Han ville tydligen även ha en ursäkt. Har inte fått se mejlet själv och vet därför inte exakt vad som skrivits.
Poker.se undrade hur jag ställde mig till att eventuellt ändra mitt inlägg så att mitt citat av Magdas censurerade blogginlägg togs bort. Jag ska ärligt säga att jag blev irriterad. Jag tycker inte att Poker.se ska kontakta mig och be mig ändra ett blogginlägg.
Jag sa att jag ville ha lite betänketid.
Så efter samtalet kontaktade jag lite olika människor bl.a. min jurist, Magda (inte så svårt att få tag i hennes telefonnummer, fanns på hennes hemsida) för att få veta vad de tyckte. Jag fick de svar jag behövde och svarade senare under dagen poker.se att jag inte samtyckte till att de ändrade mitt inlägg.
Så länge texten finns kvar antar jag att de godtog min motivering och mitt svar.
Låt mig återigen klargöra en sak, jag skriver inte min blogg på poker.se, de speglar min blogg där bara. Jag skriver på min egen blogg http://rosjon.blogg.se. Min blogg är inte en renodlad pokerblogg, jag skriver om det jag känner för just då, och använder den som ett sätt att kommunicera med släktingar och vänner spridda över jordklotet, lika mycket som jag skriver om poker.
I början av kommentarerna till hans inlägg skriver Ken så här:
"Först försöker jag dock tala direkt med personen i fråga. Om det inte är möjligt så siktar jag så högt jag kan."
Jag förstår inte riktigt varför han skriver så här för av de bloggar han försökt censurera på sistone har han ännu inte kontaktat en enda direkt. Antar han försöker framställa sig själv i bättre dager.
Jag försökte i mitt förra inlägg ge tillräckligt mycket info för att ni skulle kunna göra en egen bedömning, men länkade bara till Kens version av händelserna och jag har fått en del kritik för detta.
Det finns dock en annan blogg där det mesta som sagts i intervjuer och på bloggar finns samlat så för att ge en rättvis bild och låta flera sidor komma till tals så länkar jag därför dit. Här finns intervjuer från tidningar samlade med flera av de inblandade samt ytterligare uttalande av Ken.
Just i detta nu fick jag en förfrågan från poker.se om de kunde få lämna ut min mejldadress till Ken. Lite lustigt med tanke på att jag lämnat den varje gång jag skrivit en kommentar och att den finns under rubriken "Kontakta mig" på min blogg.
Senast jag hörde från Ken var i kommentarsfältet där han kallar mig självgod och korkat nättroll som inte förstår någonting. Ken skriver alltid att jag inte förstår, men jag förstår mycket väl. Jag håller bara inte med honom.
Jag förstår att han tycker att ett publikt vad som diskuteras i hans blogg bara angår honom och den han vill slå vad med. Jag håller inte med honom då vadet bl.a. gäller om han kontaktade mig först innan han kontaktade poker.se och dessutom avhandlas allting i ett publikt kommentarsfält. Inte direkt rätt forum om han inte vill att någon ska lägga sig i.
Jag reagerar om jag läser något felaktigt i kommentarerna, och det står Ken fritt att inte bry sig om vad jag tycker.
"Såvitt jag förstår har han gjort sig känd för att rigga livespel där han försökte bluffa den svenska pokereliten med kameror i väggarna."
Så skrev Magdalena in de Betou i ett inlägg på sin blogg på expressen, länkat från den av Svenska Spel köpta pokersidan på samma sida.
På Expressen skriver alla Svenska Spels bloggare, eller gjorde i alla fall. Den enda som skriver regelbundet där är väl Hellman och han skriver inte ofta. De andra har väl inte fått ihop tio inlägg ens tillsammans.
Här hänvisar han till Expressens pressetik som fick dem att ta bort inlägget.
När jag läste detta så trodde jag först Ken skämtade. Kom ihåg att jag läst inlägget, men kunde inte påminna mig att jag läst om något som var förtal. Märkligt.
Jag googlade, inlägget var mycket riktigt borta, men man kan alltid lite på Google Cache så jag laddade ner hennes inlägg och sparade det.
Magda skriver inte på Expressen längre, även om hon fortfarande jobbar för Svenska Spel, hon håller sig till sin egen sajt:http://blogg.magdalenaindebetou.com/ och hon har aldrig kommenterat det inträffade någonstans vad jag vet. Att hon slutade blogga på Expressen har jag full förståelse för, skulle inte heller vilja blogga där jag riskerar att bli censurerad.
"Ett fel jag gjort tidigare var att låta folk skriva lögner om mig."
Han fortsätter sedan med att ta upp Magdalenas inlägg som ett exempel på hans kamp mot lögner:
"När Mys-Magdalena för ett tag sedan ägnade sig åt förtal på min bekostnad i hennes blogg i Expressen så kontaktade jag därför Expressen, som genast bad om ursäkt och tog bort inlägget direkt"
Jag gick kommenterade då och frågade, vad förtalet bestod av och vad som var lögnen. Svaret jag fick var att jag inte fattade vad förtal är, bara ett fåtal personer i Sverige har någon som helst koll. Jag antar att Ken tycker att han är en av dem. Är det någon mer än jag som tycker det är lite underligt att Ken är expert inom så många olika områden?
Jag tog då upp frågan om han inte tyckte att han själv ägnade sig åt förtal och om han inte borde rannsaka sig själv en aning innan han ber Expressen censurera ett inlägg. Återigen påpekade han att jag inte har en aning om var gränsen går. Jag hade glömt bort att han är en av de få i Sverige som vet detta.
Något jag tidigt tog upp i min diskussion med Ken var att förtal inte är detsamma som att skriva lögner om folk. Det kan lika gärna vara sanningar ämnade att skada någons anseende. I vissa fall kan allmänintresset vara så stort att det som vanligtvis skulle vara förtal anses vara något allmänheten har rätt att få veta.
Förtal är något som en åklagare sällan åtalar för. Det är i praktiken upp till den som drabbats att driva det som enskilt åtal, med alla de risker och kostnader det innebär.
Det Magda refererar till är en händelse benämnd Kengate av Ken, som själv skrivit om i fem inlägg på hans gamla blogg:
Eftersom jag inte fick svar av Ken läste jag igenom hans egen berättelse i jakt på vad han ansåg var förtal och lögn i Magdas inlägg.
När jag började kommentera Kens inlägg så försökte jag ärligt att få till en debatt om vad som är ok och inte ok att skriva. Ska uttrycket "Den som ger sig in i leken får leken tåla" gälla? Eller ska jakten på fler klick få vara alenarådande?
Enligt min åsikt har Ken skrivit saker om andra som är lika illa som det Magda skrev om honom. Det finns många inlägg och kommentarer som borde tas bort om Magdas inlägg inte får ligga kvar, som också borde klassas som förtal om vi ska gå på Kens egen hårda linje om vad som skrivs om honom.
Ken har skrivit flera gånger att hans linje inte är speciellt hård, han tillåter mer än de flesta vad gäller honom själv. Det har han rätt i, han friar oftare än han fäller. Så länge det sker på hans blogg. Det har kanske mer att göra med att det genererar fler klick än av uppriktig övertygelse om att det är det rätta.
När det gäller andra bloggar verkar inte samma regler gälla, det genererar ju inte nödvändigtvis fler klick.
Kanske är jag för cynisk vad gäller Kens motiv.
Ken kanske har rätt i att Magdas inlägg borde tas bort. Jag pratar då om moral och etik, inte juridik. Det var debatten jag försökte få till, men misslyckades uppenbarligen, då Ken genast gick i försvarställning, vilket utmynnade i onödig pajkastning.
I och med detta inlägg hoppas jag att mina läsare har fått tillräckligt mycket info för att själva kunna ta ställning.
Om någon har åsikter skriv dem gärna i kommentarerna på poker.se, eller på min blogg http://rosjon.blogg.se, alternativt kontakta mig direkt via de kontaktuppgifter som finns där.
