?
Skattefritt in my ass. Känsliga uppgifter? Som vanligt bara mörkläggning, fiffel och båg.
Nä, glöm att jag kommer att vara med...
Finns liksom inte en sucke.."
Ytterligare en kommentar som innehåller grundlösa anklagelser.
Har denna styrelse gjort sig kända för mörkläggning, fiffel och båg de senaste tre månaderna? Tvärtom är min uppfattning. Skattefriheten har jag faktiskt ingen aning om men jag väljer att återigen hellre fria än fälla. Skulle jag vinna SM så kanske jag sätter undan en del så att jag kan betala skatt om Pokerstars och styrelsens uppfattning visar sig vara fel, ty Skatteverkets vägar äro outgrundliga. Skulle jag vinna och det blir en tvist ser jag fram emot att ta tag i det det då.
Det förvånar mig inte att Pokerstars fick online mästerskapet, de har naturligtvis störst möjlighet att komma med ett bra anbud. Det är dessutom den sajt som kanske har bäst förutsättningar att marknadsföra ett SM lika bra som Svenska Spel. För vårt statliga spelbolag har faktiskt lagt ribban för hur man marknadsför ett online-SM och Svenska Pokerförbundet borde tacka dem för att de visat hur framgångsrikt ett SM kan bli för den sajt som arrangerar. Nu förväntar jag mig en bra kampanj, mycket uppmärksamhet och att man slår Svenska Spels deltagarantal.
Att vara sunt skeptisk är en bra egenskap, att utgå från att alla är ohederliga tills dess motsatsen bevisats är det inte.
Poker-SM Online 2012 spelas på Pokerstars
2012-06-21 @ 17:16:57 | Allmänt
Läs mer på Svenska Pokerförbundets hemsida:
Om ni har åsikter om schemat skriv här:
Angående skattefriheten säger Rickard P, styrelsemedlem:
"Det är vi så hundra på som man kan tänkas vara. Vi har konsulterat advokater och suttit i möte med såväl Pokerstars som den advokatfirma som gjort prövningen åt dom. Vi (Rickard, Mauritz och Andreas) som var med på mötet har dock skrivit under på att vi inte får föra vidare exakt vad som sades då det är känsliga uppgifter men jag är iaf övertygad."
De tre musketörerna
2012-06-20 @ 07:51:49 | Allmänt
Eftersom matchen igår kväll var totalt betydelselös så blev det jag som tog Siri och hennes kompis till Stadsteatern. Vi hade nämligen bokat biljetter för ett halvår sedan, men kom inte ihåg det förrän strax innan då grannen kom in och frågade när vi skulle gå, de bokade biljetter samtidigt. Dålig planering men det löste sig till det bästa då jag ändå bara suttit och surat om jag skulle kollat på matchen. Men garanterat var det rätt val, föreställningen var bra och inte alls vad jag väntade mig. Hade jag sett på matchen hade jag snart varit lika bitter som Andreas Bergman.
ESTA fixat, ikväll blir det öl med några kompisar, ingen poker på några dagar, och ledigt från fotbollen, skönt!
Det gick över
2012-06-18 @ 08:17:45 | Allmänt
Den långa känslan av tilt lämnade kroppen kl 16.35, när Sander satte 3-1 i krysset under sin andra match med ett sjukt snygg och hårt distansskott.
Dömde dessutom först en match och blev påmind om hur svårt det är att ta rätt beslut under tidspress.
Spelade ändå betydligt mindre antal turneringar igår, och det gick inte min väg. Gick ganska långt i flera turneringar men bubblade oförtjänt (naturligtvis;)både startstacken och veckopotten. Gick hyfsat långt i Söndagssteken, men åkte strax innan pengarna. Cashade i en 20k garanti men en dålig söndag resultatmässigt, dock nöjd med spelet. Fick dessutom en ny stalker på svs vilket alltid är kul, även om det är märkligt att de vill göra bort sig på det sättet.
Gårdagens värsta var i PPs 100k garanti. En spelare går allin med 200bb preflop, jag synar med KK, han visar AT. Flopp AAT, godnatt:)
