Många av storföretagens företrädare, och där räknar jag in Carl Bildt, kritiserar regeringen för det uppsagda Saudiavtalet, själv ser jag det som en självklarhet. Varför ha militärt samarbete med en diktatur?

Sen är jag övertygad om att det bara är en symbolhandling och att vapen från Sverige även i fortsättningen kommer att säljas dit. Ibland undrar jag om de som kritiserar uppsägningen tror på sina argument eller om de bara försöker hitta något att kritisera regeringen för?

 

Arabförbundet vägrar låta Wallström tala och ställer sig bakom Saudi-Arabien, men är det någon som bryr sig om att Saudi-Arabien tar hem sin ambassadör utan för diplomatkretsar? Knappast. Kritikerna säger att Sveriges inflytande minskar när vi gör oss till ovänner med Saudi, men är det någon som tror att Sverige skulle ha något inflytande alls om man bara jamsade med? Tycker det är väldigt enkelt. Ska man ha någon slags trovärdighet när man pratar om mänskliga rättigheter kan man inte ha enbart vänskapliga relationer med diktaturer.

 

 

Något som verkligen upprörde mig däremot var dokumentären Indiens dotter som gick på SVT i söndags.

 

Jag mår inte bra när jag ser den, man blir ledsen och inte blir man mer glad när man läser den avslutande texten som rullas upp i slutet av dokumentären. Men man blir förhoppningsvis klokare och kanske lite mer vaken när det gäller just detta i vårt eget samhälle. Jag rekommenderar er att se den, den ligger kvar i 24 dagar till.

 

Det är åtminstone klart att det blir en repris av förra årets PPC, för bara ett par dagar efter att jag gett bort ett inköp i födelsedagspresent till min fru, vann jag ett paket. Nu gäller det bara att vinna ett till, så får jag väl ge det extra rummet till dybban och Pokerstar så de får testa på den åländska turneringen. Rekommenderas den också. Undrar hur det går för Koivu med kvalandet?

 

På tal om Koivu, en ny podcast kom i veckan, med intervju av SvePofs nya ordförande: