KK, sagoläsning och kristdemokrati
PokerStars hand #103894397931: Turnering #780691332, €91+€9 EUR Holdem No limit - Nivå XXVI (4000/8000) - 2013-09-09 21:04:36 CET [2013-09-09 15:04:36 ET]
Bord '780691332 19' 9-max Plats #9 har knappen
Plats 1: checkfold666 (413754 i marker) ute ur handen (flyttade från annat bord till small blind)
Plats 2: Zebre**n10 (113135 i marker)
Plats 3: rastaoup57 (494629 i marker)
Plats 4: r0sj0n (625633 i marker)
Plats 5: creepcrêpe (170340 i marker)
Plats 6: gregcm (393381 i marker)
Plats 8: DLABEC87 (74076 i marker)
Plats 9: Neflor888 (640770 i marker)
Zebre**n10: lägger ante 1000
rastaoup57: lägger ante 1000
r0sj0n: lägger ante 1000
creepcrêpe: lägger ante 1000
gregcm: lägger ante 1000
DLABEC87: lägger ante 1000
Neflor888: lägger ante 1000
Zebre**n10: lägger small blind 4000
rastaoup57: lägger big blind 8000
*** HÅLKORT ***
Utdelat till r0sj0n [Kc Ks]
r0sj0n: raise 8000 till 16000
creepcrêpe: fold
gregcm: raise 20000 till 36000
DLABEC87: fold
Neflor888: fold
Zebre**n10: fold
rastaoup57: fold
r0sj0n: raise 52000 till 88000
gregcm: raise 90000 till 178000
Jag plockar alltså upp två svarta kungar, höjer upp 16 000, blir då återhöjd av gregcm till 36000. Han har inte varit jätteaktiv, men inte heller jättetight. Jag väljer att slå om igen och höjer till 88 000. När han då återhöjer till 178 000 vilket är nästan hälften av hans stack så tänkte jag väldigt, väldigt länge innan jag bestämde mig för vad jag skulle göra.
Jag var nästan helt övertygad om att han satt med AA, och var så nära att kasta kungarna. Ni får jättegärna ha åsikter om denna hand, jag borde kanske ha lagt dem? Jag stoppade istället in allt efter lång betänketid och han hade naturligtvis AA. Hans ess fick stå och det blev till sist en 34:e plats för mig dryga 50 händer senare. Surt.
Igår dök även en ny podcast upp, där Pokerstar tog upp mitt sagoläsandes samtidigt som jag spelar, då dybban hade svårt att fokusera när han samtidigt spelade poker.
https://itunes.apple.com/se/podcast/dybban-wonderbaums-superpod/id657378374
Jo, det är sant att det går att spela söndagsturneringar samtidigt som man läser saga för sin sexåring, men kvaliteten blir lidande både vad gäller läsandet och spelandet. Men Signe tar det med jämnmod och vet att det tar pappa 3-4 minuter längre att ta sig igenom ett Mamma Mu kapitel på söndagarna. Förr om åren när jag läste för de numera större barnen, brukade de till och med uppmärksamma mig på att jag hade bra händer ifall jag missade det när jag var uppe i läsandet. Signe nöjer sig med att sätta fingret i boken när jag helt plötsligt slutar läsa mitt i en mening och koncentrerar mig på poker några sekunder, alltför att jag ska komma igång så fort som möjligt igen när jag spelat klart handen. Om jag är skadad? Ja, kanske, men jag rullar iaf inte in ett skrivbord i sovrummet. Och hade jag fått 25 tusen spänn hade jag rakat av mitt hår direkt.
När jag sedan läste Kens senaste blogg om dagis så påmindes jag om hur orutinerade förstagångsföräldrar är och hur säkra de är på att de har rätt. Vi får hoppas att Coco får syskon snart både för henne och hennes föräldrars skull. En kollega till mig förde fram tesen att om man inte skaffat syskon till sitt första barn när det fyllt fyra år var barnet så bortskämt att det inte gick att reparera. Det är helt enkelt inte nyttigt varken för barnet eller föräldrarna.
