Vår "diskmaskinsreperatör" från vitvarujouren var här idag igen.
När jag upptäckte felet för två veckor sedan ringde jag dem och sa att det stod F2 på displayen.
Reperatören kom veckan efter, men hade ingen koll och hade heller ingen lust att vänta tills felet dök upp utan satte igång maskinen och åkte igen.
Sen ringde han och frågade vad felet var och undrade varför jag inte sagt det med en gång. MEN DET VAR JU DET JAG GJORDE?!!!!
Nåja, konflikträdd svensk som man är fick jag nöja mig med att han skulle beställa en del som han inte trodde skulle behövas och sedan återkomma. Det tog en vecka och då ringde de hem till min son, trots att jag bett dem ringa min mobil. Detta betydde två dagars ytterligare försening. Så äntligen idag skulle jag få min diskmaskin reparerad.
Han kommer och tar fram någon sorts sug, suger två gånger kör igång maskinen men orkar inte stanna mer än 5 minuter. "Nu funkar den" sa han, men jag säger att förra gången tog det ett tag innan felet dök upp. Men han skulle iväg. Kommer hem från affären klockan 16.00 och då står det F2 på displayen igen. Idioten kunde uppenbarligen inte reparera diskmaskiner och sket i om han gjort ett bra jobb eller ej.
Ringde Vitvarujourens kontor, men de hade stängt kl 12.00 just denna torsdag och fredag. Jour, vilket skämt.
Hittade till sist reperatörens nummer och ringde honom men han sa bara ojdå, då får vi höras på måndag. Han måste vara helt jävla hjärndöd om han tror jag tänker kontakta honom igen på måndag om han inte har ork att ta sig hit och rätta till sitt misstag?!! Helt oseriöst.
Så nu skiter jag i Vitvarujouren, de skiter ju i mig. Och om tillfället yppar sig ska jag göra mitt yttersta för att sprida vidare att de är riktigt usla på sitt jobb och varna alla för att anlita dem.
Jag kontaktade nu Cylinda igen så får vi se om det tar två veckor till innan maskinen blir fixad.
Jag är trött på att diska för hand, så nu blir det bara plastglas, papptallrikar och hämtmat.
Att de då använde uttrycket hoppfulla när de berättade om senaste svenska WCOOP-framgången i ett PLO-event, trots att Koivu hatar det (förklara gärna varför i kommande podcasts) tyder på att det trots det fått ett visst genomslag.
Att kommande gäster inte kommer att komma från "bloggankdammen" låter bra, för det har mest sådana hittills. Nu vore det intressant att höra från helt nya namn, eller kanske till och med skippa gäster ett avsnitt. Så länge det finns samtalsämnen så är gäster inget krav.
Men när det gäller samtalsämnen så är det viktigt att det är ämnen som båda podcast-värdarna själva blir engagerade av, då blir det bäst, det kändes inte så i riktigt alla ämnen den här gången.
Pokerstars blogg nerstängd idag igen, mer stängd än öppen just nu. Tydligen något i hans egen text som någon retade sig på. Kanske dags för andra att börja ta bort sina inlägg också, titta igenom sina kommentarer. Jag vet ett kandidatinlägg som åtminstone borde redigeras om inte hyckleriet ska härska.
Göndör skriver "Bland annat ifrågasätts om Svantesson kan anses vara lämplig som arbetsmarknadsminister eftersom hon varit medlem i Livets Ord och därmed sannolikt är troende kristen."
Om hon är troende kristen eller ej tror jag inte har ett dugg med kritiken att göra:
Att hon har varit med i en sekt och nu är med i en annan sekt, och dessutom är uttalad abortmotståndare är det som upprör. Hon är inte vad jag skulle kalla troende kristen, hon hör till kategorin fundamentalistiska kristna med alla de odemokratiska och ojämlika åsikter som hör där till.
Göndör skriver också "Ett upplyst samhälle kan inte avfärda religion som förknippat enbart med outbildade eller svagsinta människor."
Men handlar inte om religion, det är sekterism, något ett upplyst samhälle inte bara ska avfärda utan aktivt bekämpa. Hade jag röstat på moderaterna, vilket jag tack och lov inte gjorde hade jag inte känt mig speciellt glad över att bli representerad av någon som jag tyvärr bara kan karakterisera som en galning.
Något annat jag retar mig just nu är när jag återigen ser exempel på bloggare som söker uppmärksamhet och konflikt genom att baktala andra, samtidigt som de har synpunkter på andras bloggar och kommentarer. Jag fick ett mail där jag ombads ta bort en kommentar, jag tänkte att om personen känner sig kränkt av den, så fine, jag tar bort den, man brukar ju ibland säga att sanningen ligger i betraktarens ögon.
Idag blev Pokerstars blogg nerstängd igen då någon anmält en kommentar till blogg.se.
