"Man känner sig bara jävligt kass!"
2013-10-17 @ 11:26:00 | Allmänt
Dag 1A i SM Main Event startade knappt en kvart försenat och vi var bara 6 vid bordet till en början, fylldes på vartefter. Det vore ju fel att säga att det gick bra för det gjorde det verkligen inte. Tror jag vann en enda pott under de tre första nivåerna.
Hade Dennisen2 på mitt borde 3 steg till vänster och han lyckades få av mig ett par tusen i några händer, bl.a med en lurig check på turn där jag hade topp-par som jag då trodde jag värdebetta på rivern, men fick ett omslag och han visade QQ. En annan hand hade jag TT, jag höjde på flopp, han slog om och jag var beredd att slå om tillbaka, när en tredje spelare kallsyna hans trebett. Jag foldade, vilket var tur då den andra spelaren dragit ut på turn annars och aldrig släppt på floppen.
Kom fel i varenda pott, hade AQ mot AK, KJ med träff på knekten för topp-paret som sedan blev utdraget med ett A på river, en massa sådana situationer med en rivrad hålstege mot mitt hundrade topp-par som inte fick stå.
Så lagom tiltade fick jag byta bord med 8K i stacken (100-200, 25 ante). Hamnade på samma bord som Deltagaren:
Till höger på bilden satt en tjej som jag spelat mot på Dragonara förra året som jag då tyckte ibland gjorde konstiga spel.
Fick en walk och vann sedan en pott, och hade väl suttit vid bordet 20 minuter, tilten hade väl börjat lägga sig, men tålamodet var inte på topp. Höjde upp med 88 och fick syn av Deltagaren och tjejen.
Floppen kom 772, jag bettade, Deltagaren la sig, men tjejen synade. Turn kom en trea, jag bettade hon synade igen. Nu var jag i stort sett committad, men någon annan hade säkert kunnat slinka. Jag fortsatte dock att betta när rivern kom ytterligare en trea, hon gick allin, jag hade bara ett par hundra kvar och synade. Och tittade in i 97off, adjö.
Bitter och ägd gick jag iväg till finalbordet i Omaha där någon som verkligen vet hur man vinner nu var Headsup för sin andra raka SM-titel i Omaha, när jag kom var det lika, men det tog inte så lång tid innan Andy J2 J-Lo Johansson gjort det nästan omöjliga, imponerande:
Efter avgörandet var jag på väg ut ur casinot, när jag fick ett mess av Liv att hon också var ute. Med 88. Urk!
Så sen gick vi tillsammans och tog en tröstmiddag, med en riktigt bra Capirihna som förrätt
Vi drog dom gamla klyschorna, "Bättre att åka ut direkt än att sitta där 10 timmar och sen ändå åka utanför pengarna", sånt som man sagt hundra gånger innan. Men det är ju inte sant.
Liv satte ord på precis hur det känns att åka tidigt, oavsett om man gör det p.g.a. en dålig flipp eller en dålig syn.
"Man känner sig bara jävligt kass!". Ju närmare pengarna man åker minskar antagligen känslan av hur kass man om det inte bara handlar om pengarna och jag tror att för de flesta så handlar det om mer än det.
Efter middagen blev det ett nytt besök på casinot, och vi satte oss till sist och spelade några timmar cashgame. Ganska underhållande även om jag saknar den där kicken som turneringar ger. Det gick för ovanlighets skull bra, ett par inköp plus då jag fick action när jag spelade trots att jag spelade hur tight som helst. Vi avslutade natten med lite mat och öl i hotellets bar tillsammans med Pokerpappan, Brorarules och Macidlur med sällskap och fick återigen älta våra busthänder.
Får se om det blir någon satellit till highrollern i eftermiddag, nu blir det poolen och havet
Kommentarer
Trackback
