Vaknar mitt i natten och tittar på klockradion för att kolla vad klockan är. Hon är fyra, vilken tur bara att somna om. Kryper in under täcket som jag delar med Signe, enda sättet att hålla sig varm eftersom hennes mamma envisas med att springa in och öppna fönstret i ett rum hon inte ens sover i, allt för att det ska vara bra ventilation. Vilket betyder att jag får frysa som en hund. Somnar om och för första gången på länge vaknar jag inte av mig själv alldeles för tidigt utan av att mobilen ringer. Fortfarande beckmörkt ute.  Ligger kvar och snoozar en omgång samtidigt som man försiktigt försöker få liv i Signe. Hon är inte lätt att tas med på morgonen , man måste behandla henne med silkesvantar.

Just nu har hon fått för sig att hon vill ligga kvar i sängen, men eftersom jag börjat på nytt uppdrag så finns inte den valmöjligheten. Får upp Signe, väcker de andra två små sömntutorna och går ner med Signe, sätter henne i soffan. Ut i köket, fixa välling och kaffe, samt ta fram frukosten till Siri och Sander som vid det laget börjat vakna till framför tv:n . Har lagt ner alla försök att få dem att sluta titta på tv på morgonen, lugnast så.

Snabb dusch, på med kläderna, hjälp Signe och tjata lite på de äldre barnen, så att de inte glömmer allt de ska ha med. Lämna Signe på dagis, vinka hejdå i vinkfönstret och sedan följa de andra barnen över gatan, de är fem stycken som går till skolan tillsammans.

Snabb promenad till tunnelbanan vid skogskyrkogården, sen får man sitta still i kö på tunnelbanan, signalsystemet krånglar vid Gullmarsplan.

Det är då det slår mig….ska det vara så här? Jag kommer att jobba hela dagen till 17.30, skynda mig hem, kasta i mig mat på tio minuter och sedan åka med Siri till friidrotten, kommer hem igen vid 20.30, då ligger redan Signe antagligen och Sander är dötrött eftersom han var upp sent och kollade på fotbollsgalan igår. Liv lägger Signe så henne lär jag inte träffa förrän vid 21.00 då man är lagom mosig själv, fått de äldre barnen i säng och ligger i ena soffan och sunkar.

Missförstå mig rätt, det är inget fel på jobbet, tvärtom, det är kul, utmanande och bra betalt. Enda nackdelen är att man har noll kontroll över sina arbetstider och man måste jobba minst 40h per vecka.

Men inte vill jag bara träffa Signe bara en timme på morgonen när vi ska stressa till dagis, och 20 minuter på kvällen innan man ska iväg igen. Jag vill kunna träffa barnen på eftermiddagarna inte bara en timme på kvällen. Tänk vad man prioriterar fel, nu borde man vara mer ledig, och jobba mer sen när ungarna är äldre istället, då de har ganska lite intresse av att vara med oss föräldrar.

Nej, det ska inte vara så här, dags att göra något åt det! Nu gäller det bara att lista ut vad.......