Strandsatt hemma just nu i väntan på en diskmaskinsreperatör, så skriver klart ett inlägg jag påbörjade igår.

Jag har så länge jag kommer ihåg varit en datornörd. Fick min första dator vid 11 års ålder, en fransk dator vid namn Oric och den hade 48 kB intern minne och man använde en kassetbandspelare för att lagra program och spel. 48 kB motsvarar ungefär 12 fullskrivna A4-sidor. I detta utrymme skapades det fantastiska spel som jag aldrig glömmer, Harrier Attack, Zorgons Revenge, Mr Wimpy m.fl.



Jag började redan då programmera och mitt första textbaserade äventyrsspel "Planeten" gick snabbt i taket på utrymmet mest p.g.a ett "grymt" intro där man i första person fick se en planet närma sig, följt av en kanonad av explosioner för att symbolisera en krasch."Planeten" blev namnet mest p.g.a en bugg som blev en feature, om man gick tillräckligt långt åt ett håll i min spelvärld kom man nämligen tillbaka till där man började. Inte så bra i de flesta fall, men funkade denna gång.

Under årens lopp bytte jag upp mig till en ZX Spectrum, VIC-64, Amiga och till sist en PC med 4MB internminne dvs utrymme för 1 000 A4 sid. Hade spel och program hängt med? Nej, spelen till denna dator var inte 100ggr bättre. Programmerarna hade blivit lite latare, slösade med utrymme och resurser därför att de fanns där. Och gjorde man något som krävde mer så kom det alltid en ny modell med ännu bättre specifikationer.
Man kan ju tycka det är underligt att man kunde göra Way of the Exploding Fist, ett av världens coolaste karatespel på en dator med 48K minne men att Office ska kräva 1GB arbetsminne och 20GB hårddiskutrymme.

När resurserna hela tiden ökas på så förbättrar man oftast inte hur man gör saker, man tar bara mer resurser i anspråk. Ett bra exempel på detta är SJ och SL som just nu misslyckas kapitalt med att klara av vinterstormarna, ja de klarar inte ens av sin uppgift när det är vanlig svensk vinter. De har fått mer resurser men det blir inte bättre. Dags att sluta klaga på resursbrist och lösa uppgiften på ett bättre sätt. För ingen i världen kan övertyga mig att dessa två organisationer är så slimmade och maximalt effektiva som de någonsin kan bli. Uppenbarligen behöver man tänka om.

Inom mjukvarubranchen så har man börjat tänka om lite i och med mer lättrörliga metoder och tankesätt. Gör bara det kunden behöver, inte mer eftersom undersökningar visar att den stora merparten av det som utvecklas aldrig används. Timeboxa, tänk "Good enough" o.s.v det finns en massa sätt att bli mer effektiva och till slut då leverera en bättre produkt.

Svenska Spel är ett företag som skulle behöva tänka om, lyssna mer på sina spelare, vara mindre stelbenta, tänka nytt. De har så smått fått en revival efter SM, nu har de verkligen chansen att hålla kvar spelarna.

PAF är ett annat pokerrum jag spelar på som jag tycker är ovanligt innovativa och gärna testar nya saker, på så sätt tar man reda på vad som funkar, och man försöker ständigt förbättras. Förutom motriggen, som naturligtvis bara sitter i mitt huvud, så är det Ongame och PAF som står för förnyelsen just nu. Fortsätt med det.

Själv behöver jag göra en "retrospective" över mitt spel och se vad jag kan förbättra. Mycket handhistorik att gå igenom och försöka fixa läckor och rena systemfel. Man måste dock nästan alltid vänta ett tag så att handhistoriken hunnit kallna innan man kan analysera den. Detta ska jag syssla med den närmaste tiden för att förbättra mitt spel.

Man önskar ibland att poker var som programmering där man försöker lösa ett problem, kompilerar, testar och sedan direkt efter får chansen att göra en förändring och testa igen. Tyvärr har man inte den möjligheten i poker, man får nöja sig med att göra analyser över stora mängder händer istället.

Dagens suck--- en 28:e plats i 50K garantin på everest, 7h spel, $250 i vinst....

Ingen diskmaskinsreparatör än.......