Inte för att Ken har helt och hållet fel om dagis, men han påminner mig om hur oerfaren man är och hur erfaren man tror att man är när man får sitt första barn.
En granne till mig vill träffa lite andra mammor när hon var mammaledig med sitt tredje barn, men efter två träffar med sin mammagrupp, som bestod av nästan bara förstagångsmammor, fick hon nog. Hon orkade inte att bara ha diskussioner om hemlagad barnmat, babysim, babyrytmik och miniform.
Jag insåg inte hur lätt det var att ha ett barn förrän jag fick mitt andra, vårt tredje barn ledde inte alls till samma stora förändringar, all tid kanske redan var fulltecknad, nu gällde det bara att använda den effektivare.
Som vanligt med Ken är allt svart eller vitt, föräldrar är egoistiska svin som prioriterar fel om de låter sina barn gå på dagis från ett års ålder. Jag hade själv möjlighet att låta mina barn vara hemma i nästan två år, men den sista månaden innan de började på dagis märktes det tydligt att pappa inte var speciellt skoj längre, det var ganska lagom att få börja förskolan då. Men att gå från det till att döma ut alla som låter sina barn börja på dagis vid ett års ålder som egoistiska svin som bara behövde prioritera om lite, är att gå en aning för långt. Självsäkert proklamerar han:
"Men jag hade aldrig facit. Nu har jag det. Om du lämnar ditt barn på under 18 månader till dagis så är du ett egoistiskt svin, eller en hjärndöd zombie som aldrig tänkt själv. Kanske är du socialdemokrat om du bor på landet, kanske är du moderat om du bor i Stockholm, men hade du bott i Tyskland på trettiotalet så hade du förmodligen varit nazist."
Kanske är Ken kristdemokrat utan att veta om det. Men i Spanien finns det fler hemmafruar och i Sverige bättre möjlighet till föräldraledighet.
Angående håret får du tänka på att jag ser det som "de sista ljuva åren" och att jag inom sinom tid ska raka av mig det ändå och kommer att tvingas till samma frisyr resten av mitt liv efter det. ;)
Jo, nog är Ken kristdemokrat alltid. Han verkar ha samma inställning som mina egna föräldrar hade under min barndom, med den skillnaden att de inte idiotförklarade folk som inte gjorde likadant. Det var nog snarare tvärtom, de blev idiotförklarade istället...
Jag har aldrig satt min fot på förskola eller dagis utan fått vara hemma under hela uppväxten då min mamma ville vara hemma med oss barn.
Därför hade vi det också oerhört knapert under min uppväxt och vi åkte aldrig på någon utlandssemester eller unnade oss någon övrig lyx överhuvudtaget. Det var inget som plågade mig, vad jag kan minnas.
Tror morsan och farsan ofta fick höra att de var gammalmodiga som inte släppte i väg mig och mina syskon på dagis. Kanske tyckte vissa att hon var förtryckt av farsan? Men hon ville verkligen vara hemma, så jag får både respektera och beundra det valet.
Hur jag själv har påverkats av det har jag ingen aning om. Men jag vet att jag under denna tid snarare var avundsjuk på de barn som fick gå på dagis, och ofta kände att jag missade något, än njöt av hemmets trygga vrå.
I övrigt tror jag inte att det finns något givet rätt eller fel i denna fråga, utan att det finns fler än ett bra sätt att uppfostra sina barn.
Jag är i samma situation som dig, men kanske kommit ett steg längre i min acceptans av att jag får mindre och mindre hår, så 25k är över min gräns.
I dagens Sverige är det onekligen ovanligt med hemmafruar, det är väl upp till var och en, men ingenting jag tycker staten skall uppmuntra i form av det ökända vårdbidraget. Själv är jag sjuttiotalsindoktrinerad och ser det som en kvinnofälla, gick inte heller på dagis när jag var liten, men när jag var fyra år lättade jag på väggarna utan lekkamrater hemma på dagarna och fick börja på lekskola. Som ensambarn var det nyttigt.