Sista dagen vi hyrde bil skulle vi besöka vad guideböcker kallade Mallorcas finaste strand, Es Trenc, en strand som låg i en national park. Det betyder att vid stranden ligger inga hotell och att den är lite svårare att ta sig till.
Vi startade vid niotiden från Alcudia i vår Chrysler Gran Voyager, en 7-sitsig, aning bredare och längre bil än de flesta andra på Mallorcas vägar där man mest ser småbilar, även om SUV-ar är hyfsat vanliga också.
Tog en timme dit, och det var väldigt smala vägar på slutet, de sista två kilometrarna var dessa vägar dessutom omgärdade av ett gammalt stängsel för att skydda naturen och sanddynerna antar jag. Det var lite trångt vid några möten men det gick bra, det var inte mycket folk alls.
Och visst var stranden ok, det fanns lite mer att se när man snorklade, men som sandstrand betraktat var den snarare sämre än den i Alcudia. Det fanns otroligt nog lite bekvämligheter i form av solstolar som var dubbelt så dyra som i Alcudia, €18 för ett par med parasol per dag. Det fanns också ett lunchställe, men deras priser var tre gånger så höga som de dyraste i Alcudia.
Det blåste en del, det var väldigt fuktigt och all sand fastnade som klistrad vid kroppen. Efter ett par timmar var vi trötta på blåsten, och man måste nog klassa Es Trenc som turistfälla, även om det var mest spanjorer där (kan ju också varit turister)
När vi kom hade vi nästan varit själv men nu var det fler bilar på den ändå ganska stora parkeringsplatsen, där spanjorerna överträffade varandra i uppfinningsrika parkeringsvarianter för att komma så nära stranden som möjligt. Har man då en stor bil så blir det definitivt svårare att ta sig ut då.
Humöret var definitivt inte på topp, alla var hungriga, varma och sandiga, men vi tråcklade oss till sist ut från parkeringen.
Till den stängselkantade vägen. Full med badsugna spanjorer. Som inte hade lust att vänta vid de få breda ställen som kunde kallas något som liknande mötesplatser. Gick ok de första tvåhundra meterna, det var tight men vi fällde in våra backspeglar och jag hängde ut genom fönstret för att se till att vi utnyttjade så mycket plats som möjligt ut mot stängslet på vår sida.
Men så fort vi såg en ljusning, så fort vi tänkte ”bra, stanna nu där det är som bredast så möts vi där” så körde bilen fram till där vi precis krånglade oss förbi, i häcken på framförvarande bil. Så länge det var små skitbilar kändes det som att det åtminstone var möjligt att ta sig förbi på de lite bredare ställena, men ibland fick vi bara stanna, slå ut med händerna och visa att det inte var fysiskt möjligt, inte ens om vi smörjde in bilen med vaselin.
Då var det oftast omöjligt för dem att backa då det redan stod tjugo nya bilar bakom. Vi stannade på de bredaste ställena vi kunde hitta och släppte förbi bilar och tog oss bit för bit framåt.
En del av våra medbilister förstod inte att de var tvungna att fälla in sina backspeglar, utan försökte köra med dem utfällda rakt in i vår bil och ibland var vi tvungna att i farten fälla in dem åt dem.
En sådan bilist fick sin tydligen tidigare trasiga backspegel avsliten av min far. Bilisten hade tydligen tejpat och använt plastic padding för att få den på plats, vilket gjorde den oinfällbar, vilket skulle betyda en lång fin repa på vår bil. Så plötsligt satt min far med backspegeln i handen, jag hann inte uppfatta vad som hände då jag hängde ut genom fönstret för att se bättre åt andra hållet, jag hörde bara ”Oj, sorry” från min far, vad som verkade vara spanska svordomar från den olycklige, såg min far med backspegeln, följt av en rejäl smäll i sidan då spanjoren hämnades genom att dra sin knytnäve i sidan på vår bil.
Som tur var hade enda vägen ut ur bilarna varit genom sidorutorna, och då hade det inte funnits någonstans att ta vägen ändå med bara några få centimeter mellan oss och de mötande bilarna annars hade det väl blivit handgemäng men vi hade inte mycket val än att rulla vidare och vi var ju inte den enda bilen som hade problem att ta sig ut även om vi nog var bland de bredare.
Tog nog en trettio minuter att ta sig några hundra meter tack vare att bilisterna från det andra hållet vägrade att vänta där det var bredare, de bara fyllde på, trots att jag hängde ut och gestikulerade att de skulle stanna.
När de väl kom fram såg man att det helt plötsligt gick upp för dem varför vi gestikulerat, men då var det försent, nästa bil låg redan i häcken på dem. De som kör bil här på Mallorca verkar inte ha någon framförhållning direkt, och tutan använder de gärna. När de sen satt sig i situationen var det svårt att få dem att våga ta sig ur den, då var det så dags.
En riktig pärs och så åk inte dit med något annat än en väldigt liten bil om ni inte tänker stanna från morgon till sen kväll. Och var väl medvetna om att stranden inte är något som man inte lika gärna kan missa, speciellt om man badat i Alcudia. Men jag glömmer inte bilden av min far med backspegeln i handen, snopen och förvånad. Vi kunde åtminstone skämta om det några timmar senare, men då var det inte så kul.
Vi tog oss till slut till Palma, körde rakt in till Katedralen, hittade ett snabbt ett bra parkeringshus framför den som guiden på vår katamarantur tipsat om, och sedan blev det en sen lunch. Skönt att få sig en lunch och varva ner en stund.
Sen blev det en titt på katedralen, den var mäktig, även om Sagrada Familia i Barcelona fortfarande är outstanding och Hagia Sofia betydligt större. Även här i katedralen i Palma hade arkitekten Antoni Guadi inflytande över bygget, han bodde på Mallorca i tio år och är ansvarig för den nya öppna planlösningen och det stora centrala altaret med den coola lampan.
Sen skulle det shoppas i ett 32 grader varmt och fuktigt Palma. Vi tog en kort paus på McDonalds och köpte glass. Är egentligen emot att besöka McDonalds, jag vill helst besöka något annat än kedjor, men återigen var det en prisfråga. Jag är visserligen inte snål (inte som Mattias när han bor i DownTown Las Vegas iaf) men jag vill inte bli lurad och en glass är inte värd €7 på en snofsig uteservering bara för att.
På detta McDonalds hade man en märkliguppdelning mellan vanliga McDonalds och McCafé, så det blev två olika köer. När vi till sist fått vårt iskaffe från McCafékassan i andra änden av restaurangen fick vi inga sugrör. Vi frågade men hon pekade bara inåt, så vi tänkte ”aha, de ligger framme någonstans längre in”. Men inte i här. Man var först tvungen att beställa iskaffe i en kassa, och sedan gå till en annan kassa för att få sugrör. Märkligt upplägg, men vi var inte ensamma om att springa runt och leta.
Shoppingrundan gick vidare till Zara, men nu hade jag och Signe fått nog och tog sikte på en bänk i en allé. Där upptäckte vi en man utklädd till Spindelmannen, väldigt taffligt, som hade som gimmick att göra stora såpbubblor. Fråga mig inte vad Spindelmannen har med såpbubblor att göra, men han var nog inte helt nykter. Spännande show dock, men det blev sällan några såpbubblor alls. Signe tyckte det var underhållande.
Nu är vi tillbaka i Alcudia, vi tog en dag till på stranden, men avbröts av ett annalkande åskoväder, vi hade dock lite mer tur än många andra, då vi precis hann in under tak till vårt stamlunchrestaurang.
Skådespelet vid poolen har också fortsatt, där jag listat ut att personalen driver lite med de solstolskåta turisterna, genom att välja att ta extra tid på sig att städa ett visst väldigt attraktivt parti. Men turisterna står där så snällt och väntar och väntar och väntar.