Något att testa med sonens lag kanske;) Nytänkande åtminstone
Söndagens värsta vid pokerbordet var nog när jag fick syn av 72off när jag hade AA av en riktigt hoppfull spelare i Pokerallsvenskan. Vet inte hur eller om han tänkte, men det räcker ju att ha lite tur så löser sig det mesta. För mig var det en helt normal backsöndag.
P.g.a sjukdom i familjen så har jag inte haft tid eller lust att skriva de senaste dagarna, jag hoppas det ska ändra sig och att det ska bli inlägg lite oftare igen.
Det började riktigt bra igår, spelade stabilt och gjorde inte bort mig, låg runt 10:e plats hela tiden, och när det var drygt 50 st kvar var jag chipleader ett tag. Sedan kom det en hand som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag spelade rätt.
PokerStars hand #103894397931: Turnering #780691332, €91+€9 EUR Holdem No limit - Nivå XXVI (4000/8000) - 2013-09-09 21:04:36 CET [2013-09-09 15:04:36 ET]
Bord '780691332 19' 9-max Plats #9 har knappen
Plats 1: checkfold666 (413754 i marker) ute ur handen (flyttade från annat bord till small blind)
Plats 2: Zebre**n10 (113135 i marker)
Plats 3: rastaoup57 (494629 i marker)
Plats 4: r0sj0n (625633 i marker)
Plats 5: creepcrêpe (170340 i marker)
Plats 6: gregcm (393381 i marker)
Plats 8: DLABEC87 (74076 i marker)
Plats 9: Neflor888 (640770 i marker)
Zebre**n10: lägger ante 1000
rastaoup57: lägger ante 1000
r0sj0n: lägger ante 1000
creepcrêpe: lägger ante 1000
gregcm: lägger ante 1000
DLABEC87: lägger ante 1000
Neflor888: lägger ante 1000
Zebre**n10: lägger small blind 4000
rastaoup57: lägger big blind 8000
*** HÅLKORT ***
Utdelat till r0sj0n [Kc Ks]
r0sj0n: raise 8000 till 16000
creepcrêpe: fold
gregcm: raise 20000 till 36000
DLABEC87: fold
Neflor888: fold
Zebre**n10: fold
rastaoup57: fold
r0sj0n: raise 52000 till 88000
gregcm: raise 90000 till 178000
Jag plockar alltså upp två svarta kungar, höjer upp 16 000, blir då återhöjd av gregcm till 36000. Han har inte varit jätteaktiv, men inte heller jättetight. Jag väljer att slå om igen och höjer till 88 000. När han då återhöjer till 178 000 vilket är nästan hälften av hans stack så tänkte jag väldigt, väldigt länge innan jag bestämde mig för vad jag skulle göra.
Jag var nästan helt övertygad om att han satt med AA, och var så nära att kasta kungarna. Ni får jättegärna ha åsikter om denna hand, jag borde kanske ha lagt dem? Jag stoppade istället in allt efter lång betänketid och han hade naturligtvis AA. Hans ess fick stå och det blev till sist en 34:e plats för mig dryga 50 händer senare. Surt.
Igår dök även en ny podcast upp, där Pokerstar tog upp mitt sagoläsandes samtidigt som jag spelar, då dybban hade svårt att fokusera när han samtidigt spelade poker.
Jo, det är sant att det går att spela söndagsturneringar samtidigt som man läser saga för sin sexåring, men kvaliteten blir lidande både vad gäller läsandet och spelandet. Men Signe tar det med jämnmod och vet att det tar pappa 3-4 minuter längre att ta sig igenom ett Mamma Mu kapitel på söndagarna. Förr om åren när jag läste för de numera större barnen, brukade de till och med uppmärksamma mig på att jag hade bra händer ifall jag missade det när jag var uppe i läsandet. Signe nöjer sig med att sätta fingret i boken när jag helt plötsligt slutar läsa mitt i en mening och koncentrerar mig på poker några sekunder, alltför att jag ska komma igång så fort som möjligt igen när jag spelat klart handen. Om jag är skadad? Ja, kanske, men jag rullar iaf inte in ett skrivbord i sovrummet. Och hade jag fått 25 tusen spänn hade jag rakat av mitt hår direkt.
När jag sedan läste Kens senaste blogg om dagis så påmindes jag om hur orutinerade förstagångsföräldrar är och hur säkra de är på att de har rätt. Vi får hoppas att Coco får syskon snart både för henne och hennes föräldrars skull. En kollega till mig förde fram tesen att om man inte skaffat syskon till sitt första barn när det fyllt fyra år var barnet så bortskämt att det inte gick att reparera. Det är helt enkelt inte nyttigt varken för barnet eller föräldrarna.
Inte för att Ken har helt och hållet fel om dagis, men han påminner mig om hur oerfaren man är och hur erfaren man tror att man är när man får sitt första barn.
