Vaknade tidigt för att hinna packa det sista, äta frukost, checka ut och dessutom lämna in lite tvätt på tvätteriet på andra sidan gatan mittemot vårt hotell. Trots det blev det ändå precis att vi hann med spårvagnen, och den tog lång tid på sig innan vi var framme vid Pier 33, Alcatraz Landing.Gick fram till luckan, lämnade in min e-ticket och fick till slut reda på att jag var tvungen att hämta mina biljetter någon annanstans c:a 1500m bort i Fishermans Wharf. Liv och barnen tog skydd från kylan i cafét sidan om och jag sprang iväg allt jag kunde med 15 minuter till godo till 9.30. Kom till slut fram till en restaurang och i ena ändan av denna fanns en liten "counter" där de delade ut biljetterna. När jag väl fick mina biljetter så stod det dock inte 9.30 på dem utan 03.20 pm. Jag blev arg och påpekade att jag blivit lovad 9.30 biljetter på deras hemsida, men utan framgång. Försökte sedan byta biljetterna hos Alcatrazfolket, men de vägrade. Nu var jag ganska irriterad och hade faktiskt ingen lust att stanna en enda sekund till i svinkalla San Francisco. Nu handlade om att få tillbaka så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Inte direkt min grej att kränga svartabörs biljetter, men när måttet är rågatblir jag envis som synden och om jag anser mig ha blivit felaktigt behandlad så låter jag mig inte hindras av mina svenska hämningar. Lyckades ganska snabbt kränga två av biljetterna mitt framför ögonen på de som vägrat boka om för 3 dollar mer än vad jag köpt dem för, och hade antaglgen kunnat gå plus om jag inte snabbt velat komma därifrån, vilket gjorde att jag till sist fick sålt alla biljetterna för $330, en förlust på $20, men det var det värt att få slippa kylan. Nästa gång vi kommer hit ska jag köpa upp alla biljetter jag kan komma över och finansiera resan med svartabörsförsäljning, precis som de andra guidebolagen gör.Lär vara hur enkelt som helst med tanke på mitt resultat idag.

Nu blev det full fart mot värmen. Tog inte mer än en halvtimme efter att vi lämnat SF som vädret blev betydligt bättra. SF verkar ligga ganska dåligt till vad gäller vindar och dimma. Men trots den heta kaliforniska solen låg dimman tät över trädtopparna.

Stannade till och tog en milkshake och en burgare när hungern blev för stor, men målet var Henry Cowley State Park, vilket tog c:a 90 minuter effektiv restid. Då hade temperaturen ökat rejält, från 13 till 26 grader. Härligt att vandra i skuggan under redwoodträden, fridfyllt och otroligt vackert.

Nedan en bild på en skiva nersågat Redwoodträd. I mitten av skivan födde jesus, vilket betyder att trådet är c:a 2000 år gammalt.

Inser att bilder aldrig kan visa hur mäktiga dessa träd är men jag gör ett försök

Efter ett par timmar i nationalparken begav vi oss vidare via ett soligt Santa Cruz, där vi funderade på att stanna, men vi valde att åka vidare till Monterey, där vi planerar att gå på akvariet imorgon.

Men när vi kom till Monterey såg det ut så här:

Temperaturen föll från 26 grader till 13 igen, men stranden och dynerna var ändå vackra, och surfarna gav inte upp för lite kyla.

Vi tröstade oss med ett besök på en riktigt bra restaurang som trots sin goda mat och sitt rykte som en av västkustens bästa fiskrestauranger höll humana priser och dessutom låg på gångavstånd från vårt hotell, Monerey Fish House.

Angående priser, Liv tycker jag klagar för mycket i bloggen på att hon är snål, men det är hon egentligen inte, hon är bara en aning ekonomisk;)

Vi åt grillade ostron, första gången jag tyckt att ostron var gott, och sen fick jag en riktigt bra tonfisk.

Roliga samtal med barnen som var pigga trots det sena restaurangbesöket, en riktigt bra kväll som avslutades med riktigt amerikanska desserter.

Nu ska det sovas.