Det finns olika sätt, men det är bara Ken som har facit.
Angående ditt spel så skulle jag nog aldrig ha lagt KK där.
Intressant att höra att både Dybban och Rosjon har varit hemma med mamma som barn. Verkar som att Kens barn kommer att bli en liten dybban eller Rosjon. ;-)
Men jag måste säga att jag tycker att det är väldigt underhållande att läsa en blogg som Kens, som är så svart eller vit.
Till hårdiskussionen kan jag bara säga att jag har en tjock och vältäckande kalufs! :-)
Hur säker måste man vara på AA där?
Jag hade en tjock kalufs fram till 35, sen gick det snabbt utför.
Klart han är underhållande, men han är ofta själv lik dem han målar i svart.
Du verkar programmerad att leta fel. Att tänka rätt är inte lika enkelt.
Vad har ett ensambarn med rätt ålder för dagis att göra? (Retorisk fråga, svaret är ingenting.)
Det är min erfarenhet sedan över trettio år, då jag upptäckte det på mellanstadiet, att ensambarn är mer självgoda och självupptagna än andra barn.
De verkar ha större problem med att se saker från andras perspektiv. Se bara på dig och Dybban. Ni verkar oförmögna till att se de gråzoner i mina texter som alla andra finner uppenbara.
Det är inte min blogg och mina åsikter som är svart eller vit. Det är er uppfattning om mina åsikter som är det.
Syskon är otroligt viktigt för ett barns utveckling. Jag har aldrig påstått något annat.Om ni inte hela tiden bytte samtalsämne skulle ni kanske kunna komma någonstans.
Ett annat intressant samtalsämne är varför alla föräldrar tycker att de är så duktiga trots att de i många fall suger och dessutom har misslyckats totalt?
Du borde verkligen fundera på att ändra din attityd mot de som inte tycker som du.
Vad är det nu för fel jag ska ha hittat?
Nej, ensambarn har inte med rätt ålder för dagis att göra, var har jag påstått det?
Du har rätt i att ensambarn har en tendens att bli väldigt egocentriska, och det är i vissa fall ett handikapp och i andra situationer en fördel.
Tyvärr är det inte alla förunnat att få syskon.
Vad gäller självgodheten så gäller det i högre grad förstagångsföräldrar som gärna vill läxa upp sin omgivning nu när de efter ett halvår är experter på allt. Men ta det inte så allvarligt, vi har alla fallit i den fällan nån gång.
Och du har säkert rätt i att jag inte ser de gråzoner du påstår finns där, men jag är inte övertygad om att alla andra tycker de är så uppenbara.
Och jag förstår inte vad du blir så upprörd över, dina blogginlägg blir ju mer underhållande på det sättet och jag är övertygad om att du skriver på det sättet helt medvetet.
Du har kanske fler nyanser i dina åsikter men i dina inlägg vässar du dem för att sticka ut lite, inget fel i det, det skapar diskussion. Det är bara synd att den alltför ofta urartar så fort.
Vad gäller syskon så skriver jag inte någonstans att du påstått någonting, så det behöver du inte heller bli så upprörd över.
Om det är någon som älskar att byta samtalsämne är det du, som till exempel sista meningen som börjar "Ett annat intresssant samtalsämne...."
Det är mer intressant att reda ut på varför du tror att alla föräldrar tycker de är duktiga. Jag känner inte igen det alls, tvärtom så är min erfarenhet att de flesta tvivlar på sin förmåga, speciellt ju äldre barnen blir.