Ingen poker, men lite debatt i veckan som gått. Mer om det i kommande inlägg när vi är tillbaka hemma igen.
Vi tillbringade som planerat fem lata dagar nära hotellet, delade halva dagen mellan stranden och poolen.
Lugnt och skönt, men samtidigt fanns det tid för antropologiska studier.
Vi upptäckte att det fanns extremt få solstolar vid poolen och att folk gick upp sjukt tidigt för att boka, t.ex. en morgon var alla stolar bokade kl. 07.00. Detta trots att det inte är tillåtet att lämna sin solstol i mer än 45 minuter innan någon annan har rätt att ta den. Poolen öppnade kl. 09.00.
Som tur var så behövde vi inga solstolar, vi är inga soldyrkare i min familj, vi älskar att bada, men klarar oss utan sol, speciellt då det är dryga 30 grader i skuggan. Det funkade alldeles utmärkt att hänga vid poolbaren på eftermiddagen, efter några varma timmar vid stranden, lugnt och skönt i skuggan.
Men fyra dagar in på vår vistelse så införde hotellet en ny regel där ingen fick boka poolstolar förrän k.l 08.00.
Redan klockan kvart i började folk flockas vid avspärrningen, jag sprang förbi dem på morgonen på väg ut på min löprunda och det såg så märkligt ut.
Många är vill alltså ha en solstol så mycket att de är beredda att komma dryga kvarten innan man får börja "boka" genom att lägga handduken där.
Dessutom kan ju vem som helst bara plocka bort din handduk och strunta i din "bokning". Men det gör ju ingen. Trots att många ogillar beteendet så respekterar de handuken på stolen.
På kvällarna blev det mest restauranger i närheten, åkte till gamla stan en kväll också.
På torsdagen blev det sedan utflykt med resebyrån, alltid lite skeptisk då, brukar vara dyrt och inte alltid så bra. I det här fallet var utflykten ok, ungefär vad jag väntat mig, en dag på havet med en katamaran, vi stannade till i olika bukter och snorklade, men som vanligt i medelhavet så är snorklingen inte lika bra som i Röda havet.
Men det motsvarade mina förväntningar förutom lunchen som var ganska kass. Överlag är det svårt att hitta bra mat på Mallorca, eller, den är väl ok, men inte så varierad. Då kändes de grekiska restaurangerna på Kreta genuinare trots att även de var till största delen turisthak.
Det finns inte så mycket att välja på som känns typiskt spanskt, Tapas och Paella finns naturligtvis, men väldigt varierande kvalité. Mycket grillat med olika såser, och då ska man undvika Bearnaisesåsen, den har smakat Blå Bands pulversås på varenda ställe hittills.
Finns oftast bara Pepparsås, Roquefortsås eller ingen sås att välja på i övrigt. Så kulinariskt är det oftast ingen höjdare även om köttet oftast är ok.
Faktum är att hittills har nog den kinesiska och den indiska restaurangen vi gått på varit bäst. Det är väldigt brittiskt här, många pubar, så man kan alltid få sig lite bacon, ägg och bönor i tomatsås, vilket är en helt ok lunch. Som sagt, kanske ingen kulinarisk höjdare, men en av mina favoriter.
Fredagen var det stranden, poolen och förberedelser inför Sanders födelsedag. Vi lyckades ganska bra med presenter märkte vi på morgonen då vi väckte honom.
Sander fick planera sin dag och han bestämde att vi skulle dra till stranden och åka bananbåt. Men sen verkade en variant i form av en soffa som drogs efter lite häftigare, så Sander valde den istället.
Jag och Signe åkte bananbåt iaf, med den obligatoriska avkastningen på slutet, ganska kul och lagom för mig och Signe.
Sen blev det så att Soffaåkningen sköts på en dag då det var lite nervöst inför den. Men det blev studsmattehoppning i sele.
En annan kväll skulle vi spelat minigolf men det visade sig att banan låg på ett hotell med denna skylten på:
Alltid ställt mig lite frågande till de som väljer att åka till ställen där barn är förbjudna. Jag förstår naturligtvis det sköna i att slippa jämmer, skrik och annat som är vanligare när barn är i närheten.
Har ändå lite svårt att köpa konceptet. Är barn mindre värda än andra människor? För om det hade stått "Bara svenskar" så hade det inte varit ok. Men att stänga ute barn är accepterat.
Har hört en del historier om hur folk blivit störda av barn på flyg, restauranger, men själv kan jag inte påminna mig att jag blivit så störd att jag lidit av det, eller att en upplevelse blivit förstörd. Oftast hör man dessa historier av personer utan barn. Själv hade jag nog in i det längsta undvikit att ta med mina barn på en jättedyr och jättetjusig restaurang eftersom jag vet att det kostar mer än det smakar. Men om någon gör det så är det upp till dem.
Och jag har aldrig sett någon spela mini-golf på den där tjusiga minigolfbanan.
Bara ett stenkast därifrån stod en stackare i Svamp-Bob-fyrkant-dräkt i 30 gradig värme. Signe skrämde nästa slag på honom då hon kastade sig över honom och kramade för allt hon var värd och sedan krävde ett foto.
Soffaåkningen blev av dagen efter, men visade sig inte alls vara speciellt kul utan bara väldigt jobbigt hoppigt, inget sug i magen, bara känslan av risk för whiplashskador.
På måndagen hyrde vi en bil och åkte västerut upp i bergen, en hisnande färd tyckte vissa av oss, det var smalt och högt, men oftast körde man i skog så det kändes ändå inte så farligt.
Kom fram till en liten stad Soller där vi fikade, badade och tog en lunch, innan vi åkte vidare till Valldemossa en liten by uppe i bergen.
På vägen dit blev vi jagade av en lite Ford Ka, som la sig precis bakom oss och tutade frenetiskt, samtidigt som damen/tjejen i passagerarsätet blev mer och mer upprörd. Gissningsvis hade de väldigt bråttom, men det är lite svårt att släppa förbi en liten bil när man kör på smala bergsvägar och möter bussar och lastbilar om vartannat.
Att lägga sig precis bakom och tuta är ingen bra taktik, eftersom vi då var tvungna att köra ännu långsammare för att inte riskera att få en Ford Ka in genom bakre vindrutan om vi måste bromsa för en buss som dök upp bakom hårnålskurvurna. Till sist hittade vi en ficka att köra in på och fick som tack ännu ett utbrott från tjejen i passagerarsätet. När vi 30 minuter senare kom till Valldemossa låg den andra bilen ett par hundra meter före oss, trots vansinneskörning från deras sida, då det fanns andra framför oss som inte heller hade lust att köra hur fort som helst. Vissa människor får man bara hoppas att de inte kör ihjäl någon annan innan de lyckas köra ihjäl sig själva.
Efter Valldemossa, där vi tittade på byn, drack milkshake och kollade in huset/kyrkan där Chopin och George Sands tillbringat en tid, var det lagom att dra hem igen.
Dagen efter åkte vi ner längs östkusten och kollade in Drakgrottorna, väl värda ett besök. Vackra grottor, klassisk musikkonsert av orkester flytandes i en båt på undervattenssjö och det avslutades med en kort båtfärd över sjön.
Semester, gör inte många knop i värme uppåt 38 grader, otroligt skönt ibland, superjobbigt ibland.
Varmt i vattnet, kall öl. Maten är väl sisådär ibland, men igår hade vi tur och hittade en riktigt bra kinarestaurang.
Ikväll tar vi väl en tur till gamla stan, i övermorgon är det snorkling på schemat. Trots att jag inte tycker jag är många minuter i solen utom då det krävs lyckas jag få lite röda axlar. Precis som det ska vara alltså.
Har till och med hunnit med ett löp-pass längs stranden, gäller att gå upp tidigt innan det kryper över 30.
Nästa vecka blir det bilutflykter längs kusten, då lär vi fått nog av rutiner.