En granne till mig vill träffa lite andra mammor när hon var mammaledig med sitt tredje barn, men efter två träffar med sin mammagrupp, som bestod av nästan bara förstagångsmammor, fick hon nog. Hon orkade inte att bara ha diskussioner om hemlagad barnmat, babysim, babyrytmik och miniform.
Jag insåg inte hur lätt det var att ha ett barn förrän jag fick mitt andra, vårt tredje barn ledde inte alls till samma stora förändringar, all tid kanske redan var fulltecknad, nu gällde det bara att använda den effektivare.
Som vanligt med Ken är allt svart eller vitt, föräldrar är egoistiska svin som prioriterar fel om de låter sina barn gå på dagis från ett års ålder. Jag hade själv möjlighet att låta mina barn vara hemma i nästan två år, men den sista månaden innan de började på dagis märktes det tydligt att pappa inte var speciellt skoj längre, det var ganska lagom att få börja förskolan då. Men att gå från det till att döma ut alla som låter sina barn börja på dagis vid ett års ålder som egoistiska svin som bara behövde prioritera om lite, är att gå en aning för långt. Självsäkert proklamerar han:
"Men jag hade aldrig facit. Nu har jag det. Om du lämnar ditt barn på under 18 månader till dagis så är du ett egoistiskt svin, eller en hjärndöd zombie som aldrig tänkt själv. Kanske är du socialdemokrat om du bor på landet, kanske är du moderat om du bor i Stockholm, men hade du bott i Tyskland på trettiotalet så hade du förmodligen varit nazist."
Kanske är Ken kristdemokrat utan att veta om det. Men i Spanien finns det fler hemmafruar och i Sverige bättre möjlighet till föräldraledighet.
Igår hade vi en riktigt bra träning, vi satte två föräldrar i mål, och sedan spelade ena tränaren back i ena laget och jag i andra. På det sättet kunde vi dirigera spelet och killarna förstod snabbt hur de kunde utnyttja passningspelet.
Nu gäller det bara att killarna får till samma spel helt själva och det finns potential. Dessutom fick jag springa mig riktigt trött och vi hade riktigt kul.
Sen var det dags för turneringssöndag. Kvalade in till lite olika turneringar, men åkte tidigt i det mesta. Spelade WCOOP-3, som tyvärr var en tvådagars turnering, där man spelade 31 nivåer första dagen. drygt 11 000 deltagare och jag låg bra till framåt morgonkvisten när jag åkte på 409:e plats c:a 05.30. Jobbigt när man ska upp och iväg till jobbet 07.00 och få en så dålig timpenning. Blir nog inga fler sådana events, lite för långa för in smak.
Är dessutom kvar i Pokerstars.fr Sunday Special €150 000 garanti, 1770 startande, jag ligger på tionde plats med 117 spelare kvar, hoppas på fortsatt bra tur där.
Cyklade till jobbet, sen hade jag träningstid med min PT Rickard, och han lyckades som vanligt köra slut på mig. När jag gick därifrån kändes det som om mina underarmar var likadana som Karl-Alfreds, även om skuggan jag kastade på Regeringsgatan avslöjade att så inte var fallet. Tog en kvarts microlur på eftermiddagen för att orka hela tiden ut, innan jag cyklade hemåt.
Föräldramöte som Liv går på ikväll, själv ska jag försöka trycka in en halvtimmes sömn innan turneringen sätter igång igen.
I fredags jobbade jag hemifrån då jag beställt hem en del virke från Byggmax. Enklare än att själv behöva köra några rundor med lånesläp, men det var tur jag kunde jobba hemifrån.
Det visade sig att Byggmax lovar leverans mellan 8-19?!! Och man måste vara där och ta emot, det räcker inte att märka ut en plats, även om man betalt med kort. Jag ringde och fick löfte om tidig leverans, så jag tänkte att jag jobbar hemma fram till 09.00 och sedan, när virket kommer så cyklar jag till jobbet.
Iofs så stod det att speditören som lämnar alltid ringer 30 minuter innan, vilket skulle betyda att jag faktiskt precis hinner cykla hem, men då jag blivit lovad tidig leverans så kändes det som lite för mycket motion för min smak.
Efter längre väntan än jag trott dök lastbilen upp, körde upp på trottoaren bredvid vårt hus. Då ringde chauffören till min mobil. Om jag nu befunnit mig på jobbet hade han väntat där 30 minuter? Hantverkare, budfirmor och reparatörer har på något sätt fått det accepterat att de kan komma mellan 8-12 eller 13-17. Ska börja besvara mötesförfrågningar på jobbet så.
"Jag dyker upp mellan 9-12", och sen ska jag vara där 08.30 istället och lämna en lapp att ingen var där.
Tur i oturen så satt jag alltså hemma och jobbade, då diskmaskinen gick sönder, F2 på displayen, för mycket vatten i maskinen och pumpen slutade aldrig gå. Ringde Cylinda, vi har 5 år garanti, och i manualen stod bara Ring service.