Du skrev:
"När jag sedan läste Kens senaste blogg om dagis så påmindes jag om hur orutinerade förstagångsföräldrar är och hur säkra de är på att de har rätt. Vi får hoppas att Coco får syskon snart både för henne och hennes föräldrars skull. En kollega till mig förde fram tesen att om man inte skaffat syskon till sitt första barn när det fyllt fyra år var barnet så bortskämt att det inte gick att reparera. Det är helt enkelt inte nyttigt varken för barnet eller föräldrarna."
Här blandar du in ensambarn det första du gör. Och dumförklarar mig på antaganden om mig av dig.
Byta samtalsämne är inte fel när man påpekar att man gör det, som jag gjorde. Däremot är det väldigt fel att göra det i en diskussion utan det klargörandet och ännu mer fel om man svarar på någonting med det. Och alldeles särdeles fel när man sedan drar slutsatser om sina egna påståenden som inte har med saken att göra.
Ditt "igenkännande" av det jag skriver som en förstågångsförälder kunde inte missa målet mer.
Jag är sedan över tio år sedan övertygad om att det svåraste jobbet som finns är att vara förälder. Mitt liv som pappa har varit en dans på rosor från början till slut hittills. Det beror inte på att jag är duktigt. Det beror på tur och att min fru är en fullkomligt fantastisk som mamma (hon hade mycket erfarenhet innan). Procentsatserna spelar mindre roll.
I Sverige finns det väldigt många som direkt dömer någon utifrån varifrån de kommer och var de står istället för att titta på innehållet. Det är sorgligt och skadligt.
KK har jag aldrig lagt online i hela mitt liv. Hur konstruktivt skulle du tycka det var av mig och jag alltid började med att deklarera att dina analyser inte är något värda för att du inte har lika mycket rutin som mig?
Det skulle jag aldrig göra, och jag skulle uppskatta att du försökte deltaga i diskussioner istället för att döma mig utifrån vad du tror är min erfarenhet och vad du tror jag tycker i vissa bisaker.
Du låter alltså ditt spelande ta fokus från annat viktigt. Till och med det viktigaste som finns, dina egna barn!
De lär sig snabbt att de inte är så viktiga för dig, tänk dig för noga.
Missade att skriva det givna att du är uppenbart spelberoende.
@Stefan Precis som andra låter en hobby som t.ex. golf eller trädgård ta tid i deras liv från annat låter jag pokern göra det.
Jag är inte mer beroende av att spela poker än andra är att utöva sin hobby. Skillnaden är väl snarare att poker inte anses vara en "kosher" hobby
Seriöst Jonas, tänk om.
Att du försvarar att du sysslar med din hobby Samtidigt som du skall natta dina barn säger väl det mesta. De behöver 100% uppmärksamhet och inte 60%.
Att du viftar bort det säger ganska mycket.
Du sitter säkert och spelar vid middagsbordet också ...
I detta fall står valet mellan 0% eller 90%. Då är 90% bättre.
Jag är glad att jag har en hobby där jag kan vara med dem även då till 90%.
Skulle jag jämföra med andra aktiviteter så stjäl min mindre tid från tid med barnen än t.ex, golf, tennis eller squash.
Jag jämställer det med handarbete, det enda som ställer till är att jag inte kan bestämma starttiderna för söndagsturneringarna själv.
Men jag tror det är något med det lutherska som får dig att reagera på att det är just poker som jag spelar. Hade jag varit stickfantast hade det din upprördhet varit mindre
Bortförklaringar ...
Lycka till.
Moralism...
Detsamma
"Här blandar du in ensambarn det första du gör. Och dumförklarar mig på antaganden om mig av dig"
Att ditt blogginlägg påminde mig om hur nyblivna förstagångsföräldrar är har väl inget med innehållet i ditt blogginlägg att göra? Och jag dumförklarar inte dig, jag dumförklarar alla förstagångsföräldrar inkl mig själv. Att man som förstagångsförälder är på det sättet är fullt förståeligt och väldigt naturligt då man precis för första gången upptäckt att det finns något som är mycket mera värt än en själv. Tycker du är lite snarstucken faktiskt som tar så illa upp.