I senaste superpodcasten så stryks Bergmans medhårs av Mattias och Dybban. De skyller på dåliga förberedelser, men åtminstone en av dem borde ha bra koll på vad Bergman skrivit och vågat konfrontera honom. Nu handlade det mer om att fnissa lite i kapp än om att konfrontera, men det är naturligtvis helt upp till dem om de föredrar en mysstund. De ligger nära titeln "Årets mjäkigaste podcast" iaf.
Jag håller av förklarliga skäl inte på Bergman som jag anser vara "en av de värsta nätohyrorna" för att låna ett bra uttryck av Ken Lenáard. Jag är dessutom sjukt tacksam att han inte kommer ha en hammarbytröja på sig utan kanske en AIK-tröja. Det passar honom.
Koivu är lite bitter sen jag slog ut honom i Lillördagen, själv är jag lite bitter över att jag ligger en poäng efter ettan i POY-rankingen och bara trea i mini-rankingen.
Håller med Koivu att jag är ett äckligt fenomen i sådana lägen, jag kan bara återupprepa vad jag sagt förut. Jag ber inte om ursäkt, jag har förtjänat varje goodbeat, det är karma helt enkelt:)
Vi har precis landat här hemma igen efter en dryg vecka i Skåne. Ystad är riktigt mysigt på sommaren, och det finns några saker man inte bör missa om man är där.
Mortens Café är ett, goda danska smörrebrö och mysig gård. För trädgårdsintresserade finns en riktigt fin gammal trädgård som ibland är öppen för besökare.
Man bör även ta en middag på Saltsjöbadens hotell, precis vid havet, bra ställe att bo på också antagligen, med pool så att man inte bli lika beroende av det iskalla vattnet, men säkert jäkligt dyrt.
Vi utnyttjade ett presentkort vi fått i samband med vårt bröllop för fyra år sedan och var där med mina föräldrar.
Här är en bild från tredje bryggan där man ser hotellet vid första bryggan.
Tredje bryggan får man inte heller missa efter att ha sprungit i löparspåret "slingan" i Sandskogen, precis bakom det gamla regementet där jag kort jobbade som yrkesofficer i min ungdomsdagar. Jag blir nog aldrig någon bra löpare, men det är sjukt skönt att ta ett morgonbad när man tagit ut sig. Jag och Liv tog en runda varje dag i Ystad utom en, men medan hon körde milen kom jag aldrig upp i mer än som mest 6 km. Jag skyller på att hon väger nästan hälften så mycket.
Vid tredje bryggan ligger även Fritidsbaren som säljer världens godaste wienerbröd. Enbart dessa är värda att åka till Ystad för, ni har garanterat aldrig smakat något liknande, "döbagade", sjukt goda. Här har de även hemmagjorda köttbullar som inte är något för dem som inte gillar stark mat.
Rosengården bakom det gamla gråbrödraklostret är också värt ett besök, där kan man även mata ankorna vid ankdammen, en damm som jag badade i när det var nollning på gymnasiet.
Signe har lärt sig flyta i det iskalla vattnet. Just det iskalla vattnet är en klar nackdel med Ystad, ligger vinden fel så kan temperaturen ligga runt 11-12 grader trots att det är 25 i luften. Det hände ett par gånger. Lita inte på temperaturangivelser i tidningar eller på nätet. Står det 16 grader är det 12 grader. Å andra sidan, ligger vinden rätt så blir det snabbt uppåt 20 grader.
När det är sjukt kallt i vattnet får man roa sig med boll för att värma upp sig och våga sig i. Eftersom Sandskogen i Ystad har en riktigt bra strand funkar det också.
Åker man förbi bryggorna och jaktpaviljongen så fortsätter stranden, men det är lite mindre folk, och fler bra gamla fort att klättra på och leka vid.
Skönt med föräldrar som inte blir galna av röran vi skapar när vi drar in från Stockholm. Påsar från shoppande, väskor, skor och kläder över allt. På den här bilden är det ovanligt undanplockat faktiskt.
Signe, vår lilla femåring (snart sex) har, inspirerad av sin stora syster börjat rita manga och timmars övning ger färdighet.
På vägen hem åkte vi förbi Skurup, min födelsestad där Signe krävde denna bild på Nils Holgersson och Akka
Vi stannade också till vid Råå's vallar för att få åtminstone ett varmt bad. I Ystad var det rekordlåga 10 grader när vi tog morgonbadet innan vi åkte. I Råå var vattentemperaturen 20 grader.
.
Vi kom hem precis i tid för att Liv och Sander skulle hinna gå på Hammarbys premiär på nya Söderstadion.
Ken Lennaárd skriver i sin senaste blogg om det löjliga att öppna med en höjning på bara 2,2 gånger BB och framför allt det löjligt dåliga med att lägga sig mot en sådan höjning om man sitter på stora mörken.
Om jag nuförtiden skulle höja med 3BB innan floppen så skulle åtminstone alla födda efter 1990 le i mjugg. Standard på nätet nuförtiden är att höja max 2,2BB och bara 2BB när man lämnat de allra lägsta mörknivåerna. Man kan komma undan med en 3BB höjning utan att stämplas som fisk om man gör höjning under de två, tre första nivåerna, efter det så stämplas du automatiskt som gamling eller livespelare, vilket inte är positiva epitet bland onlinespelarna.
Ken menar att man får alldeles för bra odds för att kunna lägga sig på stora mörken mot en minhöjning. Slentrianmässigt lägger han till, vet faktiskt inte riktigt vad han menar med det, kanske bara en brasklapp.
Jag menar att det finns vissa händer som man slentrianmässigt lägger på stora mörken, även om du får ganska bra pottodds. Exemplet Ken drar är när det kostar 240 för spelaren på stora mörken för att att vinna 940. Aptitliga odds, men även här måste du kasta dina sämsta händer även om potoddsen dikterar annat.
För även om du har nästan 1 chans på 4 att vinna med 72 i olika färger mot en hand som en moståndare som använder sig av minraise troligtvis skulle höja med, bygger det på att du tar dig till showdown.
I verkligheten finns det betydligt färre floppar än 1 på 4 som du tar dig hela vägen till showdown på. Så ska du syna med 72off i BB mot en minraise vill det till att du har riktigt bra implicita odds. Och då menar jag inte bara att spelaren som höjt sitter 100BB eller mer djupt utan att han dessutom är typen som stoppar in hela stacken när han träffar bra men lite sämre än du.
Missförstå mig rätt, visst kan man syna med fler händer på stora mörken mot en minraise preflop, men man skulle kunna tolka Ken som att skillnaden är enorm mot en 3BB höjning och det tycker jag inte att den ska vara.
Faktum är att just nu fungerar en 2BB höjning innan flopp lika bra som en 3BB höjning när man passerat de allra lägsta mörkernivåerna. Därför finns det ingen anledning att höja mer.
Det gör också att potterna kan hållas nere och att varje pott inte behöver sluta i ett vinna eller försvinna scenario. Att minraise preflop har blivit så populärt beror på att man vill kunna spela fler händer efter floppen även senare i turneringarna när mörkarna börjar bli höga, allt för att minska variansen.
Så nej, jag tycker inte att 2,2BB är en löjlig höjning och det är inte heller löjeväckande dåligt att lägga sig mot en sådan höjning på stora mörken. Slentrianmässigt.
Enligt vissa avslöjade jag lösenordet till pokerns motsvarighet till grottan i sagan om Alibaba och de fyrtio rövarna. Enligt andra så var detta lösenord redan känt bland större delen av de som kanske skulle tänkas ge sig dit i ett försök att få sin del av skatten.
För min egen del blev jag överraskad av vad jag anser är en överreaktion. De som kommenterat tillskriver mig alldeles för stort inflytande över var mina i sammanhanget få läsare spelar.
