Så var det dags att lämna Las Vegas för denna gången. Eller? Nja, det visade sig att flygplanet som vi skulle flyga med hade ett tekniskt fel.
Men det sa de inte till oss förrän vi bordat planet, där vi sedan satt i nästan tre timmar. Under tiden som vi satt och hoppades på att de skulle kunna reparera planet så hade flygbolaget redan insett att det inte skulle gå och bokat in oss på hotell.
Så efter att ha väntat på väskor i en timme till så var klockan till sist 20.30 innan vi återigen var på ett hotell i Vegas. Denna gång blev det South Point, söder om flygplatsen, långt från The Strip. Hotellet var nytt och stort, men ett klientel bestående av försenade flyplanspassagerare och amerikanskt white trash.
Priserna på hotelet var dock betydligt billigare än på något annat ställe jag varit på i Las Vegas. Flybolaget stod för buffén, helt ok om än inte Flamingoklass. Jag fick chansen att vräka i mig amerikanska pajer som jag älskar.
Funderade ett tag på att åka in till Ceasars Palace och spela en turnering klockan 10 men valde istället att spela cashgame i South Points pokerrum - NL Holdem $1-2.
Vid bordet satt från början en hel del lokala förmågor som verkade vara inventarier. Först fick jag för mig att de var lokala grinders, proffs, men med tanke på hur de spelade så kan det inte vara fallet.
Jag köpte in mig för $200 och hade efter 30 minuter lyckats minska stacken till $60 efter en dumsyn när flushen kom på rivern, jag hade två par, och efter att ha bluffat och sedan blivit rebluffad.
Så det blev till att plocka upp $100 till så att jag hade en ok stack iaf. Tightade till spelet och spelade mer aggressivt med mina bra händer. Träffade bra och fick bra kort, så efter ett par timmar var stacken tillbaka på $300.
Vid bordet satt två stycken tyskar, som lät precis som tyska filmskurkar i en Indiana Jones film. Den ena killen satt precis innan mig, och av en händelse så fick jag alltid bra händer när han limpat in och jag reraisade honom ideligen.
Den här gången satt jag på andra position och han på UTG. Han limpade in som vanligt och jag höjde upp som vanligt till $12. Alla andra lägger sig men han synar.
Floppen kommer 35Q i spader och han checkar. Jag gör en cbet som vanligt, trycker in 20 dollar, han synar. På turn kommer spader 7 vilket ger mig triss. Han betar nu ut 45 dollar och min första instinkt är att lägga mig.
Sedan funderar jag på syn, för att eventuellt ta hem potten om brädan parar sig. Jag är nämligen ganska övertygad om att han har färgen. Men han har nog inte nötfärgen, det stämde inte att han skulle limpa in UTG och sedan enbart ta syn när jag höjde om han hade en monsterhand. Han hade tidigare betat rejält när ha hade bra händer.
Jag bestämmer mig därför för att se om jag kan vinna handen med en semibluff. Jag reraisar till $120 och han börjar fundera. I och med att han inte instasynar vet jag att han inte har nötfärgen. Frågan är om han orkar lägga sin färg. Han sitter kanske tre minuter innan han suckar och slänger sina kort i mucken efter att ha visat två mellanhöga spader.
Han frågar mig om jag hade esset och jag, mån om min vid detta laget solida image, säger att jag hade två ess varav ett var spaderesset. Och han tror mig.
Sedan lyckas jag med alla bluffar och behöver bara visa när jag har bra händer. En hel del folk som bara satte sig vid bordet och spelade bort $100 som ren underhållning och efter 5 och en halvtimme vid bordet gick jag upp på rummet med $648 på fickan. Till och med turneringsfiskar kan ha tur ibland.
Om några timmar skulle vi göra ett nytt försök att lämna Las Vegas. Det skulle visa sig inte vara helt problemfritt.......