Fick då reda på att detta inte gick på garantin. Nähä, hur fan kan han veta det? De har ju inte varit ute och kollat än. Om enda alternativet till fel F2 är att Ringa service, då är det ett garanti ärende. Annars får de komma på något sätt för mig själv att avhjälpa det. Sista gången jag köper dyrt svensktillverkat, nu blir det bara billigt, så att det inte lönar sig att reparera, bara köpa nytt. Slit och släng
Igår var det match igen, denna gång mot Gröndal, och det blev vinst med 7-3, hattrick av Sander. Men det roligaste av allt var att en av de mer tillbakadragna killarna vågade ta för sig mer och hålla i bollen själv, och växte flera storlekar i självförtroende.
Sander lyckades också med något så ovanligt som att få gult kort i en sanktanmatch för tioåringar, men ingen av oss förstod varför. Tänkte fråga domaren efteråt, men då var det fullt upp med tröjåterlämnande och vem som skulle åka med vem hemåt. Det såg inte ens ut som frispark, så jag trodde att Sander sagt något dumt och bytte ut honom direkt när det hände. Men Sander fattade inte ett dugg, han hade inte sagt något och han hade inte rört sin motståndare. Vem vet vad domaren såg, något måste det varit, var en bra domare denna gång som faktiskt blåste för frisparkar och höll ordning.
Jag ser fram emot turneringarna ikväll, efter fotbollsträningen, får se om jag kan hålla i mitt spel längre än vanligt. Och kanske kommer det någon podcast snart, börjar bli trött på "No such pipe, or this pipe has been deleted"
Igår gick det som det brukar, inga jätteframgångar, ganska mycket back. Turneringarna jag spelar är mycket större än tidigare så får räkna med större varians, men det är lite frustrerande. Märker att jag ibland tappar tålamodet efter 4-5h och det är inte en fördel när de flesta turneringarna tar drygt 10h att spela klart till vinst.
Fick inte den vila jag behövde inför sittningen heller och ska jag orka spela bra så måste jag se till att få den. Bättre förberedelser nästa vecka, och kanske ska jag koncentrera mig på lite andra turneringar.
Även höstsäsongens andra fotbollsmatch slutade med förlust 3-0, tre skadade spelare och inga vinnarskallar på plan då heller. Imorgon blir det träning på de delar som fungerade sämst. Vi har ett par-tre spelare i laget som nästan verkar rädda för bollen och motståndarna när de är på plan. Någon som har bra tips på hur man hjälper dem komma över det?
Jag drog som sagt inte ut speciellt mycket under gårdagens turneringar, utan veckans utdragning stod Isidor, ena av min 6-åring Signes nya klasskamrater för.
När Signe vaknade i morse klagade hon på en lös tand längst fram där nere, och det var lite problem att tugga i sig knäckemackan. Tydligen så hade Isidor som vana att dra ut sina egna lösa tänder och när han fick höra talas om Signes lösa tand så erbjöd han sig genast att hugga i, men Signe tackade skräckslaget nej.
Men Isidor gav sig inte, han tjatade, lovade Signe att det inte skulle göra ont, övertalade så gott han kunde. Jag vet inte hur det gick till men till slut övertygade han Signe att låta honom testa och ryckte snabbt och bestämt ut tanden med fingarna. Och till vår och Signes förvåning hade Isidor sagt sanningen, det hade inte gjort ett dugg ont.
Så nu är det åter igen en lite glugg därnere i Signes leende och en tand i ett vattenglas. Och hennes utdragning kommer garanterat att ge lite återbäring i form av en guldtia.
Så har jag festat ut sommarens sista dag och nu börjar hösten och grindandet på riktigt.
Igår var det 40-års fest, som jag tyvärr fick gå själv på då Liv blev sjuk med feber, och jag känner mig lite sliten idag.
Strax innan så hade sonens fotbollslag fått stryk med 8-0, en förhoppningsvis nyttig läxa för de väldigt kaxiga och individualistiska pojkarna, efter en lång rad av segrar. Idag är det en ny match mot Hammarby, får försöka att inte ropa fel som jag gjorde för nåt år sen när vi mötte dem och jag skrek "Kom igen Bajen!" istället för Enskede.
Ikväll blir det förhoppningsvis stor söndagsgrind som sätter igång efter fotbollsträningen på eftermiddagen. Om jag inte ska somna innan finalborden så måste jag försöka få tid för en liten middagslur mitt på dagen.
Läste denna tråd på pokerforum.nu och började fundera generellt på om det är en bra affär att köpa andelar med markup, och vad en rimlig markup i så fall är.
Tråden är skriven av en bevisat duktig spelare online, mindre bevisat live enligt egen utsago "nog minplus lifetime", och jag har inga synpunkter på just hans begärda markup, använder det enbart som ett exempel att diskutera kring.