För att använda deras logik, så borde de, om de verkligen trodde att inlägget påverkade, lämnat det utan kommentar och hoppats att det försvunnit i glömska samtidigt som min nyinsättningsrigg avtog.
När de istället kommenterade hur dum jag var som uppmärksammade andra på sajten, så blir det istället en motreaktion från min sida. Det som upprörde mig mest var att ingen trodde att jag kanske blivit team online pro för PS.fr.
Först och främst tror jag som sagt att de överdriver mitt inflytande, och dessutom har de inte insett att jag högaktningsfullt skiter i om jag marginellt skulle påverka värdet för några pokerproffs. Jag skriver om precis det som faller mig in oavsett vad andra tycker.
Med deras tankesätt skulle inga pokerböcker någonsin skrivits, inga instruktionssajter startats, inga hålkort någonsin visats på TV. Pokerskråets hemligheter skulle enbart avslöjats för initierade medlemmar vars medlemskap nedärvs från far till son eller mor till dotter. Enbart de som knäböjer vid den falske ICM-gudens altare må invigas i de uråldriga hemligheterna. Bloggare bör inte tipsa om verkligt värde, bara agera reklampelare åt sajter som vill promota sig själv.
Det är alltid roligt att upptäcka nya fiskevatten. Jag har efter mycket om och men lyckats regga mig på Pokerstars.fr, Pokerstars sajt för främst fransmän, även om spelare från övriga EU också tillåts. Man måste dock bevisa sin identitet, sin postadress och litet annat innan man får börja spela.
För lite mer än en vecka sen klonkade jag en av deras dagliga garantiturneringar, i natt var jag på väg att göra det igen men stöp på en sjunde plats efter två utköp av vansinniga fransmän.
Samtidigt spelade jag rankingturneringarna på SvS och det som slagit mig tidigare när jag spelat dessa, är skillnaden mellan mini-rankingen och den vanliga rankingen. I mini-rankingen verkar det vara mycket fler nybörjare med dåligt tålamod, kan bero på att inköpet är så lågt att många inte bryr sig. De flesta spelar för många händer, övervärderar dem och älskar att bluffa. Konstig betsizing hör till det normala och väldigt många är väldigt oberäkneliga. Man måste helt enkelt spela på ett visst sätt mot denna typ av spelare.
Den vanliga rankingen innehåller uppenbarligen fler som spelat poker längre och anpassat sitt spel till rådande paradigmer. Jag blir inte lika ofta överraskad, vilket ibland gör det mer lättspelat faktiskt.
Nu när jag samtidigt spelade på PS.fr så var det slående hur likt fältet i €100-turneringen var fältet i minirankingen. Väldigt oberäkneligt, vansinniga bluffar, till och med en del bluffsyner. Storleken på bettandet var också märkligt i vissa fall. Det fanns väldigt mycket värde att hämta när de bluffade bort sig, även med marginella händer. Jag tyckte mig ana ett visst mått av maschismo bakom en del av spelet, men det kan vara mina egna fördomar som färgar mig.
En norsk kvinna har i Dubai dömts till fängelse i ett år och fyra månader för utomäktenskaplig sex efter att ha anmält att hon blivit våldtagen.
I Dubai gäller Sharia-lagar, lagar tagna från koranen lika idiotiska och medeltida som de lagar som beskrivs i Bibeln. Ingen förnuftig människa skulle ta dessa på allvar, än mindre vilja att de gällde i det land de lever i, men religiösa människor är tyvärr inte alltid förnuftiga, och i de fall religion sammanfaller med brist på utbildning så blir resultatet ofta så här vansinnigt.
Enligt Sharialagarna så är det tydligen bara en våldtäkt om den bevittnats av fyra manliga muslimer, så om man anmäler sig ha blivit våldtagen utan vittnen är det automatiskt ett erkännande om att vara skyldig till sex utom äktenskapet. Inte första gången detta inträffar i Dubai och Förenade Arabemiraten, en australiensk kvinna anmälde en gruppvåldtäkt och fick åtta månaders fängelse, en fransk kvinna råkade ut för samma sak.
Tyvärr används nyheten av svenska rasister i någon sorts skrämselpropaganda mot muslimer, när man egentligen borde ställa sig frågan hur religion och religiösa lagar överhuvudtaget får ha utrymme i ett modernt samhälle. Eller man kanske ska dra slutsatsen att om religion tillåts ha sådant inflytande över statsmakten så är det inte ett modernt samhälle.
Många har sagt att de som tillhörde Vänsterpartiet kommunisterna borde be om ursäkt och göra avbön med tanke på Stalin och all grymhet som uträttats i kommunismens namn. Kanske borde man kräva detsamma av de som fortfarande idag kallar sig religiösa.
Det gick åt pipan för svenskarna dag 5 i Main Event, sedan dess har det inte varit lika spännande att följa WSOP. Vilka som spelar finalbord är bestämt, men har bara koll på två av dem egentligen. Förhoppningsvis kan man lära känna de andra via ESPN's sändningar som börjar snart.
Själv har jag inte hunnit med så mycket mer än semester. En dag i nordvästra Skåne, Hovs hallar.
Man går ner för en liten grus/sten-stig ner till vattnet och sedan klättrar man upp på en hög badklippa och hoppar ner. Vi valde lite lägre höjder i år även om första bilden är från vårt första bad på stenstranden, innan vi besteg klippan.
Klart vatten, ganska ok väder, om man hittade lä. Förrädiska havstulpaner när man skulle ta sig upp. Vi tog lunchen på klippan också innan vi badade.
Det var inte höjden som avskräckte, snarare dålig kunskap om hur det såg ut i vattnet dit man hoppade, men nästa besök hoppas vi att vi är lite modigare. Kom hem sent, men hann med en middag på en restaurang i Ystad, sniglar och oxfilé till överkomligt pris.
Dagen efter var turneringssöndag, och annars hann jag inte med mycket annat, mer än träning, bokande och planerande av kommande dagar. En slapp dag helt enkelt. Tyvärr gick söndagen dåligt igen, drog in €500 på en missad SM-biljett på Pokerstars, men annars tomt i plånboken, otur blandat med mindre bra spel bäddade för det resultatet.
På måndagen åkte vi med Pågatåget till Köpenhamn. Iskallt på tåget, kallare än ett pokerrum i Las Vegas, dessutom med ett biljettsystem som är bland det dummaste jag varit med om. SLs system verkar framtaget av genier jämfört med Skånetrafikens. Man kan åka ganska billigt, men det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Man kan skippa tur- och returbiljetter, de är inte billigare och gäller endast 24 timmar. Ska man hem dagen efter så ska man alltså inte köpa en sådan om man inte har lust att besöka deras resecentrum för att byta ut den.
För på tåget kan man inte göra någonting. Konduktören kan inte ens sälja biljetter. Själv har jag inget tålamod med sådan dumhet och blir sur som ättika, men det hann inte ens göra sig märkt, för innan mina dräpande repliker så hann Skånetrafikens personal slå nytt rekord i otrevlighet.
Som tur var gick det ganska enkelt att bli på bättre humör, smörrebröd och en snaps, t.ex. Några 100m in på Ströget, in på en sidogata finns det flera riktigt bra caféer, Badstuestraede och Brolaeggerstraede, med Kobenhavnercafét, Café Sorgenfri, och där vi till sist hamnade Restaurant Kronborg. Som en nostalgitripp för oss vuxna tvingade vi barnen att beställa citronvand, dansk citronläsk så långt från citronfanta man kan komma.
Jag har verkligen frossat dessa dagar, första ölen på länge, sjukt gott, och danskt rågbröd, härligt. Tog bl.a. min favorit Gammelost med lök, fedt, och Rom, perfekt. Åhlborg Taffel till det, oslagbart.
