Inga nyheter, det här känns igen från flera andra böcker, aggressionsgraden är en aning högre bara.
Grundfilosofin är att du ska beta när du har en bra hand, för att vinna en så stor pott som möjligt och du ska slänga bort marginella händer.
Topp-par på floppen t.ex : Du ska alltid beta ut men var beredd att sakta ner om din motståndare återhöjer dig. Om det enda du har är topp-paret så måste du vara beredd att lägga dig om du får rejält motstånd.
Men först efter att du visat aggressivitet själv. Om brädan ser farlig ut, möjlig färg eller att det en möjlig stege 9-T-J t.ex. så bör du lägga dig om två motståndare betar aggressivt, om det bara är en motståndare så
måste man bedöma från fall till fall om det är värt att syna ner.
Andra paret på floppen: Här måste man vara ännu mer försiktig. Exempelvis om du har JT och floppen kommer KJ7, så betar du om alla checkar till dig. Det är inte särskilt sannolikt att någon har en kung. Största risken är att någon slowspelar en bra hand (triss eller tvåpar).
Det kan ju vara så att någon har QJ i tidigare position än dig men inte betat ut p.g.a kungen på floppen. Det är då du straffar denna spelare för att han spelar en sådan hand ur position genom att beta. Nu måste han anta att du har en kung. Han kan möjligtvis beta men han lär inte spela sin hand aggressivt. Du har både din position och det faktum att du visat aggressivitet på din sida.
Om han är en vek spelare - och det finns en hel del sådana så kanske han synar även på turn, men lägger sig på rivern. En mindre vek spelare kan dock syna ner om han inser att du utnyttjar din position.
Oavsett så måste alla syner på floppen av din bet anses vara tecken på osäkerhet, så även om man tror att man är slagen av t.ex. AJ så kan man beta hem potten med en allin på turn. Ju mer jag läser av Arnolds utläggningar om detta så inser man hur lite ens egna kort spelar roll och hur stor roll motståndarens uppfattning om vad du har spelar in.

Kontentan när jag läst avsnittet är - spela dina medelbra händer aggressivt men med omdöme.

Allin med marginella händer som andraparet borde betala sig om du är bra på att känna av svaghet hos dina motståndare, men om du hela tiden åker ut ur turneringar när du gör ett sådant spel så gör du dem för ofta eller vid fel tillfälle. I början är detta drag inte lätt att göra, så håll utkik efter lämpliga tillfällen och se spelet som ett experiment.
Efter hand som du blir bättre på att avgöra när detta är ett vinnande spel så har du lärt dig att lita på ditt eget omdöme och du har skaffat dig modet att faktiskt agera när magkänslan säger att det är rätt.
Man bör dock se på en push allin med andraparet mot en svag motståndare som ett positionsspel inte ett spel du gör p.g.a korten. Var inte rädd för dessa drag, de fungerar förvånansvärt ofta, du åker oftare ut med AA efter att ha synat en allin från BB preflop när BB träffar sin färg på rivern.

Om du då inte träffat floppen alls? Följ post flop postionsstrategin först - sin är det en bedömningssak. Klart men kan syna med två överkort och sedan beta hem potten på turn när motståndaren ger upp, men ibland måste man bara lära sig att kasta händer som såg bra ut preflop.<

Om du träffat ett monster? Slowspela inte, i turneringar med snabb struktur lönar det sig sällan att slowspela. I de flesta fall beta och återhöj med dina starka händer.

Som sagt inga nyheter om man bara tittar på hans strategi när man tar med korten i beräkningen, med hans aggressiva positionspel så är det ganska stor skillnad gentemot Harrington.
Men det är först när man tittar på Snyders Chip strategy som man inser hur stor skillnad det är på synsättet och framförallt inställningen.
Snart är det dags att berätta om den tredje och nyttigaste delen när det gäller att spela turneringar med snabb struktur.