Markup innebär att man betalar mer för en andel i en spelare eftersom han har en fördel gentemot resten av fältet.
Med 25% markup betyder det att spelaren tycker att han har 1,25 gånger större chans än en medelspelare att vinna. Så om fältet är 1000 personer stort så istället för att ha en promilles chans så har han 1,25 promilles chans.
Jag kollade också på ROI. Ett riktvärde skulle ju kunna vara att för att vara värd 1,25 ggr markup så borde personen ifråga ha en ROI på 25%. Online är det ofta inget problem att få fram hyfsat säkra siffror med tanke på mängden spelade turneringar man hinner spela på kort tid, men live är det få som faktiskt har så många turneringar under bältet att man kan säga att de har en säker siffra på sin ROI.
Det är ju absolut en bra affär för spelaren som säljer andelar, han minskar sin egen risk och om han säljer 80% av sin turnering så har han själv 20% av sig själv gratis. Som att frirulla en €1k turnering.
För den som köper andelen så är fördelen inte lika uppenbar. Då menar jag mest för att det är svårt att avgöra om 1,25 är en korrekt markup eller ej. Och om man jämför med andra sätt att få andelar av andra så är det också tveksamt. Normalt innan en turnering kanske man byter 5-10% med någon annan spelare och då är det sällan mot någon form av markup, utan det handlar enbart om att sprida risken.
Frågan jag ställer mig är om det är värt att satsa t.ex. €331 för en andel med det nominella värdet €265 istället för att själv spela en €331 turnering. Jämför man med det så måste den spelare jag köper andel av till en markup på 1,25 vara 25% bättre än jag själv i en online turnering för att det ska vara värt det.
Då bortser jag från det extravärde man får när man railar turneringen i form av spänning eftersom man själv har en andel. Men min slutsats är ändå, att det sällan finns ekonomiskt värde att köpa andelar till hög markup. Det handlar nog snarare i så fall om att göra en kompis en tjänst, samtidigt som man har en liten chans att tjäna lite på det.
Äntligen fredag, lunch med plusmeny på den persiska restaurangen http://shahrzad.se/, bra mat om än en aning dyrare än en vanlig lunch. Men så ingår det förrätt också.
Då vi vanligtvis drar kort om vem som ska betala lunchen och att jag har lika mycket tur som vid flippar vid pokerbordet brukar det inte bli så farligt i längden. Men idag var turen inte på min sida så jag fick ta notan.
Efter några timmars jobb till och en hisnande cykelfärd hemåt i regnet fick jag äntligen hälla upp en LCHF- Sangria. Riktiga purister skulle aldrig kalla den det, men jag behöver en bra ursäkt och visserligen kan jag väl inte kalla den High Fat, men Low Carb iaf, rött vin, fanta zero och konjak. Tar man lite mandlar till också så funkar det.
Sitter och funderar lite på senaste podcastavsnittet av Koivu och Egon igår kväll:
Det var bl.a. intervju med Flugan som han heter på SvS, okocha som han heter på pf.nu. Tydligen har han blivit folkkär på SvS precis som Koivu var för nåt år sedan:)?!
Tror det var lite fel ordval, men vad vet jag, själv vet jag att jag aldrig varit folkkär, snarare ökänd på SvS.
Så fort jag hör/ ser Flugans nick tänker jag alltid på ”Ibland är man Flugan, ibland är man vindrutan”, en flugifiering utförd av Betongbarn där han antagligen utgick från dess engelska motsvarighet ”Sometimes you're the bug, sometimes you're the windshield ”.
Flugan är också den som hetast önskat sig min sågning av ICM, gissningsvis för att han hoppas på ett magplask. O ye, of little faith.
Tydligen har Flugan gått över till att enbart spela turneringar från att primärt ha varit en cashgamespelare. Själv blev jag oftast glad när Flugan satt på samma bord som mig så jag kunde idka flugfiske:) Han hade tendens till samma läcka som många andra cashgamespelare har ,de synar mycket med grunda stackar, och det verkar som om det tar emot att stoppa in hela stacken ibland. Han har garanterat bättrat sig på sistone.
Annat jag la märke till i podcasten var att de ville credda Tureniecs deltagande i en €100 superturbo under senaste EPT:n i Barcelona. Ibland går Tureniec på gatorna som en vanlig man....
Väldigt mycket EPT-snack, och visst önskar jag att jag var där, men ibland måste rosjon gå till jobbet som en vanlig man....
Nästa gång kanske man ska skippa Malta på hösten och satsa på att kvala till Barcelona, kanske inte EPT:n men åtminstone Estrella. Barcelona är ju en otrolig stad, men jag gissar att de flesta pokerspelare håller sig runt casinot och missar La Sagrada Família och Parc Güell. Dit har jag alltid velat ta min fru och mina barn sen jag var där själv, de sevärdheterna får man inte missa om man är där. Är man Barcelonafan så vill man ju gärna se en match på Camp Nou också.