Danskarna har ju lite annan inställning till alkohol, när vi beställde snaps fick vi frågan om vi ville ha "en enkel eller en fornuftig". När vi sedan kom till hotellet hittade jag denna lilla lapp på rödvinsboxen i receptionen. Först läste jag som svensk den inte, mer än första ordet Läkarvetenskapen, tog direkt för givet att det var en varning för att alkohol är farligt och beroendeframkallande, men dagen efter läste jag en gång till. Låter som LCHQ, Low Carb High Quality.
Första dagen i Köpenhamn var det shopping, andra blev det Tivoli, också en nostalgitripp för mig och Liv.
Men roligast av allt var hur vår yngsta tog sina första stapplande steg till att bli fullfjädrat berg- och dalbaneproffs. Vi värmde med två olika sorters fritt fall, ett litet och ett aningen större.
Sedan blev det Karavanen, Tivolis motsvarighet till nyckelpigan innan vi tog examen med två åk på "Rutschebanen", en av världens äldsta träbanor, byggd 1914. Nedan ser ni Signe och Liv i Karavanen, tog inga bilder på träbaneåken då jag själv åkte med då.
Sen på vägen hem skulle det bråkas med biljetterna igen.
Automaterna är ett mysterium. Efter att felaktigt beställt en tur- och retur biljett som inte skulle vara giltig, fått det ändrat till en enkelbiljett, ville jag vara säker på att min nya biljett verkligen skulle gälla. Men när man beställer står det Giltig till dagens datum och en tidpunkt 5 minuter fram i tiden. Till slut sket jag i det och förberedde mig på att bli utburen med handklovar, skrikandes i Svedala, och tog den biljetten ändå. Inget hände men det var lika snorkallt på tåget hem. Enda varma stället var den tysta kupén.
Ytterligare en sak som gjorde mig smått irriterad. Varför ha en tyst kupé med dryga tjugo platser, när resten av tåget är knökfullt? Varför överhuvudtaget ha en tyst kupé på en liten skitsträcka som Ystad-Malmö? Nu stoppade en liten skylt inte mig, jag struntade i deras påbud och satte mig där det fanns plats och lite värme. Om man inte kan åka tåg utan att behöva en skyddad tyst zon, då bör man fundera på om man inte ska hålla sig hemma istället.
Som tur är min familj van vid mina vredesutbrott över vad jag anser vara mer än lovlig idioti, och kan ha överseende med mitt pinsamma beteende, de vet att det oftast går över hyfsat fort. Jag överreagerar absolut, men mest för att det verkar som om ingen annan reagerar alls! Ska man åka med Skånetrafiken ska man uppenbarligen ha tålamod och överseende, jag har varken eller, så jag får helt enkelt hålla mig därifrån i fortsättningen. Man kan ju faktiskt ta bilen över bron istället.
Summasummarum, destinationen, toppen, resan dit, not so much.
Jag sitter i köket hos mina föräldrar i Ystad, spelar rankingen på SvS, svär över deras urusla disconnect-lösning. Helt plötsligt kan ett av mina två bord dö, trots att allt annat fungerar som det skall, inklusive det andra bordet och lobbyn. Retar mig på att jag inte kan släppa värdet.
Farmor och Sander spelar stress, Liv lägger Signe, Siri läser, Farfar tittar på nyheter, jag spelar poker och följer Erik Backlund, Snusarn, på bubblan i WSOP Main Event. $10 000 i inköp, bubblan är värd c:a $20 000. 26 BB när han startade, tydligen lillstacken vid sitt bord. Hur tänker man då?
Vet hur jag själv gjort om det var en 1000 krs turnering, men $10 000 är sjukt mycket mer och bubblan är stor. Men Snusarn är klok, och lägger sina nävar, och når minst en mincash hoppas jag.
Kan inte föreställa mig hur det är att spela 10 timmar effektiv tid i tre dagar och ändå inte vara i pengarna. Två dagar är det längsta jag spelat live, och jag kan inte ens föreställa mig tålamodet som behövs.
I förra avsnittet av dybbans och wonderbaums podcast, sa dybban att Glimne räknat på om man skulle klara sig till dag 2 genom att bara folda. Han sa att det inte skulle vara möjligt, och det lät väldigt märkligt tyckte jag .
Och mycket riktigt så skulle dybban varit kvar om han bara foldat hela dagen och kvällen. Både Gus Hansen och Tom Dwan köpte in sig men dök aldrig upp. Deras stackar mörkades och antades bort, och ändå hade de runt 18 000 kvar till dag två, dvs drygt halva stacken kvar.
Det visar hur mycket ett maratonlopp Main Event i WSOP är, det hade inte gjort så mycket om jag sov några timmar då.
Och visst är det jobbigt att spela poker i 10h, med pauser drygt 12h, tröttande. Men inte jobbigare än vilket annat vanligt jobb som helst. Om det dessutom går att spela Football Manager samtidigt så inser de flesta att det inte är så speciellt jobbigt alls. Men visst kan tiden gå långsamt ibland, men om man då kan syssla med något tidsfördriv känns det inte som om det är speciellt fysiskt krävande. Men ibland har pokerspelare en tendens att överdriva det jobbiga, kanske mest för att de flesta är riktigt lata.
Och där sprack bubblan, och jag bustade. God natt.
När man åker bil en hel dag så hinner man prata och tänka en hel del. Jag är rätt arg av mig bakom ratten, retar mig på en del, men gillar andra.
I Södra länken har man skyltar där man kan ha olika hastighetsbegränsningar, trodde tanken var att sänka hastigheten när det var kö, men min erfarenhet är att det är dessa skyltar som är anledningen till de flesta köbildningar. Det blinkar 30 i tunneltaket och då sänks naturligtvis farten och sedan blir det kö. En självuppfyllande profetia. Man önskar de som styr skyltarna skulle sluta att lägga sig i saker de uppenbart inte har förstånd nog att sköta på rätt sätt.
Konstiga vägarbeten, med konstig och för tidig skyltning är ett annat irritationsmoment. Om de vill minska hastigheten kan de inte börja flera kilometer innan med skyltning och omdirigering i onödan, slutar med köbildning och irriterade bilister som sen när de väl kommer fram till arbetsplatsen redan är uppe i hög fart igen. Korkade vägarbetsskyltningar kan vi vara utan, när ska de lära sig?
Theodore Kalifatides pratade i Sommar i P1 idag och kallade Sverige ett människovärdigt land, vilket är en bra beskrivning. I väldigt få andra länder har lika många chansen att leva ett värdigt liv, vi har inga lagar som diskriminerar på grund av ras eller religion, och det är upp till oss att se till att det förblir så, så att vi inte blir ett nytt Danmark. Jag vet många som anser att vi svenskar är alldeles för självgoda, men vi har faktiskt mycket att vara stolta över i vårt land, så jag ser ingen anledning att skämmas över det. Det kanske bara är utslag för en ny variant av Jantelagen, ni svenskar ska inte tro att ni är nåt. Men Sverige är ett av världens bästa länder att leva i, och jag anser att vi ska vara tacksamma över hur det är här, istället för att alltid hitta något att klaga på hos svenskarna.
Chris Björin blev intervjuad av Poker.se och använder precis som Mattias Andersson benämningen tävling istället för turnering, något Mattias dissades hårt för av Team3000's (Linde och Östenssons) podcast förra året. Har själv aldrig hört någon annan än Mattias och Björin säga så, men om Björin gör det så kan det inte vara fel.
I övrigt har jag förstått att Andy "J-Lo" lackade ur på Pokerstar-Mattias vid pokerbordet häromkvällen. Tur att de inte gästat våra homegames, där är hån mer regel än undantag. Det får man på köpet.
Om man spelar cashgame med kompisar så spelar man för nöjes skull, om man inte vill spela för att det är kul utan på blodigt allvar bör man välja ett annat bord och annat sällskap.
Hemkommen ifrån en lugn första helg på landet, ganska friskt i vattnet, men som gammal Ystadbo, fördrar jag iskallt havsvatten framför ljunken insjö.
