Kallt som ett pokerrum i Las Vegas
2013-07-16 @ 23:36:18 | Allmänt
Det gick åt pipan för svenskarna dag 5 i Main Event, sedan dess har det inte varit lika spännande att följa WSOP. Vilka som spelar finalbord är bestämt, men har bara koll på två av dem egentligen. Förhoppningsvis kan man lära känna de andra via ESPN's sändningar som börjar snart.
Själv har jag inte hunnit med så mycket mer än semester. En dag i nordvästra Skåne, Hovs hallar.
Man går ner för en liten grus/sten-stig ner till vattnet och sedan klättrar man upp på en hög badklippa och hoppar ner. Vi valde lite lägre höjder i år även om första bilden är från vårt första bad på stenstranden, innan vi besteg klippan.
Klart vatten, ganska ok väder, om man hittade lä. Förrädiska havstulpaner när man skulle ta sig upp. Vi tog lunchen på klippan också innan vi badade.
Det var inte höjden som avskräckte, snarare dålig kunskap om hur det såg ut i vattnet dit man hoppade, men nästa besök hoppas vi att vi är lite modigare. Kom hem sent, men hann med en middag på en restaurang i Ystad, sniglar och oxfilé till överkomligt pris.
Dagen efter var turneringssöndag, och annars hann jag inte med mycket annat, mer än träning, bokande och planerande av kommande dagar. En slapp dag helt enkelt. Tyvärr gick söndagen dåligt igen, drog in €500 på en missad SM-biljett på Pokerstars, men annars tomt i plånboken, otur blandat med mindre bra spel bäddade för det resultatet.
På måndagen åkte vi med Pågatåget till Köpenhamn. Iskallt på tåget, kallare än ett pokerrum i Las Vegas, dessutom med ett biljettsystem som är bland det dummaste jag varit med om. SLs system verkar framtaget av genier jämfört med Skånetrafikens. Man kan åka ganska billigt, men det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Man kan skippa tur- och returbiljetter, de är inte billigare och gäller endast 24 timmar. Ska man hem dagen efter så ska man alltså inte köpa en sådan om man inte har lust att besöka deras resecentrum för att byta ut den.
För på tåget kan man inte göra någonting. Konduktören kan inte ens sälja biljetter. Själv har jag inget tålamod med sådan dumhet och blir sur som ättika, men det hann inte ens göra sig märkt, för innan mina dräpande repliker så hann Skånetrafikens personal slå nytt rekord i otrevlighet.
Som tur var gick det ganska enkelt att bli på bättre humör, smörrebröd och en snaps, t.ex. Några 100m in på Ströget, in på en sidogata finns det flera riktigt bra caféer, Badstuestraede och Brolaeggerstraede, med Kobenhavnercafét, Café Sorgenfri, och där vi till sist hamnade Restaurant Kronborg. Som en nostalgitripp för oss vuxna tvingade vi barnen att beställa citronvand, dansk citronläsk så långt från citronfanta man kan komma.
Jag har verkligen frossat dessa dagar, första ölen på länge, sjukt gott, och danskt rågbröd, härligt. Tog bl.a. min favorit Gammelost med lök, fedt, och Rom, perfekt. Åhlborg Taffel till det, oslagbart.
Danskarna har ju lite annan inställning till alkohol, när vi beställde snaps fick vi frågan om vi ville ha "en enkel eller en fornuftig". När vi sedan kom till hotellet hittade jag denna lilla lapp på rödvinsboxen i receptionen. Först läste jag som svensk den inte, mer än första ordet Läkarvetenskapen, tog direkt för givet att det var en varning för att alkohol är farligt och beroendeframkallande, men dagen efter läste jag en gång till. Låter som LCHQ, Low Carb High Quality.
Första dagen i Köpenhamn var det shopping, andra blev det Tivoli, också en nostalgitripp för mig och Liv.
Men roligast av allt var hur vår yngsta tog sina första stapplande steg till att bli fullfjädrat berg- och dalbaneproffs. Vi värmde med två olika sorters fritt fall, ett litet och ett aningen större.
Sedan blev det Karavanen, Tivolis motsvarighet till nyckelpigan innan vi tog examen med två åk på "Rutschebanen", en av världens äldsta träbanor, byggd 1914. Nedan ser ni Signe och Liv i Karavanen, tog inga bilder på träbaneåken då jag själv åkte med då.
Sen på vägen hem skulle det bråkas med biljetterna igen.
Automaterna är ett mysterium. Efter att felaktigt beställt en tur- och retur biljett som inte skulle vara giltig, fått det ändrat till en enkelbiljett, ville jag vara säker på att min nya biljett verkligen skulle gälla. Men när man beställer står det Giltig till dagens datum och en tidpunkt 5 minuter fram i tiden. Till slut sket jag i det och förberedde mig på att bli utburen med handklovar, skrikandes i Svedala, och tog den biljetten ändå. Inget hände men det var lika snorkallt på tåget hem. Enda varma stället var den tysta kupén.
Ytterligare en sak som gjorde mig smått irriterad. Varför ha en tyst kupé med dryga tjugo platser, när resten av tåget är knökfullt? Varför överhuvudtaget ha en tyst kupé på en liten skitsträcka som Ystad-Malmö? Nu stoppade en liten skylt inte mig, jag struntade i deras påbud och satte mig där det fanns plats och lite värme. Om man inte kan åka tåg utan att behöva en skyddad tyst zon, då bör man fundera på om man inte ska hålla sig hemma istället.
Som tur är min familj van vid mina vredesutbrott över vad jag anser vara mer än lovlig idioti, och kan ha överseende med mitt pinsamma beteende, de vet att det oftast går över hyfsat fort. Jag överreagerar absolut, men mest för att det verkar som om ingen annan reagerar alls! Ska man åka med Skånetrafiken ska man uppenbarligen ha tålamod och överseende, jag har varken eller, så jag får helt enkelt hålla mig därifrån i fortsättningen. Man kan ju faktiskt ta bilen över bron istället.
Summasummarum, destinationen, toppen, resan dit, not so much.
Kommentarer
Trackback