Sitter just nu och spelar pokerallsvenskan, vårt lag ligger bra till, med risk för att jinxa. Lagpoker kanske vore något att testa live, där alla fick sitta med smartphones och diskutera taktik.
Kollar samtidigt på deckarserien Broadchurch, första gången på evigheter som jag kollar en serie på TV:n och inte laddat ner den från nätet. Sjukt bra serie.
I min strävan efter mer motion på mindre tid så har jag nu äntligen skaffat nya bromsar på cykeln och börjat cykla genom stan till jobbet.
Just nu, i slutet av sommaren, är det massor med folk som cyklar. Det är så mycket folk att det är cykelköer på Götgatan, och vid slussen hinner inte alla som väntar över på grönt ljus innan det hinner bli rött igen. Det är drivor med cyklister. Och dårar. Som tycker att bara för att de har en racer och nya cykelkläder kan cykla hur fort som helst. Oavsett hur trångt det är.
Och visst vill jag själv komma fort fram. Men jag är inte dum heller.
Hann med en runda på gymmet också där det redan börjat tunna ut igen efter förra veckans anstormning. Lite uppmuntrande då det antagligen tyder på att även cyklisterna blir lite färre snart, så fort det blir lite kallare och lite blötare.
Jaha, 22:a plats blev det för mig, men vi har flera spelare kvar. Tidig kväll, skönt för en gångs skull.
Första blogginlägget på ett tag som inte speglas på poker.se, och det tog inte lång tid innan allt försvann som Lapproffe var snabb att påpeka. Nu var det på min egen begäran som Valterego tog bort mig, och jag tyckte han skötte det föredömligt, som om jag aldrig varit där.
Fick också tredjeplatsen på Dra-ute listan för att jag slutade:
Som det påpekas så har min blogg ofta fått kritik för att den är för personlig för att speglas på en pokersajt, men jag fortsätter att skriva det jag känner för.
Jag tycker inte heller att pokersveriges Uppdrag Granskning är en så bra beskrivning heller, men jag lägger gärna näsan i blöt när jag tycker att något är fel. Att jag är fyrkantig får jag väl skylla på mitt andra jobb här i livet, som yrkesofficer.
Ärligt talat var jag nog en ganska dålig soldat, hösnuva och inte i överdrivet bra form, och mina motiv var kanske inte helt ärliga. Att bli officer var inte mitt kall.
Jag visste ju att på min tid fick man en bra utbildning och dessutom tjänade man väldigt bra första året när man var på yrkesofficershögskolan. 100 000 kronors-klubben kallade man det då i början på nittiotalet eftersom väldigt många lämnade utbildningen med 100 000kr på bankontot sittandes i en porche.
Jag hade inte ens körkort, men fick utbildningen betald av armén, så jag hoppade porchen och pengarna de festade jag till stor del bort under mitt år i Göteborg, men en del sponsrade min utbildning i Kiruna senare.
Där fick jag bejaka min nördiga sida tillsammans med andra likasinnade när jag pluggade till rymdingenjör, och sedan hade jag ju turen att träffa min blivande fru där. Jag satsade på mjukvarudelen av rymdraketsbyggandet och det var där jag började lära mig att leta efter fel.
Det visade sig att det var det jag var bra på, att leta fel och att motbevisa förutfattade meningar, och det är grunden jag byggt min yrkeskarriär på tillsammans med en enastående förmåga att verkligen bli besatt av det jag tycker är roligt för stunden, på gott och på ont. Ibland är det vettiga saker som upptar min tid, ibland är det helt meningslösa.
Poker har tagit upp ganska mycket av min tid de senaste åtta åren, det var något jag blev besatt av och har varit lite av och till, även om det nu inte alls är lika mycket. Men jag lär skriva lika mycket om det nu som innan, trots att jag inte speglas på en pokersajt längre. Jag ska till slut ta tag i en av mina pet peeves, nämligen denna övertro till den pokermatematik som framförs i viss pokerlitteratur. Vissa av de modeller som författarna och många andra för fram som sanningen är verkligen tveksamt att man kan använda som facit, vilket många är väldigt förtjusta i att göra.
Väldigt få som förespråkar dessa modeller och teorier använder dem själva, de är oftast alldeles för enkla och okomplicerade för att kunna ge några svar på exempel från verkligheten.
Dessa modeller är snarare intressanta att studera som ett sätt att förstå en del grundprinciper, det kan öka förståelsen för vad för faktorer som spelar in när en pokerhand spelas, men de är inget facit och inte ens de pokerspelare som anses som mer matematiska i sin inställning till spelet är det i verkligent i någon större utsträckning. Jag hoppas kunna återkomma till detta inom en snar framtid.
Jag har bestämt mig för att inte låta min blogg speglas på poker.se längre. Min blogg har speglats där/här sedan mars 2011, i nästan två och ett halvt år.