Visserligen bor vi nära ett av stans bästa sjöbad, Flaten, men hellre 15 grader kallt än 20+ med en doft av sjöbotten.
Kom hem laddad inför söndagens turneringar, men trots endast få misstag så gick det inget vidare. Hade hoppats på bättre då jag klonkade i veckan i de nya fiskevatten, pokerstars.fr,framgångar brukar komma i stim.
Svensk sommar är överskattad, Las Vegas hetta är underskattad.
Lyssnade på podcasten från Vegas igår, 4 avsnitt, tredje avsnittet som inte når över 35 minuter inkl. onödig innehållsdeklaration och jinglar. Fortfarande har de inte gjort en podcast längre än Koivu och Egons kortaste avsnitt.
Här hemma handlar det mest om Signes framtand, plocka blåbär, vilken strand vi ska besöka,om att hinna trycka in träning i schemat och om att sitta i trädgården,dofta på rosorna, främst vår gigantiska honungsros som tagit över vårt gamla äppelträd, och läsa Twitter från Vegas.
Jag tror och hoppas på Erik Backlund, Snusarn, som bäste svensk, och på mer tweets från alla svenskar.
Har nu tittat igenom det Jonathan Little påpekat i de tre första delarna av året POY-final.
För er som inte känner till Jonathan Little så är han ett pokerproffs som jag först hörde talas om 2007 då han vann en WPT, men han gjorde inte riktigt intryck förrän 2008 då han vann ytterligare en WPT och det var hans spel som gjorde att jag kom ihåg honom. Då tyckte jag att han spelade väldigt löst, men med dagens mått mätt är hans spelstil ganska solid egentligen.
Han har tydligen en bakgrund i Magic the Gathering, rankad 9:a i världen vid något tillfälle, han gjorde sig ett namn online som SnG och MTT specialist under nicket jcardshark. Han har en pokerinstruktions-sajt som heter Float the Turn, och han har skrivit tre böcker varav den tredje precis släppts.
Just nu kör han WSOP för fullt, han spelar i stort sett varje texas-event och har som bäst ett finalbord och en tredjeplats i år. Han är en av amerikanerna som inte lämnat USA utan som istället spelar mer live istället. jag spelade på samma bord som honom under WSOP och han slog ut mig, läs mer här:
Han kör ganska ofta webinars via floattheturn och det är så jag kommit i kontakt med honom då jag varit med på några av dessa. Då skickar man antingen in egna händer eller så går man igenom hans händer, och så sitter man i grupp online och diskuterar hur en hand kan eller bör spelas. Ett bra format, framförallt för att han är så bra på att gå igenom händerna.
Vissa är ju väldigt bra spelare men kan inte sätta ord på hur de spelar så att andra kan lära sig, men han har en naturlig talang för att beskriva hur han tänker när han spelar en hand.
Här är lite snabba lärdomar jag dragit från genomgångarna:
När jag höjer med kort i följd och i samma färg (suited connectors) ur position och blir återhöjd så har jag en tendens att syna trots att jag i vissa fall inte har implicita odds. Jag bör ha minst 20ggr i implicita odds för att syna och jag ska i de flesta fall bara folda då jag är ur position.
Om flera synat en höjning bör jag, i sen position och speciellt på knappen, bredda mitt urval med händer som jag slår om med betydligt.
Jag bör betta oftare på turn när kortet som kommer kan uppfattas av motståndaren som om det borde hjälpa min hand
Betsizing - jag måste bli bättre på att välja rätt betsize när jag rerasiar eller bettar på flop-turn och river.
Jag fick kritik för att jag gjorde en del tighta folds(AJ) och en del lösa öppningar (K7off och A8off) men jag tror inte jag tänker justera det, då de gjordes väldigt mycket beroende på vilka jag spelade mot.
Vara mer uppmärksam på vilka som öppnar brett, och trebetta dem mer.
Ja, drömmen om Vegas gick definitivt i kras igår, inte för att den var speciellt realistisk ändå. Och jag är bitter.
Läste sedan senaste inlägget av Ken där han kör blitzkreig mot Svenska Pokerförbundet och deras nyligen avgångne ordförande.
Det är lite lustigt hur olika man kan uppfatta ett händelseskeende. Möjligtvis att Fab Five smidde sina planer i tysthet,, det startade antagligen vid Kens hemliga möte om Grekland, men i god tid innan årsmötet gick de ut med sin kandidatur och den blev ordentligt debatterad innan på bloggar och forum och det fanns alternativ.
Huruvida röstningen var helt rättvis eller ej kan diskuteras, men demokratisk var den då det var en majoritet av medlemmarna som röstade. Men visst var medlemmarna mestadels från Stockholm och uppenbarligen kände de bäst till och hade mest förtroende för Mauritz femma. Så länge antalet röstande beror på var mötet hålls kommer det aldrig att bli riktigt rättvist.
Att sedan tystnaden sänkte sig över pokersverige ser ju bra ut skrift, men har ingenting med sanningen att göra.
Snarare var det pokersveriges stora lathet och bekvämlighet som visade sig, inte så att det skreks efter information och det extrainsatta medlemsmötet var inte heller det mest välbesökta. Folk var nöjda med att någon annan gjorde jobbet. Jag med.
Det låter också som om det enda styrelsen gjorde var att slå sig för bröstet. Det nämns inget om att det körde ett online-SM 2012 med 1349 deltagare i Main, nästan dubbelt så många som året innan. Det hölls ett Live-SM på Malta med 211 deltagare att jämföra med 58 året innan på en strippklubb i Riga. En uppryckning både varumärkesmässigt och ekonomiskt.
Visst var Online-SM i år inte lika bra som året innan, men det kan lika gärna varit så att deltagarantalet året innan var en aning upptrissat av ett gigantiskt övervärde. Det mest oroande var att alla var så nöjda. Men det kanske är naturligt att visa upp en enad front utåt. Analysen efteråt visade på vad som behöver rättas till och all kritik visade sig kanske inte vara rätt. Jag vet själv att jag önskade att man börjat med satelliter tidigare, men det visade sig ju att det mest lockade till uttag av inköpet i turneringsdollar istället.
Själv tycker jag att det är förbundets största uppgift, att anordna SM både live och online. Sedan måste man se till att medlemsantalet är tillräckligt högt för ett existensberättigande, det är i mina ögon viktigare än att ha en kassakista full med pengar. Ett förbund utan medlemmar är inte värt speciellt mycket. För nästa punkt på agendan bör vara att påverka politiker i rätt riktning, precis som det nystartade Norsk Pokersamfunds nya ordförande Sigurd Eskeland. Där har man valt att låta klubbarna klara sig själva, för att inte associera sig med något som är illegalt, i Sverige är strategin tvärtom, vi får se vad som fungerar bäst
Tvärtemot Ken anser jag att det senaste ett och ett halvt åren varit riktigt lyckade, trots min kritik av årets online-SM, och jag tror fortfarande att SM på Malta kommer att krossa Cosmopolmästerskapen deltagarmässigt. Sen vet jag att det varit diskussion om kvalitetsskillnader, men det är bara ett utslag för otillbörlig vördnad för vissa spelare. T.ex. satt både vinnaren och tredjepristagaren från SM 2012 på finalbordet på Cosmopol i år.
Det är lite av ett lågvattenmärke när Ken misstänkliggör Mauritz Altikardes motiv för att lämna ordförandeskapet. Det föranleder mig att göra följande reflektion.
Ken skriver att det skulle det krävas väldigt mycket för få honom att kliva av ett förtroendeuppdrag, och med risk för att sätta ribban ännu lägre så måste jag utbrista: Vi vet...
Ken avslutar sin bredsida med orden:
"Jag hoppas att förbundet väljer öppenhet, dialog och samarbete som modell."
Det tycker jag förbundet redan gjort, informationen finns där, möjligheterna till dialog finns där och samarbetet finns där med klubbar, pokerbolag och myndigheter. Men inte med Svenska Spel. Det hedrar dem.
