Missuppfattning 1: Undvik svåra beslut
Ända sedan jag började läsa pokerlitteratur (och jag har läst mycket) så har jag läst att man ska undvika att sätta sig i situationer där man tvingas till svåra beslut på flopp, turn eller river. Det betyder ofta att man ska få in markerna tidigt, vilket är ett enklare spel, men också mer riskabelt. Dusty menar att man inte ska undvika svåra beslut till varje pris, man ska istället lita på sin egen förmåga att ta rätt beslut i ett senare skede av handen. Han menar att trenden just nu med bredare 3-bet ranger, som ger bredare 4-bet ranger leder till att spelet avgörs till alldeles för stor del preflop. Han menar ju mest cashgame spel, men jag känner igen fenomenet från turneringspel också. Jag spelar ibland likadant, strävar efter att få in alla markerna preflop. Enklare beslut för mig, svårare för motståndaren. En sak som ändrat en hel del för mig är dock Daniel Negreanus beskrivning av Smallball poker. Han reraisar nästan aldrig preflopp och han spelar fler händer, men försöker spela dem billigt. Har min egen variant av det som inte alls är lika genomtänkt antagligen men som funkat bra för mig senaste året. Mycket mer syn, preflopp istället för att bygga en stor pott innan. Synar gärna normala höjningar preflop "med vad som helst" för jag vet att när jag träffar så får jag betalt. Å andra sidan så ställer jag gärna in markerstapeln med vad de flesta skulle kalla "marginella händer" betydligt tidigare än de flesta, då jag verkligen hatar att bli så kort att en uppdubbling ändå inte spelar roll. Så jag vet inte om jag håller med om att detta är en missuppfattning eller en myt, allt blir ju fel om man inte använder det med måtta, lagom är bäst. Tidigt i turneringar överskattas fördelen med aggressivitet innan flopp och sent i turneringar är folk ofta alldeles för passiva och tighta preflop. Jag felar på båda punkterna ibland, men försöker bättra mig.
Tjena.
Jag har utvecklat en "egen" stil som många kallar kass. Jaja, jag vinner tillräckligt så jag klagar inte. Dock så raisar jag i princip ALDRIG preflop. Någon miniraise ibland för att öka potten lite. Men jag föredrar att spela postflop, inte preflop. Detta minskar variansen betydligt. Spelar man mycket preflop så betyder detta helt enkelt högre varians.
Jag brukar ha som mål att ALDRIG vara ALL-IN (utom med nötterna såklart men de kommer så sällan) och det händer att jag vinner en turnering utan att ha varit ALL-IN en enda gång. Då kan man snacka lågvarians. Ju fler gånger man är ALL-IN desto högre varians helt enkelt.
Spännande område :)
/donRollo
Optimal turrestrategi...
Statistiken ljuger inte, finns anledning till varför de mest vinstrika ligger på en så låg ITM-%(12-16) som de gör,
På lång sikt skall du vid varje tillfälle försöka få in så mkt marker som möjligt, i vissa lägen även som underdog.
Den ack så viktiga volymen, får på köpet ;)
DonRollo: Tror inte du spelar på toppen av din förmåga med din spelstil, tror du bör ta mer risker då det bör generera mer vinst...MEN...jag tycker att alla ska hitta sin egen stil och om det fungerar för dig så fortsätt men sträva efter att hela tiden hitta sätt att förändra ditt spel till det bättre.
Lopus: Tror också att en hög ITM% inte är det man främst bör sträva efter, tror man spelar med för lågt risktagande då. Jag tror dock att man har för stor övertro till att få in allt preflop och att man istället bör vara mer passiv preflop och mer aktiv/aggressiv efter floppen. På lång sikt bör du absolut få in så mycket marker som möjligt när du är före om än marginellt. Men risken att du tar fel beslut och på lång sikt får in pengarna när du är efter är större om du får in allt preflopp. Bättre att se 5 kort än två innan man stoppar in allt.
