Liv startade aggressivt på sitt bord då hon fick hyfsade kort i bra positioner, själv stod jag utanför området och fick bara iaktta på långt avstånd vilket var lite frustrerande. Det höll i två nivåer sen ställde Liv med JJ efter att en annan tjej Ida höjt upp. Ida visade AK och tyvärr kom det ett ess på turn.  Synd att det inte gick vägen denna gång. Liv hade även hon klart sämre kortsnitt än vad man måste ha för att ta sig långt i en sådan turnering och ändå lyckades hon ta sig till dag 2. Återigen bästa placeringen i familjen, precis som i VMs sidoevent och på PPCn där hon var den som vann något ;( fast egentligen:)

Här är inlägget Magda gjorde om Liv på sin blogg, av den får man en ganska bra bild av vem Liv är: http://blogg.aftonbladet.se/pokermamman/2010/10/vilken-fodelsedagspresent

Wild West turneringen började kl 18.00 och jag tog ett par öl på en restaurang i närheten av casinot tillsammans med andra spelare från PAF-laget och med Stefan som kvalat via Betfair, vi bytte alla historier om hur det gått i turneringen och analyserade händer och pokervärlden i allmänhet. Sen åkte de andra hem medan jag satte mig vid bordet. Det blev verkligen en vild turnering, där jag hamnade i position på en kille, Tomas tror jag han hette om jag inte minns fel, som jobbade på Malta för Betway med  ”allt möjligt,  pokerlärare, support, ja allt möjligt” och det var kul att få höra lite om Malta och Malteserna. Det blev en rejält vild turnering där ett bord utmärkte sig genom att det gjordes 1300 Euro i rebuys av tre personer. 5 minuter in i turneringen satt en kille med 80000 i marker och då startade vi med 4500 i marker. Vilt och galet spel, men jag lyckades ta mig ur med endast en rebuy och en addon, sammanlagt 20K efter rebuyperioden.  Strukturen var rejäl turbo, så jag spelade alla händer som inte var bara skräp och hann inte med mer än tre händer innan jag lyckades floppa tvåpar med min JT. Fick in markerna och min motståndare som hette Christian om jag inte minns fel, hade AA. Tyvärr kom A på rivern, Christian täckte mig och jag var ute. Inte kul;( Hörde sen att de som köpt in för så sjukt mycket till slut kommit 1:a och 3:a, så denna gång gick det vägen, men tror inte det är en vinnande stil i längden. Tomas kom tydligen också i pengarna vilket var kul, han var en solid spelare, det märktes. Men jag hade inte en monsterhand när jag reraisade honom direkt efter paus, jag var helt tom, men det var antagligen han med ;-).

Drog sedan till Casino Dragonara med Juhamatti som precis åkt ut ur Main Event på 20:e plats. Bra spelat av Juhamatti! Bara Peter kvar av Paf:arna och han lyckades bubbla på en 17:e plats. Han fick då ett tröstpris till Superweekendturneringen som Nordicbet anordnar i Tallin, men tackade nej.  Varje gång någon var all-in på bubblan låtsas-drog de i båttutan och sa att de var på väg till Tallin, men Peter slapp åka dit, då PAF istället fixade ett PPC-paket till honom. En bra idé med lite bubbelförsäkring för spelarna då de inte behöver ”fegspela” lika mycket som andra på bubblan, vilket iofs inte hjälpte här (och antagligen inte påverkade Peter ett dugg, han är inte typen), men faktiskt kan hjälpa kvalspelare att nåbättre placeringar än annars. Bra initiativ av PAF!!

Några ord om Peter och Juhamatti, båda med finskt påbrå. Bra spelare bägge, Peter älskar att syna och dricka Vodka-Redbull, Juhamatti dricker precis vad som helst. Vad som är otroligt för mig är att de överhuvudtaget kan lyfta korten från bordet med tanke på deras otroliga intag, men de verkar knappt påverkade Finnarna måste ha en speciell gen;) Frågan är hur de hade spelat om de var nyktra, men det lär vi aldrig få veta. De skulle antagligen inte alls spela lika bra.

På Casino Dragonara så mötte vi upp resten av Paf:arna som varit ute och ätit och nu spelade enbordsturneringar.  Otroligt kul att få spela och umgås lite, så det blev två stycken, ingen framgång för mig men Liv tog hem en andra plats, och jag fick chansen att agera hejarklack. Magda tog en andra och en tredjeplats och visade att taktiken för enbordsturneringar är ”Tight is right, Tighter is Righter”.  Hon hann dessutom med att köra sin typiska ”på med väskan, resa sig upp, sucka lite” när hon gått allin. Ett säkert tecken på en monsterhand, be warned.

Efter att både jag och Liv åkt ur den andra turren så gick vi hemåt genom festkvarteren på Malta, med lite ångest för att våra egna barn kanske snart är på liknande ställe och festar med sina kompisar. Jag hoppas bara att vi hinner ge dem sunda värderingar och rätt inställning innan de hamnar i dessa miljöer, för de lär tyvärr inte kunna undvikas helt.