Mina föräldrar har varit här några dagar nu, och min pappa har fixat med allt som vi inte hinner med i huset, medan min mamma spelat casino med barnen.
Igår fixade vi med ramen till vår auktionsinköpta tavla från tv-serien Brottet ("Forbrydelsen"), en 2x3 meters stor sak som på bilden från auktionsverket inte verkade ha en ram, men i verkligheten hade en ganska stor och bred sådan.
Så eftersom min pappa hade sågen med upp för lappning av plank så var planen att såga av 4-5 cm och sedan måla om den. En enkel match tänkte vi tills ramen ramlade sönder vid sågandet och min pappa fick i princip bygga en ny ram av det som blev kvar. Blev bra iallafall.
Jag koncentrerade mig mer på att få tag i spelare till kvällens cashgame, och lyckades faktiskt locka med både Snusarn, Riverjack och en kollega, innan dagens träningspass, som bestod av rodd, löpning och lite styrka.
Hann dessutom med ett bad i Flaten också innan, jag drog in till stan.
Enda problemet med det gänget jag brukar spela med där är att man aldrig vet när spelet kommer igång. Om det beror på de som brukar vara med eller Christoffer som är den som drar ihop gänget med jämna mellanrum vet jag inte, men osäkerhetsfaktorn är stor.
Igår var det flera nya bekantskaper, men jag valde fel bord till att börja med. Lyckades dessutom springa in i en stege med två par och sedan färg mot högre färg. Till slut fick jag nog och bytte bord, och lyckades till sist ta mig upp på plus igen.
Spelet var inte speciellt vilt på första bordet, och lugnare än vanligt på det andra men efter att Riverjack sprungit som han brukar och dammsugit bordet på allt innan han och Snusarn tog sista tåget hem, så tog det fart.
Det var då jag skulle dragit också, men då dök det upp en ny omgång dricka, spelet blev vildare och det var fortfarande kul.
Tre timmar senare var det inte lika kul efter att ha fått in 400bb preflopp med QQ mot K5. Naturligtvis en kung på floppen. Sen tiltade jag bort lite till innan det var dags att plocka undan och ge sig ut i Stockholmsnatten till det vilda havet av partymänniskor.
Idag mår jag som jag förtjänar, tar en dagen-efter-frukost och funderar på hur jag ska hinna träna så mycket att jag raderar ut gårdagens intag.
Sen måste jag försöka hinna sova ikapp lite också så att jag orkar dinga nåt stort i natt, så att jag kan få en bra ursäkt att kasta mig på planet till Las Vegas.
Ikväll blir det cashgame på hemlig lokal i stan. Det är en pokerkompis kompisgäng, stor variation på kunskap och erfarenhet, men alla brukar vara ganska slaskiga och vilda. Jag gissar att jag blir bjuden eftersom jag representerar värdet vid bordet.
Planen var först att dra igång redan kl. 15, men nu blev det senare, och det gör ju inget, då hinner jag ner till sjön och bada med ungarna innan.
Igår så kom beskedet från Svenska Pokerförbundets ordförande Mauritz Altikardes att han lämnar sin post p.g.a tidsbrist, en förlust för förbundet, han var ju den som ledde uppryckningen, men jag hoppas och tror att när han lämnar tar någon annan klivet fram och axlar ansvaret i styrelsen. Jag önskar honom lycka till och kanske får jag ducka några svingar från honom om han bestämmer sig att börja ge svar på tal efter de senaste 18 månadernas tystna. Hoppas på turkosh's återkomst.
Igår var det podcast, jag var med på ett hörn i form av intervjuoffer. Har inte hunnit lyssna själv än så vet inte hur det blev. Nu blir det, ett förhoppningsvis kort, sommaruppehåll innan de är tillbaks
Är inne i en ny träningsperiod på väg mot mitt nästa mål och skaffade mig ett Fuelband som motivationshöjare. Men kanske morfar Karsten träffade mer rätt med namnet Foolband.
Men jag är ju lättlurad så det funkar på mig, jag försöker nå målet och tävlar med mig själv varje dag.
Sista riktiga träningen innan sommaruppehållet, bullar, festis och målvaktsträning med klubbens målvaktstränare och A-lagsmålvakten. Fick stå sidan om, titta på, och lära.
Världens tyngsta studsmatta. Och inte fick man mycket poäng på sitt Foolband för att bära den från grannen 8 kvarter bort, över 2m plank och in mellan träden. Foolband registrerar inte statisk ansträngning.
Populär, även om barnen tycker den är liten. Då skulle de testa att kånka den 20 minuter.
Modern variant av maskinen från den ofrivillige golfaren. Mina föräldrar har den på sin gård. Min far är ungefär lika galen i golf som jag är i poker.
När jag var 13 år satte de upp ett nät i trädgården, en trädgård med 2 gånger 2 m stor gräsmatta och övade utslag. Nu har de maskiner till sin hjälp. Inte konstigt att jag blivit avvänjd för alltid från allt vad golf heter.
Ystad har en av världens bästa stränder. Tyvärr har de också världens mest ombytliga vattentemperatur. Östlig vind - varmt, västlig svinkallt. Tappade 6 grader på en natt, vilket barnen upptäckte här.
Blåsigt var det också, men samtidigt skönt på stranden
Nytt inköp för i år, ett styck lättviktig uppfällbar stol. Börjar bli gammal för jag tyckte det var riktigt skönt att få sitta istället för att ligga på en handuk.
Först och främst ett stort grattis till Snusarn som nästan vann Sunday Million igår. Välförtjänt och vad han måste turat för att komma dit. För det måste man. Åkte själv på 301:a plats och kan inte låta bli att bli lite avundsjuk. Om inte om vore kunde det kanske varit jag.
Detta borde väl garantera att Snusarn tar ett skott på Main Event i Vegas, det hade jag gjort.
Vilket för mig osökt över på just detta tema, Las Vegas.
Ska inte dit i år, vilket gör att det gör lite ont att läsa bloggar därifrån. Jag känner igen mig så väl från deras berättelser.
Idag på gymmet var det dessutom en kille som berättade om hela sin semester i USA för sin kompis som han inte träffat på ett tag. 4 veckor i Kalifornien och Las Vegas 5 dar, där han tydligen gift om sig med sin fru på samma ställe som jag och Liv gifte oss på 2009, Litte White Wedding Chapel. Jag blev lite nostalgisk, måste jag erkänna.
På den tiden bloggade jag en del på http://se.donkr.com/blog/rosjon och hittade där en del bloggar från vegas resan som jag inte lagt upp på min egen blogg, får väl lägga in dem här också på nåt sätt.
Då var barnen och halva släkten där, men idag och fram till torsdag är faktiskt jag och Liv ensamma då barnen semestrar nere i Ystad hos farmor och farfar. Känns lite annorlunda att vara hemma helt själva, men igår när vi kom hem tog vi en middag i lugn och ro på Enskede Matbod innan söndagsgrinden och idag blev det middag på Noodle House på Götgatan med efterföljande bio på Victoria - Jakten - väldigt bra.
På dagarna är det jobb och träning som gäller, får se om vi orkar göra något annat än att springa och bada imorgon kväll. I brist på riktiga podcasts lyssnar jag på Filip och Fredrik, ganska underhållande det också.
Till sist ett litet klargörande. Anledningen till att jag inte bara slutar tvärt att spela på SvS är deras nya regler för rankingen där ens startstack i årsfinalen bestäms av hur många poäng man skrapat ihop i rankingen fram tills dess. Så jag förlorar väldigt mycket värde på att sluta direkt, vilket jag annars skulle göra direkt och som jag rekommenderar alla andra att göra också.
Det har inget med mina åsikter om monopol att göra, det har bara att göra med att på Svenska Spel är det bara de som jobbar där som kan "känna sig trygga",
