Ytterligare en bra månad, inte så mycket för pokerresultaten men för resorna:

 

Idre:

 

Romme:

 

London:

 

Annars var det ganska lugnt i bloggosfären denna månad, lugnet före stormen kanske, det började dock blåsa en del. Mikael Westerlund släppte en DVD-serie om poker och dybban skrev månadens mest kommenterade inlägg på superbloggen:

 

Mattias Andersson lyckades också hamna på kant med nya styrelsen redan några dagar efter valet:

 

Fick en del kritik för att min blogg handlade för mycket om vad jag och min familj gör utanför pokerborden, vilket jag inte direkt bryr mig om då detta är min blogg där jag skriver vad jag vill. Många tror att denna blogg skrivs för poker.se enbart, men i verkligheten, där jag bor, där skrivs den på http://rosjon.blogg.se och min RSS-feed plockas sedan upp av poker.se. Tror det funkar likadant för alla andra bloggare också. Ganska många inlägg jag vill länka till denna månad, men länkar istället till hela månaden och skriver kommentarer istället.

 

Fick en hel del kritik från ett visst håll om att jag är knastertorr (yup, geek and proud) vilket inspirerade mig till ännu knastertorrare inlägg. Ni fattar nog vilket om ni tittar igenom rubrikerna för april.

 

För mig själv dominerade annars resan till Marbella och WPT:n även om det var i Everest Cup som jag gick bäst. Föll på målsnöret trots att jag var bäst vid finalbordet (tror man ju alltid)

 

I bloggarna dominerade det faktum att Superbloggen till slut införde hårdare regler för vad man fick skriva i kommentarsfälten efter att det under några veckor blivit för mycket personangrepp.

 

De gjorde rätt, men delvis av fel anledning:

 

Detta fick andra bloggar att svämma över av kommentarer som censurerats i Superbloggen, och en del raljerade över hur lättstötta alla är, lite svordomar ska man väl tåla. Mellan personer som känner varandra väl är det väl inget konstigt om tonen är rå men hjärtlig, men vissa glömde att de som de skrev till faktiskt inte var deras nära vänner och därför inte skulle inse att det inte var så allvarligt menat, att tonen bara uppfattades som rå och inte alls hjärtlig.