Jag blev kontaktad av ValterEgo som sa att han gillade min blogg och undrade om jag kunde tänka mig att publiceras även på poker.se. Jag undrade lite om jag verkligen skulle passa in där, men han lugnade mig och sa att de ville ha mixen och det tycker jag att jag levererat.
Att ha varit "Proffsbloggare" på poker.se har väl inte alltid känts helt bekvämt, dels för att när jag började speglas spelade jag inte på heltid längre och jag har aldrig sett mig som ett pokerproffs. Anledningen till att rubriken är just proffsbloggare har dock historiska skäl och är kanske inte så sann längre även om fler proffs börjat blogga där, som Snusarn, Bussman och Team 3000.
Nu lämnar jag över utrymmet till dem, med förhoppningen att deras medrigg försvinner, för deras inläggsfrekvens verkar hänga samman med hur bra det går med pokerspelandet, och det har uppenbarligen gått alldeles för bra på sistone.
Jag tappar antagligen en del läsare på detta sätt, men jag hoppas naturligtvis att det stora flertalet fortfarande ska orka följa vad jag skriver.
Jag kommer att fortsätta att lägga näsan i blöt där folk inte tycker den hör hemma, jag kommer fortsätta att vara fyrkantig och envis mot spelsajter som jag tycker sköter sig dåligt, och företeelser som jag avskyr, oavsett hur präktig jag uppfattas som. Jag kommer att fortsätta med tråkiga inlägg om mina barn och fru, för mig är de fortfarande de roligaste att läsa nu flera år senare.
För er som vill fortsätta att följa min blogg så får ni numera ta er till originalbloggen på adressen http://rosjon.blogg.se.
Första veckan tillbaka på jobbet, eller egentligen inte. För min yngsta dotter har börjat skolan, och har gått bara några timmar per dag de första dagarna så det första jag fick göra efter semestern var att fråga om jag kunde jobba hemifrån ett par dagar.
Funkade väl ganska bra när det också var första fotbollsträningen och jag var lite ringrostig, så behövde förbereda mig lite mer än vanligt.
På torsdagen var det då allt skulle bli mer som vanligt, Jag skulle jobba, ha ett privat möte på eftermiddagen, sedan var det styrelsemöte, mormor skulle hämta barnen och ge dem mat, för efter styrelsemötet var det dags för första föräldramötet med Signes nya klass.
Vet att min fru tycker det är viktigt att vi känner alla föräldrarna i klassen så att det blir enklare sen när barnen blir äldre och det blir problem ( för det blir det, oavsett storlek), men jag växte upp i ett litet samhälle, och enda gången jag kommer ihåg att mina föräldrar var där var när min mamma var och hjälpte till med julpyssel som vi sedan sålde för att få pengar till klassresan. Inga soppkvällar eller liknande som är så populärt här i storstan. Eller så är det bara en ny tid, precis som när man inte vågar låta barnen röra sig fritt utan följer dem överallt. Inte hade mina föräldrar koll på vad jag gjorde, så länge jag kom hem till middagen. Numera har man järnkoll. För att sammanfatta såg jag inte fram emot föräldramötet, jag har gjort det några gånger nu och nyhetens behag är borta.
Men min yngsta ställde allt på ända genom att få ont i magen. Första mötet fick flyttas, jag drog till skolan och hämtade upp min dotter som, efter att fröken ringt oss, kvicknat till och var ganska ok. Så när min äldsta kom hem åkte jag in till stan igen för att hinna med styrelsemötet, viktigt då ytterligare expansion ligger nära i tiden, och istället för att åka till föräldramötet så fick jag efter styrelsemötet åka hem och handla pizza till ungarna, då min fru sprang Bellmanstafetten. Kände sig lite lagom som Fredde från solsidan när man stannade till med taxin och hämtade upp pizzan, men vad gör man när tiden är begränsad. Vill också påpeka att jag själv inte åt pizza utan tog ett mycket nyttigare alternativ.
Fredagen åkte jag tidigt till jobbet för att hinna jobba en stund innan det var dags för mitt uppskjutna möte, sen tillbaka till kunden. Skippade lunchträningen och tog istället en rödvinslunch med kollegorna, vi hade ändå gjort en lyckad prodsättning i veckan med jobb fram till midnatt, så lite slack får man ha.
På kvällen var det sen första matchen i Sanktan, jag skrek som vanligt högt från avbytarbänken, inte Svennisstil direkt, men Svennis hade å andra sidan sällan spelare i Roma som glömde bort vilken position de har eller att de ens är på plan. Jag påminner ändå bara om att de skall markera, att de ska vrida på huvudet så att de inte missar en motståndare och ger beröm och peppning. Våra motståndares tränare fick däremot både spel på domaren och en av mina spelare, en av våra minsta, men också absolut hårdaste spelare. Motståndarna tror ofta att han är enkel att flytta på, så han får ta i lite extra ibland och då händer det ibland nån olycka. Lite kändisspotting också, då vi spöade laget med Paolo Robertos son i. Vet inte om han hördes, jag har fullt upp med byten och att skrika själv. Vi vann som sagt, inte övertygande men ändå 4-2, två mål av Sander.