Och jag tar mig rätten att skriva om både vad jag blev påmind om av ditt blogginlägg och vad du sedan faktiskt skrev om. Hur jag disponerar mina blogginlägg är inget du kan påverka, de är inte heller menade som diskussioner riktade enbart till dig.
"Ditt "igenkännande" av det jag skriver som en förstågångsförälder kunde inte missa målet mer."
Det är din åsikt som du har rätt till, jag håller inte med.
"I Sverige finns det väldigt många som direkt dömer någon utifrån varifrån de kommer och var de står istället för att titta på innehållet. Det är sorgligt och skadligt."
Jag förstår inte relevansen och mina erfarenheter är att det inte enbart är i Sverige man styrs av sina fördomar, det är en mänsklig egenskap.
"KK har jag aldrig lagt online i hela mitt liv. Hur konstruktivt skulle du tycka det var av mig och jag alltid började med att deklarera att dina analyser inte är något värda för att du inte har lika mycket rutin som mig? "
Som du gjorde sist när du rescenserade mitt spel menar du?:) Uppenbarligen tyckte jag inte det var ett dugg konstruktivt då jag inte fortsatte diskussionerna. Och om man deklarerar det före eller efter spelar inte så stor roll för konstruktiviteten faktiskt.
"Det skulle jag aldrig göra, och jag skulle uppskatta att du försökte deltaga i diskussioner istället för att döma mig utifrån vad du tror är min erfarenhet och vad du tror jag tycker i vissa bisaker"
Det är inte sant att du aldrig skulle göra det, då du faktiskt gjorde exakt så sist.
jag tror inte det är möjligt för någon att delta i en diskussion utan att hålla med dig, utan att du känner dig missförstådd och dömd. Jag har försökt men du tar nästan alltid illa upp.
Jag tror Stefan har en poäng. Alla föräldrar som fortsätter att spela poker (speciellt när deras barn är närvarande) är spelberoende.
Att säga emot detta ser jag som förnekelse.
Förtydligande. Jag är tyvärr ocksa en del av dessa.
@DTM Jag känner mig inte träffad av epitetet spelberoende och att alla föräldrar som spelar poker är spelberoende är nog en av de värsta och minst riktiga generaliseringar jag fått höra. Oavsett om de spelar framför sina barn eller ej.
Gäller de alla som spelar på hästar, köper triss och spelar på stryktipset också?
Eller de som har säsongskort till något lags fotbollsmatcher, eller t.o.m. bara kollar på någon tv-serie?
Diskussionen blir jäkligt larvig när det enda som anses ok är att föräldern ägnar all sin tid åt barnen. Det är definitivt inte nyttigt, varken för barn eller förälder.
Ja, det gäller för alla intressen som tar (för) mkt tid. Jag säger inte att man ska undvika hobbies, men man måste tänka på balansen.
Jag får nog lägga av med fotbollen nu. Jag lirar i div 5. och jag låter mina barn se på när jag spelar. Jag är nog beroende av fotboll då jag har svårt att sluta trotts att jag har barn! Ja, diskussionen blir lätt löjlig.
Mackan, dina barn skulle nog inte uppskatta om du läste godnattsaga samtidigtvsom du spelade fotboll.
Hej då
@stefan Om de fick välja mellan ingen saga alls eller det så är jag inte lika säker. Förstår inte riktigt denna moralpanik överdrivna rädsla för poker.
"Ni verkar oförmögna att se till de gråzoner i mina texter som alla andra ser är uppenbara"
/ Ken
Hahahaha!!! Ken, seriöst? Du säger det bra själv - de bästa lögnarna är de som tror på sina egna lögner...
Spelar för fan ingen roll om det är poker eller knyppling. Ditt liv, dina barn, du gör som du vill.
Ett tips är att ge barnen 100% uppmärksamhet vid nattsagan. Jag lovar dig att du kommer tjäna på det.
Tack för tipset, ett tips till dig är att tagga ner:)