Missade sedan kvällensrankingturneringar då jag satt kvar för länge med ett glas rödvin och pratade med in fru vid middagsbordet, men var ändå supertrött och somnade sedan när jag läst godnattsaga för in yngsta.
Tog lite sovmorgon i morse innan jag gick upp, skrev matchreferat som läggs ut på vårt lags hemsida på laget.se, och drig sedan ut på en löptur. Slog rekord sen jag började om med 5 minuter och 15s per kilometer, vilket jag vet är mediokert men för mig ett stort framsteg. Efter min runda drog vi till Flaten och tog ett bad innan det blev lunch på O'Learys i Farsta. Åkte hem med den yngsta medan resten av familjen shoppar nya skor och kläder inför hösten. Skönt att det börjat, det viktiga är inte vart man är på väg utan att man inte tappar farten.
En av våra pokerkompisar vann i början på sommaren ett inköp för sitt lag till Pokerallsvenskan, så han bjöd in mig och Liv att vara med i hans lag, första inköpet bjuder då han på. En kul idé, med bra priser dessutom.
Elva paket till Pokerfinnkampen 2013 (spelas i Tallinn 29 november-1 december).
Har inte spelat den själv, men Liv kvalade dit ett år och åkte dit med sin syster. Den var dessutom lätt att följa hemifrån då rapportering var jättebra med ständiga chipcount-uppdateringar.
Var antagligen den första som lyssnade på podcasten när den kom igår kväll, jag gillar formatet och att de bjuder mer och mer på sig själva. Sen är man ju pokernörd och det är alltid roligt att få höra nyheter och andra vinklingar på saker och ting.
Eftersom det var första avsnittet efter sommaren så blev det lite sammandrag från senaste månaderna, lite skamlös SvePoF och två bra intervjuer. Bäst var när Leo Nordin tyckte det var dåligt att bloggare som skriver pokerbloggar inte spelar poker. Det är ju lite komiskt för pokerspelare som skriver pokerbloggar bloggar ju inte och när de bloggar verkar det mest handla om golf. Han lovade bättring, men jag tror det när jag ser det. Det är antagligen alldeles för roligt att grinda istället.
Igår var det min yngsta dotters födelsedag. Liv gick upp tidigt för att vara klar att gå till jobbet direkt efter firandet på morgonen. När hon var nästan klar hörde hon Signe snyfta, och gick in och frågade om hon ville gå in och lägga sig i vår säng så kunde vi fira henne där. Det är inte helt ovanligt nämligen att hon inte vill ligga kvar ensam i sin säng på morgonen.
Men Signe var arg så att hon grät för att hon fått vänta så länge på att bli firad. "Varje gång jag hört ett fotsteg har jag lagt mig och låtsassovit, men ni kommer ju aldrig!"
Men till slut hade Liv fått upp oss andra och Signe fick sin sång och sina paket.
Sen var det obligatorisk födelsedagfrukost med varm choklad med vispgrädde och scones.
Resten av dagen tillbringade jag och Signe ihop nästan bara vi hela tiden, de andra var borta hos kompisar, på jobbet eller fotbollsskolan.
Vi byggde Lego, sen lekte vi med det nybyggda, fikade och tog födelsedagsglass. Och jag undrar alltid när jag ser min dotter i sin hukade ställning, när jag som vuxen västerlänning slutade tycka att det var en vilsam ställning.
Middagen var Signe-vald, pannkakor är favoriträtten, gärna med tomatsoppa och makaroner före.
Förra veckan när jag var på semester la Jonathan Little ut den fjärde delen av fem av sin handhistory Review av min POY-final. Kollade på den hjälpligt med dålig uppkoppling då, men nu har jag hunnit igenom den utan allt hackande.
Som vanligt påpekar han min betsize där jag helt håller med honom, något jag måste skärpa till helt enkelt.
Han tar även upp en allin med AA som riktigt dåligt och jag håller med.
Han tar också upp att jag inte har spelat speciellt mycket utanför ramarna, jag borde utnyttja fler av de möjligheterna jag får.
Han tar också upp en syn jag gör från BB mot en minraise från SB där jag kanske borde reraisat istället och en allin in som jag gör som kanske är en aning stor.
Förhoppningsvis lär ni er mer av att se detta, precis som jag gör.
Jag var faktiskt anmäld till ett onlineseminarie samma dag som jag flög till Spanien, men kunde av förklarliga skäl inte vara med live, så dessa inspelningar håller jag på att kolla in nu. Seminariet får mig att tänka på skillnader mellan online- och live-spel, ska försöka beskriva mina tankegångar om detta i ett kommande